lika villkor för ung kultur i hela landet 8Unga människor – barn och ungdomar – är vår framtid. Därför är det viktigt att vi bryr oss om dem, lyssnar på dem och ser till deras behov och utveckling. I denna motion har vi valt att lyfta denna grupp. Detta gör vi för att synliggöra unga människor och deras behov av kultur samt rätt att forma sin egen kultur. Dagens ungdomskultur ser helt annorlunda ut än gårdagens. Ungdomar måste få rätt förutsättningar för att få utöva och utveckla sin kultur. Varje generation måste ges utrymme att skapa sin vision, sitt innehåll och sina former. Ungdomarna själva måste få vara med och bestämma hur de vill utforma sina kulturella aktiviteter och sin kulturella delaktighet. Om kulturutbudet och kulturverksamheten fungerar bra för barn och ungdomar, så är förutsättningarna samtidigt goda för ett bra kulturliv för vuxna. Det är en viktig ungdomspolitisk uppgift att skapa ett ökat utrymme för ungdomars eget skapande och för ung kultur.
Centerpartiet vill med denna ungdomskulturmotion visa att det är viktigt att låta ungas kultur växa på ungas villkor, att de själv måste få vara med och utforma kulturen. Vi anser att stödet till ungdomars kulturverksamhet ska ske på ungdomars egna villkor och oberoende av vuxnas idéer och ambitioner. Ungdomarna runt om i landet måste få möjlighet till att få pengar på ett snabbt sätt, och inte som idag där det tar lång tid att få besked om ansökt bidrag från Ungdomsstyrelsen. Detta vill vi uppnå genom att tilldela ett särskilt anslag till ungdomars kultur som vill kallar för KUL-miljoner – ”kultur till unga i hela landet – av unga, med unga, för unga”.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Inledning 4
5 Kultur i skolan 4
6 Ungdomar i kommunernas verksamhet 5
7 Bidrag från Ungdomsstyrelsen 6
8 Ungas levnadsvillkor 7
9 KUL-miljoner lika villkor för ung kultur i hela landet 8
10 Graffiti 8
11 Barnkultur 10
11.1 Scen för egenskapande teater 10
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utvärderings- och uppföljningsmetoderna när det gäller skolans kulturuppgift bör ses över.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Ungdomsstyrelsen, i samarbete med kommunerna, bör få regeringens uppdrag att utarbeta konkreta planer för en högre prioritet av ungdomars kultur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Kulturrådet bör få i uppdrag att stimulera kulturinstitutionerna så att ungdomars delaktighet i kulturverksamhet vidgas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör få i uppdrag att göra en översyn av Ungdomsstyrelsen och Allmänna arvsfonden vad gäller bidragssystem för ung kultur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Ungdomsstyrelsens bidragssystem bör ses över så att det gäller all ungdomsverksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att en nationell ledningsgrupp för ungdomsfrågor bör inrättas under ungdomsministerns ledning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att prioritera ungdomars kulturverksamhet och möjlighet att själv få utforma kulturen med hjälp ett nytt anslag – KUL-miljoner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Fryshuset i Stockholm bör få ett treårigt nationellt uppdrag att arbeta fram en kunskapsbank om graffiti.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör tillsätta en parlamentarisk utredning för att se över hur barnkulturens villkor säkerställs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen låter utreda möjligheten till en fast nationell scen för egenskapad barnteater.
1 Yrkande 1 hänvisat till UbU.
Finns det verkligen en speciell kultur för unga? Kan man verkligen sortera ut ungdomar och deras kultur? Självklart deltar ungdomar i all kulturell verksamhet! Vi har valt att lyfta denna grupp särskilt för att synliggöra unga människor och deras behov av kultur samt rätt att forma sin egen kultur. Dagens ungdomskultur ser helt annorlunda ut än gårdagens. Och morgondagens ungdomskultur kommer att se helt annorlunda ut än dagens. Varje generation måste ges utrymme att skapa sin vision, sitt innehåll och sina former. Det går inte att ärva från en generation till en annan.
Vi tror att dagens traditionella svenska kulturpolitik på sin höjd är anpassad till de äldre generationernas ideologi, livsvärden och preferenser men överensstämmer dåligt med ungdomars värderingar. Ung kultur ska vara för unga, av unga och med unga. Kulturen ska ske på ungdomars egna villkor och oberoende av vuxnas ambitioner. Vi ser alltsomoftast olika ”kultursatsningar för unga” där vuxna tar initiativet till projekt ”för att fånga upp ungdomar på fallrepet”, ge dem alternativ till ”tramsaktiviteter” och erbjuda dem något ”vettigt” att göra eller ”ge ungdomar självförtroende”. Den unga kulturen reduceras till ”en förebyggande insats”. För att unga ska få resurser att genomföra något eget krävs det ofta ett syfte, helst mot något som t ex våld eller droger eller rasism.
Det är viktigt att Ungas kultur kommer utifrån dem själva. Att det är de unga som själva skapar sin kultur, att de får göra det och att det finns arenor och mötesplatser för detta. Vi kan läsa i färsk statistik från Ungdomsstyrelsens rapport Ung 2003 ”att ungdomar skapar allt mindre – och blir alltmer passiva mottagare av kultur”. Någonstans är det fel. Vad beror det på? Vi tror att unga själva ska få bestämma vad kultur är för något. Vi vuxna ska inte bestämma vilken kultur som är ”bra” eller vilken form den ska stöpas i.
Ungdomsstyrelsen har också noterat att det finns en långsiktig trend kring ungas psykiska ohälsa. Detta är alarmerande och dessa frågor måste lyftas i den allmänna debatten kring folkhälsoarbete. Hur kan våra nya och framtida vuxna bli hela människor om de inte får hjälp redan nu. Vi tror att kulturen kan spela en viktig roll även här. Att ungdomar efter egna intressen och idéer får utöva och utveckla sig, att finnas med i ett sammanhang på egna villkor. Därför är det viktigt att inte degradera ungdomar till rollen som deltagare i olika kulturprojekt utan i stället se till att de har rollen som initiativtagare. Det är en viktig ungdomspolitisk uppgift att skapa ett ökat utrymme för ungdomars eget skapande och för ung kultur.
Skolan är vår största och viktigaste kulturinstitution i samhället eftersom den i stort sett omfattar alla barn och ungdomar. Därför är det också viktigt att man lokalt utarbetar en strategi för hur man arbetar med kultur i skolan.
De nedskärningar som drabbade skolan under 1990-talet har inneburit stora påfrestningar på den kulturella verksamheten. Större barngrupper, större klasser, mindre personal och minskade ekonomiska möjligheter har gjort att barnens kontakt med kulturaktiviteter, möten med konstnärer och olika kulturformer saknas på många håll. Besöken på konsthallar, museer, bibliotek och inköp av teaterföreställningar har minskat. Omorganisationer och uppsplittring av resurser och att tidigare fungerande kontaktnät har brutits sönder har inneburit nya problem. Många kommuner har delat upp de resurser skolorna har att köpa teater och annan kultur för på de enskilda skolorna. Detta har lett till att varje enskild skolas resurser har blivit för små för att man ska ha råd att ta dit några föreställningar.
Visst finns det skolor idag som arbetar mycket med kultur och estetisk verksamhet men ofta hänger detta samman med enskilda engagerade skolledare eller lärare. Varje enskild skola bestämmer hur man ska arbeta för att förverkliga de nationella målen. Läroplanerna innehåller många formuleringar om skolans kulturuppgift.
Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola
har utvecklat sin förmåga till kreativt skapande och fått ett ökat intresse för att ta del av samhällets kulturutbud
har en förtrogenhet med centrala delar av vårt svenska och nordiska, inklusive det samiska, samt västerländska kulturarv
kan utveckla och använda kunskaper och erfarenheter i så många olika uttrycksformer som möjligt som språk, bild, musik, drama och dans
har utvecklat förståelse för andra kulturer.
Som det ser ut i dag går det knappast att uppfylla dessa krav med de knappa resurser som skolan har. Detta kräver förändring. Likaså är det viktigt att utvärdera hur väl målen uppfylls. Då kan man se vilka åtgärder som behöver göras för att säkerställa att målen om skolans kulturuppgift fullgörs. Centerpartiet anser att regeringen bör se över utvärderings- och uppföljningsmöjligheterna när det gäller skolans kulturuppgift. Detta bör ges regeringen till känna.
Den kommunala kultur- och fritidsverksamheten är en frivillig kommunal verksamhet som idag inte regleras i lag. Det har visat sig att de kommunala kultur- och fritidsbudgetarna många gånger till stor del är uppbundna i fasta anläggningar och institutioner eller i projekt som beslutats redan när budgeten tas.
Centerpartiet anser att det är viktigt att stödet till ungdomars olika kulturprojekt utformas på ungdomars egna villkor. Ungdomars egna initiativ till kultur och fritidsverksamhet kräver ofta ganska låga belopp för att komma igång, men de har inte tid att vänta ett år på att få dem.
Norrköping är en kommun där man arbetat framgångsrikt med kultur för unga. Utgångspunkten har hela tiden varit ur ett ungdomsperspektiv. Där har kommunen insett att det är viktigt att när ungdomar vill genomföra någon form av kulturaktivitet ska kommunen vara flexibel och obyråkratisk. Det är initiativen från de unga som räknas och prioriteras. Genom att kunna erbjuda en s k förlustgaranti från kommunen vågar man som ung ta steget att arrangera den där särskilda konserten eller feministiska poesikvällen. Norrköping sjuder av liv och engagemang. Inte minst genom att kommunen släpper fram och låter de unga själva bestämma utvecklingen och takten. Att satsa på ungdomskultur och ett rikt kulturutbud för unga ger samtidigt goda förutsättningar för ett bra kulturliv för vuxna. Via barn och ungdomar kan vi också få en breddning av deltagandet i det offentligt finansierade kulturlivet. Ungdomsstyrelsen bör, i samarbete med kommunerna, få regeringens uppdrag att utarbeta konkreta planer för en högre prioritet av ungdomars kultur. Detta bör ges regeringen till känna.
Om ungdomars intressen ska beaktas måste de ges verkliga maktresurser.
Beslutsfattandet i kommunerna ska tvingas ta hänsyn till ungdomars uppfattningar. Verksamheter som riktas till ungdomar ska i mycket högre grad förvaltas och utformas av de berörda. Om inte ungdomarna är med är risken stor att det endast är en viss typ av kultur och idrott som premieras. Pengar ska fördelas till ungdomskulturer och fritidsverksamheter på ett sätt som tar hänsyn till att ungdomar inte är en homogen massa. Det innebär att politiker och tjänstemän måste vara beredda att tänka i nya banor och inte säga nej till förslag som kanske utmanar traditionella former. Kommuner kan också ta egna initiativ till att starta mötesplatser, men utformningen måste ske på de ungas egna villkor. Kulturrådet bör få i uppdrag att stimulera kulturinstitutionerna att vidga möjligheterna för ungdomar att både ta del av och delta i verksamheten. Detta bör ges regeringen till känna.
De två största bidragsgivarna till ung kultur är idag Ungdomsstyrelsen och Allmänna arvsfonden. Åtskilliga miljoner delas varje år ut till olika ungdomsprojekt. Tyvärr händer det inte alltför sällan att det är just ungdomens statliga försvarare, som släpper igenom dessa ”behandlingsprojekt”. Regeringen bör få i uppdrag att göra en översyn av Ungdomsstyrelsens och Allmänna arvsfondens bidragsgivning vad gäller ung kultur. Detta bör ges regeringen till känna.
I vårt samhälle diskuteras det ofta om vikten av att mötas över generationsgränser. Att som ungdom möta äldre människor och vice versa på ett naturligt sätt. Genom föreningslivet skapas sådana mötesplatser där intresset för ett specifikt ämne eller område är viktigare än vilken generation man tillhör. Idag motverkas detta genom det stela bidragssystemet som Ungdomsstyrelsen tillämpar. I en organisation/förening som bedriver ungdomsverksamhet måste minst 60 % av medlemmarna vara mellan 7 och 25 år för att föreningsbidrag skall utgå från Ungdomsstyrelsen. Här kommer många organisationer i kläm, organisationer som har en betydande ungdomsverksamhet men som samtidigt bedriver verksamhet för vuxna. Många organisationer känner sig tvungna att bryta sig ur moderorganisationen och ägna sig renodlat åt ungdomsverksamheten. Detta ter sig oflexibelt och motverkar samtidigt mötena över generationer. Det är olyckligt att diskriminera en organisation som bedriver verksamhet för alla åldrar. Varför inte se det som en stor tillgång att låta unga och äldre få en naturlig mötesplats? Hur många procent ungdomar som är medlemmar i en förening bör inte vara det viktigaste. Det viktigaste bör vara att verksamheten riktar sig till ungdomar. Centerpartiet önskar att Ungdomsstyrelsens bidragssystem ses över i detta hänseende. Detta bör ges regeringen till känna
Regeringens mål om att ungas villkor ska förbättras har inte resulterat i någon bättre situation för ungdomarna i Sverige. Ungdomsstyrelsen har framfört kritik gällande hur informationen om ungas villkor inte leder till praktisk politik eller särskilda insatser. Det kräver förändringar i ungdomspolitikens former och en starkare prioritering för att uppsatta mål ska sättas i praktik.
Riksdagen antog 1999 tre övergripande mål för ungdomspolitiken. Målen syftar till att ge unga möjlighet till ett självständigt liv, möjlighet till inflytande och delaktighet och att samhället ska tillvarata ungdomar som en resurs. Ungdomsstyrelsen har skrivit en rapport om hur de ungdomspolitiska målen har uppfyllts de senaste åren. Resultatet visar på en splittrad bild över hur målen uppfyllts. I en del områden har ungas villkor förbättrats medan villkoren inom andra områden har försämrats eller blivit oförändrade.
Ungdomars liv och vardag har förändrats i förhållande till äldre generationers ungdomstid. Det medför att nya insatser krävs från samhället. Tiden mellan flytten från föräldrahemmet och när man själv bildar familj har förlängts kraftigt, vilket innebär att en ny livsfas som ung vuxen skapats. Utvecklingen har både att göra med förändrade attityder inom ungdomsgruppen och de förändrade livsvillkoren för unga vuxna. Mellan 1990 och 1999 steg exempelvis etableringsåldern på arbetsmarknaden från 21 till 30 år. Något som för med sig svårigheter att leva ett självständigt liv på områden som ekonomi, bostadssituation och familjebildning. Då unga vuxna får mindre försörjning genom arbetsmarknaden blir det ekonomiska beroendet av föräldrar eller samhället allt större. Det är oerhört viktigt att säkra kunskapen om ungas välfärd och levnadsvillkor. Centerpartiet anser därför att en nationell ledningsgrupp för ungdomsfrågor inrättas under ungdomsministerns ledning. Detta bör ges regeringen till känna.
lika villkor för ung kultur i hela landetStödet till ungdomars egen kulturverksamhet ska ske på ungdomars egna villkor och oberoende av vuxnas idéer och ambitioner. Centerpartiet har avsatt 115 miljoner kronor till en särskild satsning på ung kultur i hela landet. Anslaget kommer under mandatperioden att utökas till 290 miljoner kronor, vilket ger varje kommun en miljon var, oberoende av hur många invånare det finns i kommunen.
Vi kallar anslaget KUL-miljoner som betyder ”kultur till unga i hela landet – av unga, med unga, för unga.” Vi vill att ungdomarna på orten själva får bestämma hur resurserna ska fördelas. Även de ungdomar som inte tillhör någon förening ska kunna ta del av dessa pengar. Pengarna ska inte behöva användas till projekt som är mot eller för något. Tvärtom, ungdomar ska kunna starta kulturprojekt för att det är roligt, för att kunna skapa sin egen kultur och för att få en plats i kulturpolitiken. Medlen ska kunna användas för att arrangera mindre projekt, av engångskaraktär, som till exempel konserter, teaterföreställningar, utställningar eller dylikt. Poängen är att ansökningsförfarandet är mindre byråkratiskt än annars och att ungdomarna kan få ett snabbt beslut från kommunen. Att på detta sätt göra resurser mer tillgängliga för unga människor kan vara ett bra sätt att stimulera till initiativ och engagemang. Man visar en tilltro till ungdomars förmåga att utveckla och ta ansvar för sin fritid. Vad som ovan anförts om att prioritera ungdomars kulturverksamhet och möjlighet att själv få utforma kulturen med hjälp ett nytt anslag – KUL-miljoner, bör ges regeringen till känna.
Det mesta inom kulturen förändras. Musiken, dansen och konsten. Vi ser hur utvecklingen går framåt. Inom musiken har trenderna varierat mellan blues, rock, pop och hip hop. Olika falanger och konstarter byter av varandra och fungerar sida vid sida. Inom konsten har ungdomars kreativitet bidragit till att en förhållandevis ny konstform och rörelse etablerat sig – graffiti. Graffiti visar på ett nytt, och för många annorlunda, sätt att måla och uttrycka sig på. Debatten om graffitins vara eller icke vara har rasat och många vuxna gör sitt bästa för att stänga ute graffitin. Graffitins motståndare hävdar att graffiti är inkörsporten till kriminalitet och skall bekämpas med alla medel medan graffitins förespråkare anser att det är svårt att lagstifta bort en ungdomskultur. Vad vi än anser om graffiti så är den här för att stanna. Frågorna vi ställer oss är: Hur kan vi låta graffitin växa utan inslag av skadegörelse? Hur kommer vi tillrätta med klotter?
Centerpartiet arrangerade ett graffitiseminarium i Riksdagshuset under våren 2003. Det var ett välbesökt seminarium av både graffitiförespråkare, motståndare samt utövare. Det var många som bidrog och delade med sig av sina erfarenheter – både goda och dåliga. Slutsatsen av detta endagsseminarium var att vi inte kommer någonstans med att förbjuda och nonchalera denna rörelse. Istället måste samhället möta dessa utövare i en dialog samt med respekt.
I Stockholm har man fram till nu haft nolltolerans. Kommunen har inte tillåtit lagliga väggar utan istället startat en form ”av krig” mot utövarna. I Stockholm gick man så långt att man gick in och förbjöd en garffitiutställning. Flera andra kommuner har gått i Stockholms fotspår när det gäller inställningen till graffiti. Vi frågar oss vad som har hänt? Har vi fått mindre klotter på otillåtna platser? Hur mår ungdomarna som vill utöva laglig graffiti? Motståndarna hävdar bestämt att graffitiutövarna inte vill måla på tillåtna platser – det ligger i graffitirörelsens natur att all målning ska ske på otillåtna platser, att den ska vara olaglig. Men lyssna på utövarna och förespråkarna. De vill inget hellre än att de ska få tillåtna platser att måla på.
Det finns kommuner som har arbetat effektivt med klotterproblematiken samtidigt som graffitin fått plats att växa. I Norrköping har man under många år arbetat med ungdomar och graffitiutövare genom att bl a upprätthålla ett stort område i Norrköpings hamn för graffitikonst. Den lagliga graffitiväggen i Norrköping har medfört att ungdomar från andra kommuner söker sig dit. En intressant notering är att de lagliga graffitiväggarna lockat många tjejer som inte målar graffiti i vanliga fall, eftersom det inte finns några lagliga ställen att måla på. En annan god effekt av satsningen i Norrköping är att man där inte har några stora problem med klotter på otillåtna platser. Där tror man att en nyckelfaktor har varit att man hela tiden fört en dialog med utövarna och respekterat deras konst. Modellen som använts i Norrköping har fungerat bra där, det kan dock finnas andra bra sätt att komma tillrätta med klotterproblematiken på andra ställen i landet. Det är viktigt att finna nya, och kanske olika, vägar och sätt för att främja graffiti och samtidigt motverka klotter.
I Brygge, Belgien, har de arbetat på ett annat sätt för att komma tillrätta med klotter och graffiti. Istället för att bara se till skadegörelsen så fokuserade de på graffiti som konst. Och genom att ändra synsätt var de också tvungna att lösa problemet ur ett annat perspektiv. De införde lagliga graffitiväggar, belgiska järnvägen donerade gamla godsvagnar att försköna, de arrangerade särskilda graffiti-workshops och graffitimålarna fick visa upp sin konst och målande inför publik. Det har nu gått så långt att folk till och med beställer målningar. Brygges graffitiprojekt ”Gran n A’rt” har belönats med EU:s pris för bästa brottsförebyggande åtgärder. Brygge visar tydligt att det finns andra vägar att gå för att komma tillrätta med graffiti och klotter.
Idag finns det ingen samlad kunskap om graffiti, inte heller någon kunskapsbank kring hur man i olika kommuner arbetar med graffiti och det otillåtna klottret. Vi tro att genom att samla kunskap kan man inspirera många kommuner att arbeta positivt med graffitin. Fryshuset i Stockholm bör få ett treårigt nationellt uppdrag att arbeta fram en kunskapsbank om graffiti. Detta bör ges regeringen till känna.
Att det är viktigt med barnkultur anser de flesta. Det är sällan vi möter på motstånd när vi pratar om att barnkultur ska prioriteras. Enligt Barnkonventionen har vi också skyldighet att tillgodose barns rätt till kultur och rätt att delta i konstnärligt och kulturellt skapande. Barnkultur spänner över ett brett område. Det handlar inte bara om att barn ses som konsumenter av en kultur skapad av vuxna. Barnkultur är lika mycket att uppmuntra barns eget skapande. Fungerar kulturutbudet och kulturverksamheten fungerar bra för barn och ungdomar, så är förutsättningarna samtidigt goda för ett bra kulturliv för vuxna. Alla människor i samhället ska aktivt ha möjlighet att delta i, och engagera sig i, kultur och samhällsfrågor. Vi får inte glömma att dagens barn är framtidens vuxna och därmed vår framtid. Därför är det viktigt att barnens möjlighet till kultur, att utöva och njuta av kulturen, grundläggs i tidig ålder.
Barn ska ha lika möjligheter att utöva sin ”favoritkultur”, utan att detta styrs av föräldrarnas inkomster eller av geografisk hemvist. Centerpartiet har målmedvetet arbetat för att barn ska ha en framskjuten plats i den nationella kulturpolitiken och att barnkultur inte ska diskrimineras i förhållande till vuxenkulturen. För att säkerställa att barnkulturen ges den plats och det utrymme den behöver anser vi att regeringen bör tillsätta en parlamentarisk utredning för att se över hur vi säkerställer barnkulturens villkor. Detta bör ges regeringen till känna.
Barn behöver rätt till teaterupplevelser samt rätt till ett eget teaterutövande. Att få vara delaktig i skapande, att producera sina egna berättelser och sin egen teater gör att man får utlopp för egen kreativitet och blir satt i ett sammanhang. Genom att inrätta en fast nationell scen för den egenskapande barnteatern lyfter vi frågan samtidigt som vi skapar en arena för barnteater. Centerpartiet önskar att regeringen ser över möjligheten till en fast nationell scen för egenskapad barnteater. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
|
|
Lars-Ivar Ericson (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Jan Andersson (c) |
|
Birgitta Carlsson (c) |
Håkan Larsson (c) |