Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbud mot boxning och vissa kampsporter.
En enmansutredare har kommit till slutsatsen att proffsboxning åter bör tillåtas i Sverige. När riksdagen 1969 beslöt att förbjuda professionell boxning skedde det med motivering att riskerna var stora för liv och hälsa. Förbudet, som fortfarande gäller, omfattar tävlings-, uppvisnings- och träningsmatcher.
Flera sakkunniga har i den statliga utredningen hävdat att riskerna med professionell boxning är uppenbara: Allvarliga hjärnskador ofta blir följden för proffsboxare. I ett samhälle som främjar folkhälsa och humanistiska värden vore det att ge fel signaler att legalisera proffsboxning. Även kampsporter med kraftigt våldsutövande mot huvudet bör förbjudas. Kontinuerligt upprepade slag och sparkar mot huvudet har visat sig orsaka hjärnskador och är ett starkt skäl för att ifrågasätta sporten.
Proffsboxning är en sport som tillåter och premierar slag mot huvudet, men tillåter inte slag mot njurar och könsorgan! Målet för boxaren är att tillfoga motståndaren så stor skada som möjligt. Avsikten är att vinna över motståndaren, helst genom att fälla honom eller henne på knock out. Förloraren blir utslagen i dubbel bemärkelse, erhåller hjärnskakning och vid upprepade slag bestående hjärnskador. Vid flera undersökningar av proffsboxare har skador kunnat fastställas. Skadorna kan liknas vid demens och parkinson. Symtom kan även utvecklas som överensstämmer med Alzheimers sjukdom.
I kampen för att bekämpa våldet måste även de våldsamma sporterna granskas. Istället för att tillåta fler kampsporter med grova våldsinslag borde vi ställa oss frågor. ”Är kampsporter och boxning något vi skall uppmuntra våra barn till, vem vill se sitt barn misshandlat?” Är utövandet av dessa våldsamma sporter något som våra barn och ungdomar mår bra av? Parallellt med att de våldsamma sporterna ökar kan vi även se att våldet ute i samhället ökar. Slag och sparkar riktade mot huvudet sker idag mer än för tio år sedan. Aggressiviteten är större och våldet utförs besinningslöst av våldsmän inom vissa grupper – en del av gärningsmännen har inspirerats av sina mästare inom kampsporterna där våld mot huvudet ofta förekommer.
|
Stockholm den 25 september 2003 |
|
|
Viviann Gerdin (c) |
Birgitta Sellén (c) |