Motion till riksdagen
2003/04:Kr326
av Birgitta Sellén m.fl. (c)

Kulturpolitik


Sammanfattning

Det svenska samhället har förändrats inom ett flertal områden under de senaste årtiondena. Kulturområdet, och på vilka sätt kulturen yttrar sig, är inte något undantag. Den yngre generationen bidrar med moderna idéer och nya kulturyttringar. Våra många nya svenskar vitaliserar kulturlivet med nya synsätt och intressanta infallsvinklar. För att de nya kulturella formerna ska få ta plats och etableras, är det nödvändigt att kulturpolitiken ger rätt förutsättningar för detta. Människorna måste själva få vara med och forma kulturen. I denna kulturmotion tar Centerpartiet några nya steg i riktning mot dagens och morgondagens kultur.

Idag går en stor del av det statliga kulturstödet till det etablerade kultursystemet. Centerpartiet vill få igång en diskussion och en utredning om utbud och efterfrågan stämmer överens eller inte.

Människor ska ha tillgång till ett rikt kulturliv oavsett social och ekonomisk status eller bostadsort. Centerpartiet vill ge möjlighet för alla att ta del av och delta i kulturell verksamhet. Vi vill därför gå vidare med en satsning på en kulturell allemansrätt i hela landet. Det är viktigt att prioritera den kulturverksamhet som finns utanför storstäderna.

Likaså är det viktigt att människor själva ges möjligheter att var delaktiga i kulturen. För att alla medborgare ska kunna ta del av, och skapa, kultur måste det finnas mötesplatser för detta. Samlingslokalerna är ett exempel på sådana platser. Där kan ortens framtid diskuteras och olika kulturella yttringar kan få ett forum och en plats. Centerpartiet ger därför 48 miljoner kronor till samlingslokalerna, till skillnad från regeringen som ger 29 miljoner till samma ändamål. Centerpartiet vill understryka det stora sociala värde som samlingslokalerna har för medborgarna.

I Sverige har vi en omfattande folkrörelse och ett unikt folkbildningsengagemang. Detta är något som Centerpartiet vill slå vakt om. Stat, landsting och kommuner ska underlätta medborgarinflytande och delaktighet genom att stärka folkbildningen. Samhället behöver en mångfald studiecirklar, kurser och kulturarrangemang i studieförbund och folkrörelser. För att berika folkbildningen är det essentiellt att särskilda åtgärder vidtas för att värna minoritetsgrupper och minoritetsspråken. Dessa får inte glömmas bort, de är en viktigt del av folkrörelsen.

Kultur hänger nära samman med demokrati. Kulturen har haft en enorm betydelse för demokratins utveckling. I alla tider har man genom kulturen gett nya idéer spelrum och vågat ifrågasätta till synes givna strukturer. En av kulturens roller är att ge uttrycksmedel för den som vill föra fram en tanke eller åsikt. Kritik, reflektioner och ifrågasättande som sker inom ramen för kulturen är en del av grunden för demokratin. Kulturen måste få vara en fri kraft där resurser ställs till kulturskaparnas förfogande utan att någon utifrån tar ställning till innehållet.

Kultur bidrar till en god folkhälsa. Det är dags att uppmärksamma den goda inverkan som kulturen har på människors livskvalitet och välmående. Centerpartiet vill uppmuntra kulturens vitaliserande och hälsofrämjande effekter.

Kulturområdet är ett område där integrationsarbetet måste förbättras, både gällande kulturella uttrycksformer och när det gäller rekrytering av människor med invandrarbakgrund. Kulturen måste avspegla dagens samhälle med den mosaik av människor och olika kulturyttringar som finns.

Genusperspektivet måste få större plats i kulturen. Både vad gäller hur kulturen yttrar sig och när det gäller vem som har makten i kulturinstitutioner och organisationer. Kvinnligt chefskap inom kulturen bör uppmuntras och premieras i betydligt högre utsträckning än vad som görs idag.

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 3

3 Förslag till riksdagsbeslut 5

4 Inledning 8

5 Dagens kulturpolitik 8

5.1 Dagens kulturpolitiska mål 9

5.2 Kultur för regional balans – en kulturell allemansrätt 9

5.3 Ett utökat uppdrag till Statens kulturråd 10

5.4 Rättvisa skatteregler för ideella ungdoms- och kulturorganisationer 10

5.5 Stämmer utbud och efterfrågan överens med verkligheten? 11

5.6 Nacka kommuns kulturpolitik – ett gott exempel 11

6 Kultur i arbetslivet 12

6.1 Samarbete mellan kultur och näringsliv – kultursponsring 12

6.2 Kulturturism 13

7 Kultur ur ett folkhälsoperspektiv 14

7.1 Kultur i vården 14

7.2 Avdragsrätt för kulturaktiviteter för anställda 15

7.3 Spelberoende 15

8 Kultur ur ett integrationsperspektiv 16

9 Museum 17

9.1 Länsmuseerna 17

9.2 Fornfynd 18

9.3 Kulturmiljövård 19

9.4 Folkbildning 19

9.5 Anslag 20

9.6 Allmänna samlingslokaler/mötesplatser 20

9.7 Rätt till folkbildning 21

9.8 Momsbeläggning av folkbildningsverksamheten 22

9.9 Minoritetsspråk 22

9.10 Folkhögskolornas ekonomiska situation 22

9.11 Amatörkultur 23

10 Musik och teater 23

10.1 Den fria scenkonsten 24

10.2 Länsteatrarna 24

10.3 Konstnärernas villkor 25

10.4 Individuell visningsersättning 25

10.5 Avdragsrätt för företag 25

10.6 Ersättning för upphovsrätt 25

10.7 Statens konstråd 26

10.8 Pensionsvillkor för dansare och sångare 26

11 Media 27

11.1 Public service och TV-avgift 27

11.2 Digital-TV 27

11.3 Piratkopiering 28

11.4 Foto-Sesam 29

11.5 Kulturarvs-IT 30

11.6 TV-gudstjänster 30

11.7 SVT:s programtextning 30

11.8 Synskadade 31

11.9 Filmvårdscentral i Grängesberg 31

11.10 Säters biografmuseum 32

12 Kultur och jämställdhet 32

12.1 Fler kvinnliga kulturchefer 33

12.2 Anna Nordlander-museet 34

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ett utökat uppdrag till Kulturrådet att även arbeta med utvecklingsarbete.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att samma regler och samma ekonomiska förutsättningar som gäller för idrottsrörelsen bör gälla för ideella kultur- och ungdomsorganisationer.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utredning för att belysa det statligt stödda kulturstödet.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att reglerna för företags möjlighet att sponsra kulturverksamhet bör ses över.2

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Turistdelegationen bör få ett uppdrag att se hur kulturen på ett mer aktivt sätt kan placeras i turistsammanhang.3

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kultur inom vården bör uppmuntras och stödjas.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kulturaktiviteter för anställda bör vara en skattefri personalvårdsförmån i likhet med skattefria motionsförmåner.2

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om effektivare behandlingsinstanser för spelberoende personer.4

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att fler alternativ till institutionsvård bör utvecklas för att hjälpa spelberoende personer.4

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs att ett förbättrat integrationsarbete inom kulturområdet.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utredning om länsmuseernas ekonomiska situation.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att säkerställa att fornfynd skall kunna visas nära fyndplatsen.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att en översyn över kulturminneslagen bör göras.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringens utredning om folkbildningen även bör se över vilka konsekvenser som minskade eller slopade bidrag till folkbildningen för med sig.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att anslaget till allmänna samlingslokaler bör ökas.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om krav på bredband i samlingslokaler i hela landet.

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att avvisa förslaget att momsbelägga ideella föreningars näringsverksamhet.2

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att vidta åtgärder för att prioritera minoritetsspråken och minoriteters kultur.

  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att prioritera folkhögskolornas ekonomiska situation.

  20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att en särskild utredning bör tillsättas för att belysa förutsättningarna för amatörkultur och eget skapande.

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att se över möjligheten att ge amatörkulturen ett eget anslag i stället för att som i dag ingå i folkbildningen.

  22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att tydliggöra Riksteaterns, Riksutställningars och Rikskonserters uppdrag när det gäller besök och produktion för små spelplatser runt om i hela Sverige.

  23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ge länsteatrarna ökade anslag för att möjliggöra produktion och turnéer i hela länet.

  24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utvärdering av individuell visningsersättning.

  25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att en utvärdering av det rådande fördelningssystemet för konstnärsorganisationer bör göras.

  26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att en utredning av Statens konstråds upphandlingsrutiner bör göras.

  27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att alla som i dag kan se analoga TV-sändningar skall garanteras TV-mottagning via digitala marksändningar eller undantagsvis via satellit.5

  28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utbyggnad av det digitala TV-nätet.5

  29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kommissionen som skall se över direktiven om digitala TV-sändningar även bör se över kryptering samt konsumentekonomiska konsekvenser av det digitala teknikskiftet.5

  30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det behövs ökade incitament för att komma åt tillverkningen och distribueringen av piratkort.5

  31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur ett nationellt Foto-Sesam bör utformas.

  32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör se över resurstilldelningen till kulturarvs-IT.

  33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att TV fortsätter sända TV-gudstjänster från kyrkor och inte från en studio.

  34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att SVT och SR bör minska bakgrundsljud i sina sändningar.

  35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att SVT och SR förbättrar textningarna av sina program.

  36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör se över möjligheten till uppläsning av textremsa.

  37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Filmvårdscentralen i Grängesberg bör få ansvar för att den tekniska och den laboratorietekniska kompetensen byggs upp och hålls vid liv.

  38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör komma med förslag till hur filmarkivet med andra arkiv skall kunna samverka med bibliotek och museer.

  39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Säters biografmuseum bör få ett nationellt uppdrag.

  40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ett tydligare genusperspektiv införlivas och praktiseras i samtliga kulturinstitutioner.

  41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Museum Anna Nordlander ges ett nationellt uppdrag under de kommande tre åren.

1Yrkande 2 hänvisat till SfU.

2Yrkandena 4, 7 och 17 hänvisade till SkU.

3Yrkande 5 hänvisat till NU.

4Yrkandena 8 och 9 hänvisade till SoU.

5Yrkandena 27–30 till KU.

Inledning

Kulturen är själva grunden för mänsklig utveckling, demokrati och mänsklig värdighet. I kulturen finns ofta ett ifrågasättande, en kritik och debatt av värderingar, företeelser och tendenser i samhället. Kulturen är en del av demokratin och är också tillväxtskapande. Kulturen ska vara en grund för det demokratiska samtalet. Kulturella uttryck uppstår ofta som motrörelser mot det etablerade. Kulturen öppnar nya perspektiv, vänder på synsätt och kombinerar ofta kunskaper från olika fält på ett nytt sätt. Kulturen ger medel för människor att uttrycka sin mening, att påverka och förändra. Inom kulturens sfär finns både fakta och argument, uttrycksmedel och scener för agerande. I ett demokratiskt samhälle är det viktigt att dess medlemmar aktivt kan delta i den fria och frivilliga kulturverksamheten för att kunna engagera sig i kultur- och samhällsfrågor. Genom öppna kulturella arenor främjas dialoger, debatter och kunskapsutbyten.

Kulturpolitiken fungerar inte isolerat i en speciell sektor, utan påverkar de flesta politikområden. Kulturpolitiken blir också mest effektiv om den inte­greras med andra områden. Många diskussioner har förts angående kulturens roll i skolan, vården och samhällsplaneringen. Visst finns kulturen integrerad i många sektorer idag, men det har inte skett några genomgripande förändringar. Det finns mycket kvar att göra för att öka samspelet mellan kulturpolitiken och politiken inom andra samhällsområden.

Vår välfärd beror inte bara på tekniska och ekonomiska faktorer. Det handlar i lika hög grad om ett inre välbefinnande. Kulturell stimulans ger positiva effekter på folkhälsan. Genom att själv få skapa och låta åsikter och känslor få komma till uttryck får människan utlopp för sin kreativitet. Människan förfogar över många uttrycksmedel, många språk. Ju fler språk, desto rikare uttrycksmöjligheter för fantasi och kreativitet. När uttrycksmedlen är många blir också debatten rik på nyanser, livfull och engagerande.

Kulturen stärker inte bara vår framtidstro och samhörighet, den är också en källa för att skapa sysselsättning och är en drivkraft för människors kreativitet och vilja att utveckla det egna samhället. Olika regioner har skapat sig olika kulturella identiteter. Kultur innefattar vårt historiska arv och hur vi tar till vara traditioner och livsmönster. Något som vi sedan formulerar och för vidare till omvärlden samtidigt som vi tänker nytt och tar till oss samtida kulturella aktiviteter.

Om vi ska kunna möta morgondagens kulturrörelse måste vi också ge förutsättningar för detta och tänka nytt. Centerpartiet tar några nya steg i den riktningen i vår kulturmotion, genom att ge utrymme till att förnya kulturrörelser, nya lösningar, nya organisationsformer och inte minst nya idéer.

Dagens kulturpolitik

Förnyelse och kontinuitet är två grundläggande dimensioner i kulturpolitiken. I grunden måste den kulturella infrastrukturen med institutioner av olika slag finnas och ges möjlighet att verka. Men samtidigt måste kulturpolitiken ge utrymme för nya kulturrörelser, nya lösningar, nya idéer och nya organisationsformer. Genom att bejaka nya förslag, som kanske utmanar traditionella kulturformer, ger vi hela tiden utrymme för morgondagens kulturrörelser att växa. Kulturministern får inte luta sig tillbaks och nöja sig med 1996 års kulturpolitiska beslut, som snart tillhör morgondagens kulturpolitik. Visst är målen med 1996 års beslut bra men metoderna och formerna tillhör gårdagens kulturpolitik.

5.1 Dagens kulturpolitiska mål

Kulturministern presenterade i januari 2003 en dagordning för kultur 2003–2006. I denna dagordning presenterades regeringens mål för att öppna kulturlivet i Sverige för fler människor. Dagordningen beskrev flera viktiga och angelägna områden som integration, kultur från ett hälsoperspektiv, barnkultur etc. Men var finns förslagen som gör detta möjligt? Regeringen behöver agera på ett offensivare sätt än vad som görs idag. Kulturen måste prioriteras i betydligt större omfattning så att den kommer alla människor till del.

Vi efterlyser skarpa förslag om hur regeringen tänker medverka till att kulturen når ut i alla delar av landet. Likaså måste kulturen få incitament av regeringen att låta vårt mångkulturella samhälle också avspegla sig på kulturen. Det är av stor vikt att kulturella uttryckssätt följer med samhällsutvecklingen så att en ökad bredd inom kulturen kan bidra till att kulturen når alla grupper i vårt samhälle. Vi vet idag att en stor del av den statligt finansierade kulturen finns i storstadsregionerna och nyttjas av några få grupper av människor.

Människors eget kulturutövande minskar. Vanorna har förändrats och intressen har förskjutits. Redovisningen att flera former av eget kulturdeltagande i vid mening har minskat i omfattning under 1980- och 90-talen har lett till att regeringen nu tillsätter en särskild utredare för att se över detta. Centerpartiet anser att det inte är tillräckligt av regeringen att bara tillsätta en utredning för att se över detta. För att kunna möta morgondagens kulturrörelse måste vi också ge goda förutsättningar och våga tänka nytt. I denna motion presenterar vi ett flertal förslag till hur detta kan göras. De politiska besluten ska inriktas på att skapa goda förutsättningar för ett levande regionalt och lokalt kulturliv i hela landet – ett kulturliv med mångfald, hög kvalitet och plats för både amatörers skapande och professionella konstnärers medverkan.

5.2 Kultur för regional balans – en kulturell allemansrätt

Hur många hundratals spaltkilometrar har inte skrivits om förutsättningar för regional utveckling i detta land? Hur många debatter har inte genomförts, hur många utredningar har inte satts i sjön? Debatten om regional utveckling har nästan uteslutande handlat om hur staten ska skapa förutsättningar för fungerande lokala arbetsmarknader. Det har handlat om bättre vägar, utlokalisering av statliga myndigheter, företagsstöd, differentierade arbetsgivaravgifter etcetera. Genomgående idéer om hur resurser kan omfördelas mellan olika landsändar. Sällan, eller aldrig, rör debatten hur människor tillsammans kan arbeta för att skapa goda och attraktiva livsmiljöer som stimulerar till att bygga sig en framtid på respektive ort.

Idag kan vi notera att människor inte flyttar av arbetsmarknadsskäl i lika hög grad som tidigare. Kulturella och sociala faktorer har fått allt större betydelse för människors val att söka sig till de större städerna. Genom att fler och fler materiella behov har blivit tillgodosedda, betonas i dag de immateriella värdena, livskvalitet blir viktigare än enbart ekonomisk levnadsstandard. De största behoven och bristerna idag har en annan dimension än tidigare. Meningsfullt arbete, innehåll och mening i livet, upplevelser, stimulans och glädje, delaktighet och trygghet inför varandra, omsorg, att känna sig behövd och efterfrågad. Kort sagt – livskvalitet.

Människor ska ha tillgång till ett rikt kulturliv oavsett social och ekonomisk status eller bostadsort. Centerpartiet vill ge möjlighet för alla att ta del av och delta i kulturell verksamhet. Vi vill därför gå vidare med en satsning på en kulturell allemansrätt i hela landet.

5.3 Ett utökat uppdrag till Statens kulturråd

Kulturrådet ska förverkliga den nationella kulturpolitik som regering och riksdag beslutar om. Inom ramen för detta uppdrag finns tre huvuduppgifter: Fördela bidrag, ge underlag för kulturpolitiska beslut och informera om kultur och kulturpolitik i allmänhet. Centerpartiet anser att Kulturrådet bör få ett utökat uppdrag att stimulera utvecklingsarbetet med kultur. Det handlar om att utveckla långsiktiga insatser som samverkansformer, förändringsarbete, erfarenhetsutbyte, information om kulturprojekt landet runt och om olika möjligheter att få stöd och vägledning i kulturarbete. Vad som ovan anförts om att ge Kulturrådet ett utökat uppdrag att arbeta med utvecklingsarbete bör ges regeringen till känna.

5.4 Rättvisa skatteregler för ideella ungdoms- och kulturorganisationer

Idrottsrörelsen har möjlighet att avlöna domare, hjälptränare med flera
idrottsledare med upp till ett halvt basbelopp utan att betala arbetsgivaravgifter och avgifter/särskild löneskatt. Detta enligt Riksskatteverkets rekommendationer RSV 2354 utgåva 8.

Idrotten är en verksamhet för många ungdomar och gagnar barn och ungdomar fysiskt, psykiskt och socialt. Alla ungdomar är dock inte intresserade av idrott. Många andra organisationer har också verksamheter som bidrar till barns och ungdomars goda uppväxtförhållanden. Som exempel kan nämnas, Vi Unga, Sveriges 4H, SVEROK, Scoutrörelsen, kyrkliga ungdomsverksamheter och organisationer som bedriver kulturaktiviteter för ungdomar. Dessa viktiga organisationer har inte samma ekonomiska förutsättningar som
idrottsrörelsen för sin verksamhet. Detta är en orättvisa som bör uppmärksammas och ändras.

Om samma regler gällde för alla ideella kultur- och ungdomsorganisationer skulle dessutom många fler unga kunna få sommarjobb som lägerledare, hjälpledare vid 4H-gårdar och medhjälpare i andra sammanhang. Man skulle också ge fler barn och ungdomar kontakt med skapande kulturverksamhet på ett naturligt sätt.

Skillnaderna i skattelagstiftningen mellan olika allmännyttiga organisationer, kan inte anses vara motiverade eller rättvisa. Reglerna för idrotten bör därför omfatta alla allmännyttiga organisationer. Vad som ovan anförts om att samma regler och samma ekonomiska förutsättningar som gäller för idrottsrörelsen bör gälla för ideella kultur och ungdomsorganisationer bör ges regeringen till känna.

5.5 Stämmer utbud och efterfrågan överens med verkligheten?

Idag går en stor del av det generella kulturstödet till det etablerade kultursystemet och mycket tyder på att nya kulturella rörelser faller helt utanför det systemet. Nya arenor, nya arrangörer, informella spelplatser och nya konstformer uppstår idag oftast utan offentligt stöd. Kulturpolitiken står idag inför flera viktiga vägval. Centerpartiet anser att det är viktigt att få igång en diskussion kring hur den nationella kulturpolitiken kan anpassas till vår föränderliga värld.

Motsvarar det statligt stödda kulturutbudet verkligen vad människor efterfrågar idag? Riksdagens revisorer har gjort en förstudie som visar att det i stort sett är samma befolkningsgrupper som tagit del av kulturen under de senaste 20–30 åren. Social bakgrund och utbildning har visat sig vara avgörande faktorer för vilka kulturvanor människor har. Vi anser att det bör göras en utredning för att se över om utbud och efterfrågan stämmer överens med verkligheten. Vad som ovan anförts om en utredning för att belysa det statligt stödda kulturstödet bör ges regeringen till känna.

5.6 Nacka kommuns kulturpolitik – ett gott exempel

Kritik har riktats mot många av landets kommuner för att de inte har någon tydligt formulerad kulturpolitik. Många kulturchefer anser att de inte har tillräckligt med resurser för att kunna genomföra det de vill och att det inte finns något klart kulturpolitiskt fokus. På några platser i landet har kommunerna dock ändrat sin organisation för att lyfta kulturfrågor inom nya områden. Ett gott exempel på detta är Nacka kommun som har antagit ett kulturprogram som ska genomsyra alla politiska områden. De kulturella värdena ska vägas in i alla politiska beslut och åtgärder. De kommunala nämnderna ska fastställa hur programmet ska genomföras inom respektive område. Programmet skall följas upp i samband med bokslutet varje år. Det handlar om värdet av att se sammanhangen i tillvaron, att se helheten och tydliggöra kulturens betydelse för vardagslivet. Fokus för kultursatsningen är bland annat att öka Nackabornas lust till kultur samt att nå nya målgrupper. Nackas kulturpolitiska program har resulterat i att kulturaspekterna beaktas på ett långsiktigt och övergripande plan. Ett brett kulturperspektiv är nu väl inarbetat i kommunens olika områden. Nackas kulturpolitiska programförklaring har bidragit till att kommunen fått en mycket positiv inställning till kultur. Nacka kommun värnar om fortsatt satsning och implementering av kultursatsningen. Låt Nacka kommun vara inspiratör och god förebild för landets övriga kommuner. Centerpartiet har ett önskemål om att kulturfrågor prioriteras i betydligt större omfattning än vad som sker idag.

Kultur i arbetslivet

6.1 Samarbete mellan kultur och näringsliv – kultursponsring

Kultursponsring innebär att näringslivsorganisationer och företag samverkar med kulturorganisationer av olika slag. Internationellt kallas denna verksamhet för ”Art and Business”. Art and Business går i stora drag ut på att icke vinstdrivande organisationer runt om i världen hjälper sina medlemmar från näringslivet och kulturlivet med att utveckla effektivare sätt att arbeta tillsammans. Sponsorskapet innebär att ett företag betalar en kulturverksamhet, till exempel en konstorganisation, i syfte att marknadsföra affärsverksamheten, sina produkter eller tjänster. Sponsring av konst är en affärsverksamhet som syftar till att hjälpa företag att stärka sin profil utåt, marknadsföra eller omdefiniera ett varumärke eller för att eventuellt förbättra företagets rykte.

Genom Art and Business kan ett företag stärka sin profil och kulturorganisationen får ytterligare en arena att verka från. Företaget kan marknadsföra sig och sina produkter eller tjänster och samtidigt stärka länken till samhället. Genom kultursponsring kan konst, kultur och näringsliv interagera och samverka med varandra. Genom att låta olika världar mötas kan nya idéer och konstellationer utvecklas. Erfarenhetsutbyte bidrar till att olika delar kan tillvarata fördelar från varandra.

Tyvärr begränsas företagens möjlighet att sponsra kulturverksamhet på grund av skattereglerna för sponsorskap. För att sponsring ska vara avdragsgill för företag och organisationer måste sponsringen uppfylla ett av två krav. Det ena kravet innebär att verksamheten som blir sponsrad måste komma med en motprestation som motsvarar sponsorbidraget. Motprestation kan exempelvis vara representation, reklamskyltar, konferensrum, biljetter m.m. Om ingen motprestation finnes, måste sponsorns verksamhet ha tydligt samband med mottagarens verksamhet för att företagets sponsorutgift ska vara avdragsgill. Indirekta motprestationer, som rätten att utnyttja namn eller image, är endast avdragsgill om det finns en koppling mellan sponsorns verksamhet och den som blir sponsrad. Kultursponsring är ofta av imageskapande karaktär vilket medför att denna typ av sponsring får lägre prioritet hos företagen. Detta till skillnad från idrottsverksamhet där motprestationen vanligtvis är tydlig. Reklamskyltar för sponsorn, eller att idrottsutövarna bär kläder där sponsorn marknadsförs, är vanligt förekommande motprestationer när idrottsverksamhet sponsras. Skillnaden mellan hur sponsringen tar sig i uttryck gör att idrottsrörelsen får större del av företagens marknadsföringspengar än vad den kulturella verksamheten får. Kultursponsringens motprestation är ofta av mer indirekt karaktär vilket medverkar till att företag väljer att sponsra verksamhet där motprestationen är uppenbar. Detta bidrar till att kulturverksamhet inte får del av välbehövliga sponsorintäkter.

Centerpartiet anser att kultursponsring bör främjas, vilket innebär att reglerna för sponsorskap bör ses över och därmed underlätta företagens möjlighet att sponsra kulturverksamhet. Detta bör ges regeringen till känna.

6.2 Kulturturism

Turismen är en av Sveriges starkaste exportindustrier och den basnäring som har den starkaste tillväxten. Kulturturism är ett sätt att utveckla turismen och tänka i andra banor än de traditionella. Turismen behöver inte bara ge upplevelser för stunden utan även ge fördjupade kunskaper och nya intressen. När upplevelsen blir det viktiga kommer lokala initiativ att bli betydelsefulla. Platser med genuina unika upplevelser i natur och kultur blir starka konkurrensmedel. Genom att lyfta den lokala historien och kulturen på rätt sätt kan många fler orter än idag bli intressanta ur turistsynpunkt. Det handlar om att ta vara på den kunskap och erfarenhet som finns lokalt. Mycket av det vi söker när vi reser i Sverige finns i våra traditioner och vår historia. Turister söker gärna det udda och exotiska. Det är just vardagskulturen som av många turister upplevs som särskilt intressant. Den lokala kulturen är en av förutsättningarna för turism, både här hemma och utomlands. Vi kan som turistland erbjuda upplevelser som naturen, det svenska landskapet, vildmarksäventyr, tystnaden, den svenska maten, svensk historia och kultur, storstadsliv m.m.

Det behövs samverkan mellan kulturlivet och turistorganisationerna för att göra landets kultur och konstnärliga verksamhet mer känd och lättillgänglig. Medvetna satsningar på kulturturism är en drivkraft för den lokala ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen. Turistdelegationen är en statlig myndighet för strategier, statistik och samordning inom svensk turism. Turistdelegationen bör få ett uppdrag att se hur kulturen på ett mer aktivt sätt kan placeras i turistsammanhang. Detta bör ges regeringen till känna.

Kultur ur ett folkhälsoperspektiv

Vikten av förebyggande folkhälsoarbete har belysts under den pågående debatten om långtidssjukskrivningarna. Att endast fokusera på att ”lappa ihop” människor som är sjuka är inte den enda modellen. Det är minst lika viktigt med förebyggande insatser. Det är av största vikt att sätta i gång ett omfattande folkhälsoarbete där kulturen kan spela en viktig roll.

Genom åren har vi sett en rad ”kulturprojekt” där man har lyckats med att vända en negativ spiral till en positiv utveckling för människor i olika kriser och skeden i livet. Det är dags att uppmärksamma, utvärdera och dra lärdom av dessa insatser. Se dem inte som isolerade företeelser. Folkbildningen t.ex. har kommit en bit på väg när det gäller att uppmärksamma dessa frågor. Det finns goda exempel på hur man på olika platser i Sverige arbetat med folkhälsan i ett förebyggande syfte. Ett exempel är projektet ”Det goda livet” i ett samarbete mellan Södermanlands län tillsammans med Södermanlands Bildningsförbund. Här arbetar man med olika livsstilsfrågor.

7.1 Kultur i vården

Kulturen är en viktig bestämningsfaktor för folkhälsan. I dag bedrivs ett flertal forskningsprojekt vad gäller sambandet mellan kulturell stimulans och hälsa. Det finns studier som påvisar att kulturupplevelser har ett nära samband med god hälsa. Forskning kring kulturens effekter på sjuka människor, visar att det råder tydliga samband mellan konstupplevelser, musikupplevelser, imaginationer och förbättrad hälsa.

Kulturupplevelser är inte bara viktiga ur ett läkande perspektiv. De är minst lika viktiga ur en annan aspekt – patienten kan få något annat än sin sjukdom att tänka på. Kulturverksamhet och kulturell stimulans skänker glädje och skapar mening i tillvaron, något som är oerhört viktigt för sjuka människor. Det finns flera exempel på hur kulturella upplevelser bidrar till ökad livskvalitet för vårdtagare. Vid ett flertal sjukhus i Storbritannien har man sedan lång tid tillbaka haft kulturverksamhet för patienter i form av studiecirklar, bildkonst, litteratur och musik. Denna verksamhet har givit goda effekter på patienterna. I Sverige finner vi positiva resultat från Sundsvalls kommun där Socialnämnden tillsammans med Vuxenskolan bland annat arrangerar sång och musikaktiviteter inom äldrevården. Detta har givit mycket goda effekter på de äldre.

Stockholms läns landsting bedriver tillsammans med Länsmuseet och Karolinska Institutet ett 5-årigt forskningsprogram ”Kultur i vården och vården som kultur” som syftar till att stödja kulturens betydelse för omsorgen av patienterna. Forskningen kommer bland annat att fokusera på hur olika former av kulturell verksamhet ger effekter på patienters hälsa, kreativitet och infektionsresistens. Stockholms läns landstings satsning på kultur har skapat impulser i såväl Norden och Europa som i Japan. Forskningen har också bidragit till ett ökat intresse för att starta lokala projekt i Sverige.

Centerpartiet anser att kulturen är en viktig bestämningsfaktor för folkhälsan och att kulturen kan ge ett värdefullt bidrag till både läkningsprocessen och livskvaliteten hos vårdtagarna. Satsningar på kultur inom vården bör uppmuntras och stödjas. Detta bör ges regeringen till känna.

7.2 Avdragsrätt för kulturaktiviteter för anställda

Då kulturell stimulans visar sig ha goda effekter för folkhälsan anser vi att kulturaktiviteter, liksom friskvårdsaktiviteter, bör prioriteras i människors liv. Ett sätt att öka välbefinnandet hos människor kan vara att prioritera kulturella aktiviteter på arbetsplatserna genom att låta kulturaktiviteter för anställda vara en avdragsgill kostnad för arbetsgivarna. Då kultur ger en positiv inverkan på livskvaliteten anser vi att arbetsgivarna ska kunna erbjuda sina anställda kulturella aktiviteter, på samma sätt som man idag prioriterar friskvård. Då skulle personalen kunna välja om de vill få en förbättrad folkhälsa genom kulturaktiviteter eller motion. I korthet innebär vårt förslag att kulturaktiviteter bör betraktas som en skattefri personalvårdsförmån i likhet med skattefria motionsförmåner. Detta bör ges regeringen till känna.

7.3 Spelberoende

Spelberoende är ett allvarligt beroendetillstånd som uppvisar likheter med alkohol- och narkotikamissbruk. Enligt Spelberoendes Riksförbund räknas 125 000 personer som spelberoende i någon mån. Spelandet, som från början är lustfyllt, övergår med tiden till en tillvaro med förödande konsekvenser för relationer, arbete och ekonomi. Livet kretsar kring spelandet och jakten på pengar. Risken för kriminalitet är hög. Den spelberoende ljuger om sitt spelande och förnekar sina problem inför sig själv och andra, ofta drabbas de anhöriga mycket svårt. Det är också viktigt att uppmärksamma de spelberoendes anhöriga. De anhöriga får ofta dra ett oerhört tungt lass i samband med spelmissbruket och dess tragiska konsekvenser.

Det är oroande att den genomsnittsliga debutåldern för spel sjunker allt längre ner i åldrarna. Man kan alltså misstänka att avsaknaden av åldersgränser samt bristande respekt för de åldersgränser som finns särskilt drabbar ungdomar som utvecklar spelberoende. Internet och databeroende liksom användandet av spel som t.ex. Jack Vegas gör att allt fler unga fastnar i spelberoendet. Stöd och hjälp i olika former måste utvecklas för att förebygga och behandla problem med spel. Det behövs en rad åtgärder för att både minska och förebygga dessa problem. Centerpartiet anser att det är av stor vikt att förebyggande åtgärder prioriteras. Då kan spelberoende hindras redan innan beroendet tagit fart.

Det fyra första statliga kasinona är igång och vi kan redan se spelets avigsidor. När beslut togs i riksdagen om att tillåta kasinospel fanns ett krav om att inrätta en hjälplinje för spelberoende. Denna linje är endast öppen kl 9Image: Kr326_4-1.jpg16 måndag till fredag med specialkompetent personal. Tiderna bör utökas och mer kompetent personal bör anställas. Särskilt öronmärkta pengar bör anslås till detta. De medel som anvisades till åtgärder för spelberoende vid beslut om kasinospel är små i förhållande till de vinster staten tar in. Kasinonas eget ansvar att rapportera om, och försöka förhindra, spelmissbruk har uppenbara brister och fungerar inte i praktiken. Detta enligt en forskningsrapport och kasinoanställdas erfarenheter. Det är viktigt att de som arbetar med spel också uppmärksammar och tar spelmissbruk på allvar.

Med det planerade utökade spelandet i Sverige kommer det ständigt uppstå nya grupper av svårt patologiska spelare, och då måste det finnas möjligheter att ge dessa hjälp. Det kommer att krävas mer omfattande behandlingsinsatser. Sådana insatser kan komma att kräva långtidsbehandling inom institutioner eller mycket kompetenskrävande korttidsbehandling i form av öppenvård samt åratals stöd för de drabbade. Det är viktigt i utformningen av politiken på området att prevention av problemen prioriteras så att risken för att många personer hamnar i behov av omfattande och dyra hjälpinsatser minskas. Det handlar om primärpreventiva insatser i form av t.ex. utbildning av vårdpersonal, utvecklande av självhjälpsmaterial för spelare med problem, hjälp och upplysning till spelares anhöriga och närstående, stöd till föreningar för spelberoende, allmän folkupplysning om riskerna för spelberoende, arbete inom den svenska spelindustrin för att utveckla mindre skadliga spel och ett ansvarsfullt spelande över huvud taget. Centerpartiet välkomnar att regeringen avsätter ytterligare fem miljoner kronor för insatser mot spelmissbruk i 2004 års budget, men det behövs avsevärt mycket mer pengar för att kunna lösa de stora problem som finns. Det är också nödvändigt med effektivare behandlingsinstanser för att komma till rätta med spelmissbruket. Detta bör ges regeringen till känna.

Endast ett behandlingshem är helt specialiserat på behandling av spelberoende och ytterligare ett har detta som sin huvudsakliga inriktning. De allra flesta tar alltså emot människor med andra missbruksproblem. Kostnaden för vården kan variera, i huvudsak mellan 90 000 och 200 000 kronor, beroende på behandlingstid. Vården har bekostats av socialtjänsten, landstinget, kriminalvården eller den hjälpbehövandes arbetsgivare. Det är stor skillnad på olika kommuners beredvillighet att bistå med vård för spelproblem. Det behövs fler behandlingsplatser med kompetens att ta sig an spelberoende personer. De flesta behandlingshem använder 12-stegsmodellen, som också tillämpas för alkohol- och narkotikaberoende. Det finns begränsad kunskap om resultatet av vården. Kunskapen om lämpliga metoder måste öka, och andra alternativ än institutionsvård måste också utvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.

Kultur ur ett integrationsperspektiv

Den statligt finansierade kulturen når inte alla grupper i Sverige. Detta visar många undersökningar som gjorts. Det är detta som föranlett Centerpartiet att driva frågan kring om efterfrågan och utbud verkligen stämmer överens. Det är av största vikt ur ett demokratiskt och rättvist perspektiv att kulturens pengar kommer alla grupper i samhället till del. Var man bor, kön, ålder, ursprung eller ekonomiska förutsättningar ska inte spela någon roll. Tillgänglighet och utbud är i högsta grad en integrationsfråga.

Kulturen ska kunna tjäna som en brygga mellan Sverige och våra nya svenskar. Det är bl.a. inom kulturen de naturliga mötesplatserna finns. Här möts människor med olika bakgrunder för att dela erfarenheter samt skapa nya. Mötesplatserna kan ge förståelse och kunskap om det nya samhället.

Det är viktigt att kulturen följer med samhällsutvecklingen och att det finns kulturella arenor för våra nya svenskar och deras kulturella former och kulturella bidrag. Det är viktigt att vårt mångkulturella samhälle återspeglas i kulturen. Dagens samhälle ser annorlunda ut mot vad det gjorde för bara 10–20 år sedan. Det måste synas även i kulturen – i hur den yttrar sig och för vilka den är tillgänglig. Kulturen berikas inte av homogenitet utan får sin livskraft genom nya influenser och en mångfald av idéer och tankar.

På landets teaterscener råder en klar brist på skådespelare med invandrarbakgrund. Särskilt har de stora teaterscenerna en homogen skådespelarensemble och det är sällsynt med skådespelare som inte har svensk bakgrund. Likaså är har landets teaterhögskolor problem med att rekrytera andra elever än svenskar. Det gäller att våga bryta det traditionella och söka efter det nya, teatrarna måste förändras i takt med samhället. Vi anser att rekrytering på landets teatrar och teaterskolor bör breddas för att nå alla grupper i samhället.

Det är inte bara antalet personer med invandrarbakgrund som är viktigt för att få ökad integration inom kulturområdet. Den kulturella verksamheten bör även öka integrationsambitionerna när det gäller det kulturella uttryckssättet. Det är viktigt att vårt mångkulturella samhälle också avspeglas på landets teaterscener, i dansen, i musiken och i konsten. Integration innebär inte assimilation, utan är tvärtom ett samspel mellan flera parter där ömsesidig respekt och tolerans kan växa fram. Alla måste vara delaktiga och medansvariga i integrationsutvecklingen. En förutsättning för ökad integration i kulturlivet är förhöjd öppenhet för påverkan och förändring. Integrationsarbetet måste vara ett kontinuerligt arbete, inte något som drivs i projektform. Kulturområdet är ett område där integrationsarbetet måste förbättras i såväl nya uttrycksformer som i rekrytering av människor med invandrarbakgrund. Detta bör ges regeringen till känna.

Museum

9.1 Länsmuseerna

En viktig del av den regionala kulturen är länsmuseerna. Dessa sprider information och intresse för den egna regionens kulturarv och historia. Museerna är tillsammans med bibliotek och arkiv en viktig del av samhällets minne. Vi behöver dem för att lagra erfarenheter och för att kunna analysera och förstå de orsakssammanhang som ligger till grund för vår egen tids komplexa verklighet. Det är angeläget att museerna utvecklar sin pedagogik så att de motsvarar behov och önskemål som allmänheten har och som t.ex. skolan kan ha. Museernas stora kunskapsbank har, delvis på grund av sin svårtillgänglighet, långtifrån tagits i bruk när museerna hade kunnat lämna viktiga bidrag till belysning av olika samhällsfrågor. På flera håll i landet har länsmuseerna ekonomiska bekymmer. Mot bakgrund av vad som ovan anförs finns det anledning att utreda länsmuseernas ekonomiska situation och villkoren i förhållande till de nationella museerna. Detta bör ges regeringen till känna.

Centerpartiet arbetar ständigt med att kulturen ska finnas nära där människor bor och verkar. Ett steg i denna riktning är att värna om våra hembygdsmuseer. Centerpartiet vet att våra hembygdsmuseer verkar under knappa omständigheter. Det finns anledning att se över deras ekonomiska situation.

9.2 Fornfynd

När fornfynd av stort värde hittas placeras dessa fynd i Stockholm, ofta på Historiska museet. Enligt lag kan fornfynd dock överlåtas eller lånas ut till museum som åtar sig att vårda fornfyndet på ett tillfredsställande sätt. Ett skäl för Historiska museet att avstyrka en ansökan om att få ”låna” ett fornfynd kan exempelvis vara att fyndet har nationellt intresse och bör var tillgängligt för forskare eller att föremålstypen från regionen saknas i de nationella samlingarna. Ett annat skäl kan vara att det nya fyndet hör ihop med föremål från samma fyndplats som redan finns på Historiska museet och att samtliga fynd från en fyndplats bör hållas ihop.

Centerpartiet anser inte att det är tillräckligt att konstatera att förmålen kan lånas ut. Ett exempel på när fornfynd/kulturföremål inte visas i sin ”hemmamiljö” är de samiska trummorna som idag finns på Nordiska museet istället för på Fjäll- och samemuseet i Jokkmokk. Nordiska museet har idag 35 samiska trummor. Av dessa är 9 museets egna.

Stigeskatten, Norrlands största silverskatt, visades under sommaren 2003 tillfälligt på Sundsvalls museum i närheten av sin fyndplats. Stigeskatten fick enorm uppmärksamhet och många människor från Sundsvall och närliggande regioner kom för att se skatten och för att lära sig mer om sin historia och vad som hänt i bygden där skatten hittades. Flera arkeologer kom också till platsen där Stigeskatten funnits för att söka efter fler fornfynd. När fornfynd visas i närheten av sin ursprungliga fyndplats uppstår ett ökat intresse och engagemang från det lokala samhället samt utomstående intressenter. I vanliga fall finns Stigeskatten på Historiska museet och Myntkabinettet i Stockholm. Det oerhörda intresse som kunde skönjas då Stigeskatten visades i Sundsvall, visar vilket engagemang som väcks hos människor när fynd och museiföremål presenteras nära människors egen bygd och historia.

Centerpartiet anser att fornfynd ska visas i närhet till fyndplatsen. Givetvis ska det ställas krav på att museet kan garantera fyndets säkerhet. Regeringen bör göra en översyn för att säkerställa att fornfynd ska kunna visas nära fyndplatsen. Detta bör ges regeringen till känna.

9.3 Kulturmiljövård

Intresset för kulturmiljövården har vuxit kraftigt de senaste åren. Likaså har intresset för bygderörelsernas historia ökat. Kulturmiljövårdens aktualitet har bidragit till att vikten av att vårda den gamla kulturmiljön vuxit sig stark. Under de senaste åren har länsstyrelserna rapporterat om allt fler skador på kulturlämningar i skogen. I dagsläget handhar Skogsstyrelsen en inventering av vilka fornlämningar som finns i våra svenska skogar, något som Centerpartiet välkomnar då en hel del fornlämningar förstörts av skogsskövling. Kulturminneslagen ger ett starkt skydd för fornminneslämningar och många fornlämningar är dokumenterade. Staten bör fullfölja digitaliseringen av fornminnesregistren, så att skogsföretag och enskilda markägare på ett enkelt sätt kan hämta data och komplettera sin planläggning med relevanta data över kulturobjekten. En grundförutsättning för att minska risken för att fornlämningar blir förstörda i dagens skogsbruk är att fornlämningarna blir kända och registreras.

Många områden i vårt land är mycket fornminnestäta. Ansvaret för en arkeologisk undersökning åvilar markägaren. Kostnadsansvaret för arkeologiska undersökningar bör, i normalfallet, åvila exploatören. Utifrån det synsättet är det också naturligt att exploatören upphandlar, på ett marknadsekonomiskt sätt, arkeologiska utredningar och undersökningar. Är exploatören en offentlig instans faller upphandlingen naturligt under LOU. Att kostnadsansvaret åvilar markägaren är vanligtvis inte något större bekymmer för ett stort skogsbolag. Men för mindre företag kan kostnadsansvaret innebära näst intill oöverstigliga hinder. Centerpartiet anser att regeringen bör utreda införandet av en generösare tillämpning av förordningen om bidrag till kulturmiljövård och/eller en ny regel som begränsar eller undantar kostnadsansvar för mindre företag. Kostnaderna för uppdragsarkeologiska undersökningar, deras påverkan på samhällsutvecklingen och deras påverkan på tillväxten i samhället, positivt respektive negativt, bör utredas. I det sammanhanget bör riktlinjer för samhällets ambition på området tydliggöras vad gäller publicering och vetenskapliga analyser som skall falla inom exploatörernas kostnadsansvar.

Historiska lämningar på kyrkans mark skyddas enligt kulturminneslagen. Lagen är dock något oklar när det gäller kyrkoruiner och kloster. Det medför att det blir svårt att finna svar på exempelvis frågan om man kan få resurser till att bevara klosterruiner etc. Kulturminneslagen bör tydliggöras när det gäller återstoder av kloster.

Mot bakgrund av vad ovan angivits anser Centerpartiet att en översyn av kulturminneslagen och dess effekter för skogsnäringen bör göras. Detta bör ges regeringen till känna.

9.4 Folkbildning

En levande demokrati förutsätter många mötesplatser där människor kan träffas, skaffa sig nya kunskaper och erfarenheter samt utbyta åsikter och tankar. Grunden i en svensk deltagardemokrati är bl.a. de tusentals mötesplatser som genom föreningsliv, studieförbund och partier erbjuds i det lokala samhället. Studieförbunden erbjuder omistliga mötesplatser för det demokratiska samtalet i studiecirklar, kulturarrangemang och föreläsningar. Detta är mötesplatser där möjligheter finns att finna nya kunskaper och att skaffa sig redskap för att påverka samhällsutvecklingen. Flera generationer av svenskar har fått sin bildning, utbildning och livssyn formad i folkbildningen, studiecirklar, folkhögskola, föreningsliv m.m., och där fått redskap för ett aktivt medborgarskap och uppbyggnad av det demokratiska samhället.

Stat, landsting och kommuner ska underlätta medborgarinflytande och delaktighet genom att stärka folkbildningen. Samhället behöver en mångfald studiecirklar, kurser och kulturarrangemang i studieförbund och folkrörelser. Men det förutsätter också en medveten prioritering av detta område inom landsting och kommuner. Centerpartiet ger därför 40 miljoner kronor till samlingslokalerna eftersom vi anser att samlingslokalernas sociala värde är stort för medborgarna. Detta bör ges regeringen till känna.

9.5 Anslag

Många kommuners politik har under 90-talet kraftigt reducerat stödet. På vissa håll har man helt tagit bort stödet till folkbildning och föreningsliv. Under den senaste tioårsperioden har landstingen i genomsnitt skurit ner anslagen till folkbildningen med 14 % . Kommunerna har skurit ner 40 %. Detta bidrar till att folkbildningen urholkas och försvagas. Det reducerade stödet försämrar också förutsättningarna för demokratin och medborgarnas delaktighet. Riksrevisionsverket har i en rapport ”Folkbildning och styrning” uppmärksammat att de kommunala bidragens storlek under de senaste åren kontinuerligt minskat. RRV pekar också på en tilltagande ryckighet i bidragsgivningen, man höjer bidraget ena året och sänker det andra. Uteblivna eller kraftigt sänkta bidrag minskar i hög grad folkbildningens möjligheter att fullfölja sina uppgifter. Många kommuners neddragning av anslagen till folkbildningen är bl.a. ur denna utgångspunkt djupt oroande. Vi välkomnar att regeringen nu tillsatt en utredning som skall belysa en rad olika perspektiv vad gäller folkbildningen, bl.a. konsekvenserna av de minskade bidragen från kommunerna. I utredningen bör även ingå att se över vad som händer om människor söker sig till närliggande kommuner då deras egen kommun minskat eller helt tagit bort bidragen till folkbildningen. Detta bör ges regeringen till känna.

9.6 Allmänna samlingslokaler/mötesplatser

Ett levande kulturliv förutsätter mötesplatser där människor kan utöva eget skapande samt ta emot olika kulturyttringar. Träffpunkter behövs inte bara i regionernas centra utan också väl spridda över landet och nära människorna. I glesbygd och mindre tätorter utgör de allmänna samlingslokalerna ett nödvändigt medel för en decentraliserad kulturpolitik. Ett fint förgrenat nätverk av lokala arrangörer är en nyckel till att kunna genomföra lokala kulturutbud och väl förberedda och genomförda evenemang. Vi kan dock konstatera att det behövs långt fler samlingslokaler och mötesplatser än vad som är fallet idag, inte minst i Stockholms förorter.

De föreningsdrivna samlingslokalerna, bygdegårdar, Folkets hus och ordenshus, erbjuder 3 000 möteslokaler. Lokaler som idag utgör ett viktigt forum för amatörers skapande och en möjlighet för möten mellan professionellt verksamma konstnärer och publik i människors närmiljö. Här sker möten mellan amatörer och professionella som kan utveckla och berika den lokala kulturen. Det är också här som möten som kan utveckla bygden, byn, kvarteret eller stadsdelen sker. Det är ett samhällsintresse att alla människor i alla delar av landet har tillgång till samlingslokaler. Centerpartiet anser att anslaget till allmänna samlingslokaler bör ökas, bl.a. för att öka tillgängligheten för funktionshindrade genom exempelvis installation av ramper och teleslingor. Det är av stor vikt att funktionshindrade ges möjlighet att delta i möten och sammankomster. För att uppnå detta krävs att de allmänna samlingslokalerna görs tillgängliga. Regeringen har tillsatt en särskild utredning om samlingslokalerna som för närvarande ser över statsbidragsreglerna och tillgänglighetsfrågan. Riksdagen har beslutat att allmänna samlingslokaler ska vara fullt ut tillgängliga år 2010. Det förutsätter att särskilda medel avsätts inom ramen för statsbidragssystemet.

Kultur kräver goda kommunikationer mellan människor och dagens teknik möjliggör möten och samarbeten som varit betydligt svårare tidigare. För att samlingslokaler ska fungera som träffpunkter för människor och kunna vara navet för olika verksamheter måste dessa få tillgång till goda datakommunikationer. Centerpartiets krav på bredband i hela landet omfattar självklart också samlingslokaler i hela landet. Detta bör ges regeringen till känna.

9.7 Rätt till folkbildning

Studieförbunden och folkhögskolorna är viktiga aktörer för att kulturlivet ska leva lokalt, runt om i hela landet, och bjuda mångfald och hög kvalitet. I anslutning till beslutet om nu gällande kulturpolitiska mål, uttalade riksdagen också högt ställda förväntningar att ”Folkbildningen bör kunna spela en central roll i arbetet att hävda kulturens plats i hela landet.” Dessa har sedan följts upp i förordningen för statsbidrag till folkbildningen, där ett av tre syften nu är att ”bredda kulturintresset i samhället, öka delaktigheten i kulturlivet samt främja kulturupplevelser och eget skapande”.

Människor runt om i Sverige omvittnar studieförbundens stora betydelse som arrangör av kulturprogram och av cirklar och annan gruppverksamhet med möjlighet till förkovran inom amatörkulturen. Folkhögskolorna fungerar både som kulturcentra i sina närregioner och som förberedelser till studier vid musik- och konsthögskolorna eller kulturpedagogiskt arbete i folkbildningen. Med utgångspunkt från ett flerårigt forskningsprojekt om kultur och kulturverksamhet i folkbildningen, ”Skapande mångfald”, skriver forskare vid Mälardalens högskola att de har ”mött många grupper som utan studieförbundens verksamhet troligen inte hade kommit i kontakt med kultur och kulturverksamhet”.

9.8 Momsbeläggning av folkbildningsverksamheten

Ideella och allmännyttiga organisationer gör många och stora värdefulla insatser i samhället. Inte minst är folkrörelserna oerhört viktiga för allmänhetens möjlighet att skaffa kunskap och få inflytande i samhället och över den egna situationen. Skattelagstiftningen bör därför inte försvåra sådana organisationers verksamhet. Utredningen Mervärdesskatt i ett EG-rättsligt perspektiv ( SOU 2002:74) föreslår att ideella föreningar ska momsbeskattas för sin näringsverksamhet. Om utredningsförslaget verkställs hotas studieförbundens verksamhet på flera håll i landet. Momsbeskattningen drabbar i förlängningen studiecirkeldeltagarna. Det finns undersökningar som visar att konsekvenserna av en momsbeläggning bl.a. skulle resultera i en höjd deltagaravgift med 21 procent. Folkbildningsförbundet räknar med en total merkostnad på närmare 200 miljoner kronor för studiecirkelverksamheten i landet. Då riskerar vi att få en utveckling där endast eliten har råd med folkbildning. Utredningens resonemang tyder på en dålig insikt i folkbildningsverksamheten. Det är viktigt att vi slår vakt om idéburna och allmännyttiga organisationers gynnsamma villkor. Att momsbelägga dessa föreningar skulle innebära ett mycket hårt slag mot idéburen och frivillig verksamhet. Förslaget att momsbelägga ideella och allmännyttiga föreningar för sin näringsverksamhet avvisas därför. Detta bör ges regeringen till känna.

9.9 Minoritetsspråk

Det är viktigt att betänka att folkbildningen inte bara ska spegla det svenska samhället. Man bör också värna om de minoriteter som lever och bor runt om i Sverige. En hög prioritering av minoriteters kultur och språk är något som måste prioriteras i folkbildningen. Därför bör särskilda åtgärder vidtas för att värna om minoritetsspråken. Detta bör ges regeringen till känna.

9.10 Folkhögskolornas ekonomiska situation

Folkhögskolorna i Sverige går en sämre ekonomi till mötes. Flera samverkande faktorer såsom ett volymmässigt minskande statsbidrag och ett statsbidrag som inte räknas upp i takt med kostnadsutvecklingen, riskerar att urholka folkhögskolornas folkbildningsarbete. Enligt en undersökning (Folkbildningsrådet 2001) ser vi flera exempel på hur folkhögskolebidragen och landstingsbidragen inte ligger i paritet med folkhögskolornas kostnads- och löneutveckling. Detta har bidragit till att folkhögskolorna har allt större problem med att finansiera sin kursverksamhet, något som gäller såväl rörelseskolor som landstingsskolor. Mindre pengar resulterar ofta i färre lärare och större klasser. För en skolform som i ökande utsträckning arbetar med korttidsutbildande, invandrare och funktionshindrade betyder större undervisningsgrupper att folkhögskolorna har svårigheter att leva upp till de kvalitetskrav som utmärker folkhögskolan. Folkhögskolornas verksamhet är oerhört viktig ur flera aspekter, bland annat är folkhögskolorna en inkörsport för vidare högre studier. Folkhögskolornas verksamhet måste prioriteras ekonomiskt för att få en hållbar situation så att utbildningarna kvalitetssäkras. Detta bör ges regeringen till känna.

9.11 Amatörkultur

Amatörkulturen är en självklar del av det lokala kulturlivet Image: Kr326_4-3.jpg en grogrund för den enskilda människans växande och en inspirationskälla i det lokala samhället. För att finnas, fungera och utvecklas behöver amatörkulturen Image: Kr326_4-5.jpg utöver sina egna eldsjälar Image: Kr326_4-7.jpg både mötesplatser och ett pedagogiskt och ämnesmässigt stöd. Det offentliga måste här, genom stat och kommuner, medverka till att skapa goda förutsättningar i form av bl.a. rimliga villkor för allmänna samlingslokaler och folkbildningsstöd med generösa utrymmen för amatörkulturarbetet. Amatörkulturen är en viktig resurs i kulturlivet och i samhället i stort. Därför är det av stor vikt att amatörkulturen prioriteras och utvecklas.

Så är inte fallet idag. Kulturrådet tar inte något ansvar när det gäller utvecklingsarbete inom amatörkulturen. Folkbildningsrådet tar inte heller något helhetsansvar för amatörkulturen. Det finns alltså inte någon verksamhet som har ett övergripande ansvarstagande för amatörkultur. Amatörkulturens samrådsgrupp AX, har under ett flertal år försökt få till stånd ett samarbete med studieförbunden för att kunna genomföra en utredning och belysning av amatörkulturområdet, dock utan större framsteg. Det är viktigt att ett offentligt ansvar tas för amatörkulturen. Centerpartiet anser att en särskild utredning bör tillsättas för att belysa förutsättningarna för amatörkultur och eget skapande. Detta bör ges regeringen till känna.

Anslagen till de centrala amatörkulturorganisationerna har minskat under en längre tid. Till stor del har resurserna skurits ner på lokal och regional nivå. Anslaget till de centrala amatörkulturorganisationerna behöver förstärkas. Studieförbunden är nu föremål för förnyad utvärdering. Utvärderingen bör också se över möjligheterna att ge amatörkulturen ett eget anslag istället för som idag ingå i folkbildningen. Detta bör ges regeringen till känna.

10 Musik och teater

Riksteatern, Riksutställningar och Rikskonserter, de s.k. tre R:en, har ett viktig och angeläget uppdrag. De ska spegla och förmedla kulturen på respektive område ut till hela Sverige. Deras besök på många orter i Sverige skänker människor mycket glädje, lust, inspiration m.m. För många människor är detta enda kontakten med levande kultur.

Centerpartiet anser att de tre R:ens verksamhet är mycket viktig och att deras uppdrag ska vara ännu tydligare när det gäller besök och produktion för små spelplatser runt om i hela Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.

10.1 Den fria scenkonsten

Den fria scenkonsten, dvs. teater, dans, sång etc, som utövas vid sidan av institutionerna och som inte drivs på kommersiella villkor, har en utomordentlig betydelse för svenskt kulturliv. Det finns idag en ganska utbredd uppfattning att det offentliga stöd som utgår till dessa grupper inte står i rimlig relation till vilken betydelse de har för det svenska kulturlivet.

De fria teatergrupperna är inte bara ett komplement till institutionernas och privatteatrarnas verksamhet. Utan de fria teatergrupperna skulle antalet scenföreställningar per år minska med närmare en tredjedel; för barn och ungdom med ca hälften. Den fria scenkonsten svarar dessutom ofta för nytänkande och experiment. Därigenom har den fria scenkonsten en stor och växande kulturpolitisk betydelse. På grund av strävanden att hitta nya publikgrupper och att förankra sig lokalt på orter utan egentlig teatertradition återfinns de fria grupperna fortfarande på en rad ställen utanför de stora städerna. De har haft och har också ofta en stor tonvikt på turnerande verksamhet.

Av Kulturrådets statistik för 2000 på teater- och dansområdet framgår att de offentliga anslagen för varje besökare i genomsnitt var 802 kronor på institutionsteatrarna medan de var 152 kronor per besökare på fria grupp/pro­jek­tföreställningar. Centerpartiet anser, med anledning av vad vi ovan anfört, att den fria scenkonsten bör få ökat anslag.

10.2 Länsteatrarna

Länsteatrarna fyller en viktig funktion när det gäller att sprida kultur, debatt, underhållning till en bredd publik. De spelar en viktig roll för det lokala kultur- och teaterlivet. Detta är ett sätt och kanske enda sättet för många människor i Sverige att komma i kontakt med kultur och teater. Dock har vi sett en tendens att mindre orter med mindre spelplatser har fått allt färre besök av turnerande föreställningar. Det finns undantag; t.ex. i Västmanland har flera av länets kulturinstitutioner i samverkan tagit fram och presenterat utbud för små spelplatser. Centerpartiet önskar länsteatrarna fortsätter att förbättra produktioner för små spelplatser. För att öka möjligheterna till detta avsätter vi större anslag i vårt budgetförslag till länsteatrarna, för att de ska ha möjlighet att producera för mindre spelplatser samt genomföra turnéer runt om i hela länet.

10.3 Konstnärernas villkor

Många konstnärer har svårt att klara sitt uppehälle idag. Det samhälle vi har är inte anpassat efter konstnärernas speciella arbetsvillkor och livssituation. Det finns idag ett antal statliga stöd och ersättningar för att konstnärerna ska ges möjlighet att försörja sig på sin konstnärliga verksamhet. Tendensen under de senaste åren har varit att stöden ges i allt högre belopp till allt färre konstnärer. Det innebär att stödet fördelas till en mycket liten andel av landets konstnärer.

10.4 Individuell visningsersättning

Individuell visningsersättning (IV) utgår idag till konstnärer som kan redovisa att de är representerade med offentlig konst på till exempel sjukhus, parker, kommunala torg etc. Endast verk som är placerade i eller vid offentliga byggnader räknas in, inte verk som finns på studieförbund, fackförbund, föreningar eller inom privat sektor.

IV-systemet har sina begränsningar. Det ger till exempel mycket litet eller inget till tecknare, keramiker, konsthantverkare eller fotografer. Ersättningsformen bör nu bli föremål för utvärdering både vad gäller ersättningarna, hur de fördelas och till vem/vilka samt vilken organisation som är den bästa för ändamålet, både vad gäller t.ex. objektivitet och insyn. Detta bör ges regeringen till känna.

10.5 Avdragsrätt för företag

Som vi nämnt ovan har många konstnärer en ansträngd ekonomisk situation och har speciella arbetsvillkor och livssituationer. För att ge konstnärer en fördelaktigare marknadssituation och bidra till ett ökat entreprenörskap hos konstnärer bör incitament och uppmuntran för företag att köpa konst ges. Ett sätt är att ge företag avdragsrätt vid köp av konst. Det kan ge flera positiva effekter. Konstnärernas försäljning kan öka vilket bidrar till en utveckling av konstmarknaden. Fler människor får också möjlighet att njuta av konst på sina arbetsplatser. Centerpartiet anser att företag ges rätt att skriva av kostnaden för inköp av konst när inköpet görs direkt av konstnären eller dennes ombud. Detta bör ges regeringen till känna.

10.6 Ersättning för upphovsrätt

Konstnärer har laglig rätt till viss upphovsrättslig ersättning vid fotokopiering av deras verk. Staten och Kommunförbundet betalar årligen en klumpsumma för rätten att fotokopiera konstverk för framför allt undervisningssyfte. Resurserna betalas till företaget Bonus Presskopia som på uppdrag av ett antal medlemsorganisationer och förbund bevakar rättsinnehavarnas ekonomiska intressen. Eftersom Bonus Presskopia inte tillåter alla konstnärsorganisationer att bli medlemmar måste staten överväga om den nuvarande metoden är den bästa för att fördela den statliga upphovsrättsersättningen. En utvärdering av det rådande fördelningssystemet bör göras.

Detta bör ges regeringen till känna.

10.7 Statens konstråd

All upphandling av offentlig konst till statliga byggnader sköts av Statens konstråd i Stockholm. För att sköta det praktiska arbetet utser styrelsen ett antal projektledare för tre år i taget. De har i uppgift att upprätta ett konstprogram för den byggnad som projekteras eller byggs om samt att söka konstnärer för uppdraget. De projektledare som anställs av Statens konstråd är alla aktiva konstnärer. Naturligtvis kan det vara positivt då de är väl förtrogna med den samtida svenska konsten. Samtidigt finns det en uppenbar risk för jäv eftersom alla konstinköp i regel görs utan anbudsförfarande. Risken för att det är projektledarnas personliga rekommendationer och åsikter som får den avgörande betydelsen vid inköpen är stor.

Att konsten köps in utan anbud eller någon form av tävling anser vi vara anmärkningsvärt eftersom lagen om offentlig upphandling borde vara aktuell även vid konstinköp. För att alla konstnärer på lika villkor ska komma ifråga vid upphandlingen av offentlig konst bör till exempel tävlingar med anonym inlämning erbjudas vid alla större upphandlingar. Det blir extra viktigt då Statens konstråd är en så dominant aktör på marknaden.

Vi ifrågasätter även en organisation som innebär att alla konstinköp till alla statligt ägda offentliga byggnader i hela Sverige sköts från Stockholm. I en mer decentraliserad organisation skulle de människor som dagligen kommer i kontakt med konsten få större inflytande, vilket också skulle ge förutsättningar för en ökad demokratisering inom kulturens område. En utredning bör göras av Statens konstråds upphandlingsrutiner. Detta bör ges regeringen till känna.

10.8 Pensionsvillkor för dansare och sångare

Tidigare hade dansare och sångare möjlighet att pensioneras vid 41 respektive 52 års ålder och var skyldiga att avgå vid 44 respektive 55 årsålder. I början av 2003 tog regeringen ett nytt beslut gällande statsunderstödda teater- dans och musikinstitutioner som innebär att anställda har en lagenlig rätt att stanna i sin anställning till 67 års ålder. Denna lagändring, i kombination med det nya pensionssystemet där beräkningsgrunderna för inkomstpension följer livsinkomstprincipen, innebär ett flertal negativa effekter för dansare och sångare. På grund av risk för en avsevärt sämre ekonomisk situation vid pension tvingas fler att arbeta längre. Det blir helt enkelt för dyrt att gå i pension. Detta resulterar i flera negativa konsekvenser, bland annat för de yngre dansarna och sångarna. Genom att de äldre stannar kvar längre i yrket hindras nya yngre förmågor från att komma in på arbetsmarknaden. Likaså kan de försämrade pensionsvillkoren bidra till att unga människor medvetet väljer bort de berörda konstnärliga yrkena. De unga i de berörda yrkesgrupperna riskerar också att bli arbetslösa. Institutionerna kommer inte ha råd att nyanställa i den takt som behövs.

En annan negativ konsekvens av de nya reglerna är ökade hälsorisker hos de äldre anställda. Något som kan bidra till de redan höga sjuktalen. Med de nya reglerna finns det också en risk att sång- och dansinstitutionerna inte kommer att kunna utföra sitt uppdrag med sådan kvalitet som anslagsgivare och publik har rätt att kräva. Det är nödvändigt att se över pensionsvillkoren för dansare och sångare så att de inte drabbas ekonomiskt vid en tidig pension. Likaså bör förutsättningar ges så att de berörda yrkesgrupperna kan byta yrke då deras tid inom konstnärsyrket är slut.

11 Media

11.1 Public service och TV-avgift

I public service-uppdraget ligger många faktorer, bl.a. en fri och opartisk rapportering, ett mångsidigt programutbud av hög kvalitet som tillgodoser skiftande intressen, att stimulera till debatt, spegla det mångkulturella Sverige, vara folkbildande och att stärka svensk och nordisk kultur. Det omfattar också att ta vara på minoriteters intressen och att förmedla olika länders kultur. I vid mening handlar det om en folkbildande och kulturell verksamhet, oberoende av utomstående intressenter och finansiärer. Public service-verksamheten har ett stort värde även i en tid när det totala utbudet av radio- och TV program mångdubblas.

11.2 Digital-TV

Centerpartiet anser att övergången till digital distribution är en självklar utveckling av TV-mediet samt att distributionen skall ske i marknätet.

Digitala sändningar är en naturlig och tämligen enkel utveckling mot en effektivare TV-distribution. Det är helt orimligt att behålla och underhålla ett analogt system för TV-distribution när den analoga tekniken i alla andra typer av kommunikationssystem ersätts med digital teknik. Det är varken möjligt eller önskvärt att stoppa utvecklingen.

Digitalisering via marknätet är en rättvisefråga. Det digitala marknätet intar en unik position genom att det i princip kan nå ut till samtliga hushåll. Marksänd digital TV är ett mycket enkelt sätt att nå ut med stora informationsmängder till många användare samtidigt.

Det är viktigt att alla som idag kan se analoga sändningar ska garanteras tillgång till TV-mottagning antingen via digitala marksändningar eller undantagsvis via satellit. Detta bör ges regeringen till känna.

Vi vill också öka möjligheterna för en decentralisering genom fler lokala och regionala TV-kanaler. Alla bör få tillgång till det viktigaste svenska och nordiska utbudet. Detta blir möjligt om vi satsar på en utbyggnad av ett digitalt nät på mark. Detta bör ges regeringen till känna.

Vi ser också att digitala marksändningar innebär möjligheter för Sveriges Television och Sveriges Radio att verka i en miljö som ger fortsatt stark ställning för public service-verksamheten. Målsättningen är att öka yttrandefriheten och mångfalden i utbudet och motverka privat och offentlig maktkonce­n­tration. För Centerpartiet är det väsentligt att vi kan skapa politisk stabilitet för öppenhet och konkurrensneutralitet istället för slutenhet och monopol.

Regeringens proposition som kom i våras, 2002/03:72 Digitala TV-sändningar, saknade i stora delar förslag och resonemang om hur det digitala teknikskiftet påverkar TV-hushållen, offentliga lokaler, skolor etc ur ett konsumentekonomiskt perspektiv. Propositionen antar att de tekniska tillbehören kommer att sjunka i inköpskostnader. Vidare ställningstagande tog konstitutionsutskottet i betänkande 2002/2003:33 följande beslut:

Enligt utskottets mening vore det också önskvärt att olika utbyggnadsalternativs betydelse för finansieringsfrågan belyses innan riksdagen tar slutlig ställning till utbyggnadens utformning. Av särskild betydelse i detta sammanhang är den speciella situation som TV 4 AB befinner sig i med för närvarande ensamrätt till kommersiellt baserade sändningar i det analoga marknätet. Ett senare ställningstagande i frågan om utbyggnadens utformning medger vidare att man vid bedömningen av lämplig täckningsgrad kan beakta resultatet av arbetet i den utredning som skall göra en översyn av lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och radions område. Utskottet efterfrågar också att en tidsplan för utbyggnadens olika steg presenteras innan riksdagen tar ställning. En sådan redovisning bör också innehålla uppgifter om vilka områden som kommer att omfattas av en föreslagen utbyggnad och hur många TV-hushåll, så långt detta låter sig redovisas, som kommer att ha tillgång till det digitala marknätet och vilka TV-hushåll som därmed i stället hänvisas till satellitsändningar.

Centerpartiet efterlyser en utredning som ser över marknaden. Vem ska betala tillbehören - är det konsumenterna, distributörerna, staten eller någon annan aktör? Vilka aktörer behöver samverka för att få detta att hända till 2008? Vidare bör den komission som ska tillsättas titta närmare på huruvida sändningarna ska sändas okrypterade eller krypterade. Centerpartiet anser att komissionen ska ha till uppgift att klara ut dessa frågetecken. Detta bör ges regeringen till känna

11.3 Piratkopiering

Idag finns det en stor marknad i Sverige för piratkopierade programkort för betal-TV. Branchorganistionen uppskattar att det finns närmare 400 000 piratkort på marknaden samt att hela piratmarknaden omsätter ca 1 miljard kronor.

Lagen säger idag att det är olagligt att sälja och tillverka dessa piratkort däremot är det tillåtet att inneha piratkort. Regeringen har visserligen skärpt lagen, men valt att inte kriminalisera innehavet av kortet. Motiveringen är att det i praktiken skulle bli mycket svårt att kontrollera privat innehav av piratkort. I våra grannländer har man valt att förbjuda innehav av piratkort. I Danmark uppskattar man att försäljningen av piratkorten sjunkit med ca 80 % sedan förbudslagen kom. I Norge har man inte några större problem med piratkortsförsäljning. Något som troligtvis hänger ihop med det faktum att piratkort aldrig varit tillåtet där.

Det finns även en ekonomisk aspekt värd att beakta när det gäller piratkort. Sverige är ett av de få länder där vem som helst fritt kan få tillgång till andras upphovsrättsligt skyddade material utan att betala någon som helst ersättning. Detta sker alltså genom att illegalt tillverkade och distribuerade piratkort används. Den som använder piratkort behöver inte erlägga någon ersättning till distributören vilket medför att distributören inte kan redovisa korrekt antal kortinnehavare, eller betala ersättning till upphovsrättsinnehavarna. Upphovsrättsinnehavaren drabbas därmed och får inte den ersättning de har rätt till. Distributionsbolagen förlorar stora pengar på uteblivna intäkter. Branschen värderar förlusterna till hundratals miljoner kronor per år.

Mycket av svensk film som produceras idag finansieras av filmbolagen och distributionsbolagen. Om de pengar som idag går till den illegala marknaden kommer branschen till del istället skulle produktion av svensk film gagnas och få bättre ekonomiska möjligheter.

Då det är svårt att kontrollera innehavet av piratkort bör åtgärder vidtas när det gäller tillverkningen och distributionen av piratkort. Om tillverkningen av korten förhindras kan vi också få ett stopp på försäljningen, och piratkorten kan inte brukas i samma omfattning som idag. Genom att försvåra, eller helst av allt, strypa tillgången på piratkort kan vi förhoppningsvis få en lösning på problemet. Centerpartiet anser att det är nödvändigt med ökade incitament för att stoppa tillverkningen och distributionen av piratkort. Detta bör ges regeringen till känna.

11.4 Foto-Sesam

En kraftfull satsning på att bevara och göra den fotografiska bilden tillgänglig behövs, både vad gäller stillbildsfotografi och film. Erfarenheterna av Sesam-projektet är mycket goda. Vi menar att det är dags att detta följs upp av ett nytt liknande projekt inom fotoområdet.

Ett kommande Foto-Sesam är en nödvändighet. Det är nu angeläget att formulera konkreta arbetsområden och en strategi för hur arbetet ska beräknas, organiseras och finansieras. Planeringsarbetet måste kopplas till museerna ute i landet. Flera länsmuseer och kommunala museer har omfattande erfarenheter av att arbeta med vård, registrering och tillgänglighet av fotosamlingar. Bildvårdscentraler och länsanknutna bildarkiv kan knytas till länsmuseerna i varje län. Inom varje län bör arbetet inledas med en inventering och utredning, som ska bedrivas på såväl lokal som regional nivå.

En satsning på bevarande, vård och förmedling av den fotografiska bilden ska inte bara omfatta stillbildsfotografi utan även film. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur ett nationellt Foto-Sesam bör utformas. Detta bör ges regeringen till känna.

11.5 Kulturarvs-IT

Kulturarvs-IT påbörjades 1999 som en försöksverksamhet. Syftet var att öka tillgängligheten för kulturarvet samtidigt som personer med svåra arbetshandikapp kunde erbjudas arbete. Arbetet har till största delen rört digitalisering av fotografier, kartor och andra dokument. Cirka 200 personer har fått sysselsättning. Vi välkomnar att verksamheten nu föreslås bli permanent från år 2003. Men när regeringen nu permanentar verksamheten avsätter de medel för att täcka arbetsledarnas löner men inte till att täcka assistenternas löner. Regeringen bör se över resurstilldelningen till kulturarvs-IT. Detta bör ges regeringen till känna.

11.6 TV-gudstjänster

Genom församlingssammanslagningar har antalet gudstjänster som Svenska kyrkan erbjuder under 2003 minskats väsentligt. Detta drabbar framförallt människor som bor på landsbygden som då måste ta sig till en annan kyrka då det inte så ofta foras gudstjänst i den egna församlingskyrkan. För dessa människor kan TV-gudstjänsten vara ett alternativ. Därför är det oroande att TV i allt större utsträckning väljer att sända studiogudstjänster istället för att som tidigare skett genomföra sändningar på plats i en kyrka. TV-gudstjänsterna ses även av många äldre, sjuka och funktionshindrade som av olika anledningar inte kan besöka hembygdens kyrka. För människors andliga upplevelser spelar kyrkorummet stor roll och en studio kan inte ge samma atmosfär. De TV-sända gudstjänsterna ger även tittarna en kulturell upplevelse genom att kyrkobyggnaderna från olika tidsepoker visas och hela landet får tillgång till sändningskyrkans yttre och inre miljö. Även i besparingstider är det rimligt att TV fortsätter att sända från kyrkor i hela landet. Regeringen bör säkerställa så att TV fortsätter att sända TV-gudstjänster från kyrkor och inte från en studio. Detta bör ges regeringen till känna.

11.7 SVT:s programtextning

Över 600 000 personer behöver text i TV och annan visuell information. I denna grupp ingår framförallt vuxendöva samt personer som bär hörapparat. Ju mer störande bakgrundsljud TV-programmen har och ju mer buller som förekommer ute i samhället desto fler behöver denna hjälp. Ett annat problem som förekommer i både SVT och SR är att ett bakgrundsljud läggs till för att förstärka vad programmet handlar om. Vid motortävlingar t.ex. hörs bilmotorerna. Det kan i och för sig vara förståeligt. Vad som däremot är oförsvarbart är att man lägger in musik i bakgrunden när resultaten läses upp. Detta är bara ett exempel på bakgrundsljud som vållar problem för hörselskadade. Det finns ca 500 0000 människor i landet som är mer eller mindre hörselskadade och dessa bakgrundsljud vållar problem för väldigt många. SVT och SR bör minska bakgrundsljud i sina sändningar. Detta bör ges regeringen till känna.

Många hörselskadade utestängs från svensk TV. Endast cirka 30 procent av de svenskspråkiga programmen textas. Hörselskadade stängs därmed ute från nyheter, sportsändningar, kulturprogram, debattprogram samt barnprogram. Detta är inte tillfredsställande. Vi vill dock påminna om att SVT har åtagit sig att vid utgången av tillståndsperioden nå upp till minst 50 %. SVT och SR behöver förbättra sina textningar med tanke på de hörselskadade. Det är viktigt att SVT textar högre procent av de svensktalade programmen än vad som sker idag. SVT har ålagts av riksdagen att texta 50 procent av alla svensktalade program innan sändningstillståndet går ut 2005. Det är viktigt att detta kommer att verkställas. Vi ser helst att det blir ännu högre procent av programmen som textas.

Som exempel kan nämnas att det idag finns något som heter Video reader som är en dekoder som ansluts till TV-apparaten och videobandspelaren och som är ett stort hjälpmedel för hörselhandikappade. Med hjälp av en förkodad bildtextning framträder text under de personer som pratar, texterna rör sig från den ena sidan till den andra, så att tittarna lätta kan se vem som pratar.

11.8 Synskadade

Vi vill också lyfta fram att det är angeläget att TV-programmen även görs tillgängliga för synskadade. Detta sker genom en uppläsning av textremsan. Uppläsning av textremsan sker då TV-programmen är på andra språk än svenska och vid andra textremsor med information av olika slag. Vid uppläsning av textremsan kan även andra personer som av olika skäl har svårt att läsa textremsorna ta del av TV-programmen. Exempelvis kan det vara fördelaktigt för invandrare som kan ha svårt att läsa svenska på kort tid, likaså kan dyslektiker som av andra skäl kanske inte hinner läsa textremsorna, ta del av TV-programmen. Regeringen bör se över detta för att säkerställa uppläsning av textremsa. Detta bör ges regeringen till känna.

11.9 Filmvårdscentral i Grängesberg

Film i Sverige är ett stort och rikt kulturarv som är i behov av att vårdas. I augusti 2002 togs första spadtaget för inrättandet av en filmvårdscentral, för icke fiktiv film, i Grängesberg. Filminstitutet planeras blir huvudman för verksamheten. Riksdagen har tidigare varit tveksam till om det är lämpligt att SFI ska vara huvudman.

Idag finns tre arkiv med nationellt ansvar för rörlig film och deras ägarformer är skiftande. Det finns både stiftelser och aktiebolag som är huvudmän och det innebär att det är svårt att få insyn i verksamheten. För att få en helhetssyn på vad som finns så anser Centerpartiet att staten bör ta ett beslut om att bilda ett nationalarkiv för all film. Statens ljud- och bildarkiv skulle kunna utökas för att på sikt kunna utgöra ett verkligt nationalarkiv för rörliga bilder.

Det är inte enbart behovet av en rationell hantering av befintliga personella och maskinella resurser som är stort utan också behovet av att knyta till sig teknisk kompetens, något som är extra viktigt i denna tid av hastiga teknikskiften. Det finns idag en stor brist på tekniskt kunnande på detta område. Filmvårdscentralen i Grängesberg bör få ansvar för att den tekniska och den laboratorietekniska kompetensen byggs upp och hålls vid liv. Detta bör ges regeringen till känna.

Arkivmyndigheterna, våra bibliotek och museer (ABM) bedriver ett långsiktigt arbete för att bygga upp och sprida kunskap om arkivmaterialet. Härigenom skapas förutsättningar för bättre strukturer för att hitta i samlingarna. Att detta fungerar är en förutsättning för att grundläggande demokratiska värden kan garanteras. Den nya tekniken innebär goda möjligheter att öka tillgängligheten till och överblicken över arkiv och samlingar. Genom att göra arkiv, bibliotek och museer tillgängliga via Internet kan man nå fler och nya grupper av brukare av kulturarvet. Digitaliserade register och förteckningar samt referensdatabaser gör det lättare att få överblick över vilka samlingar som finns och vad de innehåller och därmed ökar sökbarheten. Regeringen bör återkomma med förslag på hur filmarkivet gemensamt med andra arkiv ska kunna samverka även med bibliotek och museer. Detta bör ges regeringen till känna.

11.10  Säters biografmuseum

Sveriges film och biografmuseum i Säter är ett unikt museum som har intressanta och värdefulla samlingar donerade av fler olika organisationer, privatpersoner, samt av Sveriges Television och filmbranchen. Då flera av Svenska Filminstitutets samlingar sålts eller kasserats fyller Säters biografmuseum en viktig funktion och är en nationell angelägenhet. 1989 invigdes museet och har sedan dess vuxit mycket både vad gäller yta och föremålssamling.1995 tilldelades Säters biografmuseum en guldbagge för kreativa insatser. Säters biografmuseum har ett stort kulturellt värde. Säters biografmuseum och Filmvårdscentralen i Grängesberg bör samverka och stå under gemensam huvudman. Detta skulle stärka verksamheterna och kan bidra till värdefullt utbyte. Säters biografmuseum är unikt och därför anser Centerpartiet att museet bör tilldelas ett nationellt uppdrag. Detta bör ges regeringen till känna.

12 Kultur och jämställdhet

Kulturlivet, liksom det övriga samhällslivet, bör präglas av jämställdhet mellan kvinnor och män. Det måste finnas förutsättningar för ett samhälle där både kvinnor och män får utvecklas. Systemen ska inte könsmässigt styra fördelningen av makt och resurser.

12.1 Fler kvinnliga kulturchefer

Jämställdhet i kulturlivet är lika viktigt som jämställdhet i övriga samhällsområden. Det bör vara en jämn fördelning mellan kvinnor och män i kulturinstitutioner och övriga kulturella arenor. Debatten kring mäns dominans i näringslivets topp har aktualiserats på senare tid; nu är det dags att också uppmärksamma den manliga dominansen inom kulturområdet.

I det svenska kulturlivet är det männen som innehar majoriteten av chefstjänsterna, precis som i näringslivet. Det är vanligtvis män som har tillgång till de mest strategiska nätverken och bistås uppåt i hierarkierna. Kulturområdet är inte något undantag. Även där råder en skev maktfördelning mellan män och kvinnor. På landets teatrar är 7 av 10 chefer män och inom musikområdet är över 80 % av cheferna män.

Däremot är en klar majoritet av de som arbetar ”lägre ner” i de kulturrelaterade yrkena kvinnor. Så här ska det naturligtvis inte vara. Vi behöver fler kvinnliga chefer inom kulturen. Detta är viktigt av flera orsaker. När det finns övervägande manliga chefer inom kulturen går vi miste om kvinnlig påverkan av det kulturella innehållet. Med manligt dominerat chefskap går vi miste om kvinnliga förebilder i kulturlivet. Med enkönat chefskap inom kulturlivet går vi miste om den dynamik och det nytänkande som uppnås där både kvinnors och mäns kompetenser och infallsvinklar får verka. Det krävs förändringar för att bryta ojämlikhetstrenden!

Att lösa problemet med manlig chefsdominans med att tillsätta fler kvinnliga chefer är inte någon ensam lösning på problemet. Likaså är kvotering av kvinnor inte någon bra lösning. Det är vanligt att kvinnliga chefer tvingas ställa upp på de kriterier som redan finns, då de manliga strukturerna är svåra att bryta. Inom kulturen har särskilt konstnärskapet historiskt sett varit knutet till mannen och manligheten. Även idag tituleras konstnärer som är kvinnor som just ”kvinnliga konstnärer”, något som påvisar att den manlige konstnären är normen. Trots att vi har ett modernt samhälle dröjer gamla patriarkala värderingar kvar, något som inverkar på kvinnors möjligheter till högre poster i kulturlivet.

Det behövs mer kvinnlig påverkan på det kulturella innehållet och det behövs fler kvinnliga förebilder i kulturlivet. Detta kan bland annat uppnås om vi får en jämnare fördelning av kvinnor och män inom kulturområdet. Centerpartiet verkar för varje individs rätt till lika möjligheter och till fria livsval. För att kvinnor ska kunna bli chefer krävs rätt förutsättningar för detta. Det är nödvändigt att den strukturella underordningen av kvinnor bryts så att lika möjligheter för kvinnor och män kan uppnås. Det finns ett behov av en jämställd fördelning av makt och resurser.

Regeringen tillsatte 2001 en genusgrupp för museer vilket bland annat har resulterat i att fler kvinnor fått chefstjänster. Det finns dock ett uppenbart behov att även låta genusperspektivet genomsyra övriga kulturinstitutioner. Inte minst är behovet stort inom teater, dans och musikområdet.

Centerpartiet önskar en jämnare fördelning av kvinnor och män inom det svenska kulturlivet. Detta löses inte med kvotering. För att bryta trenden med den manliga chefsdominansen måste ett nytt jämställt synsätt inlemmas i kulturlivet. Män och kvinnor fattar bäst beslut tillsammans. Just nu pågår ett genusarbete gällande landets museer. Centerpartiet anser att genusperspektivet måste införlivas och praktiseras på ett tydligare sätt i samtliga kulturinstitutioner.

Detta bör ges regeringen till känna.

12.2 Anna Nordlander-museet

Den nya kulturpolitiken ska leda oss in i det nya årtusendet och Centerpartiet anser att den måste innehålla tydliga signaler om att kvinnors historia och kulturella gärningar ska synliggöras. Det är helt nödvändigt inför den nya framtiden, som årtusendeskiftet symboliserar, att kvinnoperspektivet blir lika tydligt som mansperspektivet inom alla samhällsområden, varav kulturen är ett. Strukturer i samhället som inte förmår ta till vara kvinnoperspektivet lika bra som mansperspektivet bör inte höra hemma i det nya årtusendet.

Museum Anna Nordlander, MAN, är ett kvinnokonstcentrum i Skellefteå, som invigdes 1995. Den främsta uppgiften för museet är att skapa ett aktivt och kreativt centrum av högsta kvalitet. Ett centrum där kvinnors konstnärliga skapande finner olika uttrycksformer: samarbetsprojekt, utställningar, föreläsningar, forskarseminarier, utveckling av konstpedagogiska metoder, fortbildning osv.

Museum Anna Nordlander har i dag ett starkt kommunalt och regionalt stöd. Det är också angeläget att nå fram till ett nationellt engagemang, till exempel konstpedagogiskt utvecklingsarbete med och för barn och ungdom, konstprojekt som belyser relationerna mellan makt och kön och nordiskt nätverkssamarbete. I enlighet med vad som gjorts för andra institutioner med värdefullt arbete av nationellt intresse bör därför Museum Anna Nordlander ges ett nationellt uppdrag under de kommande tre åren. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 2 oktober 2003

Birgitta Sellén (c)

Lars-Ivar Ericson (c)

Kenneth Johansson (c)

Margareta Andersson (c)

Jan Andersson (c)

Birgitta Carlsson (c)

Håkan Larsson (c)