Riksdagen begär att regeringen överväger åtgärder i syfte att underlätta utbyggnaden av s.k. e-bio.
Bland de nationella kulturpolitiska målen, som riksdagen antog år 1996 (bet. 1996/97:KrU1), finns bl.a. målet att värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda e-biografer samt att verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser.
Det är alltså viktigt att kulturen görs tillgänglig för alla människor. Det finns många kulturella uttrycksformer. En av dessa är biograffilmen. I samband med TV:s starka inmarsch i de svenska hemmen och senare möjligheten att se film på video befarade många att biografernas tid snart skulle vara ute. Men så har det inte blivit. Det produceras i dag många filmer inom landets gränser, det finns ett filmavtal som säkerställer en viss finansiering, det byggs regionala filmcentra osv. Dessutom är det, inte minst bland ungdomar, fortfarande mycket populärt att se film på biograf, där man får en kulturell upplevelse i ett större socialt sammanhang än hemma framför video- eller dvd-spelaren.
Det finns olika filmbolag och olika biografkedjor som styr hur, var och när filmer har premiär. Med traditionell filmteknik begränsas antalet biografer som kan premiärvisa en film av antalet framställda kopior. Det gör att det är de biografer med det största underlaget avseende presumtiva biobesökare som tilldelas premiärvisningarna. Av naturliga skäl gynnas de boende i storstäder av detta, medan intresserade filmentusiaster ute i landets mindre kommuner får göra långa resor för att få se en ny film tidigt eller så får de helt enkelt avvakta till dess filmen kommer till den egna biografen. Det är givetvis önskvärt att biobesökare på olika håll i landet i möjligaste mån ges likvärdiga förutsättningar.
Ett sätt att förbättra utbudet och tillgängligheten av ny film är den så kallade e-bion. Här används inte traditionell film utan film i digital form. Systemet är mindre kostsamt och möjliggör framtagandet av många fler kopior till rimliga kostnader. Det gör att t.ex. Folkets Hus i Degerfors kan visa nya filmer som ”Ondskan” lika tidigt som biograferna i landets större städer. Det ger också fördelar när det gäller utbildning och möjliggör dessutom att man kan se direktsända konserter och andra evenemang.
Det finns emellertid ett problem: den tekniska utrustningen som krävs för att spela upp de digitala filmerna är mycket dyr och därför svår att investera i för en liten biograf. Regeringen bör därför överväga åtgärder i syfte att underlätta utbyggnaden av så kallad e-bio i landet. Detta bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att utreda utifrån det i motionen anförda.
|
Stockholm den 4 oktober 2003 |
|
|
Peter Pedersen (v) |
|
|
Rossana Dinamarca (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Siv Holma (v) |
Rolf Olsson (v) |
|
Tasso Stafilidis (v) |
Alice Åström (v) |