Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att i regleringsbrevet till Forum för levande historia ytterligare lyfta fram romernas historiska situation i såväl Sverige som i övriga Europa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att undersöka möjligheten att vid lämpligt universitet/högskola skapa en institution/universitetsprogram som inriktas på studier av och forskning om romsk kultur.1
1Yrkande 2 hänvisat till UbU.
När man tar del av rapporter och litteratur som beskriver romernas utsatthet, deras utanförskap och den ömsesidiga misstänksamhet som går i dagen vid kontakten med majoritetssamhällets företrädare är det lätt att svartmåla den framtida utvecklingen. Det är därför av stor vikt att romernas situation uppmärksammas och förbättras, att diskriminering och förtryck bekämpas och att såväl myndigheter som enskilda medborgare ställs till svars för övergrepp begångna mot de romska minoriteterna. Men det är också viktigt att romer och majoritetsbefolkning lär sig förstå varandra på det rent mänskliga planet, bortom etniska och kulturella gränser. Alltför ofta ställer vi våra förhoppningar till institutionaliserade lösningar och glömmer att det är vi som människor som måste ifrågasätta vårt beteende och vårt sätt att se på omgivningen för att en förändring ska komma till stånd och bli bestående.
Om man tittar på romernas situation i Östeuropa i dag och jämför med svenska förhållanden kan det vid en första anblick se ut som om romerna i Sverige är tämligen lyckligt lottade. Visserligen utsätts de för diskriminering och rasism, men medvetenheten hos svenska myndigheter har trots allt ökat genom åren. När Sverige i slutet av 1999 beslutade att ratificera Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter innebar det samtidigt ett officiellt erkännande av romerna som en del av det svenska samhället. Detta erkännande resulterade även i att Svenska kyrkan öppet tog på sig ansvaret för den diskriminering och de orättvisor som man utsatt romerna för under århundradena. Vid en rad försoningsgudstjänster runt om i landet bad kyrkan om ursäkt för de oförrätter som romerna åsamkats. Det officiella Sverige har erkänt romerna som en nationell minoritet och måste nu bekänna färg och försöka leva upp till de intentioner som konventionen talar om.
Som jag nyss var inne på krävs det att vi som individer blir uppmärksamma på våra egna föreställningar och vårt eget beteende för att en reell förändring ska komma till stånd. Om myndigheterna tar sin uppgift på allvar när det gäller de nationella minoriteternas rättigheter är sannolikheten större att även vanliga medborgare är beredda att omvärdera sin syn på romerna, en syn som ofta präglas av fördomar. Naturligtvis krävs det ett ömsesidigt samarbete för att nå fram till ett önskvärt resultat. Det innebär att romerna själva i större utsträckning måste öppna upp sin i många fall slutna kultur för att en nödvändig kontakt människor emellan ska kunna etableras. Men det är lätt att förstå att misstänksamheten från romernas sida är stor och det är därför viktigt att majoritetssamhället tar första steget för att visa att man menar allvar.
Förändring åstadkoms ofta med hjälp av ökad kunskap. Det är därför viktigt att kunskapen om romernas historia i såväl Sverige som Europa ökar, lika viktigt är det att öka kunskapen om romernas situation i Sverige i dag. Forum för levande historia, som blev myndighet sommaren 2003, har bland annat regeringen uppdrag ”att främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen. Forumet skall ha som övergripande mål att stärka människors vilja att aktivt verka för alla människors lika värde.” (regleringsbrevet). Eftersom romerna inte har starka företrädare och organisationer som kan tala för dem är det mycket viktigt att Forum för levande historia får möjlighet att särskilt lyfta fram romernas situation i sin verksamhet.
För att skapa bättre förståelse och på sikt öka kunskapen om romsk kultur borde det på ett lämpligt svenskt universitet/högskola finnas en institution/
universitetsprogram som intresserar sig för romsk kultur, och forskning kring romernas situation. Det har, främst under den senare delen av 1900-talet, bedrivits svensk forskning om romerna i varierande grad. Med tanke på att romerna sedan några år tillbaka officiellt erkänts som nationell minoritet vore det lämpligt att skapa ett nationellt forskningscentrum inriktat på romsk kultur.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Lotta N Hedström (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |