Motion till riksdagen
2003/04:Kr320
av Lars Ångström (mp)

Resursfördelningen till folkbildning


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över principerna för hur resurser till folkbildningen skall fördelas.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att folkbildningens betydelse för integration skall betonas
    ytterligare.

Resursfördelning anpassad till verkligheten

Staten avsätter mer än 2,5 miljarder kronor varje år till folkbildningen. Det är en ansenlig summa och det finns anledning att fråga sig hur pengarna fördelas.

I 2002 års regleringsbrev Riktlinjer för Folkbildningsrådet avseende användningen av anslaget 25:1 Bidrag till Folkbildningen skriver Utbildningsdepartementet: ”Rådet skall redogöra för hur bidragsfördelningen successivt anpassas till den utveckling som sker inom folkbildningen och samhället.” Samma formulering återfinns i 2001 års reglerings­brev till Folkbildningsrådet.

Därmed understryks vikten av att bidragsfördelningen kontinuerligt anpassas till de förändringar som sker inom folkbildningen och i samhället. Dagens fördelnings­principer verkar emellertid inte uppfylla detta önskemål.

Föråldrad fördelningsnyckel

Nuvarande fördelningssystem bygger på en låsning av fasta andelar för studie­förbunden. Den verksamhet som studieförbunden bedrev 1995–98 avgör vilka resurser som tilldelas studieförbunden också långt in på 2000-talet. Denna av Folkbildningsrådets formulerade fördelningsprincip gäller basbidraget (som utgör 70 procent av anslaget) samt utvecklingsbidraget (12 procent av anslaget). Målgrupps­bidraget (18 procent) fördelas utifrån respektive studieförbunds verksamhetsvolym för funktionshindrade, arbetslösa och invandrare.

Vid en sammanställning av basbidrag och utvecklingsbidrag (de två bidragen som är fast låsta till nivåerna 1995–98) för 2003 fördelat på antal studietimmar för de fyra åren efter låsningen (1999–02) får man en tabell som tydligt visar orättvisan i systemet.

TBV får alltså idag drygt 100 procent mer än SISU i statsbidrag för en studietimme. Om de studieförbund som idag är förlorare på systemet skulle fortsätta att utveckla sin efterfrågade kunskap och verksamhet innebär det att de inte får en krona extra för den nya verksamheten.

I praktiken innebär detta att Folkbildningsrådets nu gällande fördelningsprinciper gör det mycket svårt för nystartade verksamheter att få del av det statliga anslaget.

Motverkar statens målsättning

Ett aktuellt exempel är det nyetablerade folkbildnings- och integrationsprojektet mellan Sensus och det nybildade muslimska studieförbundet Ibn Rushd, som har ytterst små möjligheter till ekonomiskt stöd från Folkbildningsrådet då verksamheten inte existerade åren 1995–98. Detta trots att projektet ligger helt i linje med regeringens och Folkbildningsrådets syften med statsbidragen till folkbildningen.

Samarbetet mellan Sensus och det muslimska studieförbundet Ibn Rushd är unikt. Här har det muslimska Sveriges största organisationer med omkring 300 000 medlemmar valt att satsa på folkbildning som en viktig väg in i det svenska samhället. Redan idag bygger man upp studiegrupper på flera platser runt om i landet.

Sensus och Ibn Rushd, som grundats av sex muslimska organisationer, däribland Sveriges Muslimska Råd och Sveriges Unga Muslimer, har beslutat att från januari 2003 samverka i ett femårigt folkbildningsprojekt. Syftet med projektet är att skapa, utveckla och samordna en studieverksamhet som bidrar till att integrera svenska muslimer i samhället. Fram till år 2007 ska 100 000 svenska muslimer ha deltagit i studiecirklar och ännu fler ska ha nåtts genom olika kulturprogram. Det motsvarar minst 500 000 studietimmar. Vad som är under bildande är alltså ett folkbildningsprojekt med en unik bredd och en potentiellt stor betydelse för integrationen av svenska muslimer i samhället.

Denna ambition ligger helt i linje med statens ambitioner för hur folkbildnings­pengarna ska användas. I Folkbildningsrådets verksamhetsplan 2003 sägs att: ”Personer med utländsk bakgrund, deltagare med funktionshinder och arbetslösa utgör särskilt viktiga målgrupper.” Detta understryks även i 2002 års regleringsbrev: ”Verksamheter som riktar sig till personer med utländsk bakgrund, deltagare med funktionshinder och arbetslösa bör prioriteras.”

Nödvändig förändring

Därför bör projekt med en inriktning som denna stödjas, och inte som nu riskera att haverera på grund av fastlåsta principer rörande fördelning av statens bidrag.

Konsekvensen av fördelningsreglerna riskerar nu leda till att ett nydanande projekt som genom folkbildningen skulle kunna gynna integrationen i samhället riskerar att gå om intet.

Stockholm den 3 oktober 2003

Lars Ångström (mp)