Såväl antisemitismen som islamofobin är på frammarsch i Sverige. Dessa läror av hat har många beröringspunkter och föds ur likartade fördomar. Det demokratiska samhället måste intensifiera kampen mot dessa irrläror.
Public service-företagen har vid ett flertal tillfällen bidragit till att sprida antisemitism och islamofobi. Regelverket för dessa företag ska ses över så att det inte kan ske i framtiden.
En större informationskampanj riktad mot nyckelgrupper om antisemitism och islamofobi bör genomföras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kamp mot antisemitism.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kamp mot islamofobi.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över reglerna för public service-företagen så att dessa inte bidrar till antisemitism och islamofobi.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra en större utbildningssatsning mot antisemitism och islamofobi.1
1Yrkande 4 hänvisat till UbU.
Händelserna i Mellanöstern under den andra intifadan och terrorattackerna den 11 september har bidragit till en ökad antisemitism och islamofobi – fientlighet gentemot judar och muslimer - runt om i världen. I dagens spända världsläge, med en växande islamisk fundamentalism, en brinnande konflikt i Mellanöstern, stora regioner med nästan uteslutande totalitära stater och en serie militära interventioner från västmakters sida så är grogrunden för extremism, hat och indoktrinering stark. Behovet av upplysning och demokratiska motkrafter är därför ytterst centralt.
Antisemitismen är en av de äldsta plågor vår värld skådat. Genom åren har fördomar, vanföreställningar och hat gentemot judar ändrat karaktär och uttryckssätt. Den tidiga antisemitismen vilade på kristen grund. Under 1800-talet artikulerades den i vetenskapliga termer och under 1900-talet blev antisemitismen huvudingrediensen i den nazistiska ideologin. I dag finns judehatet inbäddat i konspirationsteorier om judiskt världsherravälde, islamistisk fundamentalism och i totalitära ideologier på den extrema höger- och vänsterkanten. Centralt för dagens antisemitism är att den legitimeras, hämtar inspiration från och har sin centrala arena inom hatet mot staten Israel.
Antisemitismen har överlevt epoker, imperier och samhällsomvandlingar i 2000 år. Detta beror till stor del på att antisemitismen genom åren har ideologiserats. Det har producerats skrifter, arrangerats konferenser, bildats partier, organiserats kampanjer och stiftats lagar. När vanföreställningar organiseras och ideologiseras överlever de längre, går i arv och blir allt svårare att bryta ned med kunskap, fakta och argument.
Islamofobin, fördomar och hat gentemot muslimer, är ett nyare fenomen. Den finner dels uttryck i form av allmänna fördomar om islam och muslimer, där bilden av den skäggige fundamentalistiska terroristen projiceras på alla muslimer oavsett vilka de är. Den växer också inom invandrarfientliga grupper. Konspirationsteorier sprids om att islam och muslimer söker ockupera Europa – att det finns en dold agenda hos muslimer att genom invandring på längre sikt ta över västerlandet och skapa det globala kalifatet. Just de senare konspirationerna frodas friskt i en tid som denna, när oro och konflikter satt världen i en tryckkokare. Islamofobin är inne i en fas där den håller på att ideologiseras på samma sätt som antisemitismen en gång gjorde.
När totalitära diktaturregimer i arabvärlden sponsrar internationell terrorism och uppmanar till självmordsterror blir konsekvensen att många ser den enskilde muslimen som terrorist. Många länder i EU har en mindre konfrontativ inställning än USA till diktaturerna i arabvärlden, men däremot riktas en tydlig udd mot muslimska minoriteter i Västeuropa. Konsekvensen blir att stora grupper vanliga muslimer får utstå misstänksamhet och diskriminering till följd av vad de regimer som drivit dem på flykt gör.
Antisemitism och islamofobi är otäcka fenomen eftersom de pekar ut vissa grupper. Därmed är det alla demokraters ansvar att bekämpa lärorna. Om det bara är judar som bekämpar antisemitismen är slaget förlorat och om bara muslimer kämpar mot islamofobin kommer fördomarna gentemot muslimer att få ytterligare fotfäste. Det är ett demokratiskt ansvar för människor att ställa upp för varandra, och de grupper som är utsatta behöver samhällets stöd – inte människors, politikers och mediers spott och spe.
I Sverige har flera allvarliga händelser ägt rum de senaste åren, både med antisemitiska och islamofobiska motiv. Hot och trakasserier mot judiska institutioner och personer har ökat. En manifestation mot antisemitism och islamofobi arrangerad av Liberala Ungdomsförbundet i april 2002 attackerades med våld av maskerade aktivister från en demonstration tillhörande Palestinagrupperna. En person misshandlades och slagord som ”död åt judarna” ekade över torget. Vid flera tillfällen har polis fått ingripa för att stoppa våldsamma aktivister på yttersta vänsterkanten, bland annat i samband med en israelisk kulturafton på restaurang Nalen i Stockholm och vid ett möte mot antisemitism och terrorism på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm. I samband med manifestationer mot Israel syns allt oftare antisemitiska budskap på plakat och flygblad. Judendom likställs med nazism. Sionismen beskrivs som en rasistisk ideologi och konspirationsteorier om att judar söker världsherravälde börjar åter göra sig hörda.
Rasistiska grupper har drivit omfattande hatkampanjer mot islam, bland annat under rubriken Jihad i Folkhemmet, och vid praktiskt taget alla ärenden som rör moskébyggen försöker högerextremister stoppa markanvisningar och byggen genom demonstrationer och kampanjer. I kampanjerna utmålas islam som oförenlig med västerlandets värderingar, och kampanjerna riktar sig till den etniskt svenska folkmajoriteten. Syftet är att majoriteten ska känna oro och vilja begränsa invandringen från muslimska länder.
Sverige har en stor trovärdighet i arbetet mot rasism. Projekten Levande Historia och Stockholmskonferensen har bidragit till detta. Men det krävs att nya initiativ tas.
Svenska myndigheter måste vara på sin vakt mot grupper och nätverk som hemfaller åt antisemitisk och islamofobisk propaganda. Det handlar om extrema religiösa fanatiker, nazistiska och främlingsfientliga grupper och extremister på den yttersta vänsterkanten. Dessa grupper tenderar att ta till våld – varje öppet och demokratiskt samhälle har en skyldighet att nära följa deras verksamhet så att oskyldiga inte skadas.
Inom utbildningsväsendet måste lärarkåren ha kunskap och mod att våga diskutera frågor som rör till exempel hat, rasism och extremism. Händelseutvecklingen i Mellanöstern kan aldrig motivera flathet mot antisemitismen. Viljan att bekämpa terrorismen får aldrig innebära att oskyldiga muslimer blir diskriminerade. Tvärtom blir uppdraget att arbeta för allas rätt till frihet och trygghet ännu viktigare. En större utbildningssatsning bör genomföras, där strategiska grupper såsom lärare, personal inom rättsväsendet, journalister och opinionsbildare får tillfälle att fördjupa sig kring dessa viktiga frågor.
Vid flera tillfällen har public service-medierna brustit i sitt ansvar att skildra sakligt och vara oberoende i sin rapportering, bland annat när det gäller antisemitism. Ett exempel är satirprogrammet 3makten, som blev hårt kritiserat för antisemitism. Ett annat är det nu nedlagda Mediemagasinet som i ett avsnitt hävdade att journalister med judisk bakgrund inte kan rapportera sakligt och att medierna styrs av en judisk lobby. Ett tredje exempel är SVT Uppdrag Granskning i våras som tillät hundratals nazistiska och antisemitiska inlägg på sin hemsida i ett dygn efter ett reportage om den svenska regeringens hållning i Mellanösternfrågan.
Även vad gäller muslimer förekommer övertramp. Det är mycket centralt att enskilda individers övergrepp inte tas till intäkt för att dra alla muslimer över en och samma kam. Än så länge har vi varit någorlunda förskonade från de värsta övertrampen i svensk media – men vi behöver bara titta på våra europeiska grannländer för att se vad framtiden riskerar att leda till.
Riksdagen bör vara tydlig i att public service-medier har ett ansvar att inte understödja fördomar och hat. Om så krävs bör regelverket för public service-företagen ytterligare förtydligas.
Den som inte är tydlig i sitt avståndstagande mot våld, extremism och hat kommer aldrig att lyckas skapa ett samhälle med demokrati och tolerans. Därför krävs att både det svenska samhället och de muslimska organisationerna gemensamt arbetar för att bekämpa den islamiska fundamentalismen och terrorismen. Grupper som al-Qaida och Hizbollah går i dag i bräschen för en global ideologi med totalitära anspråk. Terror är dessa gruppers metoder och verktyg. I arbetet med att bekämpa islamofobin är det nödvändigt att bekämpa den globala terrorism som i dag använder islam som arena – annars kommer alla muslimer att dras över samma kam i ännu högre utsträckning än vad som redan sker i dag.
Det svenska samhället måste ge maximalt stöd till muslimer som kämpar mot terror och fundamentalism, och vara vaksamt mot grupper som lierar sig med terrornätverk som försöker etablera sig i Sverige. Detta innebär också att de islamska föreningarna i Sverige måste vara tydliga i sina fördömanden av terrorismen.
Det öppna demokratiska samhället har kapacitet att hantera sina fiender. Men för detta krävs kunskap, insikt och politiskt civilkurage. I en tid som denna får varken politiken eller vi som individer svika i grundläggande värderingsfrågor som kampen mot rasism och antisemitism.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Erik Ullenhag (fp) |