Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om HBT-kompetens hos anslagsgivande myndigheter och institutioner på kulturområdet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om HBT-frågor i public service-företagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om HBT-frågor och HBT-personers situation i idrottsrörelsen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om HBT-frågor och HBT-personers situation i trossamfunden.
Med begreppet HBT avser vi homosexuella, bisexuella och transpersoner. Det är en grupp som vi finner i alla samhällsklasser, på alla nivåer i samhället och i hela landet. Transpersoner är individer som av omgivningen uppfattas ha eller ge uttryck för en avvikande könsidentitet, till exempel genom att deras könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Det är bland annat transsexuella, transvestiter, intersexuella och dragkings/queens. Transpersonsbegreppet som politisk term förutsätter inte att individen själv identifierar sig som transperson.
Utgångspunkten för vårt politiska ställningstagande i frågor rörande HBT är alla människors lika värde, att vi inte kan värdera människor utifrån den sexuella identitet eller könsidentiteten. Vi menar att den här synen inte skall stanna vid enbart tanken på allas lika värde. Synsättet att vi alla har samma värde måste också speglas i den lagstiftning samhället är byggt på. Enligt vår mening är kärlek och sexualitet, trygghet och gemenskap inte en grund för att man skall ha en lagstiftning som negativt särbehandlar homosexuella, bisexuella och transpersoner. Istället anser vi att man aktivt måste ta ställning och verka för att alla skall ha samma behandling i lagen.
Tyvärr finns det i vårt samhälle ett förtryck av homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket bland annat tar sig uttryck i form av trakasserier, våld och diskriminering.
1973 uttalade riksdagen att ”en samlevnad mellan två personer av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform” (LU 1973:20). Regeringens proposition (1986/87:124): ”den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. I homosexuellas och heterosexuellas förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek osv.”
Dessa ställningstaganden till trots existerar det fortfarande idag en diskriminerande lagstiftning som på ett tydligt sätt placerar in homosexuella, bisexuella och transpersoner i en underklass.
Vår vision är ett samhälle där vi alla oavsett vilka är har lika värde. Ett samhälle fritt från diskriminering, våld och fördomar på grund av någons sexuella läggning eller könstillhörighet.
Denna motion är led i vår strävan att nå den här visionen. I den här motionen har vi valt att ta upp frågor som behandlas i kulturutskottet.
Kultur i alla former har en viktig funktion i samhället. Vi vet att när det handlar om attityder och att nå ett samhälle som är präglat av mångfald och acceptans är kulturen viktig. Vi anser därför att det är angeläget att kulturaktiviteter erbjuds där homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation uppmärksammas. De institutioner i samhället vilka har till uppgift att stödja och stimulera kultur bör uppmärksamma kulturens betydelse för att synliggöra homosexuellas, bisexuellas och transpersoners liv och verkligheter. Statens kulturråd och andra anslagsgivande institutioner bör på lämpligt sätt verka för att HBT-kompetensen förbättras. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
En viktig del av välfärden handlar om att känna tillhörighet i det samhälle som man tillhör. Radio- och TV-företag med public service-uppgifter är viktiga samhällsinstitutioner. Vi anser att de har en viktig uppgift att fylla när det gäller HBT-frågor. Public service-organen bör utveckla program för HBT-målgruppen. På samma sätt som man utvecklar och lyfter fram program för olika andra minoriteter i samhället menar vi att public service även bör göra det för HBT-gruppen. Riksdagen bör följaktligen ge regeringen i uppdrag att uppmärksamma denna fråga i direktiven till den kommitté som skall tillsättas för att förbereda ett nytt sändningstillstånd för public service-företagen för tiden efter år 2005. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Inom idrottsrörelsen är heteronormativiteten av tradition mycket stark. Homosexuella idrottare törs inte berätta om sin läggning av rädsla för att missa en plats i landslaget eller ett uppdrag som tränare.
Situationen inom idrottsrörelsen är sådan att HBT-frågorna bör uppmärksammas betydligt mer än vad som har varit fallet hittills. När regeringen i maj 2003 gav Riksidrottsförbundet (RF) i uppdrag att vara nationellt samordningsorgan för Europeiska året för utbildning genom idrott pekade regeringen särskilt på att RF vid genomförandet av uppdraget ska ta hänsyn till den av regeringen beslutade nationella handlingsplanen mot bl.a. homofobi. Detta är en bra början, men det är angeläget att HBT-personers situation i idrottsrörelsen uppmärksammas också i fortsättningen. Inte minst gäller detta ungdomsidrottens roll när det gäller att förmedla värderingar och ta konfrontationen med homofientlig jargong, dold eller öppen diskriminering eller ren mobbning av homofobisk eller HBT-fientlig art. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Attityden till homosexualitet och könsrollsöverskridande är på många håll i trossamfunden mycket negativ, och många HBT-personer som tillhör ett trossamfund lever i en utomordentligt svår situation. Enligt en nyligen genomförd undersökning vid Karlstads universitet är kyrkan den svåraste arbetsplatsen av alla. Den negativa behandlingen av HBT-personer kan handla om allt från nedvärderande kommentarer till beskrivningar av homosexualitet som ett hot mot samhället och även om direkta psykiska övergrepp i form av t.ex. djävulsutdrivning. Samtidigt är det alltfler också inom trossamfunden som vågar ifrågasätta konservativa värderingar och verka för öppenhet, respekt och likabehandling. Ändå måste det sägas att de negativa attityderna inom trossamfunden utsätter många HBT-personer för ett psykiskt lidande och en social marginalisering. Detta får inte accepteras.
Regeringen inrättade i samband mellan staten och Svenska kyrkan ett särskilt råd för kontakt med trossamfunden, där kulturministern är ordförande. I rådet finns representanter för kristna, muslimska och judiska samfund och där diskuteras frågor av gemensamt intresse för staten och trossamfunden, exempelvis frågor som rör samhällets gemensamma värdegrund. Regeringen bör på lämpligt sätt, uppmärksamma HBT-personers situation och synen på HBT-frågor i trossamfunden. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Anders Bengtsson (s) |
|
|
Hillevi Larsson (s) |
Börje Vestlund (s) |