Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktningen av public service-politiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fonder skall finansiera public service-produktioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av en fri konkurrens på TV-marknaden.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för bättre tillgänglighet för funktionshindrade.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att frågan om vilken digitaliseringsteknik som skall användas skall avgöras av marknaden.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett statligt operatörsföretag inte självständigt skall få välja ut vilka programföretag som skall ingå i ett sändarnät.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den digitala radion inte får utsättas för samma ingrepp som skett med digital-TV.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om renodling av Utbildningsradion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av filmcensuren för vuxna.
Riksdagen begär att regeringen låter göra en översyn av den samlade medielagstiftningen i syfte att uppnå teknikneutralitet enligt vad i motionen anförs.1
1Yrkandena 3, 5–7 och 10 hänvisade till KU.
Liberal mediapolitik bygger på fyra nyckelord – tre gamla och ett nytt. De tre gamla är frihet, mångfald och kvalitet. De har varit centrala i Folkpartiets alla kultur- och medieprogram sedan 1970-talet. Det nya är teknikneutralitet. Det är snart ingen skillnad på datorn och tv:n. Vi hör radio på datorn och tar emot mejl på telefonen. Det blir alltmer absurt att olika tekniker har helt olika regler.
Frihetsbegreppet är centralt. En levande demokrati kräver fri debatt och oberoende nyhetsförmedling. Vi måste hela tiden vara på vår vakt mot tendenser som snävar in den friheten. Tecken på ökad politisk inblandning i public service-företagen är något vi måste vara observanta på. Koncentration av privat medieägande är naturligtvis också en potentiell riskfaktor men hittills tycks tendenser som verkat i motsatt riktning, till exempel teknikutvecklingen och den ökade internationella konkurrensen, ha vägt upp de negativa effekterna.
Mångfald är något viktigt i allt liberalt tänkande. Mångfald och valmöjligheter gör livet rikare och får oss att växa som människor.
Kvalitet är ett svårdefinierat begrepp. Det är ofta lättare att identifiera låg kvalitet än hög. Men trots svårigheterna är det nödvändigt att kvalitetsdiskussionen hålls levande. Vi vill att samhället ska utvecklas mot mer av humanism och då spelar kulturen och bildningen en avgörande roll och det får effekter också i mediepolitiken.
Det svenska språket är litet och i globaliseringens tid är program på engelska så billiga att de lätt tränger ut de svenskspråkiga programmen. I förlängningen riskerar en marginalisering av svenskan att skingra ett svenskt kulturarv. Därför krävs större satsningar av public service på ett kvalitetsutbud på svenska i både gamla och nya medier.
Medier som radio och tv har en mycket stor genomslagskraft. Deras betydelse som förmedlare av kultur- och samhällsliv, inte minst för unga människor, är mycket stor. Folkpartiet ser det som en viktig kulturpolitisk uppgift att säkra att public service präglas av kvalitet och bildning. Förströelse behöver vi naturligtvis, men om den går ut över fördjupning uppstår problem.
Med tanke på det enorma utbudet av lättare underhållning i de kommersiella kanalerna anser vi att public service bör bli mer fokuserad på kvalitetsproduktion än vad som är fallet idag. Breda underhållningsprogram och viss sportbevakning kräver inte offentlig finansiering för att produceras och distribueras. Det behövs fler kvalificerade kommenterande program, svenska filmer och pjäser, barnprogram av hög kvalitet och två rikstäckande, fullbemannade nyhetsredaktioner. Vad som här sagts om inriktning av public service-politiken bör ges regeringen till känna.
Finansiering genom TV-avgifter kommer i längden inte att kunna fungera som intäktskälla för public service. Ett skäl till detta är att systemet med TV-avgifter inte är teknikneutralt. Att betala för innehav av mottagare (en TV-apparat) är inte tidsenligt eftersom mottagare är ett mycket vidare begrepp numera. Det går t.ex. att se på TV genom datorn. Det är dags att söka sig till ett nytt system. Medan vi fortfarande lever i det gamla systemet, motsätter sig Folkpartiet höjningar av TV-avgifterna.
Ett finansieringssystem som bygger på skatter eller reklamintäkter kan riskera mediernas oberoende ställning. I stället vill Folkpartiet bygga upp ett nytt finansieringssystem med hjälp av public service-fonder. Hos dessa ska företag ansöka om medel för att producera och distribuera kvalitetsprogram.
Folkpartiet föreslår att fem fonder bildas för att stödja public service-produktion inom radio, TV och nya medier. Fonderna får dels ett stort eget kapital genom att staten gör en engångsöverföring, dels årliga tillskott. Engångsöverföringen föreslås komma från en försäljning av statligt ägda företag. Det årliga tillskottet ska komma från intäkter från nätavgifter, intäkter från auktionering av radiofrekvenser med mera. Att ersätta systemet med TV-avgifter innebär också att man slipper den största delen av dess kostnad för administration och kontroller, vilken för närvarande uppgår till 145 miljoner kr.
Public service-fonderna ska ge stöd till programproduktion och säkra sådana distributionskanaler att public service-utbudet kan nå publiken. Även kommersiella radio- och TV-stationer, liksom webbplatser, ska kunna få stöd från fonderna. Resursnivån till public service ska ligga 20–25 % över dagens för att möjliggöra högre kvalitet. Vad som här sagts om inrättande av public service-fonder bör ges regeringen till känna.
De tillgångar som SVT, SR och UR har bör komma den fortsatta public service-verksamheten till del. Deras arkiv kan exempelvis överföras till Arkivet för ljud och bild. Bolagen bör övertas av personalen eller säljas som publika bolag på börsen. I båda fallen kommer naturligtvis den befintliga personalen att få ett betydande inflytande över hur verksamheten drivs vidare. Detta bör ges regeringen till känna.
Att gemensamt se på TV ingår i de flesta människors familjeliv. Eftersom TV spelar en så stor social roll, är det mycket viktigt att de audiovisuella medierna är tillgängliga för människor med funktionshinder. Det bör ställas särskilda krav vad gäller tillgänglighet på de produktioner som får public service-stöd.
Idag ger tekniken nya möjligheter på detta område. Folkpartiet stöder regeringens förslag att en uppläst textremsa ska kunna erbjudas under tillståndsperioden. Folkpartiet anser också att försök ska göras med syntolkning, dvs. att det som sker i TV-rutan beskrivs på en särskild ljudkanal.
Det är dock inte bara fråga om att pröva nya tekniker utan att använda sig av dem som redan finns. Det är t.ex. mycket svårt, och ibland omöjligt, för hörselskadade att uppfatta tal i radio eller TV om det samtidigt förekommer bakgrundsljud eller bakgrundsmusik. Det innebär att Folkpartiet utgår från att framför allt SR, men också SVT, i möjligaste mån undviker att försvåra för hörselskadade att ta del av programutbudet.
Samtliga riksdagspartier ställde sig nyligen bakom beslutet att uppdra åt regeringen att se över dövas och hörselskadades rätt till teckenspråklig information. SVT är idag den enda TV-kanal som sänder program på teckenspråk. Det är fråga om ett försvinnande litet programutbud – en timme och 25 minuter i veckan – jämfört med det utbud som de flesta andra språkgrupper kan tillgodogöra sig. SVT har därför ett särskilt stort ansvar för att döva och hörselskadade får ett ökat utbud av information och kultur via teckenspråkliga program.
I regeringens proposition finns dock inga förslag om utveckling av det teckenspråkliga programutbudet, trots att regeringen anser att anpassning av programverksamheten till funktionshindrade skall vara särskilt prioriterad i public service-uppdraget. SVT måste därför ges ett tydligt uppdrag att utöka sitt teckenspråkliga programutbud till minst dubbla antalet programminuter under den kommande avtalsperioden.
Folkpartiet anser att Utbildningsradions uppdrag ska renodlas till produktion av program med tydligt utbildningssyfte. Det finns ingen anledning till att ett public service-företag ska bedriva förlagsverksamhet. Folkpartiet föreslår därför att UR:s förlagsverksamhet upphör och att produktion av läromedel läggs ut på andra förlag efter upphandling.
Folkpartiet motsätter sig de omfattande statliga subventionerna för utbyggnaden av det digitala marknätet som nu föreligger. Folkpartiet anser att marknaden kan ta ett större ansvar när det gäller utbyggnaden av distributionsnätet. Distributionen behöver inte vara en tung utgiftspost ens när både ett digitalt och analogt nät ska användas parallellt. Public service-programmen är genom sitt innehåll och attraktionskraft en tillgång för alla distributörer. Det har gjorts tydligt i och med att Sveriges Television har gjort upp med Canal Digital om att få betalt för att distribuera SVT-program via satellit. Avtalet möjliggjordes genom en regeländring helt nyligen och visar hur medielandskapet förändrats och hur public service kan agera med ett modernt synsätt.
Släckningen av det analoga nätet är ett exempel på hur spelet kring regeringens mångmiljardprojekt bedrivits. Ännu en gång utnyttjas politisk styrning som ett medel för att genomdriva ett teknikbyte som inte önskas av konsumenterna. Att tidpunkten flyttades fram på ett sätt som fått enstaka debattörer att sarkastiskt uttala att syftet bakom den nya tidpunkten var att inte oroa valrörelsen 2006, illustrerar turerna i denna härva. Utbyggnaden av det marksända digitaltevenätet kostar miljarder för staten. Digitalboxarna som krävs för att se på sändningarna kostar många miljarder för hushållen. Digital-TV-utredningen har beräknat att övergången kostar hushållen 58 miljarder kronor.
När nu en slutpunkt för övergången från analoga sändningar till digitala är beslutad av riksdagen, måste naturligtvis även Folkpartiet liberalerna förhålla sig till detta beslut. Vi välkomnar den digitala tekniken som medför flera nya möjligheter och väsentliga kvalitetsförbättringar av ljud och bild. Det är sättet på vilket regeringen valt att införa den som är störande. De som vill gå över till digital-TV kan göra det redan idag, via kabel eller satellit.
Istället borde SVT få i uppdrag att nå hushållen med den teknik som de själva anser mest lämplig. Det skulle innebära en kombination av satellit, marknät och kabel i både analog och digital form. Sammantaget skulle det bli billigare för både hushållen, SVT och staten.
Regeringen envisas med att digital-TV måste vara markbunden, när den i vissa områden mycket billigare kan sändas via kabel eller satellit. Det är inte alls så att marksänd TV är det enda sättet att nå hela befolkningen. Satellit- eller Internetdistribuerade TV-kanaler har samma täckning. Det är något annat som ligger bakom regeringens beslut om marksänd ditigal-TV till varje pris: regeringen vill kontrollera TV:n genom lagstiftning och den möjligheten finns bara för marksänd TV. Regeringen vill kontrollera innehållet, till exempel hur mycket reklam som sänds och det kan den inte i kabel- eller satellitburen TV. Folkpartiet anser att det bör drivas igenom en ny, sammanhållen lagstiftning för elektroniska medier som tillåter större frihet.
Regeringen skrev i propositionen ”Digitala TV-sändningar” 2002/03:72 att det bör bli lättare att ta emot kostnadsfria TV-program och att övergången från analog till digital mottagning bör innebära att allmänheten får tillgång till flera kostnadsfria TV-kanaler. Regeringen verkar tänka sig att ett operatörsföretag självständigt ska avgöra vilka TV-tjänster som ska sändas ut, men låter en utredning titta närmare på den lösningen. Tills vidare ska regeringen meddela vilka som får tillstånd att sända i det digitala marknätet.
Det verkar som om vissa kommersiella företag kommer att erbjudas något av en gräddfil. De kommer att kunna sända ut sina program till hela svenska folket. I stället för intäkter genom att tittarna betalar avgifter, kommer intäkterna genom reklam – en reklam som blir mycket lukrativ eftersom en så stor del av befolkningen nås. Detta kommer att innebära att ett statligt sändningstillstånd blir en mycket stor konkurrensfördel jämfört med situationen för de programföretag som ställs utanför av regeringen. Regeringen kan självsvåldigt fatta beslut om vilka företag som ska gynnas och vilka som ska drivas mot konkursens rand.
Folkpartiet liberalerna anser att det är utomordentligt viktigt att massmedieföretag står fria från beroende till regeringen och att den fria konkurrensen värnas. Folkpartiet är motståndare till att politiska beslut ska fattas om innehållet i det digitala marknätet. Därför är Folkpartiet är djupt oroat av regeringens digitaltevepolitik.
Radion har genomgått en liknande teknisk utveckling som televisionen. Digital radio kan medföra fördelar för konsumenten. Mediet är inte längre enbart audiellt. Text och data kan skickas med radiosignalen, för närvarande dock endast via nätverk. Varje signal tar mindre utrymme i frekvensbandet, vilket medger fler stationer på samma bandbredd än idag. Ljudkvaliteten ökar märkbart eftersom signalen är kodad för att kunna eliminera störningar.
Så långt är allt gott och väl. Det finns dock oroväckande tecken på att samma krafter som agerade för en statsdirigerad utveckling av digital-TV i marknätet nu agerar för att få en liknande politiskt styrd process med den digitala radion. Detta bör med kraft avvisas. Vi har sett resultatet av det misslyckade försöket att tvinga fram digital-tv mot konsumenternas vilja. Riksdagen bör därför tillkännage för regeringen att detta misstag inte får upprepas med digitalradion.
Dagstidningar utgör en utomordentligt viktig förmedlare av nyheter, fakta och opinion. De är en omistlig del i en fungerande demokrati. Men pressen är också en marknad. Denna bör fungera utan statliga bidrag. De särskilda skäl som fanns för att införa presstödet är inte längre aktuella. Medielandskapet breddas och fördjupas i takt med utvecklingen av nya medier. Människor på en ort kan välja bland ett rikt utbud av tidningar allt eftersom människors intressesfärer blir större, liksom de möjligheter till inhämtande av olika nyheter som sker genom Internet. Folkpartiet föreslår därför minskade anslag till presstöd, vilket redovisas i vår finanspolitiska motion. I samband med att presstödet tas bort, blir det naturligt att reklamskatten avskaffas. Regeringen hade tidigare utlovat att reklamskatten skulle avskaffas, men backar nu av ekonomiska skäl. Folkpartiet liberalerna menar att det är principiellt riktigt att koppla samman presstödets och reklamskattens avskaffande då reklamskattens införande motiverades med en koppling till presstödet.
Även pressen utvecklas och förnyas när nya tekniker introduceras. Samarbete och samutnyttjande av till exempel tryckeriresurser ökar. Även på innehållssidan uppstår nya kopplingar. Vad som i framtiden är en tidning kommer inte att vara lika självklart. En och samma redaktion har ofta flera distributionsformer. Från att ha varit enmedieföretag går de flesta aktörerna i medieindustrin mot att vara multimedieföretag. Aftonbladet är en papperstidning som också har en webbupplaga där det sänds medieströmmar, webbradio och webbteve, för att ta ett exempel. Samma artikel stöps i olika formar för att tryckas i papperstidningen, läggas ut på webben och distribueras via text-tv. Politiken har hittills präglats av misstänksamhet mot denna utveckling. Förbudet för tidningar att äga lokalradiostationer är ett exempel. Denna strävan att konservera medielandskapet i former som spelat ut sin roll bör upphöra.
Kulturtidskrifterna har dock på senare år drabbats av svårigheter. De befinner sig i en situation där marknaden inte fungerar tillfredställande. Distributionen av kulturtidskrifter till återförsäljare har genom en rad händelser kommit att kraftigt försämras för de minsta tidskrifterna. Det råder en mycket otillfredsställande situation på distributionssidan när återförsäljarkontakterna ligger helt i händerna på två distributörer som ställer en rad villkor på upplaga och andra formkrav som i praktiken omöjliggör en bredare distribution av smalare kulturtidskrifter. Många når därför aldrig en bredare läsekrets, och fångas därmed i ett moment 22 där de är långsiktigt beroende av ett sakta krympande stöd.
Folkpartiet liberalerna föreslår därför att anslaget till stöd till kulturtidskrifter förstärks. Det utvecklas närmare i vår allmänna kulturmotion. Folkpartiet liberalerna vill också att regeringen utreder frågan om en fond för sekundär upphovsrättslig ersättning till kulturtidskrifter.
Förhandsgranskningen av vuxenfilmer ska avskaffas. Enda skälet till statlig granskning av film skall vara att sätta åldersgränser för den granskade filmens publik. Det skulle innebära att biofilm som inte har granskats ej heller får visas för barn och ungdom. Ytterligare en åldersgräns på 18 år bör införas. Genom förslaget minskar Statens biografbyrås uppgifter avsevärt, varför dess anslag kan dras ned med 3,5 miljoner kr. Detta förslag finns med i Folkpartiets allmänna kulturmotion.
Det är viktigt att Våldsskildringsrådet fortsätter att vara aktivt i arbetet med skadliga vålds- och pornografiskildringar. Även andra insatser med samma ändamål inom andra samhällssektorer, t.ex. i skolan och i ideella organisationer, ska stödjas.
Internet och inte minst World Wide Web har på ett decennium vuxit till vårt största massmedium. Utvecklingen har varit strålande när det gäller att öka människors möjligheter att nå nya kunskapskällor och kontaktvägar. Kommunikationen har nått enorma nivåer och suddar ut tidigare gränser mellan nationer och kulturer.
Allt är inte positivt med utvecklingen av Internet. Nya former av brottslighet har skapats och gamla finner nya sätt att nå sina mål. Om detta skriver Folkpartiet liberalerna mer i sin rättspolitiska motion. Här ska dock utvecklas vad Internet har för betydelse för medielandskapets utveckling.
Ett nyckelord i utvecklingen är teknikkonvergens, det vill säga att alltfler medier utnyttjar alltmer lika teknik. Det är inte bara nationsgränser som suddas ut när global kommunikation blir vardagen, också gränserna mellan tidigare tydligt åtskilda medier blir allt mer uttunnade och suddiga. Det blir därför viktigt att ta ett helhetsgrepp på det mediala utbudet utan hänsyn till vilken teknik som används för att distribuera innehållet. Lagstiftning och politik måste bli mer teknikneutral.
Genom licensfinansieringen tillförs de tre public service-företagen för närvarande grovt räknat fem miljarder kronor årligen. Lika grovt räknat kan sägas att övrig kultur- och mediepolitik (museer, presstöd, stöd till teater, film med mera) kostar lika mycket.
Vi har på ett par ställen i denna motion beskrivit hur konvergensen mellan olika typer av innehåll och distributionstekniker har gjort teknikspecifik lagstiftning mindre och mindre relevant. Vi föreslår därför att de särskilda regleringar som tillkommit för att främja public service avvecklas, bland annat därför att de inte kommer att vara verkningsfulla i framtiden utan bara ha övervägande negativa effekter på en bransch som är samhällsekonomiskt viktig för Sverige.
Den väg vi förordar är i stället att stödet till svensk kultur, i detta sammanhang främst den som är förpackad för elektronisk konsumtion, ökar. Det är viktigt för att skapa ett kitt i ett mångkulturellt samhälle, för att skapa arenor för levande demokrati och för att säkra att svenska språket överlever globaliseringen.
Naturligtvis kan också andra delar av kulturpolitiken i vid mening behöva få större ekonomiska resurser. Med den roll som elektroniska medier nu spelar, inte minst för de unga, finns det ingen viktigare kulturpolitisk uppgift än att säkra att en del av det utbudet också präglas av kvalitet och bildning. Därför menar Folkpartiet liberalerna att det bör göras en bred översyn av den medielagstiftning som finns idag, innefattande kulturpolitiska mål och stödformer, i syfte att uppnå en större teknikneutralitet.
Vad som här sagts om behovet av en mer teknikneutral medielagstiftning bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Lennart Kollmats (fp) |
|
|
Helena Bargholtz (fp) |
Cecilia Wikström (fp) |
|
Tobias Krantz (fp) |
Hans Backman (fp) |
|
Liselott Hagberg (fp) |
Torkild Strandberg (fp) |
|
Martin Andreasson (fp) |
Axel Darvik (fp) |
|
Mauricio Rojas (fp) |
Tina Acketoft (fp) |