Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett nytt anslag för särskilda insatser inom kulturmiljöområdet skapas inom ramen för utgiftsområde 17.
Förslaget syftar till att fylla en lucka mellan mål och medel inom kulturmiljövården avseende levande, sammansatta och sammanhållna kulturmiljöer.
Regeringen anför i prop. 1998/99:114:
”Kulturmiljöarbetet syftar till att göra vårt kulturarv tillgängligt för hela befolkningen, för nu levande och för kommande generationer. Det innebär att detta arv i sina väsentliga delar skall fortleva, vara väl dokumenterat, vara väl tolkat och presenterat samt i tillämpliga delar fortsatt brukat på ett sätt som inte bryter ner dess väsentliga värden.”
I målen för kulturmiljöarbetet lyfts fram att: ”Ett effektivt och framåtsyftande kulturmiljöarbete måste bedrivas förebyggande.” ”Verksamheten inom området skall syfta till att kulturmiljövärden hävdas och brukas på ett sätt som garanterar dess bevarande på lång sikt.”
Sverige rymmer ett begränsat antal sammansatta, väl sammanhållna och fortfarande levande kulturmiljöer av nationellt intresse. Dessa har på olika sätt funnit skyddsformer och förvaltningslösningar (stiftelser, byggnadsminnen, kulturreservat, eller andra skyddsformer enligt KML, PBL eller miljöbalken). Samhällets möjlighet att stödja en långsiktig förvaltning av dessa miljöer är begränsade till stödmöjligheterna i anslaget 28:26.
Nuvarande stödsystem bygger näst intill uteslutande på investeringsbidrag som med hänsyn till kapitaliseringseffekter sprids på ett stort antal objekt. Effekten av detta blir att man hjälpligt förmår bevara det tomma skalet (byggnaden) i kulturmiljöerna. Detta är i många fall tillräckligt. I de levande och sammansatta miljöerna förmår dock systemet ej att stödja det som skänker dem liv och innehåll, d.v.s. museal industriproduktion, inventariesamlingar och parker/kulturlandskap. Skötsel och kontinuerlig vård är i dessa anläggningar mer betydelsefullt för bevarandet än restaureringsinvesteringar. Det saknas i dag ett instrument för att långsiktigt säkerställa förvaltningen och bevarandet av dessa anläggningar och miljöer som, ur ett kulturhistoriskt perspektiv, är särskilt angelägna att bevara som en del av vårt nationella kulturarv.
Exempelvis i fråga om bevarande av inventariesamlingar av nationellt intresse pekar regeringen (prop. 1998/99:114) på att samlingarna i de flesta fall enbart har betydelse i sin ursprungliga miljö och sitt ursprungliga sammanhang. Nuvarande regelsystem medger inte att de kulturminnesvårdande myndigheterna stöder löpande vård och skötsel av inventariesamlingar utanför offentliga miljöer (SOU 1995:128).
I fråga om parkvård och skötsel av kulturlandskap visar erfarenheten från nuvarande bidragsgivning att löpande driftstöd förefaller meningslöst om man inte kan säkerställa att den löpande vården pågår långsiktigt, vilket regelverket ej kan garantera.
Regeringen framhåller i prop. 2003/04:1 utgiftsområde 17 avsnitt 4.4 betydelsen av förutsättningar för fortsatt skydd av redan befintliga kulturreservat. Kulturreservaten är ett exempel på sammansatta kulturmiljöer.
För att fylla en allt tydligare lucka mellan mål och medel i kulturmiljövården när det gäller sammansatta och levande kulturmiljöer föreslår vi att förstärkningen av anslaget till kulturmiljövård ”för att möjliggöra ytterligare insatser inom kulturmiljöområdet” avsätts till ett nytt anslag för särskilda insatser inom kulturmiljöområdet.
Anslaget skall syfta till att möjliggöra engångssatsningar för att säkerställa en långsiktig förvaltning och vård av kulturhistoriska värden i redan befintliga och skyddade sammansatta kulturmiljöer som ur ett kulturhistoriskt perspektiv är särskilt angelägna att bevaras som en del av vårt nationella kulturarv.
Anslaget bör disponeras av regeringen efter riksdagens godkännande av anslagets inriktning.
Anslaget bör följas av tydliga krav på långsiktighet, statlig insyn, tillgänglighet, begränsning av kapitaliseringseffekter samt ekonomisk stabilitet efter insatsen. Anslaget skall ges till befintliga huvudmän, bl.a. stiftelser, som kan garantera villkoren långsiktigt. Riksantikvarieämbetet bör enligt regleringsbrev få ansvar för beredning, kontroll och uppföljning.
Med hänsyn till antalet anläggningar som kan komma i fråga torde ett årligt anslag på cirka 15 miljoner kronor behövas.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Nils Fredrik Aurelius (m) |
Lennart Hedquist (m) |