Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en ny beslutsordning rörande disposition av det nationella kulturarvet.
När museer ute i landet gör framställningar till centrala museer om att få låna föremål, har det visat sig att den centrala institutionen själv har att besluta och att detta beslut inte kan överklagas. Som exempel kan nämnas framställan för några år sedan från Slotts- och Domkyrkomuseet i Linköping till Historiska museet om att få låna delar av det östgötska kulturarvet, bl.a. den s.k. Linköpingsskatten. Ett annat exempel är framställningar om lån av det s.k. Motalaspännet i samband med Birgittajubileet i Östergötland år 2003. När framställningarna avslagits saknas möjlighet till överklagande. Detta förhållande har bekräftats av regeringen i svar till Länsstyrelsen i Östergötland i april i år.
Denna beslutsordning riskerar att leda till onödiga motsättningar mellan centrala och regionala intressen. Det är därför mycket önskvärt att en beslutsordning skapas som möjliggör en lämplighets- och intresseavvägning av en från parterna fristående instans.
En översyn av beslutsordningen i frågor rörande disposition av det nationella kulturarvet i syfte att skapa en ny och mer ändamålsenlig sådan behöver således ske.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Linnéa Darell (fp) |