1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Att vara ung 3
3.1 Närhet och identitet 4
3.2 Generationsklyftor 5
4 Ungdomar, en del av världen 5
5 Ungdomars hälsa 6
5.1 Alkohol och narkotika 7
5.2 Sex och samlevnad 8
6 Ungdomars studier 9
6.1 Demokrati i skolan 10
7 Ungdomars bostäder 11
7.1 Studentbostäder 12
8 Ungdomars arbete 12
9 Ungdomskultur 13
9.1 Mötesplatser 14
9.2 Bidrag till samlingslokaler 14
10 Unga brottslingar 15
11 Unga och politiken 16
11.1 Fler unga beslutsfattare 16
11.2 Politisk styrning av ungdomspolitiken 16
11.3 Ungdomsstyrelsen 17
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ekonomiskt stöd skall ges även till ungdomar i generationsövergripande verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ungdomar är en viktig resurs i det internationella utvecklingssamarbetet och att deras roll bör stärkas i det arbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en satsning på ungdomsförbundens möjlighet till globalt arbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Ungdomsstyrelsens roll i arbetet mot alkohol- och narkotikamissbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppvärdera det informella lärandet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en lagfäst miniminivå för elevinflytande.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en bred översyn av bostadspolitiken ur ett ungdomsperspektiv.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsmarknad och entreprenörskap.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ungdomars delaktighet i demokratiska processer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rösträtt från det år man fyller 18.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riksdagen, inte regeringen, skall besluta om delmål för ungdomspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mötesplatser.
1Yrkandena 5 och 6 hänvisade till UbU.
2Yrkande 7 hänvisat till BoU.
3Yrkande 8 hänvisat till AU.
4Yrkande 10 hänvisat till KU.
Att vara ung är att gå igenom en speciell fas av livet. Många vägval skall göras som får betydelse för resten av livet. För en del kan dessa vägval upplevas som ångestladdande men för de allra flesta upplevs denna period av livet som något spännande, utmanande och framtidsinriktat. Ungdomstiden har förlängts i det moderna samhället vilket har lett till att familjebildningen har senarelagts liksom åldern för inträde i förvärvarbete. Fler unga än någonsin provar på någon form av eftergymnasial utbildning. Fler än någonsin provar på att åka utomlands under en period för att plugga, arbeta eller bara resa runt och möta nya människor och kulturer. Denna utveckling är positiv och har lett till att ungdomar idag har mer frihet och större möjligheter att förverkliga sina drömmar. Internationaliseringen har också lett till ökad förståelse för och nyfikenhet på skilda kulturer och till att kontaktytorna över hela världen ökat. Samtidigt är det viktigt att inte glömma bort de unga som i en sådan här utveckling känner prestationsångest och som känner sig otillräckliga. Det är viktigt att också dessa får utvecklas och hitta sin roll i samhället.
Varje ung människa är unik och har sina speciella förutsättningar precis som människor i alla andra åldersgrupper. Samtidigt har ungdomar som grupp vissa gemensamma problem och utmaningar. Exempel på sådana kan vara bostadsbrist, en svagare ställning på arbetsmarknaden, brist på pengar samt bekymmer vad gäller val och utbud av utbildningsplatser.
Ungdomspolitiken måste ta sin utgångspunkt i och ta till vara det engagemang och de erfarenheter som ungdomar har i olika samhällsfrågor. Ungdomar är idag alltför lite representerade i olika beslutsfattande organ, vilket är otillfredsställande. Men det är också viktigt att lyssna till de ungdomar som inte tar steget och engagerar sig i olika samhällsfrågor. Det får aldrig uppfattas som att en ung människa i en styrelse eller i en fullmäktigegrupp kan representera alla ungdomar i en hel kommun. Självklart har ungdomar olika preferenser och värderingar precis som alla andra åldersgrupper.
I regeringens ungdomspolitik behandlas frågor om självständighet och inflytande på ett utförligt sätt, medan frågor som rör allmänt välbefinnande knappast alls omnämns. Rädda Barnens undersökningar visar att vad barn och ungdomar saknar mest är trygga relationer med vuxna, inte materiell välfärd. Detta är viktigt att ta fasta på. Kristdemokraterna trycker ofta på behovet av immateriell välfärd och behovet av trygga uppväxtmiljöer och trygga omgivningar. Det är uppenbart en hållning den unga generationen delar. Tyvärr har välfärd i Sverige tenderat att endast handla om materiell välfärd. Attitydundersökningar visar att unga människor värderar familj, vänner och andra gemenskaper högt.
Under ungdomsåren tas de första stegen mot att bli en självständig vuxen individ. Att då ha någon att tala med, någon som vill förstå och lyssna, betyder oerhört mycket.
Ungdomsåren är i hög grad den tid då identiteten formas. Den utvecklas i samspel med föräldrar och familj, andra små naturliga gemenskaper och det omgivande samhället. När identiteten formas behövs nära och varma relationer med vuxna som är mogna att tåla konflikter och frigörelseprocesser utan att svika. I dag saknar tyvärr många ungdomar vuxna i sin närhet som orkar, har tid och vilja att vara den trygghetsfaktor som är en förutsättning för frigörelseprocessen och identitetsskapandet. Större gemenskap mellan generationerna, mellan föräldrar och ungdomar och i alla olika miljöer i samhället är en viktig förutsättning för att öka ungdomarnas möjligheter att utveckla sin självkänsla och en stark identitet.
En etik som betonar alla människors lika värde och ansvaret för oss själva och varandra är en nödvändig grund när en ung människa söker fast förankring i en värld av snabb förändring. I upplevelsen av förändring behöver man en referensram, en trygghet i att man kan lita på både medmänniskors och det offentligas handlande. Samtidigt som etiken och normsystemet syftar till fasthet och skydd av varje individ måste det inspirera till utveckling av personligheten, till egna initiativ och nytänkande, till vilja att ta ansvar för allt större både personliga och gemensamma uppgifter.
Den statliga ungdomspolitiken måste därför, samtidigt som den medger att ungdomar själva formar sin framtid, medverka till att värderingar som människovärde, demokrati, och solidaritet överförs till kommande generationer. Helt naturligt blir föräldrarna involverade, liksom de nätverk av vänner, lärare, släktingar, ungdomsledare med flera som varje ung människa är delaktig i. De offentliga insatserna får inte utformas eller genomföras så att de leder till att de unga, deras föräldrar och andra vuxna i deras närhet inte känner sitt ansvar. Kristdemokraterna anser att ungdomspolitiken skall vara stödjande och bygga på ungdomars, föräldrars och andra närståendes engagemang. Familj, vänner och andra människor i de gemenskaper som omger en ung människa måste ses som en tillgång.
Den politik som förts i Sverige har ibland medverkat till en materiell och social självständighet som snarare skapat isolering, otrygghet och vilsenhet än känslomässig mognad, ansvarstagande och personlig utveckling. Beroendet av nära och kära har alltför många gånger ansetts negativt medan beroende av offentliga myndigheter och tjänstemän i form av försäkringskassa, socialkontor och arbetsförmedlare ansetts vara positivt.
Det finns många ungdomar som upplever just otrygghet. De känner sig övergivna och ensamma, upplever att de inte behövs eller har tappat sin identitet och förlorat framtidstron. Många ungdomar utsätts också för mobbning i eller utanför skolan. Enligt barnombudsmannen utsätts cirka 100 000 skolelever för mobbning varje år. Mobbning kan skapa djupa sår i en människa med sämre självbild och självkänsla som resultat. Att vuxna tar denna problematik på allvar är avgörande för dessa ungdomars framtida utveckling.
Sverige är ett ålderssegregerat land. Detta lägger man märke till inte minst när man reser utomlands där det är mer vanligt förekommande att man umgås över generationsgränserna. Denna uppdelning mellan olika åldrar är viktig att bryta. Precis som det är viktigt att människor med olika etniska bakgrund, olika social bakgrund och olika utbildning träffas är det viktigt att människor i olika åldrar också kan umgås med varandra. Detta är ett sätt att motverka fördomar mellan generationer som kan leda till ett varmare klimat.
Genom att skapa generationsövergripande mötesplatser tas ett steg mot ökad åldersintegration. Självklart är fritidsgårdar och ungdomshus viktiga mötesplatser. Men kommuner som ska anlägga nya fritidsanläggningar bör tänka över planeringen så att förutsättningar för aktiviteter för alla ålderskategorier skapas. På så sätt kan olika generationer träffas på ett naturligt och spontant sätt.
En fråga Kristdemokraterna tidigare har agerat i är bidragen till kulturorganisationer där bidrag endast ges om 60 procent av deltagarna är under 25 år. En 20-åring som spelar saxofon och är med i en orkester där 70 procent av deltagarna är äldre än 25 år får alltså inte del av offentligt stöd medan en 20-åring som spelar i en orkester där 50 procent är över 25 år får bidrag. Detta är inte ett sätt att stödja möten över generationsgränserna. Kristdemokraterna vill att regeringen ser över detta system så att en ungdom får samma ekonomiska bidrag oavsett vilken ålderskategori övriga deltagare befinner sig i.
Generationsaspekterna är också viktiga att ta in när politiska beslut fattas. Kristdemokraterna har förvaltarskapstanken som en viktig del av ideologin. Det innebär att äldre generationer ska ta ansvar för yngre. Jordens resurser är inte oändliga och de generationer som lever och verkar på jorden idag måste ta ett ansvar för att kommande generationer också ska kunna andas ren luft, dricka rent vatten och ha en god välfärd. Detta ställer höga krav inte minst när miljö- och ekonomiskpolitiska beslut ska tas. Men också i andra frågor är det viktigt att generationsaspekterna får vägas in.
Barn och ungdomar som växer upp idag är gränsöverskridare. Deras perspektiv på livet är inte Växjö eller Västerbotten utan snarare världen. Det ger orsak till framtidstro eftersom vi lever i en alltmer internationaliserad, global värld. Det har kommit cirka en miljon flyktingar och invandrare till Sverige under de senaste tjugo åren. 20 procent av barnen i skolan har utländskt påbrå. Den internationella världen finns alltså inte bara på TV eller i enstaka förorter, utan i de flesta ungdomars vardag. Det är en fördel för ungdomar att gå i en skola med elever från olika kulturer, med olika språk och nationaliteter.
Många av regeringens resonemang när det gäller de internationella frågorna handlar om EU. Inom EU bestämmer varje land självt om ungdomsfrågorna. Däremot finns inom EU möjligheter att främja utvecklingen av ungdoms- och ungdomsledarutbyte. För oss är det självklart att ungdomsfrågorna måste prioriteras i det internationella arbetet. Vi vill i detta sammanhang också tillägga att internationellt arbete självfallet måste sträcka sig utanför Europas gränser, något vi anser att regeringen glömmer bort.
Ungdomar är en viktig resurs i det internationella utvecklingssamarbetet. Deras roll bör stärkas i det arbetet. Den största delen av befolkningen i tredje världen består av ungdomar. Svenska ungdomar kan medverka till att tillgodose också den unga befolkningens behov samtidigt som de själva har mycket att lära. Perspektiven blir annorlunda och behoven tolkas troligen inte heller på samma sätt som när enbart äldre personer planerar och analyserar biståndsinsatser. Det finns dessutom ett klart mervärde i om man kan öka kunskaperna om och förståelsen för internationellt solidaritetsarbete hos morgondagens beslutsfattare.
I takt med att världen globaliseras ökar också behoven av direkta kontakter mellan människor i olika länder. Behovet för det civila samhället att kunna bevaka och påverka det som händer i internationella fora, som får alltmer att säga till om, ökar. Det är därför Kristdemokraternas uppfattning att staten genom Ungdomsstyrelsen bör stödja ungdomsorganisationernas reguljära internationella verksamhet, det vill säga deras möjligheter att ha kontakt med sina systerorganisationer i andra länder och bedriva arbete inom sina internationaler. Finansiering för att träffas och utbyta tankar och idéer med systerorganisationer får idag till stor del bekostas av organisationerna själva, i synnerhet om kontakterna inkluderar länder utanför EU.
Barns hälsa har försämrats under de senaste åren, såväl den psykiska som den fysiska. Alltfler utredningar visar att barn upplever sig stressade och plågas av huvudvärk och magont. Självmordsförsöken bland ungdomar i åldern 13–17 år ökar också. Ett fenomen som växer i omfattning är ungdomar, främst flickor, som skär sig själva för att dämpa sin ångest. Det är skrämmande att ungdomar, som borde få uppleva framtidstro och hopp, försöker ta sina liv.
Även den fysiska hälsan har försämrats. Enligt Socialstyrelsen har andelen överviktiga 18-åringar ökat från 7 till 18 procent på 30 år och andelen ungdomar med fetma har ökat från 1 till 4 procent under samma period. Att vända denna negativa trend är av avgörande betydelse för hela samhället i framtiden. Att göra en insats för barn och ungdomar idag kommer att innebära bättre folkhälsa i framtiden och lägre sjukvårdskostnader till följd av färre hjärt- och kärlsjuka.
Idrottsrörelsen har en viktig roll att spela såväl när det gäller barns och ungdomars fysiska som psykiska hälsa. Genom ökat idrottande kan barn få bättre kondition men även en friskare själ genom gemenskap och stimulerande sysselsättning. Här har skolan ett mycket viktigt ansvar både för att erbjuda fysiska aktiviteter men också för att väcka intresse för och sporra till vidare aktiviteter på fritiden. Det finns många exempel på hur skolor utanför den schemalagda idrotten bidragit till fysisk aktivitet hos eleverna. Den svenska skolan har det näst lägsta antalet schemalagda idrottstimmar i skolan i hela Europa, vilket manar till eftertanke. Vi hoppas att utbildningsministerns vision om mer idrottande i skolan inte bara ska bli tomt prat utan ska få reellt genomslag. Att knyta till sig olika idrottsföreningar i skolans verksamhet är en viktig uppgift i det sammanhanget.
Inom alltför många idrottsgrenar och föreningar finns idag en tydlig elitisering av barnverksamheten. Allt högre ställda krav, hård fysisk träning med utslagning som följd kan inte bara leda till att barnen tappar lusten för idrott och fysisk aktivitet, utan även till såväl psykiska som fysiska skador. Det är oacceptabelt om lek och gemenskap får stå tillbaka för allt högre krav på prestationer och resultat redan i barnidrotten.
Samtidigt finns det en klar trend hos unga människor att ta sin hälsa på allvar, vilket är mycket positivt. Nya gym öppnas och nya former av konditionsträning introduceras ständigt. Vi är dock medvetna om att kroppsfixering och överträning också är ett problem bland många ungdomar. Samtidigt som fetman ökar växer alltså antalet unga som tränar på ett osunt sätt. Det gäller att ha båda aspekterna med i bilden.
Regeringen har under ett års tid aviserat att den snart kommer att lägga fram förslag som rör folkhälsa till riksdagen. Ännu har de inte dykt upp.
Undersökningar och rapporter visar att alltfler ungdomar konsumerar mycket alkohol och prövar narkotika. Konsumtionen i åldersgruppen 16–19 år omfattar 5,4 liter (100 procent alkohol) för pojkarna och 2,5 liter för flickorna (TEMO 2000). Vid en undersökning i Stockholm av 9.000 elever i årskurs nio och gymnasiets årskurs två framkom att mer än var fjärde niondeklassare regelbundet dricker sig berusad och att var fjärde 17-åring någon gång har prövat narkotika. Vi vet att tillgången på droger och alkohol ökar. Ett växande problem är tillverkning och smuggling av illegal sprit. På olika vägar når svartsprit och droger ut även till ungdomar. Dessutom visar en mängd undersökningar att det är mycket lätt för minderåriga att köpa ut folköl eftersom kontrollen är bristfällig. Att motåtgärder måste sättas in snarast är uppenbart, annars riskerar vi att många unga människor blir utslagna redan i tidiga år.
Huvudfrågan som borde ägnas mer uppmärksamhet är varför ungdomar börjar bruka alkohol. De unga har själv på sitt ungdomsting uttryckt önskemål om att före detta missbrukare och föräldrar till missbrukare bör föreläsa ute på skolorna. Sådana initiativ bör uppmuntras exempelvis genom att Ungdomsstyrelsen ges i uppdrag att organisera en sådan aktion. Det är också viktigt att arbetet ges kontinuitet. Det förebyggande ANT-arbetet i skolan var tidigare ett viktigt instrument. Undersökningar från senare år visar dock att många tonåringar är missnöjda med den information de fått om ANT.
Det är viktigt att stärka unga människors vilja och förmåga att avstå från droger. En åtgärd skulle kunna vara att ungdomar tillsammans med vuxna själva skapar platser och tillfällen för nöje och umgänge utan alkohol. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att uppmärksamma och stödja initiativ som tas för att skapa drogfria miljöer. På det kommunala planet är det till exempel självklart att arrangemang där kommunen är arrangör eller medarrangör är drogfria. Vi vill särskilt här lyfta fram fritidsgårdarnas stora betydelse med att erbjuda en drogfri miljö för skolungdomar. Inte minst är det viktigt att dessa har öppet på dagar och tider då bruket av droger är som störst, till exempel fredags- och lördagskvällar.
Sex och samlevnad är ett känsligt ämne som är svårt för många att prata om, inte minst gäller detta för ungdomar. Skolans undervisning har många gånger brister. Det är ett problem hur skolböckerna skildrar mäns och kvinnors roll i sexualiteten där kvinnans roll ofta beskrivs på ett ganska nedslående sätt. Även skolböckernas skildring av homo- och bisexualitet har nyligen fått skarp kritik för att vara kränkande i sin utformning. Det är viktigt att eleverna får en sund bild av sexualitet och att negativa könsroller inte cementeras liksom att inte homo- och bisexuella ungdomar på grund av rädsla och fördomar inte vågar prata om sin sexuella läggning.
Föräldrarna ses inte heller alltid som de mest naturliga parterna att samtala med om detta ämne. Inte minst för killar blir ofta samtalet med kompisar tillspetsat och ytligt. Ungdomsmottagningarna fyller en viktig funktion när det gäller att ge stöd till ungdomar som har frågor och funderingar kring till exempel sexuell identitet, könssjukdomar eller relationsproblem. Idag finns ca 200 ungdomsmottagningar i landet, Kristdemokraterna vill att det i varje kommun ska finnas minst en ungdomsmottagning. 96 procent av personalen på dessa mottagningar och 92 procent av besökarna är kvinnor. Denna könsfördelning är mycket oroande. Att killar i princip inte har någon av samma kön att prata med är oacceptabelt. Pojkar har lika stort behov av att få samtala om och ställa frågor som rör sex och samlevnad. Om personalen utgjordes av fler män, kanske också fler pojkar skulle uppsöka verksamheten. Att ungdomsmottagningarnas personal kommer ut på skolorna och föreläser och undervisar skulle också kunna bidra till att öka tillgängligheten och därmed locka fler pojkar. Ungdomsmottagningarna måste vara öppna och tillgängliga. De får inte upplevas som stängda instanser dit man går endast om man har allvarliga problem.
Antalet tonårsaborter har tyvärr ökat de senaste åren. Att hamna i en situation där abort upplevs som enda utvägen är utomordentligt påfrestande för alla inblandande men framför allt för kvinnan. Att behöva genomgå en abort under tonåren, som innebär så många andra påfrestningar, är än värre. Vi har tillsammans ett ansvar för att se till att så få kvinnor som möjligt behöver genomgå en abort. Folkhälsoinstitutet bör ges i uppdrag att med den handlingsplan för prevention av oönskade graviditeter som myndigheten tagit fram som grund, leda arbetet med att utveckla en nationell nollvision för tonårs-
aborter. Då mycket av arbetet som rör hälsa, samlevnads- och sexualundervisning ligger under kommunernas och landstingens ansvarsområden, är det viktigt att de involveras i arbetet med att utforma och implementera nollvisionen. Att god rådgivning och subventionerade eller gratis preventivmedel finns lätt tillgängliga är en viktig faktor för att minska antalet oönskade graviditeter. Insatser för att minska antalet tonårsaborter kan inte enbart riktas mot flickorna. Tonårspojkarna utgör hälften av problematiken. Det är därför viktigt att ungdomsmottagningarna arbetar med riktade insatser för att nå ut till pojkar med information.
Målsättningen i grundskolan är att alla elever som går ut grundskolan ska kunna klara av gymnasiets inträdeskrav. Idag lämnar alltför många elever grundskolan med icke godkända studieresultat. Samtidigt är det viktigt att gymnasieskolan görs till en skola för alla. Det är orimligt att alla skall läsa i samma takt och med samma ambitionsnivå. För att skapa ett flexiblare system som på ett bättre sätt tillgodoser elevers olika behov har Kristdemokraterna bland annat drivit frågan om lärlingsutbildning. Detta för att de mer praktiskt intresserade eleverna ska få stimulans i skolan och få något ut av den. Men också för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden, som idag är i stort behov av yrkeskunnigt folk. En utbyggd lärlingsutbildning skulle alltså vara positivt både för eleverna som går där och för arbetslivet.
En viktig utgångspunkt för Kristdemokraterna är att se varje elev som den unika individ hon eller han är. Varje elev skall i skolan få möjlighet att utveckla sin begåvning och sina intressen.
Kristdemokraterna vill höja studiebidraget under gymnasietiden till 1.050 kronor i månaden.
Många unga är idag engagerade i föreningar och får där vara med och ta ansvar, erfarenheter som är viktiga i ett demokratiskt arbete. Denna kunskap ska vara meriterande och bland annat kunna tillgodoräknas vid olika ansökningar. Ett annat konkret förslag är att göra frånvaroredovisningen differentierad, det vill säga att frånvaro på grund av till exempel elevrådsarbete redovisas särskilt.
Det informella lärandet behöver uppvärderas i Sveriges skolor. För att detta skall få genomslag måste det till ett nationellt initiativ. Kristdemokraterna föreslår därför att regeringen får i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder för att uppvärdera det icke formella lärandet. Även i skolan måste de unga ses i sitt sociala sammanhang. Hur uppfylls läroplanens intentioner om att låta varje elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet? Hur främjas förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse som motverkar främlingsfientlighet och skapar tolerans?
Det är viktigt att ungdomar från alla samhällsgrupper ges tillträde till studier. Här har både attityder och ekonomiska villkor stor betydelse. Idag är fribeloppet för lågt vilket resulterat i att studenter i högre grad än andra grupper jobbar svart. Vi har föreslagit att fribeloppet ska höjas gradvis för att på sikt avskaffas helt. Vi vill även höja bidragsdelen i studiemedlen, i ett första steg till 36 procent, på sikt till 50 procent av studiemedlen. Vi utvecklar vår utbildningspolitik i särskilda motioner.
Kristdemokraterna har konsekvent arbetat för ett verkligt elevinflytande. Den elev som har inflytande över sin egen studiesituation är motiverad att lära sig och att fortsätta söka kunskap. Det handlar om att visa respekt för elevens integritet och människovärde. Det är en rättighet för varje elev att i takt med stigande ålder vara delaktig i det som berör honom eller henne själv. Att eleverna ges reella möjligheter till inflytande över det egna lärandet, genom att tillsammans med läraren planera undervisningens uppläggning, är därför av stor betydelse.
Enligt Skolverkets Analyser och utvärderingar 2000–2001 har den positiva tendensen från mitten av 1990-talet vad det gäller elevinflytande avstannat och till och med minskat vad det gäller hur elever arbetar och vad som tas upp i undervisningen. Vidare visar undersökningen att eleverna har resignerat och inte vill vara med och bestämma. Allt färre vill vara med, engagera sig och ta ansvar. Det är också alarmerande att samtidigt som både föräldrar och lärare är positiva till ett ökat elevinflytande är båda grupperna tveksamma till om eleverna verkligen klarar av att hantera det ansvar som krävs om elever får mer att säga till om. Dessa siffror måste leda till åtgärder bland landets skolor.
Kristdemokraterna menar att en lagstadgad miniminivå av elevinflytande bör införas. Dagens lagutformning stadgar endast att elevinflytande ska finnas, inte i vilken omfattning eller på vilket sätt. Det är därför nödvändigt att skollagen blir mer konkret.
Elevernas formella inflytande gäller också skolan som organisation, där elevråden och elevskyddsombuden spelar en mycket viktig roll. Att ge eleverna inflytande och ansvar är det bästa sättet att utveckla deras känsla för demokratiska beslutsformer och skapa förmåga till ansvarstagande för gemensamma samhällsangelägenheter. Skolledare, lärare och övrig personal måste mer än hittills ge eleverna möjlighet att utöva sina rättigheter och att öva sig i demokratiskt beslutsfattande.
Kristdemokraterna är positivt inställt till att elever får vara med och besluta om nya läraranställningar. Det är framför allt eleverna som berörs av en ny lärartjänst varför de också bör ha ett ord med i laget.
De politiska ungdomsförbunden bör ges bättre möjligheter att medverka i skolan. Skolval ska uppmuntras. Många ungdomar är i dag engagerade i enskilda samhällsfrågor, till exempel miljöfrågor, och det är självfallet viktigt att deras kunskaper och erfarenheter inom dessa områden tas till vara.
Kristdemokraterna vill i detta sammanhang även uppmärksamma språkets betydelse för demokratin. Det är viktigt att vi ger alla ungdomar oavsett förutsättningar goda kunskaper i det svenska språket. Brist på ord kan leda till missnöje och frustration. Att behärska språket är grunden för att kunna ta aktiv del i det samhälle man lever i och möjliggör också påverkan av dess utformning.
Regeringen påstår att den vill medverka till att unga ska kunna skaffa en egen bostad. Samtidigt vet vi att ungdomar får allt svårare att få tag på egen bostad till ett pris de har råd med. En viktig orsak är att de tidigare subventionerna till renovering och ombyggnad var så utformade att de bidrog till att många små och billiga lägenheter byggdes bort. Bara under 1980-talet försvann cirka 80.000 smålägenheter. Skattereformen, som belastade boendet med höga skatter och minskade räntebidrag, har minskat ungdomars möjligheter att etablera sig på bostadsmarknaden.
Enligt rapporten Unga vuxnas boende 2001 från Hyresgästernas riksförbund bor nästan var femte person mellan 20 och 27 år kvar hos sina föräldrar. Andelen som bor hemma på grund av att det är svårt att få tag på bostad har ökat, medan andelen som anger ekonomiska skäl har minskat. 60 procent av de svarande säger att det är svårt att få tag på bostad på orten där de bor. 1997 var siffran 41 procent. Rapporten drar slutsatsen att det behöver byggas omkring 191.000 bostäder för att möta de ungas efterfrågan. Det är angeläget att skapa enklare bostäder som en brygga mellan föräldrahemmet och ett mera stabilt eget boende.
Det är bristen på bostäder i samhället i stort som gör det svårt och dyrt för unga att flytta hemifrån. Bostadsbristen är som störst i storstadsområden och på högskoleorter. Där måste nyproduktionen öka rejält. Även om det blir mest dyrare hyresbostäder och bostadsrätter som byggs så bidrar det till att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Ungdomar kan då komma över bostäder som andra lämnar för ett dyrare boende.
Men det krävs också ett nytillskott av bostäder som i första hand riktar sig till ungdomar. De goda erfarenheterna av och nya idéer som finns kring billiga och bra ungdomsbostäder bör aktivt spridas. Rumsstorlek och standard behöver bättre motsvara temporära behov för ungdomar. Detta gäller såväl studentbostäder som bostäder för de ungdomar som inte bestämt var de vill bli bofasta.
För att öka byggandet föreslår Kristdemokraterna en skattereduktion som motsvarar halverad byggmoms, avskaffad fastighetsskatt, åtgärder för bättre konkurrens i byggsektorn samt en förenklad planprocess. Detta skulle göra det intressantare för kommuner och företag att bygga hyreshus.
En annan möjlighet är att öka självförvaltningen. Om ungdomar själva har möjlighet att delta i skötsel och underhåll kan hyrorna hållas lägre. Det är också viktigt att öka incitamenten för sparande. Det krävs nu en bred översyn av bostadspolitiken ur ett ungdomsperspektiv. Vi utvecklar vår bostadspolitik i en särskild motion.
Man ska inte heller blunda för att bostadsbidragets utformning gör att hyrorna pressas uppåt. Om bostadsbolaget bygger dyrt får studenterna bostadsbidrag, vilket gör att bostadsbolaget inte har några problem att få hyresgäster. Om studenten i sin tur tar ett arbete dras bostadsbidraget snabbt in, varför konstruktionen av bostadsbidraget minskar incitament till arbete. En översyn bör göras i syfte att utforma bostadsbidraget till studenter så att arbete inte misskrediteras.
Bostadssituationen för studenter är mycket bekymmersam på många universitets- och högskoleorter. Sveriges Förenade Studentkårer visar i en rapport från september 2003 att sammantaget 85 000 studenter köar till studentbostad runt om i landet. Det krävs att både staten och kommunerna tar sitt ansvar för bostadssituationen för högskolestudenterna. Det är bristen på bostäder i samhället i stort som försämrat studenters boendesituation.
Studenterna är emellertid en grupp som det är angeläget att det finns en särskild kategori bostäder för. I Kristdemokraternas budgetalternativ föreslås därför att ett nytt investeringsbidrag på 30 miljoner kronor per år inrättas för byggande av studentbostäder.
Vid sidan av byggandet av nya bostäder i allmänhet och studentbostäder i synnerhet behöver möjligheten för studenter att finna alternativa och mer tillfälliga bostadslösningar förbättras.
Många studenter skulle kunna hyra in sig hos villaägare och hos dem med stora lägenheter som har gott om utrymme. Men skattereglerna gör sådan uthyrning ganska ointressant. Genom förändrade skatteregler för inkomster från uthyrning av en del av bostad skulle det för många bli ekonomiskt intressant att hyra ut till studerande som är i behov av ett rum.
Bland ungdomar har arbetslösheten stigit drastiskt under det senaste året. I augusti 2003 var den öppna arbetslösheten 9,9 procent, vilket ska jämföras med 8,2 procent samma månad året före, (SCB:s AKU-undersökning augusti 2002 respektive 2003).
Arbetslösheten har stigit mer bland ungdomar än bland befolkningen i genomsnitt. De snåriga ersättningsreglerna för arbetslösa, svårigheten att kvalificera sig för a-kassa kombinerat med låga ersättningsnivåer innebär att många ungdomar måste söka socialbidrag för sin dagliga överlevnad.
En så kallad utvecklingsgaranti infördes på 1990-talet för ungdomar i åldern 20–24 år. Utvärderingar hittills har visat att ungdomar som genomgår denna åtgärd lättare får fotfäste på arbetsmarknaden än övriga. Men det finns också en risk för att ungdomar som ingår i en utvecklingsgaranti stämplas som tillhörande ett b-lag. Vi hade hellre sett en satsning på lärlingsutbildning, skattelättnader inom tjänstesektorn, flexiblare lönesättning och modernare arbetsrättslagstiftning. Det skulle ha gett ungdomar många nya ordinarie arbetstillfällen. Vi anser dock att utvecklingsgarantin tills vidare ska finnas kvar, men den bör successivt ersättas av en bättre fungerande arbetsmarknad för ungdomar.
Kristdemokraterna anser vidare att den lokala samverkan för att minska arbetslösheten bör öka för att minska rundgången i åtgärder. Kommunerna, arbetsförmedlingarna och försäkringskassorna bör samverka för att hjälpa de arbetssökande. Det finns också mycket att lära av goda exempel när det gäller företagsförlagd arbetsmarknadsutbildning. En framgångsrik modell som prövats bygger på att arbetsgivarna som tillhandahåller utbildningen erhåller en ersättning som utgår med en fast summa per elevplats och utbildning. Efter genomförd utbildning erhåller eleven ett slutbetyg från kursen där varje genomfört delmoment ingår. Vidare innehåller intyget också en beskrivning av de praktiska delar som varje person har genomgått hos respektive arbetsgivare. Det blir alltså både ett studieintyg och ett ”arbetslivserfarenhetsbetyg”.
För ungdomars situation på arbetsmarknaden bör politiken styras av följande principer:
Utbildning ska uppmuntras och premieras då morgondagens arbetsmarknad ställer allt större krav på arbetstagarens formella kompetens.
Utbildningssystemet måste vara konstruerat så att även ungdomar som är mer praktiskt inriktade upplever att möjligheten att utvecklas inom skolan finns. Olika former av lärlings- och praktiksystem är en positiv del av utbildningssystemet som behöver utvecklas.
Det fåtal ungdomar som inte går i gymnasieskolan bör ges möjligheter att få kommunal praktik. Praktikplatserna bör ge reell arbetslivserfarenhet. Den lön som betalas ut bör kallas för praktiklön. Inga ungdomar ska behöva leva på socialbidrag,
De ungdomar som trots allt fastnar i långtidsarbetslöshet har oftast inte tillräcklig kompetens, eller kommer av sociala eller hälsoskäl inte in på arbetsmarknaden. Det är viktigt att de problem som ligger till grund för arbetslösheten åtgärdas på ett tidigt stadium, och att dessa ungdomar inte hamnar i särskilda program som ”stämplar” dem för livet.
När det gäller entreprenörskap är det också viktigt att vi medverkar till att ungdomar uppmuntras att starta egna företag. Det är viktigt att vi förmedlar en bredare syn på arbetet till våra ungdomar än att arbete alltid innebär anställning hos någon annan. Ungdomar kan och skall uppmuntras att utnyttja sitt engagemang och sin kreativitet till att starta eget.
Kristdemokraterna har föreslagit att ett nationellt program med speciell inriktning på företagande och entreprenörskap bör införas i gymnasieskolan. Folkhögskolor skulle kunna satsa på kurser om företagande och om hur man startar eget företag. Vi vidareutvecklar vår arbetsmarknadspolitik i en särskild motion.
Kultur i vid mening är ytterligare en förutsättning för ett tryggt och människovärdigt samhälle. Kulturen måste finnas tillgänglig där och när ungdomar kan ta del av den. Den gängse bilden av ungdomar är att de föredrar aktiviteter som musikfestivaler, klubbar av olika slag, bio eller fria teatergrupper och i mindre utsträckning besöker traditionella kulturinstitutioner. Men givetvis finns det ett stort antal ungdomar som gillar poesi och lyrik, som ”hänger” på biblioteket och gärna går på traditionella konstutställningar. Kulturen är ett sätt att finna samhörighet och identitet. Genom kulturen kan man få ge uttryck för sina egna känsloyttringar men också motta andras. Genom kulturen skapas en förutsättningslös gemenskap med andra människor.
I fokus måste stå ungdomarnas möjligheter till eget skapande. Tillgång på handledning, verkstäder och replokaler skapar förutsättningar för ett rikt kulturliv.
Graffiti har blivit ett diskuterat ämne. En del menar att graffiti är precis som vilken annan konstform som helst medan andra menar att graffiti ska jämställas med klotter och absolut inte är någon kulturyttring utan endast något som uppmuntrar till kriminalitet och därför ska motarbetas. Det gäller att hålla isär begreppen. Det som handlar om klotter är kriminellt och innefattar ofta snatteri av färgburkar och annan grövre kriminalitet. Graffiti är å andra sidan ett intresse som många ungdomar har och sysslar med utan att begå kriminella handlingar. Det finns skolor och kommuner som har infört vissa utrymmen där det är fritt fram för graffitimålning och som utsmyckat vissa lokaler med graffiti. Om detta fungerar är det självklart något att eftertrakta. Då vinner både samhället och ungdomarna på det. Kristdemokraterna tycker att det är beklagligt att regeringen ännu inte inkommit med någon proposition i frågan som man tidigare utlovat. Vi vill att frågan genomlyses ordentligt i ett sådant sammanhang.
Det talas i debatten om att det saknas lokaler och utrymme för föreningsaktiviteter i allmänhet, och för ungdomsaktiviteter i synnerhet. Samtidigt står merparten av Sveriges 5.000 grundskolor tomma under kvällar och helger. Så är det inte i alla länder, i till exempel USA är det informella lärandet som sker i skolföreningar en viktig del av skolgången. Med stöd från skolledning och kommun kan ungas initiativ förvandla skolorna till platser som sjuder av liv. Lektionssalarna kan bli replokaler och målar- och skrivstugor.
Fritidsgårdar är också mycket viktiga för ungdomar. Fritidsgårdar kan erbjuda en drogfri miljö inte minst för de ungdomar som inte är aktiva i någon förening. Det är viktigt att kommunen bevarar och utvecklar fritidsgårdarna och att de har öppet på de tider ungdomarna efterfrågar verksamheten.
Det är också viktigt att ta hjälp av det befintliga föreningslivet med att utveckla mötesplatser. I de ideella föreningarna finns det många eldsjälar som med stöd från kommunen skulle kunna utveckla en betydelsefull verksamhet. Man behöver inte alltid uppfinna hjulet på nytt, att ta vara på befintliga resurser är mycket viktigt och är också ekonomiskt mest effektivt.
Kristdemokraterna anser att det är viktigt att stöd ges till allmänna samlingslokaler, inte minst på mindre orter och i glesbygd. Många gånger kan frivilliga krafter och idéburna organisationer klara driften av mindre fastigheter, men när det blir dags för renoveringar och större ombyggnationer krävs det större resurser än de vanligtvis har. Därför är det statliga stödet till samlingslokaler oerhört viktigt för att säkerställa ungdomsorganisationers tillgång till ändamålsenliga samlingslokaler. Kristdemokraterna anslår därför två miljoner kronor mer till allmänna samlingslokaler än vad regeringen gör.
Känslan av kompetens, att duga något till, är grundläggande för människan. Den upplevelsen växer fram i samspel med andra. För föräldrar och vuxna i förskolan och skolan gäller det att hitta något hos varje ungdom att utveckla, uppmuntra och berömma. Den unga som inte får sin kompetens bekräftad i familjen eller skolklassen kan kanske istället få den upplevelsen i fotbollsföreningen, schackklubben, popbandet eller i någon annan grupp. Unga som istället befästs i en känsla av inkompetens, av att inte duga något till, löper större risk att attraheras av grupper där kompetenskänslan byggs upp i kriminella sammanhang eller i den falska värld som skapas av drogmissbruk.
Det är viktigt att stryka under att ju tidigare insatserna sätts in desto mindre är risken för fortsatt kriminalitet. Att upptäcka och se ungdomar med problem och beteendestörningar så tidigt som möjligt är en avgörande faktor för att få ner kriminaliteten och minska nyrekryteringen till grövre kriminalitet. Genom att gripa in redan vid lindrig form av kriminellt beteende, såsom en cykelstöld, snatteri eller förstörelse, kan man ta sig an personen och hindra honom eller henne från att fortsätta med grövre former av kriminalitet. Ordspråket ”Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål” är mycket talande vad det gäller ungdomskriminalitet.
Att låsa in kriminella ungdomar i fängelse tror Kristdemokraterna är fel väg att gå. Speciella pedagogiska metoder behövs för unga förbrytare. Många ungdomar som är kriminella har lidit brist på kärlek och omsorg under uppväxtåren. Många har inte fått lära sig att ta ansvar och inte heller byggt upp en respekt för vad som är rätt och fel. Vad dessa ungdomar behöver är vuxna som bryr sig och som har tid att ge kärlek och omsorg. De behöver också lära sig att ta ansvar och göra rätt för sig. Olika försök med alternativa pedagogiska metoder både i Sverige och i utlandet har provats. Detta är viktigt för att lyckas med arbetet att få unga brottslingar på rätt bana. Vi vill inte minst lyfta fram KRIS (Kriminellas revansch i samhället) som en mycket viktig grupp för att avleda unga kriminellas beteende.
Insatserna kommer oftast när utförsbacken redan börjat. Detta gör att alltfler ungdomar måste få stöd och hjälp utanför hemmet. Omhändertagandena ökar mest i åldersgruppen 13 år och uppåt. Tvärtemot vad många tror svarar ungdomar med svenska föräldrar, inte invandrarungdomar, för den största ökningen.
Föräldrarna är samhällets viktigaste brottsförebyggande resurs. Åtgärder som sätts in för att stötta familjen är därför viktiga. Kampen mot våldet måste föras på alla nivåer i samhället – i hemmet, bland enskilda organisationer, i skola och på arbetsplatser. Inte minst är det nödvändigt att ta till vara den ideella sektorns engagemang och kunnande. Centrala direktiv kan aldrig ersätta insatser som bygger på kunskap och omsorg om den egna lokala miljön och människorna som vistas där.
Valdeltagandet bland unga minskar. Vid riksdagsvalet 1985 var deltagandet bland förstagångsväljarna nära 90 procent, 2002 hade siffran sjunkit till cirka 70 procent. Ungdomar är underrepresenterade på kommunala förtroendeposter. Gruppen 18–29-åringar utgör 19 procent av den valbara befolkningen, men innehar bara 6 procent av de kommunala posterna. Detta kan jämföras med gruppen som är 70 år eller äldre. De utgör 4 procent av den valbara befolkningen, men innehar 17 procent av förtroendeuppdragen.
Enligt statistik från Ungdomsstyrelsen är andelen ungdomar i åldern 20–24 kraftigt underrepresenterad i myndigheter och kommittéer. Ansvaret för den rådande situationen är både statens och de politiska partiernas.
Rösträtten gäller från den dag man fyller 18 år. Eftersom mandatperioderna är på fyra år kan det innebära att en person får rösta första gången när hon ska fylla 22 år. Det är en lång väntan på att få utnyttja sin rösträtt. Det är också märkligt att till exempel två personer som gått i samma klass hela livet inte får rösta samma år därför att den ena råkar fylla år första halvan av september och den andra fyller år under den andra halvan. Av denna anledning vill Kristdemokraterna att rösträtten ska gälla från och med det år man fyller 18 år istället för som idag från den dag man fyller 18 år. På så sätt skulle också en person som fyller 18 år under valåret, men efter valdagen, kunna bli valbar till riksdag och kommun- och landstingsfullmäktige.
Kristdemokraterna stödde förslaget att ange tre mål för ungdomspolitiken. Däremot anser vi att det måste betonas att statens roll när det gäller ungdomspolitiken bör vara stödjande, inte styrande. Vi vänder oss också emot att regeringen ensam utformar delmålen. För att skapa långsiktighet och en större förankring av ungdomspolitiken anser vi därför att riksdagen bör besluta om mer konkreta mål.
För närvarande finns 41 delmål. Vid arbetet med bedömning av måluppfyllelse har ett antal faktorer visat sig försvåra uppföljningen av delmålen. Många av delmålen upplevs på olika sätt som otydliga. I vissa fall behöver delmålen justeras och anpassas till lokala förhållanden.
Vi anser därför att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till nya mål. Genom att man återkommer till riksdagen uppmärksammas ungdomspolitiken och det blir debatt och diskussion kring mål och delmål, vilket är bra för uppslutningen kring ungdomsfrågor.
Kristdemokraterna var i fyrpartiregeringen i början av 1990-talet ansvariga för att både skapa och utforma riktlinjerna för Statens ungdomsråd, som senare blev Ungdomsstyrelsen. Den bedömning som då gjordes var att det fanns ett behov av en myndighet med sektorsövergripande ansvar som utifrån en helhetssyn kunde följa utvecklingen av ungdomars villkor och anlägga ett ungdomsperspektiv på frågor inom olika samhällsområden. Ambitionen var också att Ungdomsstyrelsen skulle kunna fungera som en kunskapsbank i ungdomsfrågor gentemot andra myndigheter, kommuner, föreningsliv, ungdomsarbetare och enskilda. Ungdomsstyrelsen skulle också följa utvecklingen i kommunerna.
Det är glädjande att konstatera att den nya myndigheten i stor utsträckning utvecklats som tanken var i den ungdomspolitiska propositionen 1994. Ungdomsstyrelsen har successivt stärkt sin ställning som en expertmyndighet med bred kunskap om ungdomsfrågor och som en resurs för andra statliga myndigheter, kommuner och ideella organisationer. Det är viktigt att Ungdomsstyrelsen fortsätter att utvecklas i denna riktning. Eftersom myndigheten har ett tydligt uppdrag att följa upp målen med den nationella ungdomspolitiken är det viktigt att Ungdomsstyrelsens roll som en kompetent myndighet och stödjande resurs för kommuner, ideella organisationer och andra som engagerar sig i ungdomsfrågor betonas. Ungdomsstyrelsen får aldrig agera så att de ideella ungdomsorganisationerna eller enskilda initiativ hämmas.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Helena Höij (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Sven Brus (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Ulrik Lindgren (kd) |
Torsten Lindström (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |