Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fortsatt information om och mot nazism.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en upplysningskampanj om och mot kommunism.
1900-talet lär gå till historien som ett av de mörkaste för människovärdet. Visserligen har brutalitet och folkmord förekommit nästan så länge den mänskliga historien funnits, men aldrig förr har så många skändats, mördats och omintetgjorts som under 1900-talet. Ondskan fick nya ansikten under detta sekel och fann nya metoder att plåga människor. Minnet av dessa illdåd lever kvar och kommer förhoppningsvis att leda till att upprepningar av ondskans triumfer kan undvikas.
Nazismen och Förintelsen står i särklass. Det nazistiska hatet mot människor vars blod inte passade i de ariska och rasbiologiska illärorna gjorde att miljontals människor kallblodigt mördades. Hatet riktade sig framförallt mot det judiska folket som nästintill utplånades på den europeiska kontinenten och i världen. Än i dag har inte det judiska folkets befolkningsutveckling återhämtat sig efter Förintelsen. Det ideologiskt betingade hatet drabbade även till exempel resandefolk och homosexuella. Också människor med avvikande etisk uppfattning som till exempel kristna präster och nunnor eller Jehovas vittnen förföljdes och avrättades.
Den svenska staten har under senare år gjort berömvärda insatser för att hedra Förintelsens offer. En bok har getts ut, forskning har understötts och en särskild myndighet inrättats. Nu finns emellertid farhågor att det svenska engagemanget håller på att mattas av. Det är illavarslande i synnerhet i den tid då nynazistiska krafter då och då sticker fram. I de svenska kommunalvalen syntes 2002 vissa framgångar för extrema grupper. Det är därför angeläget att staten gör nya insatser för att nazismens offer ska hedras och Förintelsen aldrig glömmas.
Kommunismen är en annan ideologi som lett till döden för ännu fler människor. Under kommunismens ok plågades enligt blygsamma uppskattningar 100 miljoner människor ihjäl. Sovjetunionen, Kina och Kambodja är länder som blev synonymer med utrotning, svält, mord och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Av de kommunistiska länderna kvarstår framförallt Nordkorea, där förtryck fortfarande råder, och Kuba, där människor ännu kastas i fängelse för att de ifrågasätter diktaturen och hävdar sin rätt till mänskliga fri- och rättigheter.
En avgörande skillnad mellan det nazistiska och det kommunistiska förtrycket är måhända att informationen om det senare ännu inte spritts i samma grad. Ännu kan det finnas svenska politiker som utger sig för att vara både kommunister och demokrater – en logisk kullerbytta utan förankring i verkligheten. Där kommunismen dragit fram har människovärdet alltid kränkts och demokratin krossats. Vi kan också se hur olika odemokratiska och våldsamma metoder blir vanligare i Sverige. Det kan säkert till viss del ledas till okunnighet om demokratins värde samt om kommunismens och vänsterradikalismens fasansfulla brott. Därför är det viktigt att informera om och klart ta avstånd från kommunismen i samhället, i skolan och i alla sammanhang. En kampanj motsvarande den om och mot nazism bör ske också om och mot kommunism.
|
Stockholm den 24 september 2003 |
|
|
Torsten Lindström (kd) |