Idrottens roll för folkhälsan, integrationen och jämställdheten kan knappast övervärderas. Fysisk aktivitet hör samman med en god folkhälsa. Ofta får vi höra att människor rör sig alldeles för lite. Idrotten fyller en viktig funktion för människors välbefinnande, inte minst för barnen. Idag matas vi ständigt via media med information om att skolbarn är överviktiga och att värnpliktigas vikt har ökat markant. Idrotten i skolan har därför en stor funktion att fylla. Genom ökad kunskap om motion och kostvanor så ökar välmåendet och sjukdomar som kan relateras till för lite motion minskar. Mer fysisk aktivitet och idrottande är ett stöd i skolelevernas lärandeprocess. Centerpartiet anser att fysisk aktivitet ska erbjudas i skolan under minst 30 minuter varje dag.
Merparten av barns idrottande sker spontant och inte på en idrottsanläggning. Därför är närmiljön oerhört viktig. I människors närmiljö måste det finnas platser där man kan röra sig. I samband med detta är det viktigt att byggbolag och kommuner prioriterar en god närmiljö för fysisk aktivitet vid bostadsbyggande. Tillgänglighet är avgörande för människors benägenhet att vara fysiskt aktiva. Därför bör fler näridrottsplatser etableras i större utsträckning än vad som görs idag. På näridrottsplatser kan bland annat de mindre barnen finna utmaningar till fysisk aktivitet i lekfulla former. Där kan även ungdomar och vuxna få inspiration till rörelse och ge utlopp för olika fysiska aktiviteter.
Idrottsrörelsen består inte av en homogen massa – och ska inte heller göra så. Det är nödvändigt att alla människor ges möjlighet att ta del av idrotten. Det är oerhört viktigt att barn och ungdomar med invandrarbakgrund integreras i idrottsverksamheten, inte minst invandrarflickorna. Idag pågår ett framgångsrikt integrationsarbete inom idrottsrörelsen. Men mer arbete kvarstår. Integrationssatsningarna måste fördjupas eftersom det finns ett flertal sportgrenar där människor med invandrarbakgrund inte representeras alls.
Kvinnors representation i idrottsrörelsens ledande positioner, i styrelser, i tränaruppdrag osv. är klart underrepresenterad. Jämställdhetsarbetet måste fördjupas och ska inte ses som tidsbegränsade projekt.
Den utbredda dopningen inom elitidrotten är det största hotet mot idrottsrörelsens förankring i folkdjupet. Samhället å sin sida måste starkare motverka användningen av vardagsdopning och den kriminalitet som stimulerar, eller som ofta blir följden av, denna dopning.
Proffsboxning kan ge allvarliga konsekvenser på människors hälsa och liv. Därför är det bra att proffsboxning är förbjudet i Sverige. Centerpartiet anser att kampsporter med likartat syfte och brutalitet, som gjort sitt intåg på senare år, kan jämställas med proffsboxning och ska därför inte vara tillåtna i Sverige.
Centerpartiet vill underlätta för våra duktiga elitidrottare att kunna stanna kvar i Sverige. Idag är skattereglerna sådana att många flyttar utomlands för att slippa de höga skatterna. Det är viktigt att människan själv kan bestämma var hon eller han vill bo, skatteregler bör inte styra var man väljer att bosätta sig. Vi anser därför att det bör inrättas ett idrottskonto i Sverige.
Centerpartiet manar också till en samling för en svensk ansökan om att få arrangera olympiska vinterspel i Östersund/Åre 2014.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 3
3 Förslag till riksdagsbeslut 4
4 En aktiv idrottspolitik för fler idrottsaktiva 5
5 Idrotten och politiken – roller och ansvar 5
5.1 Idrottsrörelsens roll 5
5.2 Idrott och integration 6
5.3 Idrott och jämställdhet 6
5.4 Mobbning 7
6 Antidopningsarbete 7
7 Spontanidrott och näridrottsplatser 8
8 Barn- och ungdomsidrotten 8
8.1 Tjejers och killars tillgång till anläggningar 9
8.2 Idrotten i skolan 9
9 Idrottsföreningars skatteregler 9
9.1 Moms på idrottsföreningar 10
10 Elitidrotten 10
10.1 Idrott och utbildning 10
10.2 Inför ett idrottskonto 11
10.3 Läktarvåld 11
10.4 Villkor för domare 12
10.5 Proffsboxning 12
11 Lotterier till lokala folkrörelser 12
12 Föreningsägda idrottslokaler 13
13 Idrottens sociala betydelse 13
14 OS i Sverige 14
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att idrottsrörelsen bör förstärka sitt integrationsarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att ett kontinuerligt jämställdhetsarbete bedrivs inom idrottsrörelsen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det finns ett behov av attitydförändringar mot mobbning inom idrotten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att användningen av dopning måste motverkas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att fler platser för spontanidrott bör byggas i högre utsträckning än vad som görs i dag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör redogöra för hur den fysiska aktiviteten i skolan skall säkerställas.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att skattereglerna för idrottsföreningar bör förtydligas.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att avvisa förslaget att momsbelägga ideella och allmännyttiga föreningar för näringsverksamhet.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om införande av ett idrottskonto.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att läktarvåldets utveckling följs upp och åtgärdas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en översyn för att slå fast att hemmet skall räknas som tjänsteställe för domarkåren.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kampsporter med likartat syfte och brutalitet som proffsboxning inte skall vara tillåtna i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det lokala föreningslivet skall ha samma rätt som rikslotterierna att ställa ut lottförsäljningsterminaler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utredning för att se över möjligheten att införa ett bidrag till föreningsägda idrottslokaler liknande det för allmänna samlingslokaler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige skall ansöka om att arrangera vinter-OS i Östersund/Åre år 2014.
1 Yrkande 6 hänvisat till UbU.
2 Yrkandena 7–9 och 11 hänvisade till SkU.
Idrottsrörelsen är den största och mest livskraftiga folkrörelsen i Sverige. För många barn och ungdomar är idrotten den tredje viktigaste uppväxtmiljön, efter hemmet och skolan. Samtidigt kommer larmrapporter om att grupper av både barn och vuxna utvecklar en fysiskt passiv livsstil, med ökad vikt vilket på sikt kommer att påverka folkhälsan negativt. Centerpartiet rekommenderar den smala vägen. Satsade kronor på att idrottsrörelsen får fler i rörelse innebär med stor sannolikhet en vinst när det gäller minskat tryck på vårdsektorn och minskad ohälsa i arbetslivet.
Idrottsrörelsen har mer än tre miljoner medlemmar och mer än två tredjedelar av alla barn är med i en idrottsförening under en viss tid. I princip går det bra för svensk idrottsrörelse, vare sig det gäller motionsidrott, barn- och ungdomsverksamhet eller elitidrott. Samhället har varken genom staten eller kommunerna någon anledning att lägga sig i hur verksamheten bedrivs i detalj. Däremot är det viktigt att stat och kommun uttrycker sin uppskattning för den insats som hundratusentals ledare gör ideellt.
Det finns ett starkt gemensamt intresse av att förbättra villkoren och förutsättningarna för mer aktiva medborgare genom en aktiv idrottspolitik. Med idrottspolitik avser vi då en vid tolkning som inkluderar allt från förebyggande folkhälsoarbete till elitidrott.
Idrottens roll för folkhälsan, barn- och ungdomars uppfostran utanför hemmet och skolan, integrationen, jämställdheten samt spänning för arenapublik och TV-tittare kan knappast övervärderas. Utan att ta till överord är idrotten djupt förankrad i kultursamhället och den svenska folksjälen. Det är något som Centerpartiet vill lyfta fram, slå vakt om och utveckla.
Stat och kommuner ska enligt Centerpartiets uppfattning inte lägga sig i idrottens verksamhet i detalj. Däremot finns det skäl för en dialog som gynnar båda parter. Kommunerna är enligt Riksidrottsförbundet (RF) den enskilt största ekonomiska bidragsgivaren till idrotten, med cirka 4 500 miljoner kronor årligen. Landstingen bidrar med cirka 100 miljoner kronor och staten med cirka 425 miljoner. Det offentliga som svarar för cirka 60 procent av idrottens finansiering ska givetvis ha samma krav, som i alla andra sammanhang, på att dessa pengar används förnuftigt och på ett sätt som stämmer med målen för att dela ut stödet.
Väsentligen anser Centerpartiet att pengarna används klokt. Idrottsrörelsen bidrar till en meningsfull fritid för hundratusentals barn och ungdomar, vilket är målet med huvuddelen av kommunernas stöd.
På många håll innebär den lokala klubben eller föreningen också ett kitt som binder samman människor i lokalsamhället. Idrottsutövandet blir mer än fysisk aktivitet. En samlingsplats, en arena för diskussion om bygdens framtid och klubbnamnet eller utövare kanske bidrar till att den lilla platsen nämns i stora sammanhang (hur skulle annars Tärnaby och Torsby vara världskända platser?).
När det gäller idrottsrörelsens bidrag till integrationsarbetet så finns det många goda exempel, men arbetet behöver ständigt förstärkas. Idag finns det dock flera positiva exempel på idrottsrörelsens framgång när det gäller idrottsengagemang från ungdomar med invandrarbakgrund. Knappt sex av tio killar och fyra av tio tjejer med invandrarbakgrund tränar eller tävlar i en idrottsförening, i princip samma siffror som råder för ungdomar i allmänhet. Fördenskull är integrationsarbetet långt ifrån färdigt eller tillfredsställande, det återstår mycket arbete. Integrationsarbetet inom idrottsrörelsen varierar från förening till förening och mellan olika idrotter. I vissa idrotter som fotboll, basket och innebandy är andelen ungdomar med invandrarbakgrund hög. I idrotter som golf och ishockey finns det knappt några ungdomar alls med invandrarbakgrund. Det är viktigt att integrationsarbetet genomsyrar hela idrottsrörelsen. En mycket viktig faktor är betydelsen av att integrera flickor med invandrarbakgrund i idrotten. Då tjejer i allmänhet idrottar mindre än killar är det naturligtvis viktigt att locka fler tjejer generellt. Integrationsarbetet inom idrottsrörelsen bör inte ske i projektform utan måste vara en central del av idrottens reguljära verksamhet. Det är av vikt att de prov på framgångsrikt integrationsarbete som finns inom idrotten uppmärksammas och får vara goda exempel som sprids i idrottsrörelsen. Idrottsföreningarna bör också få finna egna vägar till hur de vill arbeta med att attrahera och engagera invandrarungdomar till idrotten. För att utöka och fortsätta integrationsarbetet inom idrotten krävs ett fortsatt offentligt stöd på minst nuvarande nivå. Centerpartiet anser att integrationsarbetet bör fortsätta att prioriteras inom samtliga idrotter. Detta bör ges regeringen till känna.
Inom idrotten har man under senare år tagit några steg mot ökad jämställdhet. Utvecklingen går åt rätt håll, men det återstår en hel del arbete. Jämställdhetsarbetet bör få allt högre prioritet. Som det ser ut idag så har jämställdheten förbättrats i den bemärkelsen att kvinnors representation ökat inom idrotten. Det har blivit fler kvinnor som utövar idrott, men när det gäller de styrande posterna och de förtroendevalda är kvinnors representation fortfarande ganska låg. Likaså råder det en skev fördelning mellan kvinnor och män när det gäller tränaruppdrag, det är exempelvis endast 19 procent av landets landslagstränare som är kvinnor. Just nu pågår en jämställdhetssatsning som ska vara avslutad 2003. Vi anser att det är viktigt att jämställdhetsarbetet inte stannar vid några projekt eller tidsbegränsade satsningar. Attityderna måste förändras och jämställdhetsarbetet måste pågå kontinuerligt och införlivas i all idrottsverksamhet. Detta bör ges regeringen till känna.
Mobbning förekommer både i och utanför skolan. Idrottsrörelsen är inte något undantag. Våld och mobbning i idrottsverksamhet måste förhindras. Detta kan göras med ökad information om mobbning och dess konsekvenser. Likaså är det viktigt att arbeta med förändrade attityder, både bland tränare och utövare. Särskilt när det gäller barn och ungdomsidrott är det viktigt att alla får vara med, och att ingen mobbas på grund av sämre fysisk förmåga eller av någon annan orsak. Mobbning är oacceptabelt. Detta bör ges regeringen till känna.
Det självklara målet måste vara att all idrottsutövning i Sverige ska vara dopningsfri. Sverige måste också arbeta aktivt internationellt för att det globala antidopningsarbetet stärks. Det är farligt att använda dopningspreparat. Det strider mot medicinsk etik och är förenat med stora hälsorisker för individen. Likaså skadar det idrottsrörelsens trovärdighet och utgör ett hot mot idrotten som ungdomsorganisation och folkrörelse. Dopning är också förbjudet enligt svensk lag och kan ge upp till fyra års fängelse.
Centerpartiet ser det inte som naivt att ha målet att idrottsutövningen ska vara dopningsfri. Något acceptabelt alternativ till det målet finns inte. Huvudansvaret för antidopningsarbetet i idrotten ligger på idrottsrörelsen. Samhället kan markera genom att ge besked om att en verksamhet som inte baseras på rent spel inte i längden kan räkna med offentligt ekonomiskt stöd, även om det vapnet sannolikt är föga träffsäkert gentemot en enskild fuskare.
En arbetsgrupp inom Regeringskansliet lämnade i slutet av 2001 förslag till förstärkt antidopningsarbete. Centerpartiet understryker att kampen mot dopningen måste föras med flera olika medel, som inte är tillräckliga var för sig men vid en kraftsamling kan bli ett starkt antidopningsvapen.
Den utbredda dopningen inom elitidrotten är det största hotet mot idrottsrörelsens förankring i folkdjupet. Samhället å sin sida måste starkare motverka användningen av vardagsdopning och den kriminalitet som stimulerar, eller som ofta blir följden av, denna dopning. Detta bör ges regeringen till känna.
Merparten av barns idrottande är spontant och sker inte på en idrottsanläggning. Hur många har inte i drömmarna vunnit OS-guld eller avgjort en VM-final på gärdet eller i parken? Eller skottat för landhockey vid gatlyktan så att orken att spela nästan tröt innan det var klart? Samhället är numera delvis ett annat. Nu kan VM-guldet vinnas framför datorn eller med playstationutrustningen. Hur påverkar detta det fysiska tillståndet hos befolkningen på sikt? Går det att trots detta öka spontanidrotten? Vi tror att svaret på den sista frågan är ja.
Eftersom tillgången till spontanidrott är avgörande för att forma ett behov av att fortsätta med idrott och motion måste åtgärder sättas in för att skapa fler platser för spontanidrott. Framför allt måste byggbolagen och kommunerna ta sitt ansvar för att det finns tillgång till ytor och arenor för spontanidrott och näridrottsplatser. En näridrottsplats karaktäriseras av att vara flexibel i användning och öppen för alla under hela året. En aktiv satsning på näridrottsplatser leder till ökad spontanidrott. Denna satsning ska också innefatta platser där de mindre barnen finner utmaningar till fysisk aktivitet i lekfulla former, till exempel att kunna klänga, balansera, hoppa och springa. Detta kan med fördel vara naturliga miljöer, som skogsparker med utökade lekmöjligheter.
Särskilt angeläget är det att de få och krympande ytor för spontanidrott som finns i de större städernas citykärnor inte offras på grund av ”storslagna” exploateringsplaner. Idag byggs det nya bostadsområden utan några som helst möjligheter till spontan fysisk aktivitet. Hammarby Sjöstad är ett sådant. När storstäder förtätas är det grönområden och allt oftare idrottsplatser och fotbollsplaner som bebyggs. Detta trots att byggbolag enligt lag (PBL) bör ha en planläggning som bl.a. ska främja fritidsmiljön.
Riksidrottsförbundets propaganda för näridrottsplatser har givit resultat i Jönköping där en näridrottsplats invigdes i september 2003. Näridrottsplatsen är reserverad för de boendes spontana aktiviteter. Privata entreprenörer bidrog till att näridrottsplatsen i Jönköping kunde byggas. Låt Jönköpings näridrottsplats vara ett gott exempel på en plats där spontanidrott, rörelse och lek kan sprudla. Centerpartiet vill uppmuntra till att fler platser för spontanidrott byggs såväl i storstäder som i mindre orter. Då kan vi få en ökad fysisk aktivitet för både barn och vuxna. Detta bör ges regeringen till känna.
Idrott för barn och ungdomar ska vara roligt. För barn ska tävlandet till en början vara en del av leken. Tidig specialisering och utslagning motverkar syftet att idrotten för barn ska lägga grunden till att vilja röra sig som motionär eller som idrottsutövare i senare år. Det går inte att lägga fast en tidpunkt för när lek ska övergå till mer allvar. Generellt sett bör en upptrappning av tävlandet och en ökad specialisering undvikas före tonåren.
Den största andelen av kommunernas ekonomiska stöd till idrotten är kostnader för anläggningar, drygt 70 procent. Övrig del är stöd till aktiviteter och ledarbidrag. Idag råder inte samma förutsättning för tjejer och killar när det gäller hur stödet till anläggningar fördelats. Det handlar om vilka typer av anläggningar som byggs och om tillgång till träningstider. Centerpartiet menar att detta i första hand är en kommunal fråga, men att kommunerna i samråd med idrottsrörelsen måste klara av denna jämställdhetsaspekt.
Centerpartiet har under flera år påtalat vikten av idrott och hälsa i skolan. Bakgrunden är att många idrottslärare, forskare, läkare alla rapporterat att elevernas fysiska status blir allt sämre. Vi vet att en förebyggande hälsovård i form av goda kostvanor och regelbunden fysisk aktivitet också är av stor betydelse för ett bra resultat av skolarbetet. Ökad kunskap om motion och kostvanor är till stor nytta för att öka välmåendet och för att slippa sjukdomar som är relaterade till bristande motion. Dessutom vet vi att bra kondition underlättar för eleverna att tillgodogöra sig annan undervisning i skolan. Centerpartiet anser att mångfalden i skolidrotten ska främjas. Detta för att fånga upp och stödja elevernas olika intressen och engagemang. Som exempel kan nämnas Bunkefloprojektet där eleverna har 45 minuter idrott per dag från årskurs 1–9.
Det är bra att regeringen äntligen fått upp ögonen för detta och nu vill stimulera skolorna att arbeta för att eleverna ska bli mer fysiskt aktiva. Frågan är bara hur regeringen tänkt sig det hela. Regeringen skriver ”Alla elever bör ges möjlighet till någon form av fysisk aktivitet i en omfattning av 30 minuter varje dag. Undersökningar visar också att det kan finnas ett samband mellan fysisk aktivitet och studieresultat. Det är inte konstigare än att till exempel en halvtimmes fysisk aktivitet under dagen kan öka koncentrationsförmågan och arbetslusten på arbetsplatsen. Vi vill att regeringen ska redogöra för hur strategin för att öka den fysiska aktiviteten i skolan skall säkerställas. Detta bör ges regeringen till känna.
Grunden för idrottsföreningarnas verksamhet är ideella ledares insatser. Det gäller inte bara tränare osv utan också de föreningsledare som håller igång föreningarna. Det har blivit allt svårare att rekrytera ledare som är beredda att ta ett övergripande ansvar för föreningarna. Ett troligt skäl till varför det är svårt att finna ledare kan vara att det har blivit allt krångligare att leda en förening. Detta gäller särskilt föreningarnas skattesituation. Enligt en skatteutredning kan utläsas att reglerna för föreningarna på många områden är så oklara att inte ens landets främsta experter alltid klarar av att tolka dem. Då kan man förstå att det måste vara svårt för idrottens ideella föreningskassörer att klara av att förstå reglerna. I ovannämnda utredning beskrivs hur människor inom idrottsrörelsen tröttnat på sitt engagemang på grund av det svåra regelsystemet. Reglerna måste vara enkla att förstå och det måste finnas tolkningar som är enhetliga. Centerpartiet anser att skattereglerna bör ses över och förtydligas. Detta bör ges regeringen till känna.
Ideella och allmännyttiga organisationer gör många och stora värdefulla insatser i samhället. Inte minst är idrottsföreningarna oerhört viktiga. Skattelagstiftningen bör därför inte försvåra sådana organisationers verksamhet. Utredningen Mervärdesskatt i ett EG-rättsligt perspektiv (SOU 2002:74) föreslår att föreningar ska momsbeskattas för sin näringsverksamhet. Om utredningsförslaget verkställs hotas idrottsföreningars verksamhet på flera håll i landet. Momsbeskattningen drabbar i förlängningen idrottsutövarna. Det är viktigt att vi slår vakt om idéburna och allmännyttiga organisationers gynnsamma villkor. Att momsbelägga dessa föreningar skulle innebära ett mycket hårt slag mot frivillig idrottsverksamhet. Förslaget att momsbelägga ideella och allmännyttiga föreningar för sin näringsverksamhet avvisas därför. Detta bör ges regeringen till känna.
Elitidrott för folkflertalet innebär arenaunderhållning eller TV-underhållning. Centerpartiet delar uppfattningen att bredd och elit är lika värdefulla storheter i idrotten. Det ena förutsätter det andra och tvärtom.
Elitidrotten är idag inom många sporter, främst de större lagsporterna och idrotter som tennis, golf, simning, alpint och skidor, starkt kommersialiserad. Det är också här som de stora sponsorintäkterna finns. RF bedömer att det handlar om cirka 900 miljoner kronor årligen, alltså långt mindre än samhällets stöd.
Helt kommersiellt inriktad elitidrott ska inte ha samhällets ekonomiska stöd. Däremot vill Centerpartiet lyfta fram två åtgärder som kan vidtas för att underlätta elitsatsningar.
Den svenska modellen med idrottsgymnasier eller idrott och högskolestudier är i stort sett bra. Dessa måste ges ett särskilt stöd så att de kan fortsätta sin verksamhet. Det ger rimliga förutsättningar för försök till elitsatsning samtidigt som det finns möjlighet att skaffa sig en utbildning. För många elitidrottsutövare återstår trots allt 25–30 års yrkesverksamhet efter karriären. Det är och kommer att vara ett fåtal som gör sig ekonomiskt oberoende under idrottskarriären.
En del av samhällets stöd innebär stöd till elitsatsningar. Om det kommer fram utövare som hävdar sig på världsnivå hälsas det med glädje av den idrottsintresserade delen av svenska folket. Borde då inte dessa utövare ha möjlighet att välja att bo och verka också i Sverige? Idag motverkar skattelagstiftningen detta. Centerpartiet föreslår ett idrottskonto för att lösa elitidrottarnas skattesituation. Det innebär att en speciallösning i skattelagstiftningen på liknande sätt som idag finns för andra grupper, till exempel skogskonto för skogsägare och upphovsmannakonto för författare. Idrottskontot handlar inte om ett sätt att smita undan skatt. Tvärtom kan det ses som ett sätt att förhindra skattesmitning, genom att våra elitidrottare genom att få möjligheter att sprida ut sina intäkter inte längre ”tvingas” flytta utomlands till länder med ett lägre skattetryck. Självklart ska de betala skatt på inkomsterna, men först när pengarna rent faktiskt disponeras. Vad som ovan anförts om införandet av ett idrottskonto bör ges regeringen till känna.
De senaste 5–10 åren har stora ansträngningar gjorts inom de mest berörda idrotterna när det gäller läktarvåld. Som ett resultat av detta har exempelvis polisen generellt kunnat minska sina kommenderingar på senare år. Centerpartiet menar att ansvaret att motverka idrottsrelaterat våld i första hand är klubbarnas och supporterklubbarnas. Samtidigt kan inte samhället undandra sig sitt ansvar för ordningen utanför arenorna. En diskussion har förekommit om att klubbar som arbetar kommersiellt skulle få ett större ansvar för ordningen också utanför arenorna. Detta är emellertid juridiskt tveksamt då det är polisens sak att upprätthålla ordningen på gator och torg. Det är av vikt att utvecklingen av det så kallade läktarvåldet följas noga och inriktas på att det skall upphöra helt. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi vill också belysa en annan sida av läktarkulturen – vuxnas verbala beteende på läktarna. Det är mycket vanligt förekommande att idrottssupportrar häver ur sig svordomar och andra illalåtande uttryck. Detta är något som ofta anses legitimt då det sker på en idrottsläktare. Detta är inte i sin ordning. Det ger negativa signaler till andra vuxna och de barn som följer med sina anhöriga för att se på idrott. Idrottsupplevelser ska vara trevliga och spännande. Vi ska slippa höra och se hur människor beter sig illa, oavsett om det gäller ord eller handling. Idrott i alla dess former bör medverka till en positiv utveckling och till att aktivt ta ställning mot sådant som är dåligt och nedbrytande, något som i högsta grad gäller språkbruket på läktarna.
När det gäller möjligheten för domare att göra avdrag för sina utgifter och kostnader så begränsades den vid skattereformen för ett antal år sedan. I och med att varje idrottsplats anses vara domarens arbetsplats, medges inte sedvanliga ersättningar motsvarande t ex traktamentesersättning och reseersättning. En översyn bör göras för att slå fast att hemmet skall räknas som tjänsteställe för domarkåren. Detta bör ges regeringen till känna.
Proffsboxning har sedan mer än 30 år varit förbjuden i Sverige. När riksdagen tog detta beslut 1969 angavs riskerna för liv och hälsa som de viktigaste skälen. En statlig utredning har nu övervägt frågan om det är dags att legalisera proffsboxningen och andra kampsporter i Sverige. Gemensamt för dessa är bl a att avsikten är att slå ut eller på annat sätt ”oskadliggöra” motståndaren oftast genom slag eller sparkar mot huvudet.
I betänkandet om proffsboxning och kampidrotter (SOU 2003:24) kommer enmansutredaren till slutsatsen att proffsboxning i Sverige bör tillåtas. Utredaren menar att det enda starka kvarstående argumentet som kan användas för ett fortsatt förbud är de medicinska skadeverkningarna. Dessa skaderisker redovisas även i betänkandet. Utredningen slår fast att det finns allvarliga sådana, men påpekar att det finns risker av olika slag även inom andra idrotter. Fler sakkunniga i utredningen hävdar att de allvarliga hjärnskadorna som ofta blir följden för proffsboxare gör det motiverat att behålla förbudet. Vi delar denna uppfattning och menar att det vore ett allvarligt steg tillbaka att nu bortse från de allvarliga risker för liv och hälsa som främst följer av slag mot huvudet. Vi vill också hänvisa till en brittisk neuropsykologisk studie som redovisar att det finns en ökad mängd bevis för att professionell boxning kan leda till kroniska hjärnskador, medan amatörboxningen, främst på grund av restriktivare regler och huvudskydd inte innebär samma stora risker. Inom amatörboxningen finns heller inte den ekonomiska drivkraft som inom proffsboxningen, som ofta leder till att utövaren fortsätter alltför många år i ringen med de ökade risker som följer av att upprepade slag mot huvudet adderas och får en kumulativ effekt. I ett samhälle med starkt behov av att främja folkhälsa och humanistiska värden vore det en felaktig signal att nu legalisera proffsboxning. I stället bör de kampsporter med likartat syfte och brutalitet, som gjort sitt intåg på senare år, jämställas med proffsboxning och inte vara tillåtna i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringens utredare Bengt K Å Johansson har lagt fram förslag för att stärka folkrörelsernas ställning på spel- och lotterimarknaden. Han föreslår att vinsten från internationella kasinon ska tillfalla folkrörelserna vilket vi från Centerpartiet anser är bra och överensstämmer med det vi tidigare krävt. Ett av förslagen är också att rikslotterierna ska få sätta ut s k lottförsäljningsterminaler och där få sälja maximalt 75 procent av lotterna i ett lotteri. Centerpartiet anser dock att denna rätt även borde gälla det lokala föreningslivet. Flera föreningar skulle dessutom kunna samsas om en lottförsäljningsterminal så att lottköparen får välja mellan att ta en lott och stödja fotbollsklubben, ridklubben eller teaterföreningen. Detta vore en mycket bra möjlighet för det lokala föreningslivet att få utveckla sin lotteriverksamhet från papperslotter med kostsam tillverkning och distribution till att istället använda en mer modern lotteriform i linje med den nya tekniken. För det lokala föreningslivet skulle en sådan möjlighet kunna innebära ett väsentligt ekonomiskt tillskott och möjliggöra en förstärkning av verksamheten. Vad som ovan anförts om lottförsäljningsterminaler bör ges regeringen till känna.
Runt om i landet finns många aktiva idrottsföreningar, som äger sina lokaler och idrottsanläggningar. Vissa orter i landet har inte någon bygdegård eller något Folkets hus. Därför utnyttjas idrottsföreningens lokaler när de ska anordna en fest eller en studiecirkel. Dessvärre är ekonomin ganska dålig för många idrottsföreningar vilket innebär att det inte finns ekonomi för föreningen att rusta upp sina lokaler. Av den anledningen bör det göras en utredning med uppgift att se över möjligheten att införa ett bidrag till föreningsägda idrottslokaler samt övriga föreningsägda lokaler, som t ex hembygdsgårdar. Likaväl som det finns ett anslag för allmänna samlingslokaler, för köp, ny- och ombyggnad, standardhöjande reparationer samt för handikappanpassning, bör det finnas möjligheter för idrottsföreningar att söka bidrag till föreningsägda idrottslokaler enligt samma kriterier som till samlingslokaler.
Vad som ovan anförts om en utredning för att se över möjligheten att införa ett bidrag till föreningsägda lokaler liknande det för allmänna samlingslokaler bör ges regeringen till känna.
Föreningslivet har stor social betydelse och är också ett effektivt verktyg för möten mellan människor. Det är viktigt att människor medverkar och är delaktiga i idrottsföreningar och liknande. Föreningsverksamhet spelar en stor roll för att vi ska kunna ha ett levande närsamhälle. Folkrörelserna, föreningslivet och folkbildningen kan spela en avgörande roll för att skapa detta. Att ge liv åt goda förutsättningar för föreningslivets verksamhet är en viktig uppgift för stat och kommuner.
Centerpartiet manar till samling för en svensk ansökan om att få arrangera olympiska vinterspel i Östersund/Åre 2014. Om det över huvud taget ska vara möjligt att få till stånd ytterligare ett OS i Sverige är det politiskt och ekonomiskt enda realistiska ett vinter-OS. En kandidatur förutsätter en nationell samling av beslutsfattare, näringsliv och idrottsrörelsen. Det är Centerpartiet berett att bidra till. Vad som ovan anförts om ett olympiska vinterspel bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
|
|
Lars-Ivar Ericson (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Birgitta Carlsson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Jan Andersson (c) |
|
|
Håkan Larsson (c) |