1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Mediernas snabba förändring 3
4 Medierna och det demokratiska samhället 3
5 Press 4
6 Idéburen organisationspress 5
7 Närradio och digitalradio 6
8 Lokal-TV 7
9 Digital TV 8
10 Public service – med tanke på framtiden 8
10.1 Public service i hela landet 9
10.2 SVT:s programtextning 10
10.3 SVT:s TV-gudstjänster 10
11 Skadligt medieinnehåll 10
Riksdagen begär av regeringen en översyn av den idéburna organisationspressens villkor och möjligheter att genom ett särskilt statligt stöd säkerställa en kvalitativ utveckling av denna press.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bevarandet av närradions ideella och lokala inriktning.1
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om hur lokal-TV kan stärkas och utvecklas.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om TV-gudstjänsterna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om public services regionala ansvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om programtextning.
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till KU.
Från att ha varit få aktörer vars verksamhet har varit överblickbar och kontrollerbar, formligen exploderar mångfalden av aktörer och tekniker på medieområdet. Detta gör också att nuvarande lagar inte är anpassade till verkligheten. Genom en kraftig IT-utbyggnad kan idag både radio, TV och tidningar distribuera sin information till tittare och läsare.
Radio- och TV-branschen har fått känna av en svikande annonsmarknad med sämre ekonomi som följd. Tendensen både i radio och TV är att kommersiellt finansierade kanaler vinner mark. SVT och TV 4 möter konkurrensen om TV-tittarna genom att starta nya nischade TV-kanaler i det digitala marknätet.
Digital-TV har inte fått den förutspådda utbredningstakten. Intresset ligger inte i att köpa en digital-TV-box utan snarare annan digital utrustning som DVD-spelare eller bredbandsuppkoppling. Digitaliseringen av radionätet går också långsamt, vilket bland annat beror på att den privata lokalradion hittills inte funnit att denna utveckling ger större möjligheter än idag.
Antalet hushåll med bredband ökar och fiberkabelnätet växer. Det innebär att webbaserade medier går framåt allteftersom bredbandsutbyggnaden går framåt. Det stora problemet för tidningar och medieföretag är möjligheten att ta betalt för sina tjänster. En tidning har löst problemet genom att ta betalt för kringtjänster men låter nyheterna vara gratis. För mobiltelefoni innebär 3 G-nätet en kraftigt utökad nivå av mobila tjänster som möjligheten att sända videosekvenser m.m. Det finns dock en risk att 3 G-nätet för mobiltelefoni inte uppfyller kraven för täckning 2003.
I en politisk demokrati har den fria åsiktsbildningen en avgörande betydelse. Den politiska kommunikationen och åsiktsbildningen kan ske på olika sätt – till exempel inom ramen för personliga samtal och genom organisationer och föreningsliv. Det är dock genom medierna som skilda åsikter och opinioner når den stora allmänheten. Staten har ett ansvar för att yttrandefriheten i praktiken kan utnyttjas. Det övergripande målet för statsmakternas agerande gentemot medierna måste vara att demokratin stärks och fördjupas. Tillsammans kan medierna genom debatt, nyhetsförmedling och annan information ge underlag för medborgarnas fria och självständiga ställningstaganden. Följande tre uppgifter brukar framhållas som särskilt viktiga för den fria åsiktsbildningen:
Information. Uppgiften att förse medborgarna med information så att de kan ta ställning i samhällsfrågor.
Granskning. Uppgiften att verka som självständiga aktörer och att granska institutioner, organisationer och företeelser. Genom en granskning genomförd av mångfacetterade medier motverkas maktmissbruk och en mer rättvisande och nyanserad bild av de styrande i samhället kan därmed framträda. Viktiga strömningar och företeelser kan avslöjas.
Forum. Uppgiften att låta olika åsikter och kulturyttringar komma till uttryck. Medborgarnas möjligheter att komma till tals i medierna är en så viktig del av mediernas uppgifter i fråga om den fria åsiktsbildningen att den bör betraktas som en mer självständig uppgift för massmedierna, jämställd med informationsuppgiften och granskningsuppgiften.
Det är viktigt med en mångfald av oberoende medieföretag så att många röster kan komma till tals. Mångfald i medierna är snarare ett medel för att främja demokratin och därmed den fria åsiktsbildningen än ett mål i sig. Begreppet mångfald kan ha flera betydelser. Det är vanligt i den vetenskapliga litteraturen och även i den allmänna mediedebatten att man skiljer på begreppen inre och yttre mångfald. Med inre mångfald menas den mångfald som finns inom ett enskilt medium medan med yttre mångfald avses den mångfald som består i förekomsten av skilda medier.
Den yttre mångfalden innebär att medierna kan spegla den mångfald och de olikheter som existerar i samhället. Genom den inre mångfalden kan medierna också ge plats för olika åsiktsriktningar och idéer som finns i samhället inom ramen för det enskilda mediet. Den yttre mångfalden inom massmedieområdet är ett mycket viktigt medel att nå målet att genom den fria åsiktsbildningen bidra till att främja demokratin i Sverige. Det finns en klar risk för att en minskad yttre mångfald också kan medföra en minskning av utbudet av åsikter. En statlig massmediepolitik måste därför inriktas på att främja den yttre mångfalden inom massmedierna.
Respekten för människovärdet är grunden för ett gott samhälle, och demokratin undergrävs om inte människovärdet är en levande del i människors tänkande och handlande. Människovärdet hotas om kränkning av människovärdet ses som underhållning.
Dagspressen har en central betydelse i det allmänna medvetandet och når en stor del av befolkningen. Det tryckta ordet ger särskilda möjligheter till en innehållsrik och varierad information och dagspressen kan förmedla denna information på ett överskådligt och lättillgängligt sätt med stora möjligheter till fördjupning. Dagspressen kan sägas ge en vidareutveckling, kontinuitet och bredd när det gäller de kunskaper, de läsvanor och den allmänbildning som skolan lagt grunden till. Under överskådlig tid kan vi räkna med att dagstidningarna kommer att behålla sin starka ställning.
Målet med presspolitiken är att dagstidningarna ska medverka till att främja demokratin genom en allsidig, vital och fri åsikts- och opinionsbildning. Utan en stark, mångsidig och differentierad dagspress går mycket av den totala mångfalden förlorad och det kan inte kompenseras av utvecklingen inom radio och TV. De konkreta förslagen till riksdagsbeslut på detta område preciseras i en särskild kristdemokratisk medielagstiftningsmotion.
Demokratiutredningen har i sin omfattande genomlysning av demokratins villkor i dagens samhälle lyft fram en rad aspekter, däribland demokratins grundvärden, de förändrade förutsättningarna, behovet av det offentliga samtalet och dess problem och medborgarsammanslutningarnas betydelse. Resultatet av de många forskningsrapporterna och utredningens egna analyser och slutsatser sammanfattas i slutrapporten En uthållig demokrati. Om man samläser dess avsnitt om politikens medialisering med analysen av medborgarsammanslutningarnas historiska och nutida roll tydliggörs ett växande problem: I dagens alltmer kommersialiserade medievärld är det allt svårare för ekonomiskt resurssvaga grupper att göra sig gällande. När framgång i fråga om massmedial uppmärksamhet i hög grad blir avgörande för möjligheterna att påverka samhällsutvecklingen, riskerar debatten att bli dominerad av utspel, dramatiska aktioner eller vinklade undersökningar och förenklingar. Det långsiktiga, nyanserade och problematiserande samtalet råkar då i kläm och får allt svårare att nå offentlighetens rum. Viktiga röster och avvikande perspektiv riskerar därigenom att hamna utanför den process som leder fram till politiska beslut. Därmed hotas även den ”upplysta förståelse” utredningen pekar på som en förutsättning för en balanserad demokratisk utveckling.
I sin analys av medborgarsammanslutningars demokrativärde pekar utredningen på värdet av såväl föreningslivets horisontella kapacitet – dess demokratiska fostran till gemensamt ansvar – som dess vertikala roll – dess möjlighet att vara en mobiliserande kraft i samhället: ”Ett starkt och fungerande föreningsliv utgör en grundbult i ett demokratiskt samhälle, som uttryckligen främjar medborgarnas möjligheter till deltagande, inflytande och delaktighet.”
Utredningen visar visserligen att medborgarna i högre grad än tidigare analyser gjort gällande ägnar sig åt frivilliga insatser, och att folkrörelsernas medlemsras dessutom är mindre omfattande än vad som tidigare påståtts. Situationen är dock på många sätt bekymmersam, främst genom att medelåldern bland de förtroendevalda stiger. Utan att förringa de idéburna organisationernas övriga svårigheter hör deras problem att komma till tals i det offentliga samtalet till deras absolut största bekymmer, allra helst som deras möjligheter att nå en yngre generation torde vara mer medieberoende än tidigare. Utredningen konstaterar att:
Värdet av allsidiga nyhetsmedier ... blir ofta påtalat. Mera sällan framhålls vikten av att det finns utrymme för lidelsefullt engagerade medier, sådana som genomsyras av ett ärende och som aktivt förespråkar en bestämd hållning, tro eller åsiktsriktning. Demokrati förutsätter att subjektiva meningar och agitation till fördel också för andra uppfattningar än de som uppfattas vara självklart riktiga kan göra sig hörda. Medier som kan uppfattas som smala, ensidiga och propagandistiska kan samtidigt vara ytterst betydelsefulla i det offentliga samtalet.
För att säkra mångfalden i medierna finns som bekant ett omfattande statligt presstöd. Vid sidan om detta finns även ett strategiskt betydelsefullt om än litet statligt stöd till ett antal smala kulturtidskrifter med begränsad spridning. Mellan dessa kategorier finns ett betydande antal tidningar och tidskrifter som utan offentligt stöd ges ut av idéburna rörelser. En hel del av dessa har ambitionen att inte enbart vara interna medlemsorgan utan söker ett samtal med andra röster och organ i det offentliga rummet. I dagens kommersialiserade mediekonkurrens undergräver emellertid bristande resurser deras möjligheter att hävda och utveckla sin kvalitet. Dock har – som utredningen påpekar – ”den roll organisationstidskrifter ... spelar i samhället försummats såväl inom forskningen som i mediepolitiken”.
Det är viktigt att denna försummelse snarast rättas till. Detta bör kunna ske genom att en snabb översyn görs av den idéburna organisationspressens villkor och möjligheterna att genom ett särskilt statligt stöd säkerställa en kvalitativ utveckling av denna press.
Sedan mitten av 1980-talet har det varit möjligt för i första hand föreningslivet att sända närradio. Närradion har en stor betydelse för föreningar och organisationer och hundratusentals människor lyssnar aktivt. Närradion har en stor andel föreningar som sänder på annat språk än svenska. Närradion gör det möjligt för ideella föreningar att utan större kostnader sända radioprogram i ett begränsat geografiskt område. Under de första åren ökade antalet tillståndshavare kontinuerligt. Därefter har utvecklingen gått i motsatt riktning, och under de åtta senaste åren har det totala antalet tillståndshavare halverats.
Från början var närradion enbart ett språkrör för de lokala ideella föreningarna, men sedan 1998 är det tillåtet att starta en förening enbart med syftet att sända närradio. Denna förändring har visserligen öppnat möjligheten för nya grupper att via radion nå ut lokalt men förändringen har även medfört att det ursprungliga syftet till viss del ändrats. I dag startas föreningar med syftet att sända radio professionellt. Genom att begära sändningstillstånd i kommuner där det saknas närradio och närradioförening eller där närradio sänds i ringa omfattning får de möjlighet att sända reklamfinansierade program dygnet runt i kommersiellt syfte. De kan på detta sätt driva en vinstdrivande radiokanal utan att behöva ansöka om att få sända en kommersiell lokalradiokanal. Redan i dag finns aktörer som fått tillstånd att sända i över 20 kommuner. Denna utveckling har två negativa konsekvenser. För det första ger det de här aktörerna en kostnadsmässig konkurrensfördel i jämförelse med den kommersiella lokalradion, som i vissa fall betalar mycket höga belopp för sina sändningsrättigheter. För det andra riskerar de ideella föreningarna att successivt trängas undan när professionella aktörer konkurrerar om utrymmet. Närradion fyller då inte längre den funktion som den var ämnad för.
Under 2001 motionerade Kristdemokraterna om att en utredning av närradion skulle göras. Detta hörsammades av regeringen, och Radio- och TV-verket har genomfört utredningen Närradio – igår, idag och imorgon. I utredningen konstateras att kommersialiseringen ännu inte utgör något stort problem för närradion, den har ännu så länge en ganska liten omfattning. Kristdemokraterna anser ändå att för att komma till rätta med detta problem bör en skärpning ske av vem som kan få tillstånd att sända närradio.
Även det så kallade riksförbudets nuvarande utformning är olyckligt, där lagen anger att tio timmar per månad får sändas utan att vara lokalt producerat. Detta har inneburit att vissa aktörer, med Radio- och TV-verkets goda minne, skaffat ett flertal licenser för att kunna sända mer än tio timmar centralt producerat material, samtidigt som de inte producerar något lokalt material. Utredningen förelår att lagen förändras så att det är möjligt att söka dispens från riksförbudet, dock maximalt 14 sändningsdagar per kalenderår. Kristdemokraterna anser att detta är fel väg att gå. Lagen bör i stället utformas så att den anger att en viss andel måste vara lokalt producerad, vilket i realiteten skulle innebära att lokal produktion alltid förekommer. Om andelen anges till exempelvis 60 procent innebär det att oavsett hur många timmar en sändare sänder radio kommer alltid merparten vara lokalt producerad, samtidigt som det ger möjlighet till nätverkssamarbete och samutnyttjande av visst material. Vi kristdemokrater uppfattar inte nätverksändningar som ett hot, tvärtom går mycket i samhällsutvecklingen idag mot nätverkstänkande och samarbete över tidigare gränser. Och närradio behöver inte alltid handla om geografisk närhet, det kan även handla om ideologisk närhet. Invandrarföreningar kan till exempel finnas på olika platser och ha gemensamma intressen att göra program om.
Genom att höja kraven på vilka föreningar som sänder närradio och på så sätt försvåra för rent kommersiella aktörer, samtidigt som utrymmet för ökad samverkan ges åt föreningarna, ges bättre förutsättningar för att utveckla närradions styrka och särart. Annars riskerar närradion på sikt att dö ut, vilket skulle innebära en demokratisk förlust, något som skulle gynna etablerade aktörer med gott om resurser, som redan idag får genomslag på andra sätt.
I april 2002 lämnade en särskild utredare delbetänkandet Digital radio – Kartläggning och analys (SOU 2002:38). I juni 2002 beslutade regeringen att utredningen skall fortsätta sitt arbete i form av en parlamentarisk kommitté (Ku 2001:03 Digitalradiokommittén). Delbetänkandet är en utgångspunkt för kommitténs arbete. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2003. Kristdemokraterna avvaktar utredningens resultat.
Det krävs ansenliga resurser för att producera och sända TV, vilket i realiteten har inneburit att det är ett fåtal aktörer, statliga och privata, som står bakom hela kanal- och programutbudet. Ur ett demokratiskt perspektiv är detta ett problem, eftersom risken är att mindre och resurssvaga grupper och organisationer utestängs från debatten.
Via kabel-TV finns flera ”Public Access”-kanaler, eller ”Öppna kanalen” som den ofta heter. I dessa kanaler har föreningar och organisationer möjlighet att till en låg kostnad göra TV. I Stockholms Öppna kanalen sänder bland annat flera invandrarföreningar och Miljöpartiet de gröna. Vi uppfattar dessa kanaler som en måhända liten men dock ur ett demokratiskt perspektiv viktig plattform. I olika länder finns olika regler för den här typen av verksamhet. I USA har till exempel kommuner rätt att ta upp till fem procent av kabelbolagens intäkter för satsningar på PEG (public, educational, governmental) access-TV. I andra länder, som till exempel Tyskland, går staten in och finansierar viss del av verksamheten. De här kanalerna är viktiga även ur ett integrationsperspektiv. Under de senaste tjugo åren har en miljon människor kommit till Sverige som flyktingar och invandrare. Hela tjugo procent av barnen i grundskolan har utländskt påbrå. Samtidigt är den här gruppen underrepresenterad i media, något som konstaterats nyligen i flera tidningsartiklar. Lokal-TV och närradion är idag två kanaler där det faktiskt finns en stor andel invandrare som driver egna kanaler. Detta är mycket viktigt, inte minst ur ett demokratiskt perspektiv. Kristdemokraterna anser att lokal-TV behöver utvecklas, inte avvecklas.
Kristdemokraterna har varit och är positiva till att fortsätta utbyggnaden av digital TV i hela Sverige. Vi anser att det är en angelägen och nödvändig infrastruktursatsning även om utbyggnaden påbörjades för tidigt. Vi ser digitaliseringen av marknätet som en naturlig och given utveckling. Frågan är inte om utan när och hur digitaliseringen av marknätet ska ske.
Kristdemokraterna yrkade avslag regeringens proposition 2002/03:72 ”Digitala TV-sändningar” i dess helhet. Orsaken är att propositionen var dåligt underbyggd och att flera viktiga delar saknas för att kunna göra en helhetsbedömning av konsekvenserna av propositionen. Den viktigaste substansen i propositionen var fastställande av nedsläckning av det analoga TV-nätet. Men det är otillräckligt att fastställa detta utan att ange hur processen fram till detta datum skall utvecklas. Att enbart överlåta den processen till en särskild kommission är inte heller särskilt välövervägt. När det gäller regeringens övriga förslag om utbyggnaden av de digitala sändarnäten, om de digitala TV-sändningarnas tillgänglighet och om tillståndsgivning avstyrkte vi regeringens förslag och anser att regeringen efter nya överväganden bör återkomma till riksdagen med förslag.
Mediebranschen förändras i en snabb takt i dag, både tekniskt och ägarmässigt. Det gör att landskapet public service-företagen befinner sig i ser helt annorlunda ut än bara för några år sedan. I riksdagens beslut om riktlinjer för de tre programföretagen Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) för perioden 2002–2005 anges att det i god tid före utgången av avtalsperioden skall tillsättas en parlamentarisk kommitté med uppdrag att göra en samlad översyn av public service-uppdraget och företagens förutsättningar. Kommittén beräknas kunna inleda sitt arbete under hösten 2003. Det är angeläget att kommittén snarast påbörjar sitt arbete.
En översyn av organisationen för Sveriges Radios lokala kanaler har nu resulterat i ett förslag som för närvarande remissbehandlas. Den så kallade P4-översynen anger tre möjliga vägar för organisatorisk omorganisation. Förslaget skulle innebära att ledningsfunktioner och budgetansvar skulle regionaliseras. Självständigheten som i dag finns hos de lokala kanalerna underlättas, och är kanske en förutsättning för att kanalerna ska kunna leva upp till de villkor som anges i det nu rådande sändningstillståndet. Dessa villkor anger bland annat att kanalerna ska sända nyheter, sport, kulturprogram samt verka för folkbildning och kulturell mångfald med lokal prägel.
En regionalisering kan innebära att de enskilda stationernas handlingsfrihet minskar med minskad lokal programproduktion som följd. En regionalisering synes också tillföra ytterligare led i beslutsprocessen. I de anslagsvillkor som regeringen meddelat SR 2003 anges: ”Programföretagen skall ha en decentraliserad organisation som skapar goda förutsättningar för mångfald och självständigt beslutsfattande även på regional nivå. Den regionala och lokala organisationen skall utformas och ges tillräckliga resurser så att förhållanden i hela landet kan speglas och representeras i programutbudet och att människor från hela landet i stor utsträckning kan delta i programverksamheten.”
I dag klarar sig SR:s lokala kanaler bra trots många gånger svåra förutsättningar med så kallat självkör, vilket innebär att personalen är mångsysslare. Man är ofta reporter, producent, programledare och tekniker i samma person. Det förefaller som om de lokala kanalerna inom Sveriges Radio ofta har fått fungera som ventil vid ekonomiska neddragningar.
Det har funnits tankar på att i större utsträckning föra in riksproducerat material i de lokala kanalernas programtablåer. Det skulle innebära att utrymmet för sändning av lokalt producerat material försämras kraftigt. Planer på att föra in riksproducerat material i de lokala kanalernas programtablåer skulle tydligt påverka den livskraft och självständighet som P4-översynen syftar till. De förslag som påverkar de lokala kanalernas rådighet att själva besluta om vad som ska produceras och sändas och utrymmet i etern nationellt förändrar drastiskt innebörden av det uppdrag som regeringen har gett Sveriges Radio rörande de lokala kanalerna. Det innebär att detta inte enbart är en fråga för Sveriges Radio AB utan också för uppdragsgivarna i riksdag och regering.
I samband med digitaliseringen vill SVT enligt uppgift göra sig av med studielokaler ute i landet. Det lär också bli färre orter med full produktion, vilket skulle innebära regionala förändringar i negativ riktning.
Kristdemokraterna menar att regeringen nu måste tillse att public service-bolagen lever upp till de krav som ställs på dem om produktion och sändning av lokala program.
I SVT:s sändningstillstånd för åren 2002–2005 finns ett villkor som innebär att minst 50 procent av sändningstiden för förstagångssändningarna med svenskt ursprung bör vara textad vid slutet av tillståndsperioden. SVT har godkänt detta villkor. I årsredovisningen för 2002 framgår att cirka 27 procent av förstagångssändningarna med svenskt ursprung var textade. Detta är en ökning men SVT borde kunna höja ambitionen när det gäller att nå målet. Många hörselskadade utestängs fortfarande från SVT:s sändningar. Med tanke på SVT:s särskilda ansvar för att göra programutbudet i dess helhet mer tillgängligt för människor med olika slag av funktionshinder är detta av största vikt. Särskilt viktigt är att alla kan ta del av nyhets- och samhällsprogram. Regeringen bör se till att utvecklingen av programtextningen säkerställs.
SVT har ett ansvar att spegla och förmedla olika former av kultur i hela landet. En del av denna kultur är gudstjänster i olika kyrkor. Minst lika många människor besöker gudstjänster och arrangemang i kyrkor som idrottsevenemang. Studiogudstjänster fyller sin roll och behövs men det är oroande att SVT sänder allt färre TV-gudstjänster från kyrkor. Dessa gudstjänster ses av många äldre, sjuka, funktionshindrade och andra som av olika orsaker är förhindrade att besöka en kyrka.
De TV-sända gudstjänsterna ger tittarna en kulturell upplevelse genom att kyrkobyggnader från olika tidsepoker visas. Men viktigare är att lika lite som ett idrottsevenemang kan speglas i en studio kan en studiogudstjänst spegla och förmedla atmosfären i en kyrka. För att ge tittarna en adekvat upplevelse bör inriktningen vara att TV-gudstjänsterna sänds från kyrkor.
Många svenskar är oroade av medievåldet. De flesta rön tyder på att tittaren på ett eller annat sätt omedvetet eller medvetet påverkas av underhållningsvåld i media. För att få ännu större kännedom om effekterna av medievåldet är allsidig forskning nödvändig. Kunskaper om bildvåldets effekter har ökat under senare tid. Man har bland annat kunnat konstatera att våldsinslagen i medierna kan leda till aggressioner hos barn. Medievåldet ger också upphov till rädsla hos många barn och ungdomar. Vissa typer av våld upplevs som mindre skrämmande om man ser det gång på gång. Det finns en avtrubbningseffekt.
I arbetet med att motverka skadligt medieinnehåll finns flera viktiga verksamheter. Granskningsnämnden för radio och TV övervakar att innehållet överensstämmer med bestämmelserna om våldsskildringar och pornografi i radio och TV-lagen. Statens biografbyrå granskar alla filmer som visas på biograferna samt en hel del videofilmer som säljs eller hyrs ut i videobutiker. Det är viktigt att censorerna som granskar film inte sitter för länge eftersom det finns en stor risk att de avtrubbas av allt våld de granskar. Genom kontakt med mediebranscherna, forskning samt informationsspridning till allmänheten bidrar Våldsskildringsrådet till att skydda barn från skadligt medieinnehåll. Nordicom, ett forskningscentrum vid Göteborgs universitet, deltar i internationell forskning om medievåldets effekter, en forskning som rönt stor uppmärksamhet.
Det har riktats kritik mot Granskningsnämnden med hänvisning till att nämnden rutinmässigt och utan närmare analys tycks avfärda en del anmälningar om kränkningar. Det är viktigt att statliga myndigheter seriöst ägnar sig åt det som de är tillsatta för att sköta. Det finns alltid en risk för att granskningen över en längre tidsperiod blir rutinmässig. Därför borde det nu vara dags att genomföra en allsidig utvärdering av Granskningsnämndens verksamhet. Vi utvecklar vår politik om skadligt medieinnehåll i en särskild motion.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Dan Kihlström (kd) |
|
|
Sven Brus (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Ulrik Lindgren (kd) |
Torsten Lindström (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |