Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra en översyn av hur ansvaret för amatörkulturen skall kunna samordnas.
I de kulturpolitiska målen från 1974 och 1997 betonas att alla skall stimuleras till eget skapande. Andra centrala målformuleringar som anknyter till amatörkultur handlar om delaktighet, användning av yttrandefrihet, kulturarv, mångfald. Regeringen har i skrivelse 2001/02:176 Kultur och delaktighet för riksdagen redovisat en stor minskning under 1980- och 1990-talen av de flesta formerna för eget kulturellt skapande som ingår i undersökningen.
Amatörkulturens organisationer har stora möjligheter att medverka till ökat deltagande om de ges bättre verksamhetsmöjligheter. Amatörkulturens föreningar har även en viktig funktion som arbetsgivare åt professionella artister. De medverkar som solister eller ledare i många amatöruppsättningar. Men dessa organisationer har fått sina möjligheter att verka starkt beskurna under senare år. Den kraftiga urholkningen av studieförbundens anslag är givetvis en starkt bidragande orsak.
De centrala amatörorganisationerna har även de fått sina anslag urholkade eftersom de inte hör till de grupper som enligt nuvarande bestämmelser får kompensation i anslagsgivningen för höjningen av pris- och lönekostnader. (Till detta återkommer vi i en särskild motion.) Men man kan också märka en smygande förändring i det offentligas inställning till amatörkulturen som sådan. Sålunda har exempelvis kulturkonsulenternas uttryckliga uppdrag att ”höja kvalitén inom amatörkulturen och att ge konstnärer utvecklingsmöjligheter genom att arbeta som pedagoger och inspiratörer” (kulturpropositionen 96/97:3) i senare allmänna riktlinjer från Kulturrådet tunnats ut till att handla om att ge ”såväl amatörer som professionella kulturarbetare i länet/regionen möjlighet till utveckling”.
Enligt Amatörkulturens samrådsgrupp (ax) har konsulentverksamheten inte heller planerats i samverkan med amatörorganisationerna, något man framhåller i ett kritiskt remissvar på Utvärdering av regionala konsulenter inom dans- och konstområdet. Ax undrar där varför inte danskonsulenternas relation till studieförbunden har utvärderats. Man anser också att dans- och konstkonsulenternas verksamhet borde jämföras med konsulenter för amatörteater och körer.
Studieförbunden har en viktig roll för amatördans. Sammanlagt anordnades närmare 400 000 studiecirkeltimmar på enbart dansområdet under år 2001. Mellan 80 och 90 procent av deltagarna i cirklar i Jazzdans och klassisk dans och 64 procent av deltagarna i folklig dans är kvinnor.
Utvärderingen får även beröm av ax, exempelvis för att den försöker anlägga ett genusperspektiv och för att man utvecklar begreppet medverkandekultur.
Det är Vänsterpartiets åsikt att förutsättningarna för människors eget skapande behöver belysas ur ett helhetsperspektiv. I dag är det oklart var ansvaret för amatörkulturen ligger. Centrala amatörkulturorganisationer får anslag via Statens kulturråd, vilket utöver fördelningen av detta stöd inte anser sig ha ansvar för att följa och ha överblick över amatörkulturområdet. Folkbildningsrådet å sin sida ansvarar för fördelningen av medel till studieförbunden. Men inte heller Folkbildningsrådet har överblick eller anser sig ha i uppdrag att ta helhetsansvar för amatörområdet. Till följd av detta finns i dag exempelvis ingen statistik över den sammanlagda omfattningen av amatörkulturverksamhet i landet. Det är överhuvudtaget oklart var ansvaret för amatörkulturen ligger.
För sju år sedan bildades ax i syfte att samordna, stödja och stärka de enskilda organisationerna. Man har också arbetat för att utveckla och effektivisera samarbetet med studieförbunden. Ax representerar de stora organisationer som är verksamma med amatörkultur. Flera av dessa arbetar tvärs över generationsgränserna med barn, ungdomar och vuxna. Dessa organiserar sammanlagt drygt 600 000 utövare. Ax har också, tillsammans med bl.a. Uppsala universitets musikvetenskapliga institution, fungerat som samarbetspart till Unesco i samband med en nordisk kartläggning av amatörkulturen och ett seminarium som hölls på detta ämne i november 2001.
När det nu finns en väl fungerande samrådsorganisation som representerar i stort sett hela det svenska amatörkulturlivet, menar Vänsterpartiet att en lösning på ansvarsfrågan kunde vara att förlägga ansvaret för att fördela de statliga amatörkulturmedlen till denna, på samma sätt som t.ex. Riksidrottsförbundet har i uppdrag att fördela medlen till idrottsorganisationerna. Vi har i tidigare motioner efterfrågat en samordning och ett tydligt ansvarstagande för amatörkulturen, men då inget hänt på området anser vi oss behöva återkomma i denna fråga. Regeringen bör göra en översyn av hur ansvaret för amatörkulturen kan samlas och därmed möjliggöra en medveten och kraftfull amatörkulturpolitik. Detta bör tillkännages för regeringen.
|
Stockholm den 4 oktober 2003 |
|
|
Peter Pedersen (v) |
|
|
Rossana Dinamarca (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Siv Holma (v) |
Rolf Olsson (v) |
|
Tasso Stafilidis (v) |
Alice Åström (v) |