Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten för hotade förtroendevalda att få tillstånd att bära tårgasanordningar eller andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar.
Somliga av våra förtroendevalda lever under hot. Det finns i dagsläget möjlighet till skydd i form av en eller flera sk ”livvakter”. Detta skydd är både väldigt dyrt för skattebetalarna och en stor påfrestning för den hotade. Den formen av skydd kräver också en väldigt hög grad av hotbild. Vi anser det vore en god idé om det fanns möjlighet för hotade ledamöter att efter lämplig utbildning bli erbjudna en licens för att bära tårgasanordning.
Innehav av ”tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar” (t.ex. pepparsprej) är tillståndspliktiga (jfr 1 kap. 3 § e och 2 kap. 1 § a vapenlagen (1996:67)).
Vad som sägs i vapenlagen om skjutvapen gäller också tårgassprej och andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar. En enskild får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen om den enskilde behöver vapnet för ett godtagbart ändamål (2 kap. 4 §) – vanligtvis jakt eller målskjutning. Tillstånd kan även ges till den som har ett kvalificerat behov av vapen för skyddsändamål. Det kan i fråga om tårgassprej exempelvis gälla personer som är utsatta för allvarlig förföljelse. Polismyndigheten prövar tillstånd enligt vapenlagen (2 kap. 2 §). Polismyndighetens beslut enligt vapenlagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (10 kap. 1 §).
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Jan Emanuel Johansson (s) |
Mikael Damberg (s) |