Motion till riksdagen
2003/04:Kr319
av Joe Frans (s)

Samlingslokaler


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om föreningsdrivna samlingslokaler.

Motivering

Bara en lokal, vilken som helst, medför inte en fördjupad demokratisk process. En föreningsdriven samlingslokal, till skillnad från exempelvis en kommunalt driven lokal, genererar en mängd viktiga verksamheter som drivs av frivilliga krafter. Idag ser vi tyvärr en motsatt utveckling, kommuner bygger stora kulturhus som drivs och styrs av tjänstemän i kommunal regi.

Det är viktigt att samhället nu tydligt lyfter fram och stöder de demokratiska mervärden som föreningsdrivna allmänna samlingslokaler innebär, främst i form av engagemang från föreningar och enskilda. 1990-talets kris har medfört att föreningsliv och lokalhållande organisationer har trängts undan genom att det offentliga stödet har minskat. De föreningsdrivna samlingslokalerna är dessutom på många håll nerslitna och delvis omoderna.

Stöd till allmänna samlingslokaler är på många sätt en kommunal fråga, men i likhet med statligt stöd till föreningsliv inom andra politikområden har staten även här en väldigt viktig roll i att tydliggöra värdet av föreningsdrivna samlingslokaler ur ett nationellt demokratiperspektiv.

Om staten vill att kommunerna ska ta ett ansvar för att det finns föreningsdrivna mötesplatser måste det också tydligt framgå från statligt håll att samhällsnyttan med en infrastruktur för möten mellan människor och en lokal kulturverksamhet är värd att synliggöra och stödja. Det är därför viktigt att det finns ett rejält statligt investeringsstöd till nybyggnad och upprustning av föreningsdrivna samlingslokaler. Signalvärdet får här inte underskattas.

För att befintliga samlingslokaler ska kunna svara mot det omgivande samhällets förändrade krav kan helt nya typer av investeringar behövas. Det bör exempelvis finnas möjlighet att ge stöd till investeringar för att modernisera lokalernas tekniska infrastruktur och för att genomföra påkallade förändringar i syfte att möta nya kulturella uttryck och mötesformer.

Här finns goda exempel från Folkets Hus och Parkers utveckling kring Digitala Hus, en satsning som dock kräver inköp av ny teknik som många föreningsdrivna samlingslokaler omöjligt har råd att skaffa, utan särskilt stöd.

Förortssatsning med fokus på mobilisering av nya folkrörelser

I nuvarande regler finns en begränsningsregel som gör att föreningsdrivna samlingslokaler över 1 000 kvadratmeter missgynnas. Syftet med dessa regler var bland annat att underlätta uppbyggnad av mindre lokaler i förorterna. Regeln har dock fungerat dåligt och snarare utgjort ett hinder för den önskvärda utvecklingen. Ombyggnad av redan byggda större föreningsdrivna loka­ler missgynnas och det stimulerar inte heller uppbyggnad av lokaler i för­orter eftersom det här ofta behövs större lokaler.

Om föreningsdrivna lokaler över 1 000 kvadratmeter inte kan ges stöd via Boverket hämmar detta väsentligt möjligheter till att skapa nya föreningsdrivna lokaler. Detta leder i sig till en lokalbrist eller i vissa fall till renodlade kommunala lokaler, utan medverkan av föreningslivets frivilliga krafter.

Det är tydligt att det är i storstäderna det generellt finns få samlingslokaler i förhållande till befolkning. I städernas förorter finns i stor utsträckning också de nya svenskarna, som enligt alla studier har svagast anknytning till vårt demokratiska samhälle. Behovet av samlingslokaler är här stort.

En grundförutsättning för ett organiserat demokratiskt och kulturellt engagemang på lokal nivå i dessa områden är att där finns en gemensam plattform för det civila samhället. I en del av våra storstäders förorter byggdes under 1970- och 1980-talen föreningsdrivna samlingslokaler och dessa har ofta blivit som en katalysator för den sociala och kulturella gemenskapen. Här finns föreningslivet engagerat i driften av lokalen och verksamheter. Dessa samlingslokaler har genom sin lättillgänglighet och sina resurser i form av lokaler, teknik och personal möjliggjort ett ökat samhällsdeltagande och därmed underlättat en aktiv integrationsprocess. Men sådana föreningsdrivna mötesplatser är fortfarande alltför få i landets förorter, och de som finns för idag ofta en kamp för sin ekonomiska överlevnad.

Nya föreningsdrivna samlingslokaler i förorterna växer inte fram av sig själva, på landsbygden har denna process varit igång i över ett sekel. För att få fart på den ideella kraften som finns bland människor i bostadsområdena måste denna kunna kanaliseras in i ett samarbete med etablerade folkrörelser, studieförbund, företag och även kommunala förvaltningar. För att starta den processen skulle en särskild satsning kunna initieras med fokus på mobilisering bland de människor som berörs, i syfte att skapa nya föreningsdrivna samlingslokaler i förorten.

Stockholm den 2 oktober 2003

Joe Frans (s)