Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om hur man kan säkra det kulturella arv som finns vad gäller byggnader och sånger som tillkom i samband med den kristna folkrörelsens framväxt i vårt land.
Ungefär en femtedel av svenska barn lider av depression. Vi har de största ohälsotalen vi någonsin har haft. Denna bild ger oss anledning att överväga vad som kan göras för att förbättra livskvaliteten. Ett vanligt uttryck för god livskvalitet är att människor känner sig hela. De upplever mening, sammanhang och struktur i sin tillvaro. Kulturen bidrar till en sådan känsla, den är viktig för all utveckling och en nödvändig del av välfärdssamhället. Kulturen har därmed ett egenvärde genom att den fyller människors primära behov, bidrar till att människor är välmående och frigör mänskliga resurser. Ett mångsidigt kulturliv och en ömsesidig förståelse för varandras kulturyttringar är en viktig förutsättning för ett öppet och demokratiskt samhälle där alla är delaktiga i kulturen. Därför måste kulturen aktualiseras i alla sammanhang som motkraft till människors ohälsa.
Kulturen ger oss rötter till vår historia, mening i nuet, visioner i framtiden och möjlighet att ingå i sammanhang. Det är inte oväsentligt för medborgaren att känna till vilka kulturbärare som finns och vad de står för innehållsligt. Det är också viktigt att vara med och påverka det kulturutbud som ska finnas och vilka värden det ger uttryck för. Trängseln mellan kulturella värden är stor och vissa delar framträder medan andra sällan beaktats. I det offentliga kulturrummet bör mångfalden erbjudas och tillgängligheten för medborgaren finnas. Kulturen har stor makt för samtidens skeenden och den behövs för en reell demokrati.
De kristna sångerna och psalmerna är en del av vårt kulturella arv. De har funnits i sammanhang där människor upplevt gemenskap på något sätt. Läsarsångerna tillhör ett kulturarv som vi är bärare av. Med läsarsånger avses den kristna traditionens psalm och sångskatt i vid mening. De flesta har minnen från något sammanhang där läsarsånger har funnits. Sångerna påminner och förknippas med känslor av något slag. Som exempel kan nämnas ”Barnatro, barnatro, till himmelen du är en gyllne bro” och ”Blott en dag ett ögonblick i sänder”. Genom allsång har kulturarvet förts vidare. Läsarsångerna är en del av det svenska kulturarvet och bör därför uppmärksammas inom det svenska kulturområdet.
Läsarsångerna fanns i ett sammanhang där många människor träffades över generationsgränser, oberoende av social och ekonomisk status. I de små missionshusen samlades människor för att utveckla gemensamma upplevelser och de religiösa skrifternas betydelse för deras liv. Många är de som deltagit aktivt eller passivt vid något tillfälle i något missionshus eller liknande. Missionshusen i sig är viktiga kulturella symboler som bör bevaras för eftervärlden. Folkrörelserna växte fram, trosfrågor vid sidan av nykterhetsfrågor och politiska idéer fanns alla i den svenska vaggan och detta är vår plikt att bevara för att föra vidare till kommande generationer. Det är så historia skapas.
Det är viktigt att denna del av vår kultur inte bara minns av dem som någon gång deltagit utan att detta kulturarv förs vidare för förståelse av andra sammanhang. Därför bör en utredning genomföras som kartlägger denna kulturs betydelse för landets utveckling och människor välbefinnande.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Yvonne Andersson (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |