Motion till riksdagen
2003/04:Kr244
av Carl-Axel Roslund (m)

Skeppsvraken


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagstiftningen rörande skydd av skeppsvrak bör ses över.

Motivering

Sverige har norra Europas längsta kustlinje, och följaktligen har vi också en stor mängd skeppsvrak längs kusterna. Vraken utgör en del av vår historia och kan berätta om tider som varit, hur man levde ombord, vilken teknik som använts samt utgör rent allmänt ett värdefullt tillskott av svenska sevärdheter – detta under förutsättning att de får förbli intakta och inte fördärvas.

Den lagstiftning som finns på området har nu många år på nacken och går tillbaks till tider då det inte fanns GPS, ekolod eller andra sofistikerade instru­ment. Ej heller fanns möjligheter för amatördykare att nå ner till några större djup. I dag är amatördykning något av en folksport, och utvecklingen har nått dithän att en skicklig sportdykare utan större besvär når ner till 80 meters djup och med hjälp av moderna instrument lätt lokaliserar förlista fartyg, ofta bara för att finna dem plundrade, fördärvade och ointressanta. Detta sker trots att vi i våra vatten inte har skeppsmask och vraken därigenom kan vara intakta under mycket lång tid.

Ett fartyg som går under utsätts omedelbart för plundring, och såväl Kustbevakningens dykare som amatördykare kan intyga att allt monteras bort och försvinner. Kvar finns bara ett ointressant, ofta helt fördärvat, skrov. Den upp­levelse det måste innebära att undersöka ett intakt skeppsvrak förvägras därmed alla andra samtidigt som värdefull historisk information går förlorad.

Ett skydd för skeppsvrak äldre än 100 år finns visserligen, men genom att hävda att vraket endast är 98 år kommer plundrarna undan. Även yngre vrak måste anses ha ett stort historiskt och kulturellt intresse. Svårigheterna att stävja plundringen är uppenbara, då man måste ta dem på bar gärning, fast för­ankrade ovan vraket och under aktiv dykning.

I dag ges bärgningsrätt kostnadsfritt av försäkringsbolag, eller länsstyrelsen, som inte tycks inse vilket värde intakta skeppsvrak utgör. I andra länder har man insett värdet och där gäller regeln ”inte ta, inte röra – men gärna dokumentera och fotografera”. Man underlättar till och med för amatördykare genom att fästa ankarbojar för att underlätta dykning och inte förstöra i onödan.

För att även nästa generation skall få uppleva intakta skeppsvrak bör lagstiftningen ses över – i syfte att skydda det som faktiskt är en del av vårt kulturarv.

Stockholm den 1 oktober 2003

Carl-Axel Roslund (m)