Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att gällande regelverk för beslut om nationella uppdrag skall tydliggöras och tillämpas i praktiken.
Riksdagen begär att regeringen återkommande utvärderar och till riksdagen rapporterar utfallet av de olika nationella uppdragen.
Nationella uppdrag ges till institutioner eller verksamheter som står för utveckling och förnyelse inom en konstriktning eller verksamhetsform. Syftet är att ta till vara kunnande och idéer från hela landet för att bidra till en utveckling och förnyelse inom olika delar av kulturområdet.
Statens kulturråd lämnar förslag till lämpliga innehavare av de s.k. nationella uppdragen inom kulturlivet, och regeringen utser sedan innehavare av uppdragen. I budgetpropositionen för år 2004, utgiftsområde 17, volym 9, s. 64–65 framgår anslagsutvecklingen för 28:3 Nationella uppdrag i tabell 4.13 och i budgettexten framgår inriktningen på dessa nationella uppdrag och innehavarna av dessa.
Ett nationellt uppdrag är tidsbegränsat till tre år och anslagsfördelningen per år är en miljon kronor till varje nationellt uppdrag. År 2002 låg anslaget på totalt 8 miljoner kr för att höjas till 9 miljoner kr fr.o.m. år 2003. Områdena för de nationella uppdragen är för närvarande (innehavare inom parentes): barn- och ungdomsteater (Dalateatern), regional filmverksamhet (Film i Värmland), ungdomskultur (Drömmarnas Hus i Malmö), musik (Eric Ericsons kammarkör), samtidskonst (Baltic Art Center i Visby), museiverksamhet (Jämtlands läns museum), form och design (Föreningen Svensk Form), barnkulturforskning (Regionteatern Blekinge Kronoberg) samt samtida dans (Dansnät Sverige hos Dansens Hus). Det nationella uppdraget för barnkulturforskning löper ut år 2003 och här säger regeringen i sitt övervägande i budgeten för år 2004 ”att detta nationella uppdrag i högre grad skall inriktas på pedagogikens roll för att öka barns och ungdomars tillgänglighet till det professionella kulturlivet”. Vidare konstateras: ”Det ankommer på regeringen att utse mottagare av uppdraget för perioden 2004–2006.”
Vänsterpartiet finner det glädjande att satsningen på barnkulturen fortsätter vad gäller de nationella uppdragen. Det är dessutom i enlighet med det s.k. 121‑punktsprogrammet, som upprättats mellan samarbetspartierna s, v och mp för den pågående mandatperioden. Bland dessa punkter finns en satsning på barnkulturen.
Årligen kommer det motionsförslag till riksdagen rörande inriktningen på de nationella uppdragen och ibland också vilka som skall vara innehavare av ett sådant. Om man går tillbaka till riksmötet 1996/97, då besluten om de första nationella uppdragen fattades, framgår tydligt att riksdagen på regeringens förslag fattade beslut om inriktningen på dessa uppdrag (prop. 1996/97:3 Kulturpolitik, sid. 7).
Men om vi analyserar de nationella uppdragens behandling riksmötet 2002/03 blir bilden lite förvirrad! I betänkandet 2002/03:KrU1 framgår på sid. 47 följande: ”Riksdagen beslutar om ämnesområdena, medan regeringen utser innehavarna.” Och vidare på nästa sida: ”Regeringen föreslår att ett nytt tidsbegränsat nationellt uppdrag inom området samtida dans skall inrättas ...” Under utskottets ställningstagande på sid. 50 står följande: ”Då utskottet under flera år har framfört angelägenheten av att inrätta ett nationellt uppdrag inom danskonstens område (senast i bet. 2001/02:KrU1 s. 431) är det glädjande att nu tillstyrka regeringens förslag om att inrätta ett nationellt uppdrag inom området samtida dans fr.o.m. år 2003.”
Som avslag på en motion skriver kulturutskottet i sitt betänkande vidare: ”Riksdagen kan visserligen ändra ett ämnesområde för ett nationellt uppdrag inför en ny treårsperiod, men finner inte skäl att nu fatta beslut om detta.”
När dessa betänkandetexter läses framgår visserligen hur ansvarsfördelningen mellan riksdagen och regeringen skall se ut, dvs. riksdagen beslutar om inriktningen/ämnesområdet och regeringen beslutar om innehavarna. Men i praktiken är riksdagen i hög grad beroende av regeringens förslag och vilja att efterleva riksdagens önskan vad gäller inriktningen/ämnesområdet för de nationella uppdragen, vilket kan ses tydligt i ett tidigare citat. Dessutom finns det ingen beslutspunkt i betänkandet 2002/03:KrU1, där riksdagen beslutar att på regeringens förslag utse samtida dans till ett nytt nationellt uppdrag.
Riksdagen får som framgår ovan i samband med varje års budget ta ställning till de medel som avsätts för ett visst antal nationella uppdrag och i propositionen redovisas också vilka uppdrag det gäller samt, inför nytillkommande uppdrag, en motivering till varför man avser att tilldela respektive verksamhet uppdraget. Däremot återkommer regeringen aldrig till riksdagen med någon redovisning av utfallet av de nationella uppdragen som ju dock sammanlagt drar en årlig kostnad om 9 miljoner kronor i den hårt ansträngda kulturbudgeten. Riksdagens ledamöter kan således inte inför nästa budgetbeslut veta om de verksamheter som haft nationella uppdrag uppfyllt kriterierna att stå för utveckling och förnyelse inom sin konstriktning eller verksamhetsform och dessutom bidra till utveckling och förnyelse även i landet i övrigt.
Vänsterpartiet menar, med stöd av det som sagts ovan, att regelverket för hur beslutsgången skall vara när det gäller de nationella uppdragen är otydlig. Vi anser att det är rimligt att riksdagen beslutar om inriktningen på de nationella uppdragen och att regeringen utser innehavare av sådant nationellt uppdrag, men detta måste göras tydligt och tillämpas i praktiken. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Riksdagen bör också ge regeringen i uppdrag att återkommande utvärdera och till riksdagen återrapportera utfallet av de olika nationella uppdragen.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Peter Pedersen (v) |
|
|
Rossana Dinamarca (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Siv Holma (v) |
Rolf Olsson (v) |
|
Tasso Stafilidis (v) |
Alice Åström (v) |