1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inledning 3
3.1 Spontanidrott 3
3.2 Ledare och funktionärer 4
4 Idrott för bredd och elit 4
4.1 Idrott, barn och ungdom 5
4.2 Idrott och integration 5
4.3 Idrott för funktionshindrade 5
4.4 Idrott och jämställdhet 6
5 Etiksatsningar 7
5.1 Dopning 7
6 Folkhälsouppdrag 8
6.1 Barns hälsa 8
7 Idrottsekonomi 9
7.1 Samhället såväl offentligt som privat 9
7.2 Vinstdelningssystem 10
7.3 Folkrörelsernas utrymme på spelmarknaden 11
7.4 Skattefrihet för allmännyttiga stiftelser 11
7.5 Idrottskonton 11
8 Internationellt samarbete 12
9 Friluftsorganisationer 12
10 Idrottsforskning 13
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om områden för spontanidrott i bostadsområden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa förutsättningar för att fler skall kunna engagera sig som ledare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av breddidrott för barn och ungdomar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handikappidrottens möjligheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att jämställdhetsarbetet inom idrotten drivs vidare på regional och lokal nivå.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jämställd bidragsfördelning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om idrottens etik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sanktioner mot dopning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det aviserade vinstdelningssystemet måste komma i gång.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utredning av ändamålen för allmännyttiga stiftelser.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om folkrörelsernas andel av spelmarknaden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om s.k. idrottskonton.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om idrottsrörelsen och folkhälsan.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om internationellt idrottssamarbetes betydelse för demokratiutveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om friluftsorganisationers möjlighet att söka statligt bidrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om idrottsforskning.
1 Yrkandena 10 och 12 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 13 hänvisat till SoU.
Idrottsrörelsen utför många viktiga uppgifter i det svenska samhället och idrott i alla dess olika former spelar en viktig roll i många människors liv. Många utövar idrott aktivt, ännu fler får en rikare fritid genom att som åskådare intressera sig för idrottens värld. Idrottsrörelsen bidrar till ett rikare socialt liv, meningsfulla aktiviteter och en god folkhälsa. Riksidrottsförbundet är landets största folkrörelse med närmare 4,5 miljoner medlemmar. I RF ingår 67 specialidrottsförbund som tillsammans har cirka 22 000 föreningar. Mer än hälften av alla ungdomar i Sverige är med i en eller flera idrottsföreningar.
Idrottsrörelsen har under generationer tillfört samhället omistliga värden. Många unga människor har inom idrottsrörelsen fostrats till ansvarskännande, solidariska medborgare och ett gott kamratskap. Arbetet med att integrera invandrare sker helt naturligt inom idrotten och tjänar som förebild i det svenska samhället. Det förtroende som finns för idrotten som samhällelig utvecklingsfaktor finns också på europeisk nivå. EU har proklamerat 2004 som ett år för ”utbildning genom idrott” som ett utslag av tron på idrottens sociala och fostrande roll, framförallt för barn och ungdomar. Utbildningen av ledare såväl som aktiva spelar en stor roll för att engagera hela rörelsen i en positiv riktning.
Samhällsutvecklingen har lett till att många beslut i folkvalda organ är styrande för idrottsrörelsen och enskilda människors idrottsutövande. Genom en artikel i EU:s förslag till ny konstitution föreslås att idrotten får en formell status, att EU ska kunna stödja och bidra till att främja idrottsfrågorna i Europa. Det är viktigt att säkra idrottens självständighet och särart. Kristdemokraterna anser att idrottsrörelsen ska ha ett starkt stöd från samhället men dess verksamhet ska vara självständig i förhållande till stat, kommun och näringsliv.
Ett av de mer framträdande dragen i idrottens utveckling de senaste femtio åren är att den spontana idrotten har minskat. Enligt forskning presenterad av professor Lars-Magnus Engström 1968 så spontanidrottade 80 procent av pojkarna och 50 procent av flickorna. Barnen sprang ut till idrottsplatser, gräsplättar och isar för det var där som saker och ting hände. I motsvarande studier utförda nyligen finns det fortfarande de som spontant delar upp lag och spelar fotboll. Men det har visat sig att det är barn som redan är med i fotbollsklubb som spelar. Den övergripande utveckling som skett är att barn och ungdomar lever ett organiserat liv även på fritiden. Detta är bekymmersamt eftersom många idrotter förutsätter att föräldrar kan skjutsa till träningar och betala utrustning. Detta är ett problem för folkhälsan men innebär också att många talanger försvinner.
Det är inte acceptabelt att bostadsområden planeras utan att områden för spontanidrott integreras redan på planeringsstadiet, vilket ofta sker idag. Flera bostadsområden har byggts under senare år där det inte finns några möjligheter för spontanidrott i närmiljön. Denna fråga är mycket viktig att belysa i den parlamentariska utredning som för närvarande arbetar med en översyn av plan- och bygglagen (PBL). Det är också viktigt att inte den organiserade idrotten konkurrerar ut barns spontanidrottande. Det finns en tydlig trend att spontanidrottandet minskar idag vilket är oroande. Spontanidrotten har stor betydelse för att stimulera barns samarbetsförmåga, kreativitet och hälsa.
De 706 000 ideellt arbetande ledarna, som lägger ned 140 miljoner timmar på att ta hand om idrottande barn och ungdomar, gör ett stort arbete och en insats för samhället som helhet. En lite mer anonym men inte mindre viktig ledarkategori är föreningsledarna, det vill säga ordförande, kassörer, sekreterare och andra föreningsfunktionärer som tillsammans får föreningens hjul att snurra och därmed skapar förutsättningarna för aktivitetsledarnas verksamhet.
Under senare tid har det till Riksidrottsförbundet kommit allt fler signaler om att det blir allt svårare att rekrytera föreningsledare. I studien ”Man vill ju inte att föreningen ska dö …” framhåller Riksidrottsförbundet tre orsaker: att uppdragen tar för mycket tid, att det är svårt att få övriga medlemmar att engagera sig samt svårigheter att hantera ekonomin. Kristdemokraterna anser därför att det är mycket viktigt att den ideella sektorn även fortsättningsvis har en enkel administration och att en enkel ekonomisk reglering som inte innebär att krav på ekonomisk utbildning är nödvändig.
Alla människor som vill ska kunna delta i idrottsaktiviteter. Genom att låta idrotten få vara en verksamhet med en stor bredd, som involverar en stor mängd människor kan den spela en avgörande roll för såväl människors psykiska som fysiska hälsa. Breddidrotten bidrar till människors välbefinnande och minskar riskerna för sjukdom. Denna friskvård sparar årligen mycket stora summor för svensk sjukvård.
Breddidrotten som mer betonar kamratskap och vikten av att vårda sin hälsa än de faktiska idrottsprestationerna lever dock i ett ömsesidigt beroendeförhållande med elitidrotten. Elitidrotten är för många motionärer och friskvårdare en inspirationskälla. Samtidigt är elitidrotten beroende av den stora bredden av idrotts- och motionsutövare, det är i den stora gruppen som talangerna framträder och utvecklas. För att svensk idrott även i framtiden ska kunna fostra idrottsutövare på toppnivå fordras alltså satsningar på de många människornas idrottsutövande.
Inom alltför många idrottsgrenar och föreningar finns idag en tydlig elitisering av barnverksamheten. Allt högre ställda krav, utslagningar och hård fysisk träning kan leda till såväl psykiska som fysiska skador hos barn. Det viktigaste vad gäller barnidrott är att det är lekfullt och få prestationskrav. Eventuella tävlingar är en del av leken och ska ske på barnets villkor. Det är oacceptabelt om lek och gemenskap tvingas stå tillbaka för allt högre krav på prestationer och resultat redan i barnidrotten.
Vi delar RF:s syn på barnidrott upp till tolv år, där lek och allsidig idrottsutveckling är hörnstenar. Det kan i de tidiga tonåren skilja ca sex år i ungdomarnas fysiologiska utvecklingsnivå medan undersökningar visar att 80 procent av framgångarna i tävlingssammanhang på sikt förklaras av träningsmängden. Ungdomsidrott, 13–20 år, skiljer på prestationsinriktad tävlingsidrott och hälsoinriktad bredd- och motionsidrott, eftersom man anser att det är viktigast att behålla så många idrottare som möjligt upp i junioråldern. I junioråldern har variabeln fysiologisk utveckling minskat i betydelse och variabeln träningsvilja fått större inverkan på tävlingsresultaten.
Barn- och ungdomsverksamhet är en naturlig del av idrotten. Genom att ha aktiviteter som erbjuder alternativ för alla, både tävlingsinriktade och inte tävlingsinriktade ska ett intresse som varar livet ut grundläggas. Därmed ökar antalet aktiva, breddas idrotten och ges även förutsättningar för en bättre och bredare elit i vuxen ålder.
Särskild fokus bör riktas mot idrottens betydelse ur ett integrationsperspektiv. Varje dag tar hundratals idrottsledare emot idrottande barn och ungdomar med invandrarbakgrund. Engagemanget sträcker sig många gånger långt utanför arenorna och utan dessa föreningar och ledare skulle en viktig del av integrationsarbetet förloras. Det är därför angeläget att de långsiktigt arbetande föreningarna och ledarna känner uppmuntran i sitt arbete och får stöd för detta. Integrationsarbetet som på ett helt naturligt sätt sker inom idrottsrörelsen bör verka som inspiration för andra samhällsområden.
Rätten till goda och likvärdiga möjligheter till idrottsutövande är grundläggande för Kristdemokraternas idrottssyn. Idrotten har stor betydelse i rehabiliteringen av funktionshindrade liksom vid integrering i samhället i övrigt. Idrottsarenorna ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning och måste handikappanpassas så att de möjliggör för funktionshindrade att både utöva idrott och vara åskådare.
Ekonomiskt har handikappidrotten svårigheter på grund av små biljettintäkter och svårigheter att få sponsorer från näringslivet. Vidare är kostnaderna ofta mycket höga för den enskilda idrottsutövaren som behöver särskilda hjälpmedel för sin idrottsverksamhet. Svårigheter finns även med att få fram ledsagare till träning och tävling samt transporter till och från träning och tävling.
På handikappidrottens område krävs ökade statliga satsningar. En viktig sådan satsning är att arrangera internationella handikapptävlingar. Sveriges Radio och Sveriges Television bör också ta sitt ansvar för att spegla de funktionshindrades idrottsprestationer som idag alltför ofta görs i det tysta. Sverige är sedan ett antal år en framgångsrik nation inom handikappidrotten. Vi bör i internationella sammanhang aktivt verka för att få arrangera tävlingar för att öka intresset och bilda opinion för större satsningar på idrottsutövare med funktionsnedsättningar. Sverige kan också via forskning bidra till utveckling och vidareutveckling av teknik som gör det möjligt för handikappade att utöva nya idrottsgrenar.
Riksidrottsförbundet har fått ett treårigt uppdrag för att verka för en rättvis fördelning av samhällets medel till olika idrottsverksamheter. I detta uppdrag ingår att kartlägga och sprida kunskap om hur personer med funktionshinder kan utnyttja resurserna. Uppdraget är nu under avslutning och vi förväntar oss att regeringen snarast efter uppdragets avslutande återkommer till riksdagen med information om de resultat som blivit.
Det är viktigt att kvinnor, män, pojkar och flickor ges likvärdiga möjligheter och förutsättningar att utöva aktiv idrottsverksamhet. Kvinnoidrotten tilldrar sig fortfarande ett betydligt mindre intresse än motsvarande idrott för män. Detta gäller såväl i massmedierna som rent allmänt. Kvinnoidrotten behöver en starkare ställning bland annat vad gäller träningstider och tillgänglighet till befintliga anläggningar. Fler kvinnor kan och bör aktiveras inom idrottsrörelsen och därför är rekryteringen av kvinnliga idrottsledare av största betydelse för idrottens framtida utveckling.
Massmedierna, inte minst radio och TV, har ett oavvisligt ansvar när det gäller att spegla kvinnoidrotten. Genom en bra redovisning av kvinnors idrottsprestationer kan intresset för idrott öka genom att framförallt unga flickor får kvinnliga idrottsutövare att identifiera sig med och inspireras av. En förbättring har skett men det finns ännu mycket kvar att önska.
Arbetet med att påskynda idrottens jämställdhetsarbete är mycket viktigt. Både mäns och kvinnors kunskaper, erfarenheter och värderingar bör tas till vara och påverka idrottens utveckling. Inom Riksidrottsstyrelsen och övriga centralt verksamma organ råder sedan några år en jämn könsfördelning. Vi utgår från att detta goda föredöme sprids till styrelser på regional och lokal nivå för att få ett kvinnligt perspektiv och därmed öka kvinnors möjligheter till deltagande i olika idrottsaktiviteter.
Idag råder på många platser snedfördelning i de lokala satsningarna på idrottsverksamhet. Idrotter som kan betraktas som typiskt manliga får en betydligt större del av satsningarna än de idrotter som domineras av flickor och kvinnor. Ett tydligt exempel är ridsport som på de flesta orter har ett mycket svagt stöd i förhållande till exempelvis ishockey där kommunerna bidrar med resurser till ishallar med mera. På grund av detta bör idrottsrörelsen särskilt uppmärksamma jämställdhetsaspekten vid fördelningen av det statliga stödet till idrotten på olika nivåer. På vissa håll har kvinnorna även svårare att få tillgång till lokaler för till exempel träning i jämförelse med de manliga kollegorna vilket aktivt måste motarbetas.
Idrotten spelar en viktig fostrande roll för många barn och ungdomar som ägnar en stor del av sin fritid åt idrottande. De gör det för att de tycker att det är roligt och för att de där känner sig delaktiga i en positiv gemenskap. Inom idrotten lär man sig ofta vad ansvarstagande och samarbete innebär. I idrottens värld finns också givna regler som måste följas. Sanktioner följer omedelbart på brott vilket är positivt och lärorikt. I en tid när ungdomsvåld, drogmissbruk och rasism utgör växande problem i samhället blir idrottens roll som ungdomsfostrare viktigare än någonsin.
Idrottsrörelsen ska tydligt ta ställning för rent spel och mot fusk, våld, mobbning, rasism och droger. Idrotten har en stor och viktig uppgift i arbetet med etik och värderingar. Riksidrottsförbundet tillsammans med SISU Idrottsbildarna har byggt upp en ny och samordnad basverksamhet för de idrottsanknutna etiska frågorna.
Etikarbetet inom idrotten handlar om att stimulera positiva beteenden och motverka negativa. Idrottsrörelsen har själv satt upp ett mål om att uppfattas som en samhällsnyttig folkrörelse och en förebild för etik, moral och ansvarstagande. En viktig effekt av god etik är hur barn- och ungdomsidrotten utformas. Kristdemokraterna anser att det är en mycket bra målsättning. Det är viktigt att föra ut dessa mål till den lokala nivån.
Idrottsrörelsen gör stora ansträngningar för att motverka användningen av dopningsmedel och andra droger. Idrottsrörelsens kunskaper och erfarenheter utgör en viktig del i arbetet med att bekämpa den ökande spridningen av dopningsmedel. På detta och andra områden kan idrottsrörelsen vara en motkraft.
Idrottens etiska hållning och avståndstagande från dopning och det idrottsanknutna våldet är viktig, inte minst eftersom elitidrottare genom mediebevakning når alla människor och därigenom utgör förebilder för många barn och ungdomar. Fusk via dopning är oacceptabelt också mot bakgrund av de extremt stora medicinska riskerna. Svensk idrottsrörelse bör nationellt och i internationella sammanhang verka för kraftfulla sanktioner mot idrottsmän som nyttjar otillåtna preparat.
Bland de förslag som förs fram i Handlingsplan mot dopning inom idrotten (Ds 2002:4) kan nämnas att antalet dopningskontroller inom idrotten skall öka under en treårsperiod med 50 procent utifrån 2002 års nivå. Vidare föreslås att RF och SISU Idrottsutbildarna skall ta ett större ansvar för att information och utbildning når ut till bl.a. idrottande ungdomar och idrottsledare på olika nivåer. Utredningen föreslår också ytterligare utredning om det är möjligt att lagstifta om dopningskontroller och sanktionsförfarande för sådant tränande som inte bedrivs inom föreningar anslutna till Riksidrottsförbundet.
Det är viktigt att satsningar görs för att motverka dopning inom amatöridrotten även i träningssituationer. Bland annat inom styrkeidrotten är doping vanligt förekommande även bland mycket unga människor vilket är förödande för deras hälsa. Kristdemokraterna anser att utbildande insatser är viktigt, liksom en ökad kontroll.
I dag är alla överens om att idrotten har stor betydelse för det allmänna folkhälsoarbetet. Ändå kvarstår faktumet att den svenska befolkningen och inte minst barn och ungdomar ökar i vikt, till följd av allt mer stillasittande. Vi menar att den insikt som finns hos såväl idrottsrörelsen som de myndigheter och huvudmän som har att arbeta för folkhälsa bättre bör tas tillvara. En allvarlig ansträngning bör göras för att ta fram förslag till hur vi på bästa sätt tar ett samlat grepp om folkhälsofrågorna och då bör idrottsrörelsen engageras. Regeringen bör i större omfattning ta till vara idrottsrörelsens kunnande i ett samlat grepp för bättre folkhälsa.
Barns hälsa har försämrats under de senaste åren, såväl den psykiska som den fysiska. Allt fler utredningar visar att barn upplever sig stressade och plågas av huvudvärk och magont. Även den fysiska hälsan har försämrats. Enligt Socialstyrelsen har andelen överviktiga 18-åringar ökat från 7 till 18 procent på 30 år och andelen ungdomar med fetma har ökat från 1 till 4 procent under samma period. Tidig övervikt ökar kraftigt riskerna för åldersdiabetes och hjärt- och kärlsjukdomar i framtiden. Att vända denna negativa trend av avgörande betydelse för hela samhället i framtiden. Att göra en insats för barn och ungdomar idag kommer att innebära bättre folkhälsa i framtiden, större livskvalitet för den enskilde och lägre sjukhuskostnader till följd av färre hjärt-kärlsjuka.
Idrottsrörelsen har en viktig roll att spela när det gäller barns och ungdomars såväl fysiska som psykiska hälsa. Genom ett ökat idrottsutövande kan barnen ges en bättre kondition men även genom gemenskap och stimulerande sysselsättning få en friskare själ. Ett exempel kan vara att man vid skolor har målsättningen att ha minst en fysisk aktivitet om dagen.
Självklart är skolidrotten betydande för arbetet för att förbättra barns hälsa. Vi ser därför mycket positivt på de försök som görs i vissa kommuner med ökning av antalet idrottstimmar i skolan. Idag är antalet timmar för idrott i den svenska skolan näst lägst i Europa. Ett ökat samarbete mellan idrottsrörelsen och skolan skulle kunna ge ny energi till skolidrotten och ge idrottsrörelsen möjligheten att nå nya grupper av barn och ungdomar. Vikten av fysisk aktivitet och rörelse måste genomsyra all skolans verksamhet. Den fysiska aktiviteten får inte enbart förekomma under idrottslektionerna utan även andra ämnen och framför allt elevens val bör användas för att erbjuda eleverna möjlighet till rörelse. Dessutom bör eleverna stimuleras att använda raster och håltimmar till olika former av fysisk aktivitet. En ny forskningsrapport visar dessutom att barn som dagligen får ägna tid åt fysiska aktiviteter och rörelse har bättre inlärningsförmåga.
Ett övergripande mål för det statliga stödet till idrotten är att stödja och utveckla den nationellt organiserade idrottsverksamheten i Sverige i huvudsak i form av organisationsstöd. Majoriteten av de 67 specialförbunden under Riksidrottsförbundets tak, är starkt beroende av det statliga bidraget för sin verksamhet. Även om Kristdemokraterna betonar att idrottsrörelsen och andra folkrörelser måste kunna ges goda möjligheter att finansiera delar av sin verksamhet med lotterier med mera, måste det offentliga stödet ligga kvar på en rimlig nivå.
Samhället har ett gemensamt ansvar för ett aktivt idrottsliv. Det är inte enbart det offentliga som ska ta ansvar utan ansvaret måste ligga även på samhällets andra delar, både den privata och den ideella sektorn. Den kristdemokratiska idrottspolitiken bygger på en helhetssyn där ideella insatser från eldsjälar, samverkar med medel från offentlig och privat sektor. Det offentliga har dock en särskild roll och ett nationellt ansvar för att säkerställa en säker basorganisation varifrån verksamheten kan växa.
Staten bidrar med ett årligt bidrag på drygt 450 miljoner kronor vilket är ett tecken på hur högt denna verksamhet värderas av medborgarna. Medlen fördelas i huvudsak av rörelsen själv vilket vi anser vara en förutsättning för en lyckad verksamhet. Vi menar därför att detta sätt att ge rörelsen ett aktivt stöd samtidigt som vi värnar om den självständiga idrottsrörelsens idealitet och engagemang visar på ett utmärkt sätt hur statens stödjande roll inom exempelvis idrotts- och kulturpolitiken bör fungera. Genom att fokusera ett antal huvudfrågor om bland annat breddidrottens förutsättningar lämnar staten sedan till rörelsen att uppfylla svaren på frågan hur detta skall gå till.
Stödets målsättning bör vara att stimulera, det vill säga ge resurser och möjligheter till idrottens utövande. Stödet bör således inriktas på investeringar i idrottsanläggningar och på bidrag till ungdomsverksamhet och ledarutbildning. Reglerna för det ekonomiska stödet ska vara enkla, rättvisa och inriktade på en obyråkratisk hantering. Det lokala aktivitetsstödet, som är det viktigaste systemet för stöd till idrottsföreningarna, bör bibehållas.
Den största finansiären av idrottsrörelsen är dock näringslivet. Det sker i form av sponsring. Stödet till idrotten riktas både till elitidrotten och till småklubbar som ägnar sig åt motions- och breddidrott. Kristdemokraterna ser positivt på näringslivets stöd till idrotten. Man måste dock vara medveten om att det finns vissa risker, nämligen om sponsringen eller sponsorn skulle övergå från att vara stödjande till att vara styrande. Vidare kommer sponsring aldrig att kunna ge något ordentligt ekonomiskt tillskott för de idrotter som upplevs som mindre massmedialt intressanta.
Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté för att utifrån en samlad analys utvärdera målen för det statliga stödet till idrotten och föreslå nya och tydligare mål för stödet. Kristdemokraterna ser positivt på att en sådan utredning görs.
Samhällets satsningar på idrott ger genom de ideella krafternas engagemang stor effekt. Varje krona som av samhället investeras i idrottsrörelsen medför en omsättning i föreningslivet som är ca fem gånger större. Trots detta är samhällsstödet till idrotten, framför allt på landstingsnivå, lägre än stödet till andra barn- och ungdomsorganisationer om man tar hänsyn till verksamhetens omfattning. Det långsiktiga stödet till idrotten är viktigt.
När det offentliga stödet minskar måste idrottsrörelsen öka sin självfinansiering. Spel och lotterier har traditionellt varit en viktig finansieringskälla. Under två decennier har folkrörelserna emellertid tappat andelar på spelmarknaden i förhållande till de statliga spelbolagen och framför allt ATG. Bingolottos framgångar de senaste åren har vänt denna trend, men fortfarande är avståndet långt till den andel folkrörelsespelen hade av spelmarknaden i början av 1970-talet. Den nya lotterilag som riksdagen i bred politisk enighet antog sommaren 1994 syftade till att ge folkrörelserna större möjligheter att finansiera sin verksamhet via spel och lotterier.
Riksdagen beslutade redan riksdagsåret 1993/94 att överskottet från så kallade värdeautomatspel främst skall komma det lokala föreningslivets barn- och ungdomsverksamhet till godo. År 1995/96 beslutade riksdagen att detta system skall ersättas av ett vinstdelningssystem mellan staten och föreningslivet vilket ska baseras på överskottet från just värdeautomatspel. Äntligen, efter många års motioner, skall detta genomföras fr.o.m 1 januari 2004. Det är inte acceptabelt att beredandet av ett sådant ärende har tagit många år. Kristdemokraterna menar att det är på tiden att detta vinstdelningssystem nu införs.
Kristdemokraterna är positivt till att en del av vinsterna från Svenska spel överförs till föreningslivet. Samtidigt anser vi att det vore en bättre utveckling om folkrörelsernas egna spel kunde få ett större utrymme på spelmarknaden så att resurserna gick till dem direkt och inte via staten eller Svenska spel. Vi anser därför att staten måste pröva olika åtgärder för att stärka föreningslivets andel av spelmarknaden.
För att stiftelser ska kunna bli skattebefriade i enlighet med 7 kap 3 § inkomstskattelagen krävs att de enligt kapitlets 4 § huvudsakligen ska ha till ändamål att
främja vård och uppfostran av barn
lämna bidrag för undervisning eller utbildning
bedriva hjälpverksamhet bland behövande
främja vetenskaplig forskning
främja nordiskt samarbete eller
stärka Sveriges försvar under samverkan med militär eller annan myndighet.
Förarbetena till lagstiftningen från 1942 lämnar ingen vägledning kring den närmare innebörden av dessa ändamål. I utredningen och i propositionen framhålls att skattefriheten omfattar verksamheter som det offentliga annars hade varit tvunget att bidra till. Idrottsrörelsen har här kommit i kläm. En stiftelse med ändamål att genom stöd åt idrott främja vård och uppfostran av barn har inte ansetts vara inskränkt skatteskyldig (RÅ 1982 1:12). Kristdemokraterna menar att man bör utreda vilka ändamål som innebär skattefrihet för att särskilt pröva om idrottsliga ändamål för en allmännyttig stiftelse ska kunna innebära en skattefrihet.
Karriären för en professionell idrottsman eller kvinna skiljer sig från de flesta andra yrken. Oftast är den på grund av fysiska skäl begränsad till några få år tidigt i livet. Inom vissa idrotter är det därför vanligt att idrottaren tjänar mycket pengar under några år för att sedan tjäna avsevärt mindre. Resultatet av detta bli att idrottaren tvingas betala mycket höga skatter under de år han eller hon tjänar som mest trots att det är väl känt att inkomsten kommer minska kraftigt inom några år. På grund av detta är det idag vanligt att framgångsrika idrottare flyttar utomlands.
För att lösa detta problem finns möjligheten att införa så kallade idrottskonton vilket finns bland annat i Norge och Finland. Syftet är att plana ut livsinkomsten. Idrottaren sätter en viss del av sin inkomst på kontot, ofta maximalt en viss del av inkomsten, och så länge de sitter där är de skattebefriade. Idrottaren skattar istället på inkomsten när den tas ut från kontot vilket sker under några år när idrottskarriären är över. Systemet kan jämföras med det så kallade skogskontot där skogsägare kan sprida sin inkomst över flera år.
Naturligtvis finns det svårigheter med att införa idrottskonton. Bland annat krävs att vissa avgränsningsfrågor utreds ordentligt. Vi anser dock att det finns stora fördelar med ett sådant system och menar därför att det finns anledning att utreda om det går att införa konton av detta slag i Sverige. Socialdemokraterna har tidigare varit mycket negativa till idrottskonton och avslog så sent som i höstas ett förslag från oss om att utreda frågan. Idrottsminister Mona Sahlin har dock under senare tid visat en viss öppenhet inför idén vilket är positivt, även om hennes utspel dock har mötts av kritik från bland annat finansminister Bosse Ringholm. Regeringens syn på frågan ter sig därför splittrad. Kristdemokraterna anser att det finns anledning att utreda om konton av detta slag är möjliga att införa i Sverige.
Idrott kan som få andra företeelser skapa broar mellan människor från olika kulturer och lösa knutar mellan nationer som går tillbaka långt tillbaka i tiden. Vem minns till exempel inte USA:s match mot Iran under fotbolls-VM 1998? Ett ökat internationellt idrottssamarbete kan öka vår förståelse för andra kulturer. Gotia Cup är ett utmärkt exempel på ett projekt som främjar kulturmöten och därigenom ökar förståelsen mellan länder och kulturer. Även i biståndsarbete kan idrotten fylla en viktig funktion.
Sverige bör sträva efter ett väl utbyggt internationellt idrottsutbyte för både ledare och aktiva inom såväl breddidrotten som på elitnivå. Genom kulturella och idrottsliga kontakter kan förståelse och kunskap om andra folk och kulturer öka, till gagn för avspänning och samförstånd. Idrottsrörelsens egna prioriteringar i det internationella arbetet är mycket positiva. Flera satsningar har gjorts från till exempel Riksidrottsförbundets sida för att utveckla samarbetet med andra länder framför allt inom EU. Vi anser att ett särskilt fokus i det internationella samarbetet bör riktas på det nordiska samarbetet och samarbetet med våra baltiska grannländer. Ett ökat idrottsutbyte med de baltiska staterna ska syfta till att bygga upp och utveckla östeuropeiska idrottsrörelser. Indirekt kan ett sådant samarbete även syfta till demokratifostran genom uppbyggande av idrottsförbund med demokratiska strukturer.
Från och med 2000 utgör statens stöd ett eget anslag riktat direkt till friluftsorganisationer. Ett friluftsråd har inrättats vid Naturvårdsverket under förra året som ska fördela detta riktade anslag. Hittills har Friluftsfrämjandet, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, Svenska Livräddningssällskapet Simfrämjandet, Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska Båtunionen, Cykelfrämjandet samt FRISAM fått bidrag. I Idrottsutredningen (SOU 1998:76) talades om att målet för det statliga stödet ska vara att stärka sådan allmännyttig ideellt organiserad verksamhet som har till syfte att främja ett aktivt friluftsliv. Kristdemokraterna anser att det är riktigt att tydliggöra stödet genom ett eget anslag men anslaget måste kunna innefatta andra organisationer som bedriver friluftsverksamhet.
Högre utbildning och forskning inom idrotten spänner över en lång rad områden från fysiologi, medicin och teknik till beteende- och samhällsvetenskapliga ämnen. Utbildningen och forskningen är en förutsättning för idrottens utveckling vad gäller såväl barn- och ungdomsidrott som bredd- och elitidrott. Utökad kunskap och forskning behövs kring idrotten som folkrörelse. Idrottsrörelsen har också pekat på behovet av forskning kring kvinno- och jämställdhetsfrågor. Inte minst viktig är denna kunskapsutveckling som bas för idrottens ledarutbildning.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
|
|
Sven Brus (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Kenneth Lantz (kd) |
Ulrik Lindgren (kd) |
|
Torsten Lindström (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Olle Sandahl (kd) |