Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om teckenspråket.
Den 22 februari 2001ställde sig samtliga riksdagspartier bakom ett beslut i riksdagen (2000/01:KU14). Beslutet upplevdes som historiskt av döva i Sverige.
Underlaget för riksdagens beslut var konstitutionsutskottets ställningstagande, KU14.
KU skrev att det är angeläget att teckenspråkets ställning ses över. Utvecklingen under senare år, bl.a. arbetet inom ramen för Europarådets verksamhet, har understrukit vikten av att teckenspråket har en stark ställning. Det är angeläget att de dövas och hörselskadades rättigheter när det gäller teckenspråket och teckenspråksinformation säkerställs. Enligt utskottets mening behövs i detta syfte en översyn av rätten och möjligheterna att använda teckenspråket, liksom dövas och hörselskadades tillgång till samhällets utbud av kultur och litteratur. När det gäller dövas och hörselskadades tillgång till Sveriges Televisions program vill konstitutionsutskottet i likhet med kulturutskottet hänvisa till att arbetet i Public service-beredningen bör kunna leda till ytterligare förbättringar i detta avseende.
Efter att kammaren biföll utskottets hemställan överlämnades frågan om teckenspråkets ställning till Socialdepartementet (dnr S2001/1703ST). Under hösten 2002 genomfördes på uppdrag av Socialdepartementet en förstudie om teckenspråket. Förstudien var klar i början på november.
Hösten 2003 har det snart gått tre år, och Socialdepartementet har fortfarande inte lyckats formulera direktiv för utredningen om teckenspråkets ställning.
För den döva befolkningen är Socialdepartementets senfärdighet naturligtvis en stor besvikelse. Det går inte att komma ifrån att departementet saknar kompetens när man inte lyckats formulera direktiv för utredningen. I Finland har teckenspråket tagits med i en grundlag redan 1995 och i en språkvårdslag 1996. Kanske kan Socialdepartementet lära av Finland?
Därför är det angeläget att riksdagen åter stöder de döva. Teckenspråket är dövas modersmål medan svenskan är andraspråk. Döva i Sverige har historiskt aldrig haft rätten till samhällets information, kultur och litteratur på teckenspråk. Tolkbristen är stor, och i SVT sänds bara 85 minuter på teckenspråk i veckan. Därför är det angeläget att riksdagen åter med kraft ser till att den döva befolkningen åter blir delaktig i samhällets information, kultur och litteratur.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Anne Marie Brodén (m) |
Lena Adelsohn Liljeroth (m) |