Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyndsamt inventera bevarandevärda kulturhistoriska miljöer som håller på att förfalla samt upprätta åtgärdsprogram för bevarandet inför framtiden.
Olika kulturmiljöer tenderar att förfalla p.g.a. resursbrist hos dem som kan anses vara ansvariga för dessa miljöer idag. Statens insatser, via bidrag och annat stöd, är dessutom begränsade och allt svårare att ta del av. Ett åtgärdsprogram, som är aktuellt, för olika miljöer med riksintresse är därför nödvändigt att upprätta. I Västmanland finns ett otal sådana miljöer varav fyra kommer att nämnas, i två av länets kommuner, för att ge exempel på olika typer av bevarandevärda miljöer som idag tenderar att förfalla om inte statliga insatser görs. Erfarenheten från 60-talets förfall och därefter rivning och upprensning med resultatet att omistliga miljöer gick till spillo, gör att åtgärder nu bör aviseras i tid.
I diskussionen om bevarandevärda miljöer framställs ofta kommunerna som de som har det yttersta ansvaret. Det är ett ansvar som kommunerna gärna tar om också staten tar sitt ansvar för de miljöer som dels är skapade av staten, dels anses ha riksintressant värde. Statens finanser är i likhet med kommunernas ekonomi inte sådana att detta sker med självklarhet idag. Det innebär att miljöer som idag finns riskerar att raseras och försvinna om inte radikala åtgärder görs. Kommunernas ekonomiska situation via minskade statsbidrag, statlig detaljstyrning och en allt mer utarmad skattebas gör att kommunernas ambition idag är att klara grundläggande välfärdsåtaganden som främst kan sammanfattas i begreppen vård, skola och omsorg. Statens övergripande ansvar måste utifrån denna realitet tydliggöras.
I Västmanlands kommuner finns många bevarandevärda miljöer, fyra av dessa kan nämnas
I Sala finns Sveriges skattkista sedan 1500-talet, Sala silvergruva. Gruvan har kvalitéer som gör den lämplig som kulturhistoriskt utflyktsmål med besök ned till 155-metersnivån där Ulrica Eleonora Gruva finns orörd sedan 1700-talet. Detta gör gruvan extra attraktiv utifrån ett turistiskt perspektiv. Kommunen har, via EU-bidrag, försökt att, så långt ekonomin räcker, återskapa den gamla gruvmiljön. Detta trots att statens ansvar i detta kulturminne bör vara framträdande.
En liknande attraktion är Sveriges första kanal, Hjälmare kanal från 1639. Kanalen sammanbinder Hjälmaren med Mälaren via Arbogaån och går genom såväl Arboga som Eskilstuna kommuner. Kanalen är idag en attraktion som på ideella och uppehållande sätt hålls i någorlunda skick. Statens aktiva insatser behövs för att ytterligare befästa detta kulturminne av riksintresse.
I Sala kommun finns även Sätra Brunn, en brunnsmiljö, som staten via Uppsala universitet, under temat läkande, lärande och skapande, förvaltat under många år. Universitetet lät brunnen gå i konkurs och därefter har brunnens olika ägare haft problem att säkra kulturminnet. Detta är ganska naturligt med en förvaltning av cirka 120 hus inom brunnens område. Området är av stort kulturvärde och har förutsättningar att bedrivas kommersiellt om statens ansvar för de kulturvärden som finns fullföljs. Försök att utveckla brunnen genom skapandet av ett brunnsmuseum är ett steg i det arbetet. Staten bör dock ta sitt ansvar i detta arbete.
I Arboga finns miljöerna kring å-partiet bevarade och utgör en attraktion av stort kulturvärde. Det var i denna miljö som Sveriges första riksmöte hölls. Tyvärr börjar fasaden flagna. De kajanläggningar som finns efter ån i stadskärnan håller på att rämna. Såväl förankringsjärn till kajanläggningen som stenkajernas rustbäddar behöver åtgärdas. Detta är en enorm investering i syfte att såväl bevara kulturminnet som för att förhindra skred i området.
De exempel som nämns från dessa två västmanländska kommuner visar att akuta åtgärder för att bevara kulturmiljöer behövs. Exemplen kan mångfaldigas i bara Västmanland och utifrån ett riksperspektiv blir förmodligen listan lång. Trots detta måste en inventering göras, prioriteringar utföras och åtgärdsprogram presenteras. Detta för att garantera att värdefulla kulturmiljöer bevaras till kommande generationer. Dagens möjligheter via EU:s målprogram, Räddningsverkets skredanslag och länsstyrelsens kulturanslag är inte tillräckliga. Statens ansvar på området måste därför tydliggöras.
|
Stockholm den 22 september 2003 |
|
|
Jörgen Johansson (c) |