Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förutsättningarna för våra folkrörelser i deras arbete för demokrati och för deras förebyggande insatser för barn och ungdomar.
Våra folkrörelser och organisationer bedriver ett omfattande förebyggande arbete bland barn och ungdomar runt om i vårt land. Många är dessutom engagerade i arbete bland socialt utsatt grupper. Flera av folkrörelserna har mer än hundra års historia med erfarenheter och kunskaper om verksamhet med barn och ungdomar. Under åren har många idéer och verksamhetsmodeller initierats av driftiga folkrörelsemänniskor i akt och mening att skapa ett drägligare liv för medmänniskorna. Dessa har skapats utan styrning av myndigheter och politiska beslutsfattare. Många av dessa modeller har sedan tagits över av kommun och stat och involverats i samhällets arbetsformer. En av de viktigaste effekterna för samhället har varit folkrörelsernas möjligheter att träna i demokratiskt tänkande och handlande. Behovet av detta blir knappast mindre med tiden.
Höstens folkomröstning visar tydligt på behovet av att det finns arenor för samtal och diskussion.
Men nya tider kräver förstås också nya modeller och det är ofrånkomligt att mycket av arbetet i organisationerna genomförs av anställd personal. Inte minst kravet från stat och kommun att kunna mötas på dagtid har medverkat till denna utveckling. Detta kräver därmed ett omfattande stöd för att kunna vara medspelare när det offentliga Sverige talar om vikten av stöd till folkrörelser och deras betydelse i samhällsarbetet.
För att detta arbete ska kunna fortsätta krävs ett samhällsstöd som i sin grund är villkorslöst. Det finns sannolikt mycket goda skäl att tro att idrottsrörelsen använder sitt anslag till idrottens utveckling, trossamfunden till sina idéfrågor och folkbildningen till att öka utbudet av kultur och studieverksamhet. De har också fått förtroendet att själva fördela anslagen inom de ramar som anges i regleringsbrev till de myndigheter de själva utgör i egenskap av att vara bidragsfördelande.
Något motsvarande grundstöd finns inte för övriga folkrörelser. De anses istället behöva bedriva sitt arbete i projektform, något som ur ett långsiktigt perspektiv får anses mycket tveksamt. Demokrati är inget projekt. Det är något som alla måste föra en daglig kamp för. Folkrörelser som har en bred och omfattande verksamhet måste kunna få arbeta utan detaljregleringar. Den modell som ligger till grund för att fördela anslagen till idrottsrörelsen, folkbildningen och trossamfunden borde därför uppmärksammas mera och kunna fungera som förebild även för andra folkrörelsers anslagsfördelning.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Nils-Erik Söderqvist (s) |
Monica Green (s) |