Motion till riksdagen
2003/04:Kr329
av Helena Höij m.fl. (kd)

Den ideella sektorn, folkrörelser och folkbildning


Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 1

3 Inledning 2

4 Den ideella sektorn 3

4.1 Förenta nationernas frivilligdag 4

5 Goda villkor för ideella sektorn 5

5.1 Åldersintegrering 5

5.2 Ideellt engagemang och ekonomisk reglering 5

5.3 Förmåner av mindre värde 6

5.4 Avdragsrätt för ideella organisationer 6

5.5 Mervärdesskatt 7

5.6 Forskning 8

6 Amatörkultur 8

6.1 Amatörkultur – på lika villkor 9

7 Föreningslivets mötesplatser 9

7.1 Icke-statliga kulturlokaler 9

7.2 Trossamfundens lokaler 10

7.3 Bidrag till allmänna samlingslokaler 10

8 Folkbildning 11

8.1 Folkbildningens ekonomi 11

8.2 Folkbildning för utbildning 12

8.3 Folkbildningen och demokratin 12

8.4 Folkbildningen och kulturen 13

9 Trossamfunden 13

9.1 Sjukhuskyrkan 14

2 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att komplettera folkbildningens mål.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utveckling av den ideella sektorn.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att FN:s frivilligdag bör uppmärksammas.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att underlätta den ideella sektorns möjligheter att rekrytera ledare och funktionärer.

  5. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger förslag kring skattefrihet för förmåner av mindre värde.1

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av regelverket för ekonomiskt stöd till barn- och ungdomsverksamhet.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer.1

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Mervärdesskatteutredningen.1

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resurser till amatörkulturen.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om amatörkulturens ekonomiska villkor.2

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en höjning av stödet till icke-statliga kulturlokaler.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade resurser till trossamfundens lokaler.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade resurser till allmänna samlingslokaler.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betygssättning av grundskole- och gymnasiekurser anordnande inom folkbildningen.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sjukhuskyrkan.

1Yrkandena 5, 7 och 8 hänvisade till SkU.

2Yrkande 10 hänvisat till SfU.

Inledning

I Sverige finns en lång tradition av ideellt engagemang. Det ideella arbetet har sin huvuduppgift i att skapa gemenskap, mening och helhet i människors liv. Genom folkrörelserna, de ideella organisationerna, föreningarna och folkbildningen kan människor få möjlighet att möta andra med liknande intressen och tillsammans skapa en verksamhet som är utvecklande både för individen och samhället. Föreningslivet har också en stor betydelse för den demokratiska infrastrukturen i vårt land. Genom föreningarna skapas möjligheter för människor att möta en demokratisk struktur och utvecklas i den demokratiska tradition som värnas inom föreningslivet.

Den ideella sektorn

Den ideella sektorn verkar i gränszonen mellan privat och offentlig sektor. Det privata, det ideella och det offentliga – alla har en viktig plats i ett väl fungerande samhälle. Ofta kallas den ideella sektorn också den tredje sektorn eller den sociala ekonomin. Den sociala ekonomin är det vedertagna begreppet på Europanivå, och i många länder har utvecklingen på detta område kommit mycket längre än i Sverige. Med den sociala ekonomin avses den organiserade verksamhet som bedrivs fristående från både den privata och den offentliga sektorn. Syftet med verksamheterna är att göra konkret nytta för medlemmarna eller för andra grupper i samhället. Kännetecknande är också att vinstintresset är underordnat. Organisationerna inom den sociala ekonomin, folkrörelser, föreningar och frivilligorganisationer fungerar ofta som samhällets känselspröt. De är de första att hitta orättvisor, upptäcka kantigheter, kartlägga nya områden och anta nya utmaningar. De kompletterar den offentliga verksamheten. I Sverige har vi byggt upp en offentlig social välfärd som är bra på många sätt. Det offentliga sociala skyddsnätet har blivit allt tätare med åren. De allra flesta av de många människor som arbetar inom den offentliga sektorn gör en engagerad och professionell insats. Ändå har vi stora sociala problem med ungdomar på glid, ensamstående föräldrar som har svårt att får vardagen att gå ihop och äldre som är ensamma. Ökade resurser och bättre metoder i den offentliga sektorn är inte ensamt svaret på dessa problem. Kristdemokraterna anser att ökade möjligheter till engagemang från den ideella sektorn kan bidra till att höja kvalitén i det offentliga serviceutbudet.

Idag är målet för folkrörelsepolitiken att människor skall ha bästa möjliga förutsättningar att bilda och delta i olika typer av folkrörelser och föreningar. Kristdemokraterna anser att målet bör kompletteras så att det också blir att stärka den ideella sektorn och utveckla dess roll i samhället.

Under den borgerliga regeringen inleddes ett arbete för utveckling av den ideella sektorn. Olika forsknings- och utredningsprojekt initierades och en beredning för utveckling av den ideella sektorn tillsattes. Efter några år av relativ stiltje i denna fråga har regeringen sporadiskt arbetat för att stärka utvecklingen av den sociala ekonomin. I september 2001 beslutade regeringen att tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp ”för frågor rörande folkrörelser och social ekonomi ”(Ju 2001:O). Arbetsgruppen har kunnat konstatera att det föreligger behov av att se över folkrörelsespolitiken och de olika insatser som görs riktade mot föreningslivet och den sociala ekonomin. Regeringen har därför sagt sig ha för avsikt att under 2004 låta se över den statliga folkrörelsepolitiken. Vi som länge arbetat för att uppmärksamma regeringen på dessa frågor är naturligtvis glada över detta. Eftersom arbetsgruppen enbart bestått av representanter från departementen vill vi påpeka vikten av att representanter från organisationer och föreningar inkluderas i denna översyn. Det är viktigt att det arbete som påbörjades i början av 1990-talet, för att stödja och utveckla den ideella sektorn återupptas.

Det finns många frågor som behöver belysas för att utvecklingen av den sociala ekonomin ska ske på ett sätt som berikar både den offentliga och den privata sektorn. Sektoriseringen inom den kommunala förvaltningen skapar problem, rollfördelningen mellan frivillig och kommunal verksamhet behöver klargöras, ansvarsförhållanden i samband med frivilliga insatser behöver utredas. Ökade möjligheter till finansiering är ett annat område.

4.1 Förenta nationernas frivilligdag

I december 1985 godkände FN:s generalförsamling en resolution (Nr 40/212) om att utse den 5 december till FN:s frivilligdag (International Volunteer Day). I resolutionen inbjuds regeringar över hela världen att uppmärksamma denna dag för att sätta fokus på ekonomisk och social rättvisa. Resolutionen uppmanar även FN:s institutioner att informera och skapa aktiviteter kring denna dag.

Kristdemokraterna har noterat att något sådant regeringsinitiativ inte har funnits i Sverige, vilket föranlett en fråga till statministern under en frågestund i riksdagen den 5 december förra året. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att uppmärksamma det ideella arbetet och anser därför att regeringen bör ta initiativ så att FN:s frivilligdag uppmärksammas även i Sverige.

Goda villkor för ideella sektorn

Olika delar av den ideella sektorn bör ges goda och så lika förutsättningar som möjligt. Oavsett om verksamheten är inriktad på kultur, idrott eller något annat måste föreningarna ha likvärdiga möjligheter. Det ska heller inte spela någon roll vilken ålderssammansättning verksamheten har.

5.1 Åldersintegrering

Vi lever i ett samhälle som på många sätt är segregerat. En uppgift för politiken är att minska dessa klyftor genom att till exempel underlätta och skapa förutsättningar för möten mellan människor med olika bakgrund. En tydlig klyfta i samhället går mellan ung och gammal. Många unga människor saknar kontakter med de äldre generationerna. Det är en stor brist eftersom människor i olika åldrar har mycket att ge varandra i form av erfarenheter och kunskaper. För att uppmuntra möten över generationsgränserna måste det offentliga uppmuntra och stödja de mötesplatser som finns.

Föreningslivet är en sådan mötesplats, inte minst amatörkulturen. Dagens regelverk för ekonomiskt stöd till barns och ungdomars kulturutövande innebär dock stora problem. Statligt stöd till ungdomsverksamhet i ideella föreningar går nämligen enbart till rena barn- och ungdomsorganisationer, minst 60 procent av medlemmarna måste vara 7–25 år. Regelverket separerar ungdomar från vuxna, försvårar en naturlig inskolning i olika ideella verksamheter och därmed också i det demokratiskt uppbyggda föreningslivet. År 2001 konstaterade Svenska Kommunförbundets Kultur- och fritidssektion att de kommunala bidragsberättigande åldrarna för flertalet kommuner är 7-20 år, och att man därmed inte längre följer de statliga bidragsberättigande åldersgränserna. Kristdemokraterna anser därför att man bör se över och förenkla regelverket för ekonomiskt stöd till barns och ungdomars kulturutövande i syfte att underlätta generationsövergripande verksamhet.

5.2 Ideellt engagemang och ekonomisk reglering

De många ideellt arbetande ledarna, bara inom idrotten fler än 706 000, som lägger ned miljoner timmar på att ta hand om barn och ungdomar, gör en stor insats för samhället som helhet. En lite anonym men inte mindre viktig ledarkategori är föreningsledarna, det vill säga ordförande, kassörer, sekreterare och andra föreningsfunktionärer som tillsammans får föreningens hjul att snurra och därmed skapar förutsättningarna för aktivitetsledarnas verksamhet.

Under senare tid har det kommit flera signaler om att det blir allt svårare att rekrytera föreningsledare. I en rapport från Riksidrottsförbundet framhålls tre orsaker: att uppdragen tar för mycket tid, att det är svårt att få övriga medlemmar att engagera sig samt svårigheterna att hantera ekonomin. Bland ideella organisationer finns farhågor att den ekonomiska redovisningen blir så komplicerad att kassören måste vara ekonomiskt utbildad eller personal anställas, vilket få föreningar har råd med. Det skulle innebära ett dråpslag för den ideella sektorn. Kristdemokraterna anser därför att det är mycket viktigt att den ideella sektorn även fortsättningsvis har en enkel administration och att en enkel ekonomisk reglering skapas som inte innebär att krav på ekonomisk utbildning är nödvändig. I den översyn av folkrörelsepolitiken regeringen planerar bör ett av målen vara att förenkla lagar och regler.

5.3 Förmåner av mindre värde

I utredningen Förmåner och ökade levnadskostnader (SoU 1999:94) föreslås att vissa förmåner ska undantas från beskattning, nämligen sådana som är av mindre värde och som ges vid särskilda tillfällen. Ett exempel som nämns är förmåner av mindre värde som utgår i samband med arbete i en ideell förening. Kristdemokraterna anser att en beloppsgräns för vad som är mindre värde bör införas och att om det sammanlagda värdet av de gåvor eller förmåner som erhållits under ett år från samma arbetsgivare understiger detta värde så ska det inte tas upp till beskattning. Vi anser att detta skulle vara värdefullt för inte minst ideella organisationer som på ett symboliskt sätt vill belöna sina medarbetare.

5.4 Avdragsrätt för ideella organisationer

Parallellt med och inom många av de traditionella folkrörelserna har det under årtionden vuxit fram ett stort antal ideella organisationer, föreningar och stiftelser vars syfte är att stödja och hjälpa utsatta grupper i samhället både inom och utanför landets gränser. Organisationerna kanaliserar människors vilja att hjälpa andra och gör det utan eget vinstintresse. BRIS, Rädda Barnen, Cancerfonden, Röda Korset, Lutherhjälpen, Läkare utan gränser är bara några exempel på organisationer som gör ett ovärderligt arbete för sina medmänniskor. För många människor består det sociala engagemanget i regelbundet eller punktvis ekonomiskt stöd till hjälpverksamhet i olika former. De frivilliga insamlingarna uppgår till betydande belopp. I Sverige skänktes kontanta gåvor till de så kallade 90-kontona till ett värde av ungefär 3,4 miljarder kronor år 2001. Den totala summan för gåvor till samtliga ideella organisationer uppskattas till ungefär det dubbla.

På många håll i världen är det möjligt att göra skatteavdrag för kostnaden för gåvor till ideella organisationer, alla övriga 14 EU-länder har olika typer av system för avdragsmöjligheter. Även i vårt grannland Norge har medborgarna viss möjlighet att göra avdrag för gåvor. Där ges möjlighet till skatteavdrag för såväl enskilda personer som näringsidkare när det är fråga om gåvor till vetenskaplig forskning eller yrkesutbildning som kan ha betydelse för givarens verksamhet. Enskilda personer har dessutom en begränsad avdragsrätt för gåvor till vissa frivilligorganisationer som bedriver verksamheter såsom omsorgs- och hälsofrämjande arbete för barn och ungdomar, religiös verksamhet, verksamhet till värn för människors rättigheter, katastrofhjälp m.m.

I Sverige får varken privatpersoner eller företag göra avdrag för gåvor och donationer till ideella föreningar. Detta gäller oavsett om det är fråga om allmännyttiga ideella föreningar eller inte. Sverige kan inte hoppas på en växande ideell sektor utan att vi från lagstiftarnas sida skapar möjligheter för ett ökat engagemang och ett ökat givande. Det finns ingen anledning att tro att Sverige så påtagligt skulle skilja sig från andra länder. Kristdemokraterna anser att det finns all anledning att se över möjligheterna att stärka de ideella organisationerna genom en möjlighet till avdragsrätt för gåvor.

Avdragsrätten ska givetvis begränsas till sådana organisationer som riksdagen anser uppfylla vissa krav. Ett av dessa krav bör vara att dee ska främja socialt, välgörande, religiöst, politiskt, konstnärligt, idrottsligt, kulturellt eller därmed jämförbart arbete. Den mottagande organisationen måste dessutom kunna redovisa att huvuddelen, minst 80 procent av dess verksamhet, går till det ideella ändamålet och att organisationen inte är vinstdrivande. Organisationen måste arbeta med demokratiska styrelseformer och revision.

Kristdemokraterna har i andra sammanhang också presenterat förslag på beloppsgränser för avdragen, nämligen att fysiska personer skulle kunna skänka upp till ett halvt basbelopp (f.n. ca 19 300 kr) varje år och göra skatteavdrag för det. Juridiska personer skulle kunna skänka upp till fem basbelopp, (f.n. ca 193 000 kr) varje år och göra skatteavdrag för det.

De kostnader som skattelättnader skulle medföra för statskassan får man dock igen mångfalt i form av en rad välfärdsvinster genom det arbete som de ideella organisationerna utför. Skatteintäkterna för staten förväntas enligt detta förslag bli cirka 2 miljarder enligt riksdagens utredningstjänst. Regeringen bör återkomma med förslag om avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer.

5.5 Mervärdesskatt

Utredningen ”Mervärdesskatt i ett EG-rättsligt perspektiv” (SOU 2002:74) föreslår momsbeläggning av ideella föreningar för den näringsverksamhet dessa bedriver. Syftet är bland annat att tillse att ideella sektorn inte utövar konkurrenssnedvridande verksamhet. Om dessa förslag genomförs kommer det att få stora konsekvenser för svenskt föreningsliv och oron är idag mycket stor.

Föreningar som bedriver second hand-försäljning för biståndsändamål skulle enligt förslaget tvingas att betala skatt för den verksamhet där varor skänks, arbete utförs ideellt och behållningen går till biståndsändamål. Andra näringsverksamheter som också kan komma att omfattas av en momsbeläggning är en stor del av bildningsförbundens studiecirklar, Bingolotto och Frälsningsarméns julskiva. Trossamfund har i stort sett stått utanför momssystemet men riskerar att bli momsredovisningsskyldiga för en rad varor och tjänster som församlingarna säljer, exempelvis böcker, tidskrifter och kyrkkaffe. Förslaget riskerar att slå hårt mot hela den ideella sektorn inte bara ekonomiskt utan också genom att bidra till krav på ökad administration.

Kristdemokraterna menar att den ideella sektorn har en så viktig betydelse för vårt lands utveckling att Momsutredningens förslag knappast kan genomföras utan att vårt land blir demokratiskt och kulturellt fattigare. Sverige bör även fortsättningsvis ha en generös inställning till föreningslivet och avstå från att beskatta ideellt arbete.

5.6 Forskning

Kunskapen om den ideella sektorn är begränsad. Forskning och kunskapsuppbyggnad är viktig inte minst för organisationerna själva. Forskning behöver initieras på detta område.

Amatörkultur

Kulturpolitiken måste stödja och uppmuntra såväl till professionalitet och kulturellt yrkesengagemang som till amatörkultur och ideella insatser. Professionella kulturarbetare kan inte ersätta ideella insatser, lika lite som amatörer kan ersätta professionella konstutövare med lång skolning. Men amatörkulturen är en grogrund för professionalitet och den är ett uttryck för den enskilda människans behov av kulturell utlevelse som inte får underskattas. En nationell kulturpolitik måste därför sträva efter att ge konstnärer och kulturarbetare goda villkor att verka men måste också stärka den levande amatörkultur som finns i landet.

Många folkrörelser bedriver ett nära samarbete med kulturinstitutioner och kulturarbetare. Ett sådant arbete sker genom skådebaneverksamheten, där kärnan utgörs av 8 000 ideellt arbetande kulturombud vars uppgift är att utveckla kulturintresset på arbetsplatser, i föreningar, i bostadsområden och i skolor. Denna och liknande typer av verksamheter bör uppmuntras även i framtiden. Utan dem vore Kultursverige fattigare.

Vid sidan om folkbildningen finns ett antal organisationer som samlar grupper av människor engagerade i någon form av amatörkultur. Det är till exempel Amatörteaterns riksorganisation, Sveriges orkesterförbund och Riksförbundet svensk körsång. För några år sedan skapades Ax – amatörkulturens samrådsgrupp med representanter för de olika organisationerna. Målet för Ax är att arbeta för förbättringar för amatörkulturen i Sverige. Ax och dess medlemsorganisationer bedriver en mycket viktig verksamhet och vi anser därför att de bör ges ökade resurser och föreslår därför en höjning av anslaget med 1 miljon kronor. Se även motion Kr391 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

6.1 Amatörkultur – på lika villkor

Idrottsföreningar är befriade från skatt på ersättning till ledare om arvodet är mindre än ett halvt basbelopp, vilket andra föreningar, t.ex. inom amatörkulturen inte får göra. Kristdemokraterna ser inga skäl till att behandla olika typer av ideella organisationer olika. Ett förslag om att motsvarande lättnader skulle gälla för amatörkulturen har tidigare avslagits av riksdagens SKATTEUTSKOTT. För oss är det självklart att denna förmån ska gälla även amatörkulturföreningar.

Föreningslivets mötesplatser

Kristdemokraterna företräder en politik som syftar till att hela Sverige skall leva. En god tillgång till lokaler är en av grundförutsättningarna för att människor skall kunna ta del av och vara delaktiga i föreningslivet. Detta innebär att staten måste ta ansvar för tillgång till lokaler för olika aktiviteter runt om i landet. Därför gör vi en riktad satsning på lokaler och avsätter för detta totalt 8 miljoner kronor mer än regeringen nästa år. Se även motion Kr391 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

7.1 Icke-statliga kulturlokaler

Kristdemokraterna anser att staten måste ta ansvar för det som brukar benämnas en kulturell infrastruktur i hela landet, utöver det särskilda ansvaret för nationalscener, ansvarsmuseer med mera. De olika stödjepunkterna kan vara institutioner eller fungerande verksamheter av annat slag som utgör en slags bas för verksamheten lokalt och regionalt. Inom anslaget ”Bidrag till ickestatliga kulturlokaler” kan stöd ges till vissa kulturlokaler i form av bidrag till ombyggnad av musei-, teater och konsertlokaler som tillhör någon annan än staten. Bidrag kan också ges till standardhöjande reparationer och handikappanpassning av sådana lokaler. Enligt Boverket har de byggnader som uppförts med stödet blivit förebilder och symbolbyggnader på orten.

Dessvärre räcker de statliga medlen långt ifrån till. Om man jämför hur många ansökningar som inkommer varje år med antalet som beviljas stöd, är det en försvinnande liten andel på cirka fem procent som kan få del av medlen. Vi menar att det finns all anledning att se över om storleken på anslaget är motiverad, med tanke på de behov som finns. För att redan nu göra nödvändiga handikappanpassningar av lokalerna möjliga ökar vi, i avvaktan på översynen, anslaget med 2 miljoner kronor för nästa år.

7.2 Trossamfundens lokaler

Även stödet till trossamfunden innehåller ett lokalbidrag. Från och med den 1 januari 2000 ingår detta i det som kallas projektbidrag, vilket får lämnas till församlingar som behöver bidraget för att kunna hålla lokaler för religiös verksamhet (lokalbidrag). Lokalbidrag får lämnas för att 1. skaffa lokaler genom nybyggnad eller köp, 2. bygga om eller rusta upp lokaler, och 3. handikappanpassning. Lokalbidrag får inte lämnas för lokaler för vilka statsbidrag betalas enligt förordningen (1996:1593) om bidrag till allmänna samlingslokaler. Lokalbidrag får lämnas med högst trettio procent av de kostnader som kan anses skäliga för åtgärderna, dock högst en miljon kronor. En stor del bekostas således av samfundens insamlade medel och genom det statliga bidraget kan man samverka i syfte att ge församlingarna möjligheter att underhålla sina lokaler samtidigt som det ger upphov till byggnadsverksamhet som annars inte skulle komma till stånd.

Vi har tidigare påpekat att de ordinarie lokalbidragen under 1990-talet sänkts från en årlig nivå på cirka 13 miljoner kronor till 3,3 miljoner kronor år 2003, varför Samarbetsnämnden för statsbidrag till vissa trossamfund (SST) endast har kunnat ge bidrag till handikappanpassning av lokaler. 1993 års samlingslokalutredning redovisade att de fria samfunden har 4 000 kyrkor/synagogor/moskéer och att behoven av handikappanpassning inte kommer att minska inom den närmaste 20-årsperioden. Vi håller därför fast vid vårt tidigare ställningstagande och avsätter för detta ändamål 3 miljoner kronor utöver regeringens förslag nästa år.

7.3 Bidrag till allmänna samlingslokaler

Bidrag till allmänna samlingslokaler får lämnas för köp, ny- och ombyggnad, standardhöjande reparationer samt för handikappanpassning. Under anslaget avsätts också medel till Ungdomsstyrelsen för fördelning av bidrag för informationsinsatser och utredningsarbete.

Bidragen är väsentliga inte minst ur ett lokalt och regionalt utvecklingsperspektiv. På mindre orter och i glesbygd är dessa lokaler ofta den enda samlingspunkten för till exempel barn- och ungdomsarbete och kulturverksamhet. Kristdemokraterna har år efter år arbetat för en höjning av stödet. Regeringen har flera år i rad föreslagit neddragningar i stödet, men inte fått stöd av riksdagen. I årets budget föreslås inga förändringar.

Behoven för de allmänna samlingslokalerna är fortsatt betydligt större än vad det finns medel till och därför avsätter vi 3 miljoner kronor årligen utöver regeringen under den närmaste treårsperioden.

Folkbildning

Under många år har människor i Sverige frivilligt samlats för att på sina egna villkor ta del av föreläsningar, delta i olika kulturprojekt, diskutera och studera tillsammans. Detta är ett unikt sätt att främja den allmänna medborgerliga bildningen och demokratin. Syftet med folkbildningen är att göra det möjligt för alla människor att kunna påverka sin livssituation och till att skapa ett engagemang för att delta i samhällsutvecklingen. Folkbildningen anordnar studiecirklar, folkhögskolekurser och olika kulturarrangemang. Det finns sammanlagt 10 studieförbund och 147 folkhögskolor i Sverige. Inom studieförbunden är studiecirkeln den vanligaste verksamheten och varje år arrangeras ca 320 000 studiecirklar över hela landet.

Det statliga stödet till folkbildningen har enligt riksdagsbeslut 1997/98 flera viktiga syften, bland andra att försvara, stärka och utveckla demokratin samt att bidra till att bredda kulturintresset i samhället. Att ge folkbildningen möjlighet att utvecklas innebär att stärka den demokratiska kulturen och att motverka klyftor i kunskaps- och informationssamhället. Förutsättningen för att folkbildningen ska kunna uppfylla dessa mål är att den får styras av sin egen idé, sätta sina egna mål och vara oberoende av ekonomiska och politiska maktgrupper.

Sedan 2001 arbetar en särskild utredare med en utvärdering av folkbildningen. På grundval av de studier som genomförs skall utredaren göra en samlad bedömning av i vad mån statens syften med statsbidraget till folkbildningen infriats avseende de områden som har studerats. De första delrapportera beräknas vara klara under hösten med slutrapport senast den 15 mars 2004. Regeringen har också i maj förordnat en utredare som ett komplement till den statlig utvärderingen, och som skall belysa folkbildningen i icke-deltagarens perspektiv. Utredaren skall åskådliggöra vilka grupper som inte deltar i folkbildningen. Utredaren skall även pröva i vilken utsträckning det finns önskemål som folkbildningen skulle kunna tillgodose. Uppdraget skall redovisas senast den 15 april 2004.

Vi vill betona vikten av att folkbildningen på grund av utredningsarbeten inte får lämnas utan satsningar med hänvisning till en framtida utredning eller komma i bakvattnet när det gäller satsningar på det livslånga lärandet. Riksrevisionsverket har genomfört en utvärdering om Folkbildningsrådets myndighetsuppgifter och Folkbildningsrådet har självt genomfört en undersökning bland folkbildningens deltagare. Det är viktigt att dessa utvärderingar tas till vara så att det inte blir ett dubbelarbete. Vi anser dessutom att utvärderings- och utredningsarbetet riskerar att förlora nyanser om inte representanter för folkbildningen engageras.

8.1 Folkbildningens ekonomi

Folkbildningen får ett stort ekonomiskt stöd av det offentliga, både från staten och kommunerna. Ungefär 2,5 miljarder kronor går varje år från statskassan till folkbildning och folkrörelser. Samtidigt är det viktigt att påpeka att det offentliga stödet minskat kraftigt under de senaste åren. Under den senaste tioårsperioden har stödet från kommunerna sjunkit med 40 procent och statsbidraget med 14 procent. Det finns idag ett antal kommuner som inte ger något stöd alls till folkbildningen. Det minskade stödet har inneburit kraftiga rationaliseringar och högre avgifter. Det blir allt svårare för folkbildningen att nå de ekonomiskt svagaste grupperna. Det här är en oroande utveckling som vi följer med vaksamhet.

8.2 Folkbildning för utbildning

Folkbildningen är en unik utbildningsform vars roll inom det livslånga lärandet inte får underskattas. För många som har haft det svårt i den vanliga skolan har folkhögskolornas alternativa pedagogik och metodik inneburit en ny chans, ofta med fantastiska resultat för den enskilde. Totalt samlar folkhögskolorna runt 100 000 deltagare varje år och deras verksamhet är värd ett starkt stöd från samhället. Folkbildningen skapar möjligheter för människor att studera inom i stort sett vilket område som helst, vilket skiljer denna utbildningsform från den institutionella utbildningen. Folkbildningen har dessutom utarbetat goda möjligheter för funktionshindrade att få utbildning anpassad efter sina behov och folkbildningens kunnande på detta område bör tas till vara.

Regeringens politik det senaste året har inneburit nya problem för folkbildningen. Den första januari 2003 trädde ett nytt bidrag i kraft, rekryteringsbidraget, där kommunerna avgör tilldelningen. Folkbildningen ligger inte under någon kommunförvaltning och har ofta elever från hela regioner eller är till och med riksrekryterande. Dessutom har Skolverket tillförts medel för kompetensutveckling av lärare med inriktning på vuxenpedagogik och specialpedagogik. Eftersom folkbildningen inte tillhör Skolverkets ansvarsområde är det inte säkert folkbildningen är en del av dessa resurser.

Ett annat problem som också rör folkbildningen är examinationsrätten för alternativa utbildningsanordnare. Idag har de alternativa utbildningsanordnare som driver utbildning på grundskola- eller gymnasienivå inte rätt att sätta betyg på sina elever utan betygen måste sättas av en komvuxrektor. Vi anser att det är orimligt att inte de utbildningsanordnare som planerar och genomför undervisningen kan ges rätten att utdela betyg. För att öppna möjligheten för alternativa utbildningsanordnare att få betygsätta sina elever skulle vi vilja se friskolor även inom vuxenutbildningen.

8.3 Folkbildningen och demokratin

Föreningsliv och annat lokalt förankringsarbete är beroende av studieförbundens verksamhet. Studiecirklar skapar ett viktigt samhälleligt kitt. Folkbildningsarbetet, både i studieförbund och folkhögskolor, sker i mycket nära samarbete med de organisationer som antingen är medlemmar i studieförbunden eller huvudmän för folkhögskolor. Genom den lokala och sociala förankringen är folkbildningen viktig för att bredda både kulturintresset och demokratiarbetet i Sverige.

Under hösten 2002 påbörjades regeringens arbete med att genomföra återkommande folkrörelseforum för dialog mellan å ena sidan regeringen och dess förvaltningsmyndigheter och å andra sidan företrädare för folkrörelser, föreningar och andra medborgarsammanslutningar. Genom sitt sätt att arbeta har folkbildningen redan upparbetade kanaler för ett riksomfattande demokratiarbete. Miljontals deltagare finns redan i ett stort antal studiegrupper i hela landet. Med andra ord har folkbildningen en unik demokratisk möjlighet att genom sitt arbetssätt få medborgarna att känna sig delaktiga också i det politiska samtalet. Kristdemokraterna ser därför fram emot en uppföljning av den dialog som förts i folkrörelsefora.

8.4 Folkbildningen och kulturen

Folkbildningen är en av de mest drivande instanserna för amatörkultur i Sverige. De tio studieförbunden anordnar årligen drygt 320 000 studiecirklar med ungefär 2,7 miljoner deltagare. Studieförbunden är också en stor lokal kulturarrangör. År 2001 genomfördes 207 000 kulturprogram med nära 15 miljoner deltagare. Det är en avsevärd verksamhet som har stor betydelse för svenskt kulturliv. Eftersom en så stor del av kulturverksamheten sker inom folkbildningens ram är det viktigt att studieförbunden även på central nivå sätter upp mål för kulturverksamheten. På så sätt kan kvaliteten i verksamheten garanteras. I detta arbete bör samarbete ske med amatörkulturorganisationerna så att deras kompetens på området tas till vara.

I jämförelse med de stora studieförbunden har amatörkulturorganisationerna mycket små resurser. De har dock ett mycket stort kunnande inom amatörkulturverksamhet, ett kunnande som studieförbunden bör ta till vara. Det bör finnas ett långtgående samarbete mellan de två för amatörkulturen så viktiga aktörerna.

Trossamfunden

För att trossamfunden ska kunna bedriva en högkvalitativ, långsiktig verksamhet med inriktning mot gudstjänster, själavård, undervisning och omsorg ger staten via Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) stöd till trossamfundens verksamhet. Det är för närvarande 19 trossamfund och två samarbetsorgan som är bidragsberättigade. Stödet går bland annat till lokalbidrag (se ovan), projektbidrag, verksamhetsbidrag och organisationsbidrag.

Trossamfunden har en viktig roll att fylla i ett samhälle som hyllar religionsfriheten. Det engagemang och de insatser som de gör, inte minst socialt, är en stor tillgång för hela samhället. Ett fortsatt och väl fungerande statligt stöd är nödvändigt även i framtiden. Det är viktigt att det utformas så att det stöder utan att styra.

9.1 Sjukhuskyrkan

Den frikyrkliga delen av sjukhuskyrkan (kyrkornas och samfundens arbete för andlig vård på sjukhusen) får sedan början av 1980-talet statligt stöd via SST och förmedlas av Sveriges frikyrkosamråd.

I praktiken handlar det om de samfund som traditionellt kallas frikyrkor (ett femtiotal tjänster), den romersk-katolska kyrkan (några få tjänster), de ortodoxa kyrkorna (en eller kanske ingen tjänst) och muslimerna. Medarbetarna i sjukhuskyrkan utför ett arbete som är mycket uppskattat av patienter, anhöriga, personal och sjukhusledningar.

De senare åren har bidragen till Sveriges frikyrkosamråd via SST uppgått till knappt 5 miljoner kronor. Detta täcker inte längre ens hälften av kostnaderna för sjukhuskyrkan. Ursprungligen var avsikten med bidraget att det skulle täcka en väsentligt högre del av kostnaderna. En höjning av statsbidraget vore berättigad för att trygga verksamheten i fortsättningen. Därför är det nu angeläget att se över stödet till denna angelägna verksamhet så att den kan fortsätta.

Stockholm den 25 september 2003

Helena Höij (kd)

Sven Brus (kd)

Inger Davidson (kd)

Dan Kihlström (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Ulrik Lindgren (kd)

Torsten Lindström (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Olle Sandahl (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)