Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om uppföljningen av och sammansättningen i Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, SST.
Inom EU och i Sverige har gjorts ett medveten insats för att utrota diskriminering och se till att principen om respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna blir verklighet. Som en effekt av ett av EU-direktiven inom diskrimineringsområdet trädde den nya lagen om förbud mot diskriminering i kraft den 1 juli 2003. Lagen täcker en rad områden i samhällslivet utanför högskolan och arbetslivet, där det redan fanns lagstiftning.
I samband med att stat–kyrka-reformen trädde ikraft i januari 2000 antogs lag om stöd till trossamfund. Lagen reglerar hur samhällets ekonomiska stöd får fördelas till trossamfunden. Av lagen framgår att statsbidrag får lämnas endast till ett trossamfund som bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på. I förarbetena till denna bestämmelse fordras för att ett samfund skall anses uppfylla lagens krav att det motverkar ”alla former av rasism och andra typer av diskriminering samt våld och brutalitet”.
Trots detta kan homosexuella fortfarande av trossamfund utsättas för bristande respekt och kränkande särbehandling på grund av sin sexuella läggning. Det kan vara fråga om att personer nekas medlemskap i trossamfund eller om anställningar som inte kommer till stånd på grund av den sökandes sexuella läggning. Det finns också exempel där homosexuella inte kommer i fråga för förtroendeuppdrag inom trossamfund och uttalanden från samfundsledare som berör bemötande och attityder till homosexuella på ett homofobt sätt.
Skattebetalarnas ekonomiska stöd till trossamfunden fördelas idag av Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, SST.
Med kännedom om att Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO, har uppmärksammat frågan om samfundens ansvar i arbetet mot diskriminering på grund av sexuell läggning och trots de erfarenheter av kränkande särbehandling homosexuella vittnar om har hittills inga åtgärder vidtagits i de fall samfunden inte uppfyllt lagens krav. Troligen är det inte möjligt i dagens situation med ett SST som i praktiken sitter i samfundens knä. Rådande ordning är direkt olämplig och jävsliknande situationer uppstår genom att representanter i trossamfunden är ledamöter i SST:s styrelse.
För att upprätthålla legitimitet för samhällets ekonomiska stöd är det nödvändigt att ändra sammansättningen i SST och att instrument för uppföljning och indragning av stöd används i de fall samfund väljer att inte leva upp till de krav som riksdag och regering ställer. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Elisebeht Markström (s) |
Börje Vestlund (s) |