Framtidskonventet är en stor framgång och markerar en historisk händelse när unionen nu utökas till 25 medlemsstater. Konventet har lyckats med utmaningen att ta fram ett utkast till en konstitution för det nya enade Europa. Framtidskonventets förslag till ny konstitution för Europeiska unionen är inte en kompromiss utan ”en syntes av åsikter. Resultatet är inte perfekt men det är betydligt mer än vi kunnat hoppas på”, som konventets ordförande Valery Giscard d’Estaing uttryckt det. Kristdemokraterna instämmer i den bedömningen och anser att resultatet av konventets förslag i huvudsak är positivt och att det utgör en bra grund för den regeringskonferens som skall besluta om EU:s framtid.
Stora delar av de uppsatta målen för konventsarbetet kan sägas ha uppnåtts. Förslaget präglas av ökad tydlighet och en mer överskådlig fördragstext jämfört med dagens olika fördrag. Unionens grundläggande mål och värderingar har arbetats om. Öppenhet och lyhördhet har genomsyrat konventsarbetet som visat sig vara en mer konstruktiv arbetsmetod än någon kunnat förutspå. Trots det finns ett antal förslag som vi motsätter oss. Det gäller bl.a. idén om en vald ordförande i Europeiska rådet, flexibilitetsklausulen, ”överbryggningsmekanismen”, förslaget om en kommission med endast 15 röstberättigade liksom risken för en åtstramning inom asyl- och invandringspolitiken. Kristdemokraterna ser positivt på att konventsförslaget ger ökat stöd åt subsidiariteten. Samtidigt finns tendenser till en olycklig centralisering av andra delar av den europeiska politiken.
Kristdemokraterna välkomnar målen att göra unionen till en region som verkar för långsiktigt hållbar utveckling, solidaritet, ömsesidig respekt mellan folk och strikt efterlevnad av internationell lag i överensstämmelse med principerna i FN:s stadga. Vi vill dessutom att den kristna idétraditionens betydelse för EU finns omnämnd i konstitutionens preambel.
Det är viktigt att konventets underlag för den pågående regeringskonferensen leder till en konstruktiv dialog mellan medlemsländerna samt att de nationella parlamentens roll beaktas och att avgörande frågor inte fattas utan att en omfattande dialog först förs på samtliga medlemsstaters nationella nivå. Det är viktigt att konstruktiv kritik framförs i de fall konventets förslag anses otillräckligt eller icke önskvärt. Kristdemokraternas förhoppning är att regeringskonferensen bygger vidare på konventsarbetet och att Europas medlemsländer tillsammans skall komma fram till en gemensam ståndpunkt för att bygga ett ekonomiskt starkt och tryggt Europa. Ett medborgarnas, demokratins och ett frihetens Europa. Ett mänskligare Europa.
Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 3
Förslag till riksdagsbeslut 5
1 Inledning 7
1.1 Sveriges roll i EU 7
1.2 Bättre förankring av EU i Sverige 8
2 Huvuddragen i konventets förslag 8
3 Konstitutionella överväganden 9
3.1 Ett sammanhängande fördrag 9
3.2 Unionen som juridisk person (art 6) 9
3.3 Ingressen 9
4 Unionen och dess mål (art 1–3) 10
4.1 Värden 10
4.2 Mål 10
4.3 Ett EU öppet mot omvärlden 11
5 De grundläggande rättigheterna och unionsmedborgarskapet
(art 7–8) 11
5.1 Europakonventionen 11
6 Unionens befogenheter (art 9–17) 12
6.1 Principen om tilldelade befogenheter 12
6.2 Subsidiaritetsprincipen 12
6.3 Principen om unionsrättens företräde 13
6.4 Befogenhetskategorier 13
7 Unionens institutioner (art 18–31) 14
7.1 ”Det vanliga lagstiftningsförfarandet” 15
7.2 Beslutsmodeller 15
7.3 Europeiska rådet (art 20–21) 15
7.4 Ministerrådet 16
7.5 Rådssammansättningar 16
7.6 Utrikesminister 16
7.7 Kommissionen (art 25) 17
7.8 Den europeiska centralbanken (art 29) 17
8 De nationella parlamentens roll 18
9 Instrument och beslutsprocedurer (art 32–38) 18
9.1 Instrumenten 18
9.2 Beslutsprocedurer 19
10 Unionens demokratiska liv (art 44–51) 19
10.1 Öppenhet 19
10.2 God förvaltning 19
10.3 Demokrati 20
11 Medlemskap i unionen (art 57–59) 20
11.1 Medlemskap och anslutning 20
11.2 Tillfälligt upphävande av rättigheter (art 58) 20
11.3 Utträde 21
12 Unionens finanser (art 52–55) 21
13 Samordning av den ekonomiska politiken 22
13.1 Reformera och fördragsfäst stabilitetspakten 22
14 Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa (art 41) 23
14.1 Asyl, migration och gränskontroll 23
14.2 Ett europeiskt åklagarämbete 24
14.3 Straffrättsligt samarbete 24
15 Unionens yttre åtgärder 24
16 Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken 25
16.1 Fördjupat samarbete 25
16.2 Petersbergsuppgifterna 26
16.3 Försvarsmateriel 26
16.4 Samarbete med tredje land 26
16.5 Internationella avtal 27
16.6 Solidaritet (art 42) 27
17 Andra politikområden 27
17.1 Den inre marknaden 27
17.2 Immaterialrätt 27
17.3 Jordbrukspolitiken 28
17.4 Miljöpolitik 28
17.5 Energifrågor 28
17.6 Sociala frågor 28
17.7 Hälso- och sjukvårdspolitik 28
17.8 Strukturfonder 29
17.9 Räddningstjänst 29
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att en skrivning om den kristna idétraditionens betydelse för Europa införlivas i den föreslagna EU-konstitutionens ingress.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att subsidiaritetsprincipen inom EU måste få större genomslag i praktiken och i förlängningen kunna prövas i Eu-domstolen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en tydligare skrivning om unionens grundläggande värden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att principen om tilldelade befogenheter fortsättningsvis skall vara gällande för EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att all eventuell överlåtelse av makt till gemenskapsnivå även i framtiden bör styras av medlemsstaterna genom ratificering i nationella parlament.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att artikel 17 om den s.k. flexibilitetsklausulen stryks i förslaget till fördraget.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa det vanliga lagstiftningsförfarandet med beslut som tas med kvalificerad majoritet i ministerrådet och medbeslutande för Europaparlamentet förutom för beslut om bl.a. fördragsändringar, skattepolitik och inom det säkerhets- och försvarspolitiska området.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att s.k. överbryggningsmekanismen – de s.k. passarellerna – stryks ur det föreslagna fördraget.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen går emot förslaget om en vald EU-ordförande för Europeiska rådet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för ett roterande ordförandeskap i ministerrådet med möjlighet till s.k. gruppordförandeskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avvisa förslaget om att instifta ett samlat lagstiftningsråd som tillsammans med Europaparlamentet antar samtliga europeiska lagar och ramlagar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den dubbelhattade utrikesministern.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att kommissionens samtliga ledamöter skall vara röstberättigade och att samtliga medlemsländer bidrar med en kommissionär.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta handlingars offentliggörande gälla all verksamhet inom ECB, inklusive ett offentliggörande av ECB:s mötesprotokoll.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att offentlighetsprincipen inom EU fördragsfästs och efterliknar den svenska principen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att EU-anställda får meddelarfrihet och meddelarskydd inskrivet i fördraget.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att förslaget om ett s.k. medborgarinitiativ införs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reformera och fördragsfästa stabilitetspakten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för en öppnare gemensam asyl- och invandringspolitik och kräva att de s.k. minimireglerna, som möjliggör för länderna att ha generösare nationella regler än andra, skall kvarstå.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att det straffrättsliga samarbetet vidareutvecklas i samma utsträckning som polissamarbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att EU:s externa politik skall styra mot samma politiska mål så att handel, jordbruk och bistånd samverkar för att bekämpa fattigdomen i tredje världen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att acceptera ett fördjupat samarbete på försvarsområdet mellan de medlemsländer som så önskar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inget medlemsland skall tvingas in i ett eventuellt gemensamt europeiskt försvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU genom sina medlemsstater bör öka kapaciteten för fredsbevarande och fredsframtvingande insatser, de s.k. Petersbergsuppgifterna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anskaffning av försvarsmateriel fortsättningsvis skall bygga på medlemsländers frivilligt ingångna samarbetsavtal.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att betona vikten av att EU blir en juridisk person.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om målen för EU:s jordbrukspolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör vara pådrivande för att skärpa EU:s politik för hållbar utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att energifrågorna omfattas av delad befogenhet inom unionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förtydliga definitionen av vilka nationella åtaganden som avses i solidaritetsklausulen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en definition av räddningstjänstens insatsområden.
Idag – femtio år efter Europeiska unionens tillkomst – närmar sig Europa en brytpunkt. Unionens största enskilda utvidgning är ett faktum om mindre än ett halvår, då tio nya medlemsstater ansluter sig till gemenskapen. Europa vänder blad och lämnar en dyster historia med andra världskriget och kalla kriget bakom sig. Med anledning av detta beslöt EU:s regeringschefer i Laeken 2001 att bilda det så kallade framtidskonventet. Syftet var att förbereda det framtida samarbetet mellan 25 till 30 medlemsstater genom att öka EU:s effektivitet och öppenhet och finna åtgärder för en bättre demokratisk förankring av EU bland unionens medlemsländer.
Dess huvudsakliga uppgift har kretsat kring utarbetandet av förslag på lösningar gällande fyra huvudfrågor:
en förenkling av fördragen,
ett förtydligande av kompetensfördelningen,
införandet av stadgan för de grundläggande rättigheterna som ett juridiskt bindande dokument för unionen,
en ökning av inflytandet för de nationella parlamenten.
Resultatet – en ny EU-konstitution – presenterades i Thessaloniki i juli 2003 av konventets ordförande Valéry Giscard d’Estaing. Efter att förslaget presenterats och överlämnats till EU:s regeringschefer upplöstes konventet. Den 4 oktober inleddes den regeringskonferens som under hösten 2003 kommer att behandla den föreslagna konstitutionen. Med anledning av detta har den svenska regeringen överlämnat en skrivelse till Sveriges riksdag där regeringens utgångspunkter och ställningstaganden till förslaget presenteras. Denna motion är Kristdemokraternas svar på regeringens ställningstagande till konstitutionsförslaget.
Nu återstår det för EU:s medlemsländer att finna en för alla godtagbar kompromisslösning för att samtliga medlemsländers nationella parlament skall ratificera förslaget.
Sedan Sverige gick med i Europeiska unionen har mycket hänt inom EU. Sveriges medlemskap har visat sig framgångsrikt på flera sätt och på flertalet områden. Inom bl.a. miljö- och energisektorn har Sverige gjort sin röst hörd, liksom i frågorna kring ökat livsmedels-, djur- och konsumentskydd i Europa. De svenska kraven på öppenhet inom de europeiska institutionerna har också gett resultat och konventets förslag är ett steg i den riktningen. Även Sveriges syn på jämställdhet har fått genomslag i EU och jämställdhet föreslås av konventet bli ett uttalat mål för EU. Inom ramen för den inre marknaden har Sverige också haft tillfälle att påverka politiken positivt. Ökad frihandel och krav på nödvändiga reformer av den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken är andra områden där de svenska kristdemokratiska Europaparlamentarikerna ökat trycket på EU. Kristdemokraterna har, som gedigen anhängare av FN, också sökt initiera en förbättrad samarbetsmodell mellan EU och FN, en fråga som är av stor betydelse för framtiden.
Trots Sveriges och Kristdemokraternas framgångar i genomförandet av politiken på europeisk nivå, intar svenskarna en ljum hållning till EU. Avståndet mellan medborgare och unionen upplevs som stort och många känner sig skeptiska till värdet av ett aktivt svenskt medlemskap. Detta visade sig inte minst när svenska folket valde att säga nej till införandet av euron som valuta. Denna skepsis måste tas på allvar och respekteras. De tydliga signalerna som folkomröstningen sände ut till Sveriges folkvalda vittnar om att förankringen av EU i Sverige behöver förbättras. En förstärkning av EU:s demokratiska förankring och unionens närmande till medborgarna har också varit den huvudsakliga uppgiften för framtidskonventet. Därför är det också oerhört viktigt att konventets arbete och resultatet av det förvaltas väl. Ett minskat avstånd mellan EU och EU:s medborgare krävs för EU:s funktionsduglighet. För Kristdemokraterna är en ökad tillämpning av subsidiaritetsprincipen i praktiken nödvändigt för att förbättra EU:s duglighet och funktionssätt. Konventet har kommit med en rad förslag på hur en förstärkning av principen kan uppnås praktiskt inom de olika institutionerna, vilket vi välkomnar.
Konventets förslag till konstitution innehåller fyra delar: 1) den konstitutionella strukturen, 2) stadgan om de grundläggande rättigheterna, 3) genomförandet av politiken och 4) slutbestämmelser. De tre första avsnitten kommer huvudsakligen att vara föremål för omnämnande i motionen.
De olika fördrag och regelverk som styr unionens maktfördelning och beslutsordning idag är alltför otydligt ordnade. Unionen föreslås istället få ett konstitutionellt fördrag som ersätter Unionsfördraget och EG-fördraget. De nuvarande fördragen har redigerats om och sammanförts till en helhet som utgör huvudavsnittet vid sidan av de bestämmelser som formar den regelrätta lagsamlingen. Fördraget skall säkerställa handlingskraften på de områden där så behövs, tydliggöra och avgränsa unionens uppgifter samt öka EU:s demokratiska legitimitet. Det föreslagna konstitutionella fördraget uppfyller kravet på att det ska vara ett kort och läsvänligt dokument som medborgaren kan ta till sig.
Konstitutionen föreslås fastställa unionens grundprinciper, inrymma stadgan om de grundläggande rättigheterna, definiera ett nytt institutionellt ramverk, klargöra EU:s och medlemsstaternas respektive befogenheter och definiera EU:s hela lagstiftnings- och beslutsprocess på ett tydligt sätt.
Borttagandet av den rådande tudelningen mellan EG och EU liksom avvecklandet av pelarsystemet är välkomna förändringar. Den logiska följden av detta är att EU också får status som en juridisk person. Det ger unionen möjlighet att ansluta sig till Europarådets konvention om mänskliga rättigheter samt till andra internationella fördrag och konventioner. Kristdemokraterna står helt bakom detta. Likaså är vi mycket positiva till införandet av en rättighetsstadga som medför att varje medborgare får ett skydd mot att kränkas av någon EU-institution.
Kristendomens historiska och idéhistoriska betydelse för formandet av Europas identitet, gemensamma värden, kulturarv och samhälleliga institutioner är av oomtvistelig karaktär. Utan att förringa andra influenser och traditioner som mer regionalt eller under mer begränsade tidpunkter lämnat betydande bidrag till Europas utveckling, så saknar kristendomen motstycke i dess påverkan och utformning av den europeiska civilisationen och dess identitet. För Kristdemokraterna är det därmed också högst naturligt att den kristna idétraditionens betydelse för Europa omnämns i ingressen till EU:s föreslagna konstitution. Kristdemokraterna vill därför att EU ska vara en union uppbyggd på den kristna traditionen och med en värdegemenskap som innefattar religionsfrihet för alla, respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämställdhet, rättsstatsprincipen och skydd av de mänskliga rättigheterna.
Unionen skall enligt framtidskonventets förslag bygga på grundläggande värden som innefattar ”respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämställdhet, rättsstatsprincipen och skydd av de mänskliga rättigheterna”. I förslaget till fördragstext blandas emellertid grundläggande värden och instrumentella värden. Enligt Kristdemokraterna skulle fördragstexten vinna i tydlighet och styrka om artikel 2 har följande lydelse: Unionen bygger på grundläggande värden som människans värdighet, liv, frihet, sanning och rättvisa. Dessa värden och skydd för de mänskliga rättigheterna är gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle där demokrati, mångfald, jämställdhet, öppenhet, solidaritet, tolerans och icke-diskriminering råder. De mänskliga rättigheterna ska ingå i det konstitutionella fördraget och unionen ska söka anslutning till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Positivt är också att jämställdheten betonas och ingår, utöver den lagstadgade rättigheten, även som en rättighet som aktivt bör främjas.
I de föreslagna målskrivningarna till EU-konstitutionen står det att unionen skall verka för ett Europa med hållbar utveckling som bygger på en väl avvägd ekonomisk tillväxt och social rättvisa, med en fri inre marknad samt en ekonomisk och monetär union, och som eftersträvar full sysselsättning och skapar konkurrenskraft och en levnadsstandard på hög nivå liksom en hög grad av försvar och förbättring av miljön. Unionen skall vidare främja ekonomisk och social sammanhållning, jämställdhet mellan kvinnor och män, miljöskydd och socialt skydd samt en hög hälsograd. Den skall uppmuntra solidaritet mellan generationer och mellan stater, bidra till att skydda barns rättigheter och lika möjligheter för alla oberoende etnisk bakgrund, religion eller tro, handikapp, ålder eller sexuell läggning. Kristdemokraterna noterar att religionsfrihetens fundament fördragsfästs och välkomnar detta.
Enligt konventsförslaget skall EU vara öppen mot omvärlden och bidra till en hållbar global utveckling. Solidaritet, ömsesidig respekt mellan folk, fattigdomsbekämpning, strikt efterlevnad av internationell lag, såsom de mänskliga rättigheterna, och global fred och säkerhet i överensstämmelse med principerna i FN:s stadga betonas. Kristdemokraterna välkomnar skrivningarna om unionens övergripande målsättning och värdegrund. Att den gemensamma europeiska utvecklingspolitiken mer tydligt fokuserar på fattigdomsbekämpning är en fråga som Kristdemokraterna länge verkat för. Likaså välkomnar vi att skyddet av barns rättigheter skrivs in som ett eget mål.
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som antogs vid toppmötet i Nice 2000 är idag endast ett politiskt dokument. Avsikten med att göra dokumentet till en fördragstext är att synliggöra för EU:s medborgare de rättigheter som redan finns i EU:s fördrag och i EG-domstolens praxis samt tydliggöra vilka rättigheter som kan krävas gentemot unionens institutioner och vilka principer som ligger till grund för unionen. Förhoppningen är att de gemensamma värderingarna i Europasamarbetet stärks. Med beaktande av att stadgan idag fyller en oklar juridisk funktion välkomnar Kristdemokraterna att den skrivs in i konstitutionen och blir juridiskt bindande.
De mänskliga rättigheternas efterlevnad måste effektivt kontrolleras i EU på samma sätt som i medlemsstaterna. Europarådet står främst bland de institutioner som säkerställer skyddet av de mänskliga rättigheterna i Europa. Rådets konvention från 1949 är unik på så vis att enskilda personer kan föra en medlemsstat till internationell domstol. Kristdemokraterna ser därför mycket positivt på att EU föreslås ansluta sig till Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna precis som Sverige i dag är ansluten till konventionen. Därmed skulle EU:s rättighetsskydd falla under Europadomstolens prövning. Så stärks domstolens ställning och den enskilde medborgarens rättssäkerhet. Det innebär också ett närmande mellan EU-medlemsländer och andra europeiska länder.
”Avgränsningen av unionens befogenheter ska styras av principen om tilldelade befogenheter och utövandet av unionens befogenheter skall styras av principen om subsidiaritet och proportionalitet.” Detta är en fråga som Kristdemokraterna arbetat länge för och som vi drivit hårt. Vårt parti instämmer således med den av konventet föreslagna lydelsen om unionens befogenheter och verksamhet.
EU är till sin konstruktion en maktpolitisk hybrid. Unionens makt och kompetens bygger på befogenheter tilldelade av unionens medlemsstater. Medlemsstaterna är sedan underkastade de beslut vars kompetens tilldelats unionen. Unionen har alltså ingen autonom rättskompetens det som man ibland kallar kompetens-kompetens. All makt som EU har är alltså överlåten av medlemsstaterna, och unionen kan alltså inte själv utöka sin egen makt. Så bör det förbli. Ingen EU-majoritet bör kunna tvinga en stat till att föra över ytterligare makt till EU. Sådana beslut bör även i framtiden fattas genom enhälligt beslutsfattande. Det konstitutionella fördrag som framlagt av framtidskonventet har till stora delar utformats i enlighet med detta synsätt. Det är ett av medlemsländerna ägt fördrag där makten är tilldelad av EU:s medlemsländer och ”varje befogenheter som inte tilldelats unionen i fördraget skall tillhöra medlemsstaterna” (art 9).
Vi är mot den här bakgrunden mot den av konventet föreslagna ”flexibilitetsklausulen” som tummar på principen om tilldelade befogenheter och som dessutom innehåller en del oklarheter. Vi motsätter oss förslaget som innebär att ministerrådet genom enhällighet och på förslag från kommissionen och efter Europaparlamentets godkännande – ”om det visar sig nödvändigt för att inom ramen för den politik som fastställts i del III i konventets förslag nå något av de mål som fastställs genom konstitutionen och konstitutionen inte innehåller de nödvändiga befogenheterna” – kan ta beslut om att – inom redan tilldelade befogenhetsområden – vidga unionens befogenheter. I den socialdemokratiska regeringens skrivelse klargörs det att regeringen tänker godta förslaget om en ”flexibilitetsklausul”, trots att flertalet remissinstanser visat sig mycket tveksamma till klausulens utformning. Kristdemokraterna kräver att den svenska regeringen med tydlighet arbetar för att klausulen i den föreslagna konstitutionen stryks.
Subsidiaritetsprincipen har varit fastslagen i Kristdemokraternas principprogram i över tio år. Principen innebär att det en gemenskap på ett ändamålsenligt sätt kan sköta, ska den också få sköta. De större gemenskaperna (t.ex. kommuner, staten eller EU) har en skyldighet att stödja lägre nivåer där så behövs. Större gemenskaper måste dock respektera de enskilda människornas rättigheter och gemenskapernas eget kompetensområde. Principen ger alltså inte självklart stöd åt vare sig centralisering eller decentralisering. Men den kan användas som en utgångspunkt för att fördela politisk makt i samhället. Kristdemokraterna menar att subsidiaritetsprincipen ofta glöms bort i EU:s praktiska politik trots att den är fördragsfäst. Det leder till att många människor irriterar sig över onödig detaljreglering och att EU sysslar med frågor som lika bra kan lösas på nationell nivå. Kristdemokraterna menar också att de uppgifter som tillkommit på EU:s dagordning under senare år gör det nödvändigt med en bättre arbetsfördelning. För kontroll av subsidiaritetsprincipens efterlevnad föreslår framtidskonventet införandet av ett så kallat tidigt varningssystem som involverar de nationella parlamenten i kontrollen av principen. Parlamenten ska få ta del av kommissionens alla förslag, och om minst en tredjedel anser att förslaget är oförenligt med subsidiaritetsprincipen ska kommissionen ompröva sitt förslag. Att frågan i förlängningen kan prövas av EG-domstolen ser Kristdemokraterna som genomförbart då det kan konstateras att EG-domstolen redan har prövat subsidiaritetsprincipens tillämpning enligt Amsterdamsfördragets protokoll om principen. Domstolen har i dessa fall utvärderat principens tillämpning utifrån fördragens artiklar och utifrån nämnda protokoll. Det är ett alternativ till lösning av tvister då den politiska processen och de nationella parlamentens system med tidig varning inte lett någonstans. En domstolsprövning av EU-kompetensen ger också en önskvärd tydlighet gentemot medborgarna. Vi välkomnar konventets förslag om denna princip.
För de områden där EU har fått tilldelad befogenhet ser Kristdemokraterna det som självklart att EU skall kunna utöva de befogenheter som medlemsstaterna har avstått ifrån genom fördragen och att dessa då utövas på ett ”federalt sätt” – det vill säga att EU-lag gäller över nationell lag inom dessa begränsade områden. EU måste få tillåtas vara av överstatlig karaktär inom de områden där unionen tilldelats en ”överstatlig” befogenhet av medlemsstaterna.
Ett slopande av pelarstrukturen är ett välkommet förslag från framtidskonventet liksom införandet av en form av kompetenskatalog där unionens befogenheter tydliggörs. För att EU på ett bättre sätt skall kunna avgränsa och fokusera sin verksamhet på ändamålsenliga områden är det dock önskvärt att man tydligt avväger hur pass detaljerad kompetensfördelningen bör vara för att inte resultera i en begränsning av flexibiliteten i samarbetet. Det faktum att unionen i dag har så många och viktiga uppgifter kräver också att man tydliggör det som i enlighet med subsidiaritetsprincipen inte måste utföras på unionsnivå, inte minst för att också kunna intensifiera samarbetet och ge ökad kompetens åt EU inom de områden där det gemensamma beslutsfattandet verkligen är nödvändigt, som för t.ex. miljöpolitiken, utrikespolitiken och för kampen mot den internationella brottsligheten.
Konventet föreslår följande indelning:
Exklusiv befogenhet:
Det berör den monetära politiken, handelspolitiken, tullunionen, bevarandet av havets biologiska resurser inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, ingående av internationella avtal. Tilldelning av exklusiv befogenhet för unionen på ett visst område innebär att EU får lagstifta och anta juridiskt bindande akter medan medlemsstaterna endast får agera på nationell nivå efter bemyndigande från unionen eller för att genomföra akter som EU antagit.
Delad befogenhet:
Det berör den inre marknaden, område med frihet säkerhet och rättvisa, jordbruk och fiske, transport och transeuropeiska nät, energi, socialpolitik (enligt vissa aspekter), ekonomisk social och territoriell sammanhållning, miljö, konsumentskydd och folkhälsa, forskning (inkl. rymden) samt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd. När konstitutionen tilldelar unionen delad befogenhet skall EU och medlemsstaterna ha befogenhet att lagstifta och anta juridiskt bindande akter på det sakområdet. Medlemsstaterna skall utöva sin befogenhet i den mån som unionen inte utövar sin befogenhet eller har beslutat att upphöra att utöva den.
Områden för stödjande samordnande eller kompletterande åtgärder:
Det berör industrin, skydd för människors hälsa, utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott, kultur, räddningstjänst.
Indelningen innebär en förenkling och ökad tydlighet vad gäller maktfördelningen mellan EU och medlemsstaterna. Kristdemokraterna anser att den föreslagna indelningen är bra. Speciellt välkomnas att energifrågorna lyfts in i fördraget och får en tydligare plats i Europapolitiken.
En av konventets mest svårlösta knutar gäller institutionsfrågan och balansen mellan de olika beslutsorganen inom unionen. Konstitutionsförslaget innehåller en del förändringar gällande unionens beslutsregler och den institutionella balansen. Kristdemokraternas inställning generellt är att den svenska regeringen bör verka för att till största delEN låta de beslut som togs i Nice 2000 bestå, men att förhållandet mellan institutionerna måste förtydligas i en enkel och transparent beslutsordning.
För att bevara EU:s handlingskraft och undvika att en utvidgad union lamslås av nationella veton bör beslut som regel tas med kvalificerad majoritet i ministerrådet – förutom när det gäller beslut om t.ex. fördragsändringar, skattepolitik och inom det säkerhets- och försvarspolitiska området. För ett godkännande med kvalificerad majoritet i Europeiska rådet eller ministerrådet föreslår konventet att det krävs en majoritet av medlemsstaterna som samtidigt motsvarar minst tre femtedelar av unionens befolkning. Om förslaget går igenom kommer definitionen av kvalificerad majoritet därmed att ändras från 1 november 2009, och man frångår därmed det system som gäller enligt Nicefördraget från 2000. Kristdemokraterna ser ingen anledning till att bestämmelserna enligt Nicefördraget bör ändras och anser därför att Sverige ska motverka den nya föreslagna räknemetoden som främst gynnar de stora länderna.
I debatten om EU-institutionernas roll och beslutsprocessernas struktur är två beslutmodeller av central betydelse: gemenskapsmetoden och den mellanstatliga modellen. Gemenskapsmetoden som är grunden för integrationsprincipen kännetecknas av en aktiv roll för Europaparlamentet, omröstning med kvalificerad majoritet i rådet och med kommissionen som främstA initiativtagare. Metoden bygger vidare på en stark gemensam domstol som enhetligt tolkar den så kallade EG-rätten. Den mellanstatliga modellen å sin sida karaktäriseras av enhälliga beslut i rådet, en mindre roll för Europaparlamentet, en begränsad roll för domstolen och en initiativrätt för kommissionen som antingen delas med medlemsstaterna eller begränsas till vissa områden. Kristdemokraterna har genomgående verkat för att gemenskapsmetoden fortsättningsvis ska vara gällande inom EU.
Kristdemokraterna avvisar förslaget om en så kallad överbryggningsmekanism – de så kallade passarellerna - där Europeiska rådet på eget initiativ och med enhällighet kan ändra röstningsreglerna från enhällighet till kvalificerad majoritet efter att ha hört Europaparlamentet och informerat de nationella parlamenten. Denna mekanism är tänkt att användas för att komma ur dödlägen när det inte går att uppnå enighet bland samtliga medlemsländer och för att undvika att regeringskonferenser blir en nödvändig lösning för att komma till beslut. Kristdemokraterna anser dock att de nationella parlamentens roll undermineras med ett sådant förslag.
En av de betydande förändringarna som konventet föreslår gäller förslaget att låta Europeiska rådet ledas av en vald ordförande (art 21) som väljs på två och ett halvt år med möjlighet till en förnyad period. Denne ordförande skall utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet och förväntas leda och styra arbetet inom Europeiska rådet. Kristdemokraterna hävdar att en sådan befattning skulle underminera kommissionens ställning och på ett olyckligt sätt påverka den rådande institutionella balansen i EU samt riskera att minska de mindre ländernas inflytande. Kristdemokraterna anmälde under hösten 2002 den socialdemokratiska regeringen till konstitutionsutskottet för den bristfälliga hanteringen av frågan. Vidare har sammansatta utskottet KUU våren 2003 med riksdagens stöd avvisat detta förslag. Med detta i åtanke förutsätts att regeringen framöver följer riksdagens ställningstagande i frågan under de fortsatta förhandlingarna i regeringskonferensen under hösten.
Kristdemokraterna vill stryka förslaget och pläderar istället för en stärkt ställning för kommissionens ordförande.
Vi välkomnar det flexibla systemet med roterande ordförandeskap i ministerrådets olika konstellationer som en bra lösning på hur ordförandeskapen skall kunna genomföras rent praktiskt. Vi kristdemokrater ser förslaget om ordförandeskapsperioder om minst ett år som ett lämpligt förslag.
Till skillnad från dagens system föreslås rådet ha en tydligare uppdelning i olika rådssammansättningar. Bland annat föreslås rådet för utrikes- och allmänna frågor delas upp i två rådsformationer. Det allmänna rådet skall enligt förslaget bli det råd som tillsammans med Europaparlamentet antar europeiska lagar och ramlagar. Ett sådant renodlat ”lagstiftningsråd” är inte en önskvärd lösning enligt Kristdemokraterna. Det är onaturligt att behandlingen av ett ämne skall ske i ett råd för att beslutet sedan skall tas i ett annat. Vi förutsätter att den svenska regeringen kommer att verka för att förslaget om ett samlat lagstiftningsråd utgår ur fördragsutkastet.
För att bemästra unionens problem med en splittrad hållning i utrikespolitiken föreslår konventet att rådet för externa relationer (GAERC) skall ledas av en utrikesminister. Ministern skall få initiativrätt i utrikesfrågor och således ta över de uppgifter som idag åligger den höge representanten och kommissionsledamoten för yttre förbindelser och leda rådsmötena inom utrikesrådet – ha en så kallad dubbel hatt. Utrikesministern föreslås dessutom även vara viceordförande i kommissionen. Denne ”dubbelhattade” utrikesminister skall utses av Europeiska rådet tillsammans med kommissionsordföranden.
Kristdemokraterna instämmer i konventets ambition att förbättra den utrikespolitiska samordningen och tydliggöra EU som aktör i utrikesfrågor. Den konstruktion som konventet föreslår riskerar dock att sammanblanda rådets respektive kommissionens skilda roller.
Kristdemokraterna instämmer med regeringens bedömning att utrikesministern inte bör vara ordförande i rådet för externa relationer. Istället förordar Kristdemokraterna, liksom regeringen, ett roterande ordförandeskap.
För oss är det viktigt att kommissionen även i framtiden är den starka institution som genom sin centrala roll garanterar oberoendet och det strategiska ansvaret för att unionen strävar framåt och kommer med långsiktigt hållbara lösningar. Vid en alltför stor maktförskjutning till fördel för rådet eller Europeiska rådet riskerar EU hamna i dagsaktuella politiska krissituationer som kan äventyra systematiken och långsiktigheten i arbetet. Kristdemokraterna tror därför att en kompetent och stark kommission är avgörande för ett välfungerande EU i framtiden. Kommissionens ordförande bör även i framtiden väljas av Europeiska rådet genom kvalificerad majoritet och godkännas av Europaparlamentet. Kristdemokraterna kan inte stödja förslaget om att införa ett system med roterande rösträtt med innebörden att endast ett begränsat antal kommissionärer har rösträtt. Vi anser att kommissionens samtliga ledamöter bör ha rösträtt och att samtliga medlemsländer skall bidra med en kommissionär. Det är högst besynnerligt och oroväckande att den socialdemokratiska regeringen ser förslaget som en ”möjlig kompromiss” när det på ett tydligt sätt underminerar små länders inflytande i EU-samarbetet. Kristdemokraterna kräver att regeringen tydligare försvarar de små staternas ställning i unionsarbetet (och därmed Sveriges) genom att omvärdera sitt ställningstagande i frågan.
Kristdemokraterna är tveksamma till förslaget om att låta kommissionens ordförande fritt välja kommissionär från en förteckning på tre personer som varje medlemsstat upprättat. Valet av kommissionär bör även i fortsättningen ske i samråd mellan medlemsstaterna och kommissionens ordförande med beaktande av att kommissionen som helhet får en god könsbalans.
Kristdemokraterna är positiva till att den europeiska centralbanken (ECB) föreslås få status som en europeisk institution. Detta gör att ECB också i framtiden skall följa de regler kring öppenhet som gäller för EU:s övriga institutioner, vilket är positivt för insynen i centralbankens arbete. Kristdemokraterna menar att konventsförslaget skulle kunna vara ännu mer långtgående och låta handlingars offentlighetsgörande gälla även ECB:s mötesprotokoll.
De nationella parlamentens roll omnämns på flertalet olika ställen i framtidskonventets förslag. Deras inblandning i hela besluts- och lagstiftningsprocessen har blivit alltmer uppmärksammad, och ett antal positiva förändringar gällande parlamentens framtida roll presenteras i konstitutionsförslaget. Den kanske mest konkreta förändringen gäller den nya subsidiaritetsmekanismen för ”tidig varning”. Enligt denna nya modell föreslås Sveriges riksdag och andra nationella parlament kunna avge ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, ministerrådets och kommissionens ordförande om de anser att ett förslag inte överensstämmer med subsidiaritetsprincipen. Institutionerna skall sedan ta hänsyn till dessa motiverade yttranden. Detta så kallade tidiga varningssystem involverar de nationella parlamenten i kontrollen av principen, vilket Kristdemokraterna ser som en mycket välkommen förändring. Att frågan i förlängningen kan prövas av Europeiska domstolen ser Kristdemokraterna som positivt.
Enligt förslaget skall de nationella parlamenten dessutom hädanefter få ta del av kommissionens alla förslag i ett tidigare skede i beslutsprocessen än idag. Att de nationella parlamenten ges tillfälle att komma närmare beslutsfattandet på EU-nivå genom konventets förslag är mycket positivt. Kristdemokraterna ser utvecklingen som ett sätt att bättre förankra EU-arbetet i de nationella parlamenten. Detta skulle i sin tur kunna påverka riksdagens arbete med EU-frågor bl.a. genom en omarbetning och förbättring av arbetet inom EU-nämnden. EU-nämndens funktionssätt och hela riksdagens sätt att bereda EU-relaterade frågor behöver ses över och bör därför bli föremål för ytterligare utredning.
Konventet föreslår en tydligare och förenklad uppdelning av olika rättsliga instrument genom införandet av ramlagar och lagar istället för de många olika benämningar som idag nyttjas. Kristdemokraterna anser att förslaget i stort är i linje med kristdemokratiska åsikter. Dock finns det troligen behov av en omfattande juridisk/rättslig analys över hur dessa juridiska termer passar in i det svenska rättsliga systemet innan det blir gällande i Sverige.
Liksom konventet föreslår en förenkling och en minskning av olika rättsliga instrument, så föreslår man även en förenkling av antalet beslutsprocedurer. Dessa minskas till fem huvudsakliga beslutsförfaranden: medbeslutande, samarbete, samtycke, enkelt yttrande från Europaparlamentet och beslutsfattande av rådet ensamt. Det är positivt att också förfarandena förenklas och görs tydliga för medborgarna. Genom den föreslagna reformen kommer det att vara möjligt att förknippa ett beslutsförfarande med ett rättsligt instrument, vilket är en fördel.
I Laekenförklaringen från 2001 deklarerades att en av målsättningarna med den nya konstitutionen var att göra unionen mer öppen. Öppenheten i arbetet inom EU:s institutioner är ytterst viktig för unionens demokratiska legitimitet, likaså att beslut fattas så nära medborgarna som möjligt. Det är därför en självklarhet att rådets möten skall vara offentliga då det agerar som lagstiftare, liksom att utvidga handlingars offentlighet till att gälla samtliga EU:s institutioner och inte bara Europaparlamentet, kommissionen och rådet. Det är en viktig framgång för Kristdemokraterna som länge drivit frågan i EPP-gruppen i Europaparlamentet och i den svenska riksdagen. Vidare välkomnas att tillgången till handlingar skall gälla samtliga EU:s institutioner. Dock måste mycket mer fortfarande göras innan EU:s institutioner har blivit tillräckligt öppna. Målet är att komma så nära den svenska offentlighetsprincipen som möjligt. Vi ser det som en självklarhet att protokoll skall vara offentliga för allmänheten för hela den lagstiftande processen och i samtliga berörda institutioner, inklusive för ministerrådets sammanträden och för ECB:s mötesprotokoll. Offentlighetsprincipen bör fördragsfästas.
Ökad öppenhet inom EU bör ske parallellt med att unionen också utvecklar en bättre organisationskultur. Att konventet föreslår bindande regler för en god förvaltning inom samtliga EU-institutioner är mycket välkommet. Detta kommer förhoppningsvis att leda till att EU-anställda lättare kan ifrågasätta misskötsel eller andra brister inom EU-systemet. Hittills har vi sett flertalet exempel på motsatsen, där ”illojala” tjänstemän avskedats och behandlats illa på grund av sitt civilkurage. EU-anställda bör få meddelarfrihet och meddelarskydd inskrivet i fördraget.
Konventets förslag till rättslig grund för en god förvaltningskultur inom EU är ett steg på väg. Men för en allomfattande effektivisering av arbetet inom institutionerna krävs åtgärder på en rad områden och mer långsiktighet. Kristdemokraterna kommer att verka för att EU får en byrå för organisationsreformer för att systematiskt fortsätta reformarbetet.
Konventet har även behandlat principen om den representativa demokratin och hur den kan stärkas inom EU. Detta har resulterat i förslaget om det så kallade medborgarinitiativet. En miljon unionsmedborgare ”från ett betydande antal medlemsstater får uppmana kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i frågor där medborgarna anser att det krävs en unionsrättsakt för att genomföra denna konstitution.” Förslaget tros kunna öka intresset för det pågående politiska arbetet inom EU samt att öka öppenheten och medborgarinflytandet. Det skulle även ge det civila samhället en möjlighet till ökat inflytande på Europasamarbetet. Förslaget är mycket positivt. Det är förbryllande att den svenska regeringen inte ställer sig tydligt bakom förslaget om ett medborgarinitiativ vars syfte är att bredda och fördjupa den demokratiska förankringen av EU.
Självklart är det positivt att den europeiska ombudsmannen omnämns i fördraget och därmed får sin roll i unionen fördragsfäst.
Konventets förslag gällande kriterierna för EU-medlemskapet välkomnas. Tidigare har dessa kriterier varit luddiga och redovisats i mycket allmänna ordalag. Nu förtydligas skrivningarna. Detta tydliggör att medlemskap i unionen också ställer krav på att länderna inte bara skall respektera ett antal uppsatta värden utan också gemensamt främja dessa värden (respekt för principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen).
Enligt konventsförslaget skall ministerrådet framöver kunna (på motiverat förslag från en tredjedel av medlemsländerna, från Europaparlamentet eller kommissionen och med Europaparlamentets godkännande) besluta om att det finns en klar risk att en medlemsstat riskerar att åsidosätta de värden (enligt artikel 2) som ligger till grund för unionen. Rådet får då lämna lämpliga rekommendationer till denna stat. Om det rör sig om allvarliga brott skall medlemslandet tillfälligt kunna fråntas vissa rättigheter som medlem. Denna så kallade varningsmekanism för brott mot unionens grundläggande principer är en mycket viktig åtgärd. Kristdemokraterna är även positiva till att en medlemsstat som bryter mot unionens grundläggande principer tillfälligtvis skall kunna fråntas vissa konstitutionella rättigheter, såsom rösträtt i ministerrådet, i enlighet med konventets förslag.
Förslag har presenterats om en ny artikel för de fall då en medlemsstat frivilligt vill träda ur unionen. Varje medlemsstat får hädanefter besluta om utträde ur EU. Staten skall meddela sin avsikt till Europeiska rådet som skall förhandla fram och ingå ett avtal med det berörda landet där villkoren för utträdet fastställs. Avtalet skall ingås på unionens vägnar av ministerrådet som skall besluta med kvalificerad majoritet efter Europaparlamentets godkännande. Att möjligheten för en medlemsstat att frivilligt begära utträde ur unionen, samt bestämmelser kring tillvägagångssättet för utträdet, fastslås i konstitutionen är positivt och tydliggör att en sådan handling måste respekteras.
Konventets förslag gällande unionens finanser gäller i första hand det så kallade finansiella perspektivet, EU:s årliga egna medel (EU:s inkomster) och EU:s årliga budget. Artiklarna 52–55 behandlar främst bestämmelserna för hur EU:s gemensamma budget skall antas och förvaltas och hur bedrägerier skall bekämpas. Intressant i detta avseende är att konventet föreslår en övergång från enhälligt beslutsfattande till beslut med kvalificerad majoritet inom budgetområdet. Ett viktigt resultat av en sådan förändring blir att Europaparlamentets insyn stärks väsentligt. En och samma beslutsprocedur skall därmed gälla för hela årsbudgeten. Uppdelningen i olika typer av utgifter – obligatoriska och icke-obligatoriska – försvinner alltså. Den ökade demokratiska insynen välkomnas. Att Europaparlamentet föreslås få insyn i samtliga budgetområden är en viktig förbättring av nuvarande system, inte minst inom jordbrukspolitikens område, som ensamt står för nästan hälften av EU:s budget. Kanske kan detta vara ett steg på vägen för de folkvalda att kunna genomföra nödvändiga reformer inom den gemensamma jordbrukspolitiken, reformer som medlemsstaternas företrädare gärna har skjutit på framtiden?
Den fleråriga finansieringsramen skall även fortsättningsvis antas enhälligt av medlemsländerna i rådet. Att den fleråriga finansieringsramen ges en rättslig grund och omnämns i fördraget välkomnas. Det innebär en förbättring jämfört med tidigare system och det betonar ramens mycket centrala roll för hela EU:s budgetpolitik. Likaså är det positivt att de grundläggande budgetprinciperna samlas i en artikel i fördragstexten för att på så vis underlätta överskådligheten och ge mer tyngd åt principernas innebörd.
Eurogruppen, som utgörs av ministrarna från de EU-länder som ingår i valutaunionen, föreslås få en stärkt ställning genom att de omnämns i fördraget och får en vald ordförande på två och ett halvt år. Detta är en logisk utveckling. Dock ser Kristdemokraterna gärna att samordningsprocesserna även fortsättningsvis är av gemensam karaktär. Med en gemensam marknad måste EU-länderna arbeta mot samma mål. Genom den frivilliga samordning som sker inom EU:s ram för den så kallade Lissabonprocessen byggs gemensamma ekonomiska mål upp som åtföljs med hjälp av tydliga indikatorer. Varje land lägger fram sin egen strategi för att uppnå målen. Därigenom kan EU-länderna successivt komma fram till en samsyn om hur den ekonomiska politiken ska bedrivas – med bibehållen respekt för nationella olikheter. Samsynen måste bygga på en balans mellan ekonomiska, ekologiska och sociala framsteg.
Kristdemokraterna anser att stabilitetspakten bör reformeras och fördragsfästas. För att EU-ländernas ekonomier ska utvecklas positivt och valutaunionen fungera bra måste alla deltagande länder sköta sin ekonomiska politik. Penningpolitiken för euroländerna sköts av den europeiska centralbanken som ska vara politiskt oberoende och ha som huvudmål att bekämpa inflationen. Erfarenheterna visar att detta gynnar hela ekonomin och alla arbetstagare.
För medlemsländerna gäller det att genom en god struktur- och finanspolitik bidra till att hålla inflationen på en låg nivå och att de offentliga budgetarna är i balans eller visar överskott över en konjunkturcykel. Detta gäller även de länder som för närvarande står utanför valutaunionen. Därför får inte de grundläggande principerna i EU:s stabilitetspakt mjukas upp. Det är emellertid rimligt att ta hänsyn till ländernas skuldsättning genom att länder med låg offentlig skuldsättning tillåts att ha tillfälligt större underskott i lågkonjunktur än högt skuldsatta länder. En sådan förändring ska dock inte innebära någon förändring för de länder som nu har problem med att klara underskottsgränsen på tre procent av BNP. Vid den nuvarande skuldgränsen på 60 procent av BNP ska också den nuvarande underskottsgränsen på tre procent av BNP behållas.
Genom att koppla underskottsgränsen till den offentliga skuldsättningen införs ett positivt incitament för medlemsländerna att minska skuldsättningen genom att de därigenom får ett något större stabiliseringspolitiskt manöverutrymme vid lågkonjunkturer. På detta sätt kommer sannolikheten att öka för en ansvarsfull finanspolitik i högkonjunktur som dämpar efterfrågan.
Det är också viktigt att samtliga länder behandlas lika om de bryter mot reglerna i fördraget eller stabilitets- och tillväxtpakten. Kristdemokraterna kommer inte att acceptera att regeringar av partipolitiska hänsyn slipper undan varningar från EU:s sida. Därför bör det övervägas att institutionalisera systemet med tidiga varningar för länder som närmar sig underskottsgränsen, samt systemet för hur eventuella böter ska utdömas vid brott mot fördragets underskottsregler. Detta skulle bidra till att stärka trovärdigheten i att stabilitetspakten efterlevs.
Det som tidigare var den så kallade tredje pelaren, de rättsliga och inrikes frågorna (RIF) är det område där konventets förslag innebär störst förändringar. Avsnittet innehåller allmänna bestämmelser, asyl och invandring, civilrättsligt samarbete, straffrättsligt samarbete och polissamarbete. Enligt framtidskonventets förslag skall Europeiska unionen ”utgöra ett område med frihet, säkerhet och rättvisa ...” med respekt för de grundläggande rättigheterna och med beaktande av de olika rättsliga traditionerna och rättssystemen i Europa. Ökat samarbete skall utvecklas inom polis och tullväsende. Europol skall stödja och stärka de nationella polismyndigheternas insatser och deras samarbete i kampen mot allvarlig brottslighet, terrorism och sådan brottslighet som skadar det gemensamma intresset inom ramen för unionens politik. Kampen mot brottslighet står högt på Kristdemokraternas prioriteringslista för den framtida Europapolitiken. Förutom den organiserade brottsligheten är också de brott och oegentligheter som försiggår inom EU:s institutioner speciellt allvarliga eftersom de skadar EU:s trovärdighet i medborgarnas ögon. Kristdemokraterna anser därför att konventets förslag på RIF-området i allt väsentligt är positiva. Det enhälliga beslutsfattandet i den tredje pelaren har gjort att mycket av samarbetet blockerats och stått still, vilket alltså föranlett konventet att ändra beslutsmodell för dessa frågor.
Kristdemokraternas asyl- och invandringspolitik skall utgå från en kristen människosyn, bygga på folkrätten och genomföras i samverkan med andra stater. Inom EU har det dock varit lättare att enas kring begränsningar, och ibland rent av repressiva åtgärder, än att närma sig den öppna dörrens politik. För närvarande kan alla förslag som rör invandring eller asyl blockeras av ett enda medlemsland. Enligt konventsförslaget skall detta ändras. EU:s asyl- och invandringspolitik föreslås hädanefter beslutas med kvalificerad majoritet istället för med enhällighet. Kristdemokraterna välkomnar förslaget men ser risker att ett borttagande av de så kallade minimireglerna kommer att tvinga Sverige att föra en stramare asylpolitik än den vi har idag. Det bör alltid vara möjligt för ett land att ha generösare nationella regler än andra. I regeringens skrivelse mörkar man denna risk, vilket är högst besynnerligt. Kristdemokraterna anser att minimireglerna skall kvarstå.
Konventets förslag med möjlighet att inrätta en fristående europeisk åklagarmyndighet i syfte att bekämpa brott mot unionens intressen samt gränsöverskridande brottslighet välkomnas. Detta är något som Kristdemokraterna länge har förespråkat (vilket även efterlysts av OLAF, Revisionsrätten, kommissionen och Europaparlamentet) men som den svenska regeringen hittills motsatt sig. Åklagarmyndigheten föreslås ha befogenhet att utreda, lagfara och väcka åtal mot förövare av allvarliga brott som påverkar flera medlemsstater och av brott mot unionens finansiella intressen. Åtalet skall väckas vid de behöriga domstolarna i medlemsstaterna.
Det straffrättsliga samarbetet mot svår gränsöverskridande brottslighet som terrorism, människohandel, narkotikasmuggling och penningtvätt bör bygga på ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden. Det är positivt är att konventet tydliggör skrivningarna som behandlar det straffrättsliga samarbetet inom unionen i fördraget. Det handlar om en avvägning mellan genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande och arbetet med en tillnärmning av straffprocessrätt och materiell straffrätt. Det är generellt sett mycket viktigt att det straffrättsliga samarbetet vidareutvecklas i samma utsträckning som polissamarbetet. Vägen dit går via ökad samordning av medlemsstaternas lagstiftning och en förenkling av de procedurer som tillämpas inom området.
EU är en utrikespolitisk aktör av stor betydelse, men unionen saknar ofta resurser att fullgöra sin nya roll. EU-länderna behöver förstärka och effektivisera sitt utrikespolitiska samarbete samt visa ett mer enat ansikte mot omvärlden, vilket också varit konventets mål med sitt arbete inom området. Därigenom blir EU:s inflytande och möjligheter att påverka mycket större.
Fortfarande fortsätter de yttre åtgärderna att vara föremål för den mellanstatliga beslutsmodellen där gemenskapsförfarandet alltså inte tillämpas. Alla unionens yttre åtgärder (den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, handelspolitiken, utvecklingssamarbetet och internationella avtal) är samlade i ett övergripande avsnitt i fördragsutkastet. Bestämmelserna i vilka principerna och målen för EU:s yttre åtgärder fastställs kan sammanfattas i sju punkter:
främja mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstat,
förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet, i enlighet med principerna i Förenta nationernas stadga,
främja en hållbar ekonomisk och social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna med det primära syftet att utrota fattigdomen,
främja integreringen av alla länder i världsekonomin, inbegripet gradvis avskaffande av restriktioner för internationell handel,
bidra till utformningen av internationella åtgärder för att bevara och förbättra miljöns kvalitet och för en hållbar förvaltning av jordens naturresurser i syfte att garantera en hållbar utveckling,
bistå befolkningar, länder och regioner som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor, och
främja ett internationellt system som bygger på starkare multilateralt samarbete och ett gott globalt styre.
Kristdemokraterna ser positivt på de uppsatta målsättningarna, men vill se ytterligare förstärkningar och reformer inom EU:s bistånds- och handelspolitik. EU:s externa politik ska styra mot samma politiska mål så att handel, jordbruk och bistånd samverkar för att bekämpa fattigdomen i tredje världen. Här återstår det mycket att göra.
Kristdemokraterna har tidigare förespråkat principen om flexibel integration, eller fördjupat samarbete som det allt oftare omnämns, och vi kan acceptera idén med ett sådant fördjupat samarbete även på försvarsområdet förutsatt att det bygger på frivillighet och att samarbetet hålls inom EU:s institutioner.
Framtidskonventet anser att en förbättrad samordning och utveckling av de militära resurser som ställs till unionens förfogande skulle förbättra unionens förmåga att genomföra krishanteringsinsatser. Framtidskonventets förslag inom området försvars- och säkerhetspolitiken är tämligen långtgående med starka skrivningar. Man skriver i artikel 40 att den ”gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken skall omfatta den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik. Den kommer att leda till ett gemensamt försvar, så snart som Europeiska rådet enhälligt har beslutat detta. Europeiska rådet skall i så fall rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.” Konventet skriver vidare: ”Unionens politik enligt denna artikel skall inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik …”
Kristdemokraterna motsätter sig tvingande ömsesidiga försvarsgarantier och delar regeringens åsikt att inget av konventets förslag påverkar Sveriges möjligheter att fortsatt driva en militärt alliansfri linje samt att inget av förslagen heller påverkar dagens situation vad gäller mandat från FN:s säkerhetsråd.
Kristdemokraterna är positiva till att konventet föreslår en vidareutveckling av unionens konfliktförebyggande och fredsfrämjande verksamhet. Vi anser att EU genom sina medlemsstater bör öka kapaciteten för fredsbevarande och fredsframtvingande insatser, de så kallade Petersbergsuppgifterna. Dessa har stor betydelse för unionens praktiska förmåga att bidra till lösning av väpnade konflikter inom och utanför unionens gränser.
Främjandet av en europeisk försvarsindustri är viktigt, men får inte vara av uteslutande karaktär eller dimensionerande för arbetet. Det är av betydelse att undvika en utveckling i riktning mot en stängd europeisk marknad. Grundläggande för Sverige är att anskaffning av försvarsmateriel bygger på frivilligt ingångna avtal. Sverige har som en av Europas större producentländer en gynnad ställning i detta avseende, bl.a. genom Sveriges exklusiva samarbete inom ramen för Loi-avtalet. Kristdemokraterna ställer sig positiva till ett vidgat europeiskt försvarsmaterielsamarbete som även möjliggör fortsatt nära samarbete med USA och andra länder utanför Europa.
De gemensamma mål för EU:s samarbete med tredje land som konventet föreslår är positiva av flera anledningar. För EU:s internationella agerande är de omnämnda målen att EU skall verka för att främja och sprida mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen i omvärlden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet i enlighet med principerna i FN-stadgan. En hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna betonas också, liksom fattigdomsbekämpningen. Integreringen av alla länder i världsekonomin bör främjas genom gradvis ökad internationell handel och minskade handelshinder. Konventets skrivningar understryker att EU bör främja ett internationellt system som bygger på starkare multilateralt samarbete och ett gott globalt styre, vilket Kristdemokraterna välkomnar.
Att EU tillåts ingå internationella avtal är en viktig faktor i EU:s utveckling som en betydande internationell aktör. Alla åtgärder för att öka unionens möjligheter att agera i internationella sammanhang bör uppmuntras. Unionens unika struktur, omfattning och enorma resursinnehav ger EU ett alldeles extra stort ansvar gentemot omvärlden, ett ansvar som bland annat innebär att man angriper globala problem som rör fattigdom, hunger, humanitära kriser och gränsöverskridande miljöförstöring. Detta får till varje pris inte hamna i skymundan i framtidsdebatten. EU verkar också som en viktig samverkansmodell för en positiv utveckling i flera regioner, däribland i Afrika och för Afrikanska unionen, AU.
Konventet föreslår införandet av en ”solidaritetsklausul” med innebörden att ”unionen och dess medlemsstater skall handla gemensamt i en anda av solidaritet om en medlemsstat är föremål för en terroristattack eller en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor”. Otydligheten har fått flera remissinstanser att ställa sig tveksamma till klausulen och kräva förtydligande. Även Kristdemokraterna anser att definitionen av vilka nationella åtaganden som avses måste förtydligas.
Konventets förslag gällande den inre marknaden har inte ändrat något väsentligt jämfört med tidigare fördrag. Den kanske mest betydande förändringen är en anpassning till den delvis förändrade lagstiftningsproceduren.
Konventet föreslår införandet av en särskild rättslig grund för det immaterialrättsliga området. Kristdemokraterna ser detta som positivt då det skapar större tydlighet än de flertalet rättsliga grunder som fanns i tidigare fördrag. Immaterialrätten är mycket viktig för ekonomin och den europeiska industrin, och förslaget är därmed ett steg i rätt riktning.
Konventets förslag att ge Europaparlamentet ökat inflytande i jordbrukspolitiken är ett mycket välkommet förslag som förhoppningsvis kommer att medverka till att en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer till stånd. Att konventet inte kommer med några förändringar av de uppsatta målen för jordbrukspolitiken är svagt. Den europeiska jordbrukspolitiken har mycket negativa konsekvenser för fattiga jordbrukare i u-världen. Följderna av de omfattande subventionerna inom unionen leder till dumpning av produktion på u-landsmarknader, vilket i sin tur slår ut inhemsk produktion och förhindrar export till EU. Målsättningen för Kristdemokraterna är en minskad överskottsproduktion och en jordbrukspolitik som tar ett globalt ansvar.
Konventets förslag gällande miljöfrågor uppfyller inte de förväntningar som ställts på långtgående förslag på miljöområdet. Som en av världens rikaste regioner bör Europa ta ett ökat globalt ansvar för en hållbar utveckling. Miljösamarbetet över nationsgränserna är en av EU:s viktigaste uppgifter, och Kristdemokraterna önskar att Sverige vore mer pådrivande än vad som idag är fallet inom alla de områden som berörs av EU:s miljöpolitik. Kristdemokraterna vill verka för att Europa intar ledarrollen i kampen mot växthuseffekten. Regeringskonferensen bör se över hur miljöpolitiken kan stärkas i fördraget.
Kristdemokraterna välkomnar att energifrågor omfattas av områden för delad befogenhet inom unionen. Att en uttrycklig rättslig grund skapas för energiområdet är mycket positivt och kommer förhoppningsvis att leda till ökat samarbete för en utökad användning och utveckling av nya och förnybara energikällor i Europa.
De svenska och europeiska kristdemokraterna är ense om att den sociala dimensionen är en viktig del av den europeiska integrationen. Vi kommer att verka för att EU stärker sin roll som normgivare och diskussionsforum för välfärdsreformer.
Konventet kommer inte med några betydande förändringar för folkhälsopolitiken och för den allmänna hälso- och sjukvården inom EU. Det är fortfarande ett område som handhas av varje medlemsland nationellt. Kristdemokraterna anser att alla EU-medborgare ska ha rätt att söka vård i samtliga EU-länder vid händelse av exempelvis långa väntetider eller annat i hemlandet. Sjukvården skulle betalas av hemlandet även vid vård i annat medlemsland. Detta kommer i förlängningen att förbättra sjukvårdsstandarden i hela Europa och samtidigt vara en positiv lösning för såväl patienten som för sjukhus med långa väntetider.
Solidariteten mellan regioner är nödvändig för att stärka den politiska stabiliteten och samhörigheten inom EU. I konventets förslag kompletteras de två uppsatta ändamålen för strukturfonderna (den ekonomiska och sociala sammanhållningen) med ”territoriell sammanhållning”. Detta kommer troligen att innebära ytterligare anspråk på budgetmedel för fonderna och bör därför undvikas. Mer avgörande är istället att dagens strukturfonder reformeras och effektiviseras. Under kommande mandatperiod utvidgas EU till nästan det dubbla antalet medlemsländer. Unionen blir alltmer heterogen, och därmed är en reform av EU:s regionalpolitik viktig för att få tillväxt i de mest eftersläpande områdena. En utvärdering av gällande handlingsprogram och budgetar kommer att bli nödvändig liksom en omvärdering av ramverken för de långsiktiga utvecklingsprogrammen. Onödiga fördröjningar och byråkratiska strukturer i strukturfondernas organisation måste bekämpas. Nu gäller det för de nuvarande medlemsländerna att visa solidaritet med de nya.
Konventet föreslår att räddningstjänsten ”civil protection” skrivs in i fördraget som område för stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder. Kristdemokraterna ser positivt på detta. Tolkningen av det begreppet skiftar, och Kristdemokraterna ser därför behovet att ytterligare diskutera vad denna form av räddningstjänst skall innefatta innan det lagfästs i fördraget.
|
Stockholm den 17 oktober 2003 |
|
|
Alf Svensson (kd) |
|
|
Stefan Attefall (kd) |
Maria Larsson (kd) |
|
Inger Davidson (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Helena Höij (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Ragnwi Marcelind (kd) |