Den europeiska unionen har, genom att vara en garant för fred, säkerhet och dialog mellan de europeiska folken, medfört att medlemsländerna levt i fred sinsemellan i mer än ett halvt sekel. Om drygt ett halvår enas stora delar av kontinenten genom att unionen utökas med ytterligare tio nya medlemsländer från Central- och Östeuropa. EU utgör nu tillsammans med Nordamerika och Japan de tre rikaste regionerna på vår planet. Utvidgningen och de utmaningar som hela Europa står inför ställer oerhörda krav på EU:s duglighet och funktionssätt. Aldrig tidigare har samarbetet varit så djupgående som idag och aldrig tidigare har utmaningarna varit så många och olikartade som nu. Unionen är därför i behov av ett konstitutionellt fördrag som säkerställer handlingskraften på de områden där så behövs, och som samtidigt tydliggör och avgränsar unionens uppgifter och ökar dess demokratiska legitimitet.
Beslut med kvalificerad majoritet behöver bli huvudregel i ministerrådet för att undvika att unionen handlingsförlamas med 25 beslutsfattande medlemsländer. Det krävs radikala grepp för att förbättra EU:s funktionssätt och institutionella struktur. Europaparlamentets inflytande liksom de nationella parlamentens förankring i Europasamarbetet måste stärkas. Kommissionen måste bli bättre demokratiskt förankrad hos medborgarna. Framtidskonventets förslag som presenterades i juli i år kommer att förhandlas i regeringskonferensen under hösten 2003. Förslaget att inrätta en vald president i Europeiska rådet tillbakavisas av Kristdemokraterna till förmån för ett fortsatt roterande ordförandeskap.
I takt med att EU:s utrikespolitiska roll växer krävs det att unionen lyckas forma en samstämmig och kraftfull politik för utveckling och samarbete, inte minst gentemot jordens fattigaste länder. Ett varningens finger har vid flertalet tillfällen riktats mot unionens dåliga sammanhållning i världspolitiken, vilket måste tas på allvar och åtgärdas. Ett väl fungerande EU behövs såväl för Sverige som för Europa och för resten av vår omvärld.
Sammanfattning 1
1 Innehållsförteckning 2
2 Förslag till riksdagsbeslut 4
3 Inledning 8
4 Ett konstitutionellt fördrag för EU 9
4.1 Konstitutionens struktur 9
4.2 Konstitutionens innehåll 9
4.2.1 Stadgan om de grundläggande rättigheterna 10
4.2.2 Juridisk person 10
4.2.3 Utträde ur unionen 10
4.2.4 Beslutsregler 10
4.2.5 Konventsmetoden 10
5 EU:s anslutning till Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna 11
5.1 Varningsmekanismen 11
6 EU:s kompetensområden 11
6.1 Befogenhetskategorier 11
6.2 Överföring av kompetens 12
6.3 Rättsliga instrument 12
7 Subsidiaritetsprincipen i EU 13
8 EU:s institutioner och beslutsprocess 13
8.1 Beslutsfattande 14
8.2 Kommissionen 14
8.3 Europaparlamentet 15
8.4 Ministerrådet och Europeiska rådet 15
8.4.1 Ordförande 15
8.5 De nationella parlamenten 15
8.6 Medborgarinitiativ 16
9 Rättsliga och inrikes frågor 16
9.1 Inrätta en europeisk åklagarmyndighet 16
10 EU:s utrikespolitiska roll 17
10.1 Gemensamt försvar 17
10.2 EU:s internationella agerande 17
11 Öppenheten i EU 18
12 Vår politik för ett tryggt och ekonomiskt starkt Europa 18
12.1 Motverka drogliberalismen 18
12.2 Förstärkt kamp mot terrorismen 19
12.3 En human och effektiv gemensam asyl- och flyktingpolitik 19
12.4 Förebyggandet av illegal immigration och trafficking 19
12.5 Fullborda den inre marknaden 20
12.6 Den ekonomiska politiken 20
12.7 Reformera stabilitetspakten 21
12.8 Etik för ett hållbart näringsliv 21
12.9 EU:s konsumentskydd 22
12.10 Regionalpolitiken 22
12.11 Europeiskt sjukvårdskort 22
12.12 Bioetik 22
12.13 Reformer i budgetsystemet 22
12.14 Det gemensamma utvecklingssamarbetet 23
12.15 En globalt hållbar utveckling 23
12.16 Den gemensamma jordbrukspolitiken – avveckla exportstöden 24
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för ett konstitutionellt fördrag för EU som uppfyller kravet på att det skall vara ett enhetligt, väl strukturerat dokument som medborgaren kan ta till sig.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att målet med EU:s konstitutionella fördrag skall vara att förenkla unionens rättsliga grund, effektivisera beslutsfattandet, stärka demokratin och öppenheten samt definiera och avgränsa unionens uppgifter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna ingå i EU:s konstitution.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra EU till en juridisk person.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fördragsfästa möjligheten för en medlemsstat att frivilligt begära utträde ur unionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra ”konventsmetoden” till en fördragsfäst arbetsmetod för diskussion om fördragsändringar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra EU till en union uppbyggd på den kristna idétraditionen samt att skriva in unionens värdegemenskap och värdegrund – om skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna – i EU:s fördrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra det möjligt för EU att tillträda Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en medlemsstat tillfälligtvis bör kunna fråntas vissa konstitutionella rättigheter om medlemsstaten allvarligt åsidosätter grundläggande rättigheter eller friheter som ligger till grund för unionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa tre olika befogenhetskategorier för att avgränsa och förtydliga EU:s befogenhetsområden: exklusiv befogenhet, delad befogenhet och områden för stödjande samordnande eller kompletterande åtgärder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rätten att avgöra vilka nya uppgifter som skall tillföras EU i framtiden även bör tillfalla medlemsstaterna och ske genom enhälliga beslut.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa tydligare benämningar av olika rättsliga instrument och reducera dessa genom införandet av ramlagar och lagar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka de nationella parlamentens roll i beslutsprocessen, genom införandet av ett s.k. tidigt varningssystem, där nationella parlament skall kunna kräva granskning av de kommissionsförslag som man anser bryter mot subsidiaritetsprincipen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Europeiska domstolen, efter anmälan från medlemsstaternas nationella parlament, skall ges tillfälle att pröva subsidiaritetsprincipens tillämpning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reducera antalet beslutsprocedurer och att låta beslut med kvalificerad majoritet i ministerrådet vara huvudregel för beslutsförfarandet inom unionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att majoritetsbeslut i ministerrådet som regel bör åtföljas av medbestämmande för Europaparlamentet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommissionens samtliga ledamöter även fortsättningsvis har rösträtt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att pelarstrukturen bör ersättas med en mer enhetlig struktur för EU:s beslutsprocess och institutionella struktur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Europaparlamentets arbetsplats bör finnas på en och samma plats och det bör vara i Bryssel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riksdagens utskott i ökad utsträckning bör involveras och informeras redan i beredningsprocessen som föregår presentationen av vitböcker och grönböcker.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa ett s.k. medborgarinitiativ som innebär att minst en miljon unionsmedborgare kan uppmana kommissionen att utarbeta ett förslag i en fråga som medborgarna anser angelägen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för införandet av en europeisk åklagarmyndighet för bekämpandet av fusk med EU:s medel.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU i högre utsträckning bör samordna den gemensamma utrikes-, handels-, bistånds- och säkerhetspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rådet skall ha offentliga möten och protokoll när det sammanträder i sin lagstiftande funktion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU aktivt skall motverka drogliberalismen.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla Europols befogenheter och att enas om en definition av begreppet internationell terrorism för att förstärka kampen mot den internationella terrorismen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla en bättre europeisk samordning av det straffrättsliga arbetet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla en bättre europeisk samordning av asyl- och flyktingpolitiken.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ytterligare prioritera kampen mot narkotika- och människosmugglingen i EU.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bättre integrera tjänstemarknaden inom EU.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avreglera energi- och transportmarknaden inom EU.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utvärdera och att ta bort onödig detaljreglering i EG-lagstiftningen. 4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reformera stabilitetspakten.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att etablera gemensamma riktlinjer för etiska koder i näringslivet.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa ett system med gemensamma sjukvårdskort inom EU.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att endast tillåta en restriktiv linje inom forskningsområdet bioetik i EU.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Europaparlamentet skall få medbeslutanderätt på samtliga budgetområden i EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att effektivisera och bättre samordna det europeiska biståndet.7
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU intar ledarrollen i arbetet för en global hållbar utveckling.8
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avveckla exportsubventionerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken.8
1Yrkandena 22, 26, 27 och 29 hänvisade till JuU.
2Yrkande 25 hänvisat till SoU.
3Yrkandena 28 och 35 hänvisade till SfU.
4Yrkandena 30–32 och 34 hänvisade till NU.
5Yrkande 33 hänvisat till FiU.
6Yrkande 36 hänvisat till UbU.
7Yrkande 38 hänvisat till UU.
8Yrkandena 39 och 40 hänvisade till MJU.
Sedan mer än ett halvt sekel lever EU:s medlemsländer i fred med varandra. Tack vare en ekonomisk utveckling och en inbördes solidaritet mellan medlemmarna har en höjning av välfärdsstandarden blivit verklighet i de svagare delarna av unionen. Europeiska unionen är idag en av de tre rikaste regionerna på vår jord. Idag, femtio år efter Europeiska unionens tillkomst, närmar sig EU en brytpunkt. Unionens största enskilda utvidgning närmar sig och tio nya medlemsstater kommer om drygt ett halvår att ansluta sig till gemenskapen. Europa vänder blad och lämnar en dyster historia med andra världskriget och kalla kriget bakom sig. För oss svenska kristdemokrater liksom för de kristdemokrater som grundande hela Europasamarbetet på 1950-talet ser vi i första hand unionen som ett konkret uttryck för gränsöverskridande broderskap, solidaritet och resultatet av insikten om vårt beroende av internationell samverkan för fred, trygghet och en bättre miljö. De uppsatta målen att skapa varaktig fred har uppnåtts tack vare det institutionaliserade samarbetet. Unionen har också utvecklats vidare och är idag långt mer än endast ett fredsprojekt.
Kristendomens historiska och idéhistoriska betydelse för formandet av Europas identitet, gemensamma värden, kulturarv och samhälleliga institutioner är av oomtvistligt unik karaktär. Utan att förringa andra inflytelser och traditioner som mer regionalt eller under mer begränsade tidpunkter lämnat betydande bidrag till Europas utveckling saknar kristendomen motstycke i dess påverkan och utformning av den europeiska civilisationen och dess identitet. Kristdemokraterna vill därför göra EU till en union uppbyggd på den kristna traditionen och med en värdegemenskap som innefattar religionsfrihet för alla, respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämställdhet, rättsstatsprincipen och skydd av de mänskliga rättigheterna.
Vi vill verka för att EU blir en region vars mål är en långsiktigt hållbar utveckling, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folk och strikt efterlevnad av internationell lag i överensstämmelse med principerna i FN:s stadga. Att den gemensamma europeiska utvecklingspolitiken mer tydligt fokuserar på fattigdomsbekämpning är en fråga som vårt parti länge verkat för. Ökad solidaritet mellan generationer och mellan stater liksom jämställdhet mellan kvinnor och män och det ökade skyddet av barns rättigheter, lika möjligheter för alla oavsett etnisk bakgrund, religion, tro, handikapp, ålder eller sexuell läggning är angelägna skrivningar i en ny konstitution.
EU har utvecklats till ett långtgående samarbete som har ekonomiska, politiska, sociala, kulturella och miljömässiga dimensioner. Alla dessa dimensioner behöver finnas med i samarbetet och Sverige måste i största mån vara med och skapa trygga och goda samhällen på dessa grunder. Sverige bidrar som bäst till detta genom aktivt deltagande i kampen mot den internationella brottsligheten, för skapandet av en europeisk säkerhetsordning och en gemensam handelspolitik och genom solidaritet med fattiga länder samt genom utarbetandet av en gemensam miljö- och klimatpolitik m.m..
EU:s framgångar inom många politiska områden bevisar att unionen är mycket mer än bara en diskussionsklubb. Gemenskapsmetoden (det lagbaserade samarbetet med gemensamma regelverk som utarbetas och kontrolleras av starka institutioner med fastlagda uppgifter) har visat sig mycket framgångsrik och bör stärkas. Samtidigt är det viktigt att europeiska institutioner inte tar över uppgifter som kan lösas ändamålsenligt av gemenskaper på lägre nivåer. Unionen måste alltså respektera subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och definiera sina uppgifter bättre.
Nicefördraget, som till stor del föranledde och möjliggjorde den kommande utvidgningen, har inneburit ett positivt steg i utvecklingen av EU, men samtidigt har flera av unionens tillkortakommanden också synliggjorts på senare tid. Flera brister i EU:s funktionssätt är uppenbara, och unionen saknar handlingskraft på en rad viktiga områden. Kristdemokraterna menar att EU:s institutionella uppbyggnad – ”konstitutionen” – måste göras om för att gynna demokrati, öppenhet och effektivitet. Framtidskonventets arbete har nu pågått under drygt ett år. Behovet av en genomgång, effektivisering och förändring av stora delar av unionens arbetssätt har blivit alltmer uppenbar ju mer vi närmar oss östutvidgningen. Misstron från delar av allmänheten behöver mötas med en effektivare och mer demokratisk union.
Kristdemokraterna förespråkar en konstitutionell reform av EU i samband med den förestående regeringskonferensen. Målet är att förenkla fördragen, effektivisera beslutsfattandet, stärka demokratin och öppenheten samt tydligt definiera och avgränsa unionens uppgifter. En sådan reform skulle stärka det folkliga förtroendet för unionen. Nedan redovisar Kristdemokraterna ett antal ställningstaganden till förslaget om en ny konstitution för EU. En heltäckande motion i dessa frågor presenterar vi med anledning av regeringens skrivelse i frågan inför den stundande regeringskonferensen.
De olika fördrag och regelverk som styr unionens maktfördelning och beslutsordning är i dagsläget alltför otydligt ordnade. Det av konventet föreslagna konstitutionella fördraget uppfyller bättre kravet på att det ska vara ett kort och läsvänligt dokument som medborgaren kan ta till sig. De grundlagsmässiga delarna bör vara tydligt strukturerade och de nuvarande fördragen redigerade och sammanförda till en helhet, och bör utgöra huvudavsnittet vid sidan av de bestämmelser som formar den regelrätta lagsamlingen.
Ett framtida konstitutionellt fördrag för EU bör definiera unionens uppgifter med hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Det ska innehålla en beskrivning av unionens mål och befogenheter. Det bör också fastställa de principer som ska styra unionens verksamhet.
Den stadga om grundläggande rättigheter som antogs vid toppmötet i Nice är ett bra sätt att deklarera för medborgarna vilka rättigheter de kan kräva gentemot unionens institutioner, och vilka principer som ligger till grund för unionen. Det kan också bidra till att de gemensamma värderingarna i Europasamarbetet stärks. I dagsläget är dock stadgans juridiska funktion något oklar. Därför bör rättigheterna skrivas in i EU:s konstitution och därmed bli juridiskt bindande.
Vi anser att Europeiska unionen bör bli en juridisk person. Dels för att klargöra unionens rättsliga ställning, både för européerna och för omvärlden, dels för att underlätta EU:s internationella samarbete (undertecknande av fördrag m.m.).
Möjligheten för en medlemsstat att frivilligt begära utträde ur unionen, samt bestämmelser kring tillvägagångssättet för utträdet, bör fastslås i konstitutionen. Om en sådan situation skulle uppstå får unionen förhandla fram och ingå ett avtal med medlemsstaten om villkoren för utträdet.
Konstitutionen skall innehålla en beskrivning av unionens beslutsregler. Dagens institutioner bör bestå men förhållandet mellan dem måste förtydligas i en enkel och transparent beslutsordning.
Framtidskonventets arbete har fungerat väl och ”konventsmetoden” kan vara en lämplig arbetsform vid framtida fördragsändringar. Kristdemokraterna föreslår därför att formen fördragsfästs i framtiden. ”Konventsmetoden” kan sägas vara mer demokratisk och öppen än regeringskonferenserna, bl.a. genom att representanter för de nationella parlamenten och Europaparlamentet medverkar. Det bör dock tilläggas att metodens framgång är mycket beroende av gruppens och presidiets struktur och sammansättning.
De mänskliga rättigheternas efterlevnad måste effektivt kontrolleras i EU, på samma sätt som i medlemsstaterna. Europarådet står främst bland de institutioner som säkerställer skyddet av de mänskliga rättigheterna i Europa. Rådets konvention från 1949 är unik på så vis att enskilda personer kan föra en medlemsstat till internationell domstol. Vi anser därför att EU ska ansluta sig till Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna precis som Sverige i dag är ansluten till konventionen.
Den i Nicefördraget tillkomna ”varningsmekanismen” för brott mot unionens grundläggande principer är en viktig förstärkning av fördragen. Rådet och Europaparlamentet kan efter att ha hört den berörda medlemsstaten konstatera att det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter sådana grundläggande rättigheter eller friheter som ligger till grund för unionen. Rådet får lämna lämpliga rekommendationer till denna stat. Vi vill dessutom verka för att en medlemsstat som bryter mot unionens grundläggande principer tillfälligtvis skall kunna fråntas vissa konstitutionella rättigheter, såsom rösträtt i ministerrådet.
För att EU på ett bättre sätt skall kunna avgränsa och fokusera sin verksamhet på ändamålsenliga områden är det önskvärt att man genomför en tydlig avvägning för att inte skapa en begränsning av flexibiliteten i samarbetet. Det faktum att unionen i dag har så många och viktiga uppgifter kräver också att man tydliggör det som i enlighet med subsidiaritetsprincipen inte måste utföras på unionsnivå. Inte minst för att också kunna intensifiera samarbetet och ge ökad kompetens åt EU inom de områden där det gemensamma beslutsfattandet verkligen är nödvändigt, som för t.ex. miljöpolitiken, utrikespolitiken och för kampen mot den internationella brottsligheten.
Kristdemokraterna ser positivt på en indelning i befogenhetskategorier där man skiljer mellan:
1) exklusiv befogenhet för unionen, vilket berör handelspolitiken, tullunionen, bevarandet av havets biologiska resurser inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, ingående av internationella avtal m.m.
2) delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna, vilket berör den inre marknaden, rättsliga och inrikes frågor, jordbruk och fiske, transport och transeuropeiska nät, energi, socialpolitik, ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, miljö, konsumentskydd och folkhälsa samt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd. Miljö- och energifrågorna är politikområden där Kristdemokraterna arbetat aktivt med framgång på Europanivå, och vi ser gärna att miljö- och energifrågorna får en tydligare plats i Europapolitiken i framtiden.
3) områden för stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder från unionens sida. Dessa områden gäller till exempel finanspolitik, sysselsättningspolitik, forskningspolitik, socialpolitik, industri, skydd för människors hälsa, utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott, kultur och räddningstjänst. På dessa områden är det värdefullt att ha jämförelser och dialog, men inte en samordnad gemensam politik.
Rätten att avgöra vilka nya uppgifter som ska tillföras EU bör även i framtiden exklusivt tillfalla medlemsstaterna och ske genom enhälliga beslut. Det är alltså inte aktuellt att EU själv ska bestämma sina kompetensområden. Vi motsätter oss således konventets förslag att Europeiska rådet ges rätt att med enhällighet tilldela EU ökade befogenheter.
Vi är för ett förtydligande av benämningarna av olika rättsliga instrument och en reducering av antalet sådana genom införandet av ramlagar och lagar istället för de flertal olika benämningar som nu används.
I kommissionens vitbok från 2001 om styrelseformerna i EU konstateras att detaljregleringen på unionsnivå kan minska. Kommissionen menar att europeisk lagstiftning i ökad utsträckning kan bestå i ramlagstiftning som fastställer mål snarare än medel. Dessutom ska nya metoder såsom s.k. självreglering (co-regulation) prövas och föreslås användas mer. Det innebär att lagstiftning kombineras med egna åtgärder av de aktörer – branschorganisationer m.fl. – som själva berörs av politiken. På många områden behövs visserligen en detaljerad europeisk lagstiftning (t.ex. för den inre marknaden), men på andra områden skulle det tveklöst underlätta för EU, för medborgarna och för medlemsstaterna att låta detaljlagstiftningen ske på lägre nivåer.
Enligt vårt synsätt är det en självklarhet att unionen ska kunna utöva de befogenheter som medlemsstaterna har avstått genom fördragen. Att EU-lag gäller över nationell lag i dessa sammanhang är därför naturligt.
Subsidiaritetsprincipen har varit fastslagen i Kristdemokraternas principprogram sedan 1989. Subsidiaritetsprincipen innebär att det en gemenskap på ett ändamålsenligt sätt kan sköta ska den också få sköta. Vidare innebär subsidiariteten att de överordnade gemenskaperna (t.ex. staten eller EU) har en skyldighet att stödja lägre nivåer där så behövs. Överordnade gemenskaper måste dock respektera de enskilda människornas rättigheter och gemenskapernas eget kompetensområde. Principen ger alltså inte självklart stöd åt vare sig centralisering eller decentralisering. Men den kan användas som en utgångspunkt för att fördela politisk makt i samhället.
Kristdemokraterna menar att subsidiaritetsprincipen ofta glöms bort i EU:s praktiska politik, trots att den är fördragsfäst. Detta leder till att många människor irriterar sig över onödig detaljreglering och till att EU sysslar med frågor som lika bra kan lösas på lägre nivåer. Vi menar också att de uppgifter som tillkommit på EU:s dagordning under senare år gör det nödvändigt med en bättre arbetsfördelning. Kort sagt, unionen behöver göra färre saker bättre.
För kontroll av subsidiaritetsprincipens efterlevnad är vi för införandet av ett s.k. ”tidigt varningssystem” som involverar de nationella parlamenten i kontrollen av principen. Parlamenten ska få ta del av kommissionens alla förslag, och om minst en tredjedel anser att förslaget är oförenligt med subsidiaritetsprincipen ska kommissionen ompröva sitt förslag. Att frågan i förlängningen kan prövas av Europeiska domstolen ser Kristdemokraterna som okomplicerat då det kan konstateras att Europeiska domstolen redan har prövat subsidiaritetsprincipens tillämpning. Domstolen har i dessa fall utvärderat principens tillämpning utifrån fördragens artiklar och utifrån protokollet om subsidiaritetsprincipens tillämpning. Det handlar om en sista utväg då inte den politiska processen och de nationella parlamentens ”tidiga varning” lett någonstans. En domstolsprövning av EU-kompetensen ger också en mycket önskvärd tydlighet gentemot medborgarna. Det är angeläget att säkra subsidiaritetsprincipen med alla till buds stående medel och det är därför naturligt att använda sig av domstolen för denna, liksom i andra tolkningstvister inom EU-samarbetet.
I centrum för debatten om EU-institutionernas roll och beslutsprocessens utformning finner man begreppen ”gemenskapsmetoden” och den ”mellanstatliga” metoden.
Gemenskapsmetoden grundas på integrationstanken och kännetecknas bl.a. av kommissionens ensamrätt att ta initiativ, en aktiv roll för Europaparlamentet samt omröstning med kvalificerad majoritet i rådet. Dessutom bygger metoden på en stark gemensam domstol som enhetligt tolkar EG-rätten. Den mellanstatliga modellen kännetecknas däremot av en initiativrätt för kommissionen som antingen delas med medlemsstaterna eller begränsas till vissa områden, en mindre (rådgivande) roll för Europaparlamentet, enhälliga beslut i rådet samt en begränsad roll för domstolen.
Kristdemokraterna har genomgående verkat för bibehållandet av gemenskapsmetoden. Vårt parti har vidare drivit linjen – vilket nu även föreslås av konventet – att bryta ned den s.k. pelarstrukturen till förmån för en mer enhetlig organisation. De tre pelarna inom EU har olika former och regler för institutionernas roll och samspel i beslutsfattandet.
För att bevara EU:s handlingskraft och undvika att en utvidgad union lamslås av nationella veton bör beslut som regel tas med kvalificerad majoritet i ministerrådet, förutom när det gäller beslut om t.ex. fördragsändringar, skattepolitik och inom det säkerhets- och försvarspolitiska området. För ett godkännande med kvalificerad majoritet krävs det en majoritet av medlemsstaterna som samtidigt motsvarar minst 60 % av befolkningen.
Ett bekymmer för EU är medborgarnas låga förtroende för kommissionen. Slutenhet, skandaler och bristande kompetens har bidragit till en förtroendekris som belastat kommissionen under lång tid. Ett möjligt sätt att förbättra kommissionens demokratiska förankring vore att låta Europeiska rådet nominera kommissionsordföranden med kvalificerad majoritet, mot bakgrund av resultatet i allmänna europeiska val, och att Europaparlamentet sedan avgör kandidatens lämplighet genom omröstning. På detta vis kan de europeiska politiska partierna presentera sina kandidater till kommissionsordförande i Europavalen. Kristdemokraterna motsätter sig förslaget om en roterande rösträtt i kommissionen som medför att 15 av kommissionens ledamöter har rösträtt och de resterande 15 är utan. Vi anser det väsentligt att kommissionens samtliga ledamöter även fortsättningsvis har rösträtt och att samtliga medlemsstater är respresenterade i kommissionen.
För oss är det viktigt att kommissionen även i framtiden är den starka institutionen som genom sin centrala roll garanterar oberoendet och det strategiska ansvaret för att unionen strävar framåt och kommer med långsiktigt hållbara lösningar. Med sitt uppdrag att verka för ”det gemensamma bästa” ses kommissionen traditionellt som de små medlemsstaternas vän och som garant för helhetsperspektivet och kontinuiteten inom unionen. Vid en alltför stor maktförskjutning till fördel för rådet eller Europeiska rådet riskerar man att äventyra systematiken och långsiktigheten i EU-arbetet och att istället hamna i händerna på dagsaktuella politiska krissituationer. Samtliga medlemsstater skall vara representerade i kommissionen.
Det är viktigt att stärka den demokratiska kontrollen i EU. Det blir än viktigare när beslut med kvalificerad majoritet används i rådet, eftersom den nationella regeringen då inte kan ställas till ansvar på samma sätt. För genomförandet av noggranna kontroller och för den demokratiska förankringen av beslut genom kvalificerad majoritet är Europaparlamentets arbete mycket viktigt. Således anser vi att Europaparlamentet som regel bör ha en medbeslutande funktion tillsammans med rådet. Europaparlamentet representerar en möjlighet för medborgarna att utöva inflytande i EU på ett mer direkt sätt än via de nationella regeringarna.
Europaparlamentets månatliga flytt mellan Bryssel och Strasbourg är en källa till berättigat folkligt missnöje. Den kostar stora summor pengar och, vad värre är, den innebär förluster i effektivitet och arbetsro för parlamentet. Om förtroendet för parlamentet ska kunna stärkas, bör en första åtgärd vara att stoppa detta system. Det rimligaste är då att parlamentet finns nära de övriga EU-institutionerna – med andra ord i Bryssel!
Ett problem som ofta anförts är EU:s avsaknad av ett enat ansikte utåt. Detta har föranlett att förslag framkommit om införandet av en vald ordförande som ska leda Europeiska rådet under en längre tid och också representera EU gentemot omvärlden. Kristdemokraterna menar att en sådan befattning skulle underminera kommissionens ställning och rubba den institutionella balans som råder, samt att de mindre ländernas inflytande riskerar att minska. Kristdemokraterna har pläderat för en stärkt ställning för kommissionens ordförande. Vi motsätter oss därför förslaget om en EU-ordförande eller president.
De nationella parlamenten förblir demokratins grundpelare genom sin folkliga förankring och historiska legitimitet. Därför är det viktigt att deras inflytande över den politiska processen i EU stärks. Det är dock förenat med stora svårigheter, inte minst med tanke på deras redan i dag stora arbetsbörda.
I den svenska riksdagen behöver Europafrågorna framför allt integreras bättre i utskottens arbete. Det konstaterar också Riksdagskommitténs utredning i frågan. Varje riksdagsledamot måste se den europeiska aspekten av sina sakfrågor, och arbeta därefter. Utskotten måste i framtiden följa EU:s politiska process mer regelbundet än i dagsläget, och med god framförhållning. Utskotten bör involveras och informeras redan i beredningsprocessen som föregår presentationen av vitböcker och grönböcker. De bör då också kunna ta egna initiativ när så är påkallat. Allt detta kräver att riksdagen får tillräcklig information i god tid från regeringen.
Av allt att döma skulle nationella parlament väsentligen kunna stärka sin ställning genom bättre kontakt med just kommissionen. Utskotten bör finna rutiner för att snabbt och enkelt få aktuell information om sina frågor från relevanta generaldirektorat i kommissionen. Detta skulle även stärka utskottens arbetsunderlag inför EU-nämndens möten och därmed också nämndens funktion som kontrollmekanism.
Kristdemokraterna är positiva till s.k. ”medborgarinitiativ” som innebär att minst en miljon unionsmedborgare kan uppmana kommissionen att utarbeta ett förslag i en fråga som medborgarna anser angelägen. Detta skulle innebära större öppenhet och medborgarinflytande i EU:s handhavanden. Det civila samhället skulle härigenom kunna få ett större inflytande över Europasamarbetet. Kristdemokraterna anser även att de nationella parlamenten bör ges denna möjlighet att i någon form uppmana kommissionären att ta initiativ.
Europeiska unionen måste bli ett område med frihet, säkerhet och rättvisa med respekt för de grundläggande rättigheterna och med beaktande av de olika rättsliga traditionerna och rättssystemen i Europa. För detta krävs ett ökat samarbete inom polis- och tullväsendet. Vi stöder utarbetandet av en gemensam politik för asyl, invandring och kontroll av de yttre gränserna som ska vara rättvis för medborgare från tredje land. Vårt parti vill verka för en generös asyl- och flyktingpolitik, men motsätter sig en påtvingad nationell åtstramning på området.
Kampen mot brottslighet står högt på Kristdemokraternas prioriteringslista för den framtida Europapolitiken. Förutom den organiserade brottsligheten är också de brott och oegentligheter som försiggår inom EU:s institutioner speciellt allvarliga. Trots att t.ex. bedrägerimyndigheten OLAF utför ett gott arbete räcker det inte till.
En sätt att förstärka kampen mot ekonomisk brottslighet inom EU:s institutioner vore att inrätta en fristående europeisk åklagarmyndighet som skulle ha befogenhet att utreda och agera som åklagare (i nationella domstolar) i de fall som rör brott mot unionens finansiella intressen samt brott som berör flera medlemsstater. En sådan åklagarmyndighet har Kristdemokraterna länge förespråkat, något som även efterlysts av OLAF, Revisionsrätten, kommissionen och Europaparlamentet, men som den svenska regeringen hittills motsatt sig.
EU är en utrikespolitisk aktör av stor betydelse. Genom EU erbjuds Sverige ett av de mest effektiva sätten att verka för fred och global utveckling. Men unionen saknar ofta resurser att helt uppfylla sin nya roll. Vi anser att EU-länderna ytterligare behöver stärka sitt utrikespolitiska samarbete och visa ett mer enat ansikte mot omvärlden. Därigenom blir vårt inflytande och möjligheterna att påverka mycket större. När det gäller bl.a. bistånd, handelspolitik och säkerhetspolitik återstår dock mycket att göra innan EU fått de nödvändiga resurserna. Kristdemokraterna vill därför se förstärkningar och reformer på dessa områden.
Kristdemokraterna är emot att ett gemensamt europeiskt försvar skrivs in i konstitutionen. Däremot är vi för en gemensam europeisk insatsstyrka och vi anser att det är av stor vikt att både Sverige och EU ökar sin kapacitet på den internationella arenan. Detta kräver att tillräckliga resurser avsätts för dessa insatser, både konfliktförebyggande och fredsframtvingande sådana. Främjandet av en europeisk försvarsindustri är viktigt, men får inte vara av uteslutande karaktär eller dimensionerande för arbetet. Det är av betydelse att undvika en utveckling i riktning mot en stängd europeisk marknad. Grundläggande för Sverige är att anskaffning av försvarsmateriel bygger på frivilligt ingångna samarbeten. Sverige har som en av Europas större producentländer en gynnad ställning i detta avseende, vilket bl.a. manifesteras i Sveriges exklusiva samarbete inom ramen för det s.k. Loi-avtalet. Kristdemokraterna ställer sig positiva till ett vidgat europeiskt försvarsmateriel-samarbete som även möjliggör fortsatt nära samarbete med USA och andra länder utanför Europa. Europeiska rådet har beslutat att utreda förutsättningarna för att inrätta en försvarsmaterielbyrå. Kristdemokraterna vill följa utredningens arbete.
Som princip för EU:s internationella agerande ska gälla att främja och sprida mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen i omvärlden. EU bör även verka för att förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet i enlighet med principerna i FN-stadgan. Det är viktigt att främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna med det primära syftet att utrota fattigdomen. Integreringen av alla länder i världsekonomin bör främjas, inbegripet gradvis avskaffande av restriktioner för internationell handel. EU måste bidra till utformningen av internationella åtgärder för att bevara och förbättra miljöns kvalitet och för en hållbar förvaltning av jordens naturresurser i syfte att garantera en hållbar utveckling. Vidare ska EU bistå befolkningar, länder och regioner som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor. EU bör främja ett internationellt system som bygger på starkare multilateralt samarbete och ett gott globalt styre.
Kristdemokraterna välkomnar stadgan om offentliga handlingar i EU, men anser att mycket mer måste göras innan EU:s institutioner har blivit tillräckligt öppna. Målet är att komma så nära den svenska offentlighetsprincipen som möjligt. Vi ser det som en självklarhet att överläggningar liksom protokoll skall vara offentliga för allmänheten för hela den lagstiftande processen och i samtliga berörda institutioner, inklusive för ministerrådets sammanträden.
Att EU ”skall bli ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och med respekt för de grundläggande rättigheterna” är såväl Framtidskonventets målsättning för EU:s politik som vår egen. För att detta ska kunna bli verklighet krävs att det inte finns någon motsättning mellan å ena sidan strävan efter ökad frihet och å andra sidan människors personliga trygghet och rättsliga säkerhet. Frihet ska innebära att människor slipper missbruk, bedrägerier, diskriminering, människohandel och våld i Europa. Det ska också betyda rätten att leva i ett samhälle som effektivt tar itu med individer och grupper som begår brott.
Narkotikamissbruket och en alltmer utbredd drogliberalism i Europa hotar såväl tryggheten som den ekonomiska utvecklingen i våra samhällen. Dessutom är den internationella brottsligheten nära knuten till drog- och människohandeln. Sverige tillhör de länder som har en restriktiv syn på droger och vi arbetar hårt för att hindra de europeiska drogliberalerna att flytta fram sina positioner. Vår grupp i EU-parlamentet är den enda europeiska partigrupp som enad står emot de liberala framstötarna. Ett offensivt nej till droger är det effektivaste sättet att minska antalet narkomaner i samhället.
Den internationella terrorismen är i sin samlade form ett hot som endast kan bekämpas med samlade motkrafter. Här krävs det således en ökad samordning inom EU där Europol utgör en huvudaktör. En utveckling av Europols befogenheter skall vara väldefinierad, och när det gäller de operationella befogenheterna skall dessa vara tydligt avgränsade. Vi vill vidare verka för en omedelbar europeisk samordning för utlämning av misstänkta terrorister mellan medlemsländerna och en ökad fokusering på terroristgruppers ekonomiska nätverk. Det straffrättsliga samarbetet måste vidareutvecklas så att det uppnår samma nivå av samordning som polissamarbetet. Men ett effektivt straffrättsligt samarbete ställer också krav på en bättre samordning av medlemsstaternas lagstiftning och en förenkling av de procedurer som tillämpas. Det behövs också en gemensam definition av terrorism. Utan en gemensam begreppsdefinition är det svårt att genomföra ett fungerande samarbete.
Kristdemokraterna vill vara pådrivande för en bättre fungerande europeisk asyl- och invandringspolitik. Harmoniseringen inom EU går i rätt riktning, men tendenser finns som riskerar att hindra oss från att ha en generös nationell hållning till flyktingmottagandet. Det ska alltid vara möjligt för ett land att ha mer generösa nationella regler. Kristdemokraterna vill utöka den europeiska flyktingfonden som syftar till att ekonomiskt stödja och uppmuntra de länder som för en generös flyktingpolitik. Det gäller inte minst de nya medlemsländerna med knappa ekonomiska resurser.
Kampen mot den illegala invandringen måste förbättras, och för detta krävs ett mer effektivt yttre gränsskydd. Inte minst har de nya medlemsländerna ett stort behov av stöd i sin gränsövervakning. Årligen smugglas 700 000 kvinnor och barn över gränsen till EU för att gå en mycket osäker framtid till mötes, ofta på den illegala arbetsmarknaden och/eller inom prostitutionsverksamhet. De gemensamma insatserna måste förbättras för att få bukt med smugglingen av människor (s.k. trafficking) och droger, och det är brottsområden som måste prioriteras inom EU:s brottsbekämpningsarbete. Kampen mot ”trafficking” måste föras såväl i ursprungsländerna som i transitländerna, och för detta måste EU ytterligare samordna verksamheten inom åklagar- och polismyndighet. Vi anser vidare att straffen för denna typ av brottslighet bör bli strängare och skyddet för offren förbättras.
Sverige har goda förutsättningar att dra nytta av EU:s gemensamma marknad. Östersjöområdet är Europas kanske mest lovande tillväxtområde under den närmaste tiden, och med den inre marknaden på plats kan svenska företag fullt ut dra nytta av våra kontakter med länderna på andra sidan Östersjön. Sveriges nej till euron innebär dock ett fortsatt handelshinder.
Integreringen av tjänstemarknaderna inom EU har hittills fungerat dåligt. Denna sektor står för ca 70 % av EU:s BNP och sysselsättning. Vi vill därför så snabbt som möjligt skapa ett europeiskt ramverk för tjänstehandeln. Alla hinder för konkurrens inom marknader som transporter, turism och byggande måste undanröjas. Handlingsplanen för de finansiella tjänsterna är särskilt viktig för att tillgången på riskkapital ska öka.
Privatekonomiskt är vi ännu långt ifrån en förverkligad inre marknad. En viktig byggsten är att utveckla den gemensamma konsumentpolitik som börjat ta form. Om konsumenterna ska ta steget och handla över gränserna i unionen krävs trygghet i form av gemensamma minimiregler. Dagens europeiska konsumentlagstiftning behöver kompletteras vad gäller t.ex. produktsäkerhet, tvistlösning, handel med tjänster (framför allt finansiella tjänster) och e-handel. Först då lär konsumenterna utnyttja det fulla utbudet och först då får företagen hela EU som sin hemmamarknad. En fortsatt avreglering av nätverksområden som energi- och transportmarknaderna är nödvändig. Det ger spridningseffekter för hela ekonomin. Även den offentliga upphandlingen bör konkurrensutsättas i större utsträckning, och vi vill att elektronisk upphandling över hela Europa blir praktisk verklighet inom en snar framtid.
EU-lagstiftningen växer snabbt i omfång, och det är viktigt att den byråkratiska bördan på företagen inte ökar ytterligare. Kristdemokraterna vill därför systematiskt utvärdera och ta bort onödig detaljlagstiftning.
Makten över den ekonomiska politiken ska ligga kvar på nationell nivå. Men det betyder inte att EU saknar en roll på området. Med en gemensam marknad måste länderna arbeta mot samma mål. Kristdemokraterna är positiva till den frivilliga samordning som sker inom EU i den s.k. Lissabonprocessen (med gemensamt uppsatta mål men där varje land utarbetar en egen strategi för att uppnå dem). Flexibiliteten gör att vi tillsammans kan hitta en gemensam syn på hur den ekonomiska politiken ska bedrivas, med bibehållen respekt för nationella olikheter.
Vi kommer att lägga stor vikt vid att Sverige verkligen följer de gemensamma riktlinjerna och att den svenska regeringen följer EU:s rekommendationer och sänker skatterna på arbete, särskilt för låg- och medelinkomsttagare.
För att EU-ländernas ekonomier ska utvecklas positivt och valutaunionen fungera bra måste alla deltagande länder sköta sin ekonomiska politik. Penningpolitiken för euroländerna sköts av den europeiska centralbanken, som ska vara politiskt oberoende och ha som huvudmål att bekämpa inflationen. Erfarenheten visar att detta gynnar hela ekonomin och alla arbetstagare.
För medlemsländerna gäller det att genom en god struktur- och finanspolitik bidra till att hålla inflationen på en låg nivå och att de offentliga budgetarna är i balans eller visar överskott över en konjunkturcykel. Detta gäller även de länder som för närvarande står utanför det tredje steget i EMU: den gemensamma valutan. Därför får inte de grundläggande principerna i EU:s stabilitetspakt mjukas upp. Det är emellertid rimligt att ta hänsyn till ländernas skuldsättning på så sätt att länder med låg offentlig skuldsättning tillåts att ha tillfälligt större underskott i lågkonjunktur än högt skuldsatta länder. En sådan förändring ska dock inte innebära någon förändring för de länder som nu har problem med att klara underskottsgränsen på 3 procent av BNP. Vid den nuvarande skuldgränsen på 60 procent av BNP ska också den nuvarande underskottsgränsen på 3 procent av BNP behållas.
Genom att koppla underskottsgränsen till den offentliga skuldsättningen införs ett positivt incitament för medlemsländerna att minska skuldsättningen eftersom de därigenom får ett något större stabiliseringspolitiskt manöverutrymme vid lågkonjunkturer. På detta sätt kommer alltså sannolikheten att öka för en ansvarsfull finanspolitik i högkonjunktur som dämpar efterfrågan.
Det är också viktigt att alla länder, stora som små, behandlas lika om de bryter mot reglerna i fördraget eller stabilitets- och tillväxtpakten. Kristdemokraterna kommer inte att acceptera att regeringar av partipolitiska hänsyn slipper undan varningar från EU:s sida. Det bör därför övervägas att institutionalisera systemet med tidiga varningar för länder där underskottsgränsen närmar sig, samt systemet för hur eventuella böter ska utdömas vid brott mot fördragets underskottsregler. Detta skulle bidra till att stärka trovärdigheten i att stabilitetspakten efterlevs.
Ett gott förtroende för företagsledningar och en mer effektiv kamp mot fusk är en förutsättning för en stark och stabil ekonomi. Vi anser att alla företag har ett samhällsansvar och vi vill verka för en fortsatt satsning på företagens sociala ansvar inom EU. Det behövs gemensamma riktlinjer för hur s.k. etiska koder i näringslivet ska se ut och kontrolleras. Ägarstyrningen är här av central betydelse. Det behövs således en europeisk dialog om hur effektiv ägarstyrning, inte minst när det gäller institutionella ägare som exempelvis pensionsfonder, ska bedrivas.
De europeiska konsumenternas intressen måste spela en central roll när EU:s närings- och konsumentpolitik utformas. En bättre samordning av konsumentpolitiken inom EU krävs, inte minst när unionen inom kort får fler medlemsländer.
Vi anser att EU:s regionalpolitik behöver reformeras och bli mer inriktad på tillväxt i de mest eftersläpande områdena. En utvärdering av gällande handlingsprogram och budgetar kommer bli nödvändig inför utvidgningen liksom en omvärdering av ramverken för de långsiktiga utvecklingsprogrammen. Onödiga fördröjningar och byråkratiska strukturer i strukturfondernas organisation måste bekämpas.
För att förbättra sjukvården och sänka sjukvårdskostnaderna har Kristdemokraterna föreslagit ett system med gemensamma sjukvårdskort. Dessa skulle ge rätt för EU-medborgarna att söka vård i samtliga EU-länder t.ex. vid händelse av långa väntetider i hemlandet. Sjukvården skulle betalas av hemlandet även vid vård i annat medlemsland. Detta skulle i förlängningen förbättra sjukvårdsstandarden i hela Europa samtidigt som det är en positiv lösning för såväl patienten som sjukhusen i medlemsländerna.
Människan måste respektera livets alla stadier, inklusive fosterstadiet. Respekten och skyddet av människans värdighet måste även gälla i samband med forskningsframsteg på det medicinska och genetiska planet. Vi motsätter oss därför all form av dödshjälp och kloning av människor och vi pläderar för en restriktiv linje inom områden som rör all form av förändring av den genetiska arvsmassan. Med anledning av EU:s viktiga roll såväl inom forskningspolitiken som inom näringspolitiken är det nödvändigt att denna restriktiva linje gäller även på europeisk nivå.
EU måste handskas effektivt med tilldelade medel. Den demokratiska kontrollen över utgifterna måste förbättras inom unionen. Tyvärr finns inte denna kontroll på alla områden i dag. Stora delar av budgeten, de s.k. ”obligatoriska utgifterna”, ligger nämligen utanför Europaparlamentets beslutsmakt. Det är med andra ord ministerrådet som på egen hand fattar besluten, och därmed saknas den demokratiska insynen på flera stora budgetområden. Vi vill ändra på detta. Europaparlamentet är EU:s folkvalda församling och måste självklart få medbeslutanderätt på samtliga budgetområden. Det gäller t.ex. för jordbruks- och biståndspolitiken. Det är just inom dessa två områden som vi ser de största problemen i EU:s politik i dag. Anledningen är med all sannolikhet att de folkvalda här inte getts möjlighet att driva igenom reformförslag eftersom regeringarnas företrädare enväldigt beslutat om budgeten. Därmed har också nödvändiga reformer skjutits på framtiden. Vi vill verka för en klokare och mer sammanhållen gemensam budget, som satsar på långsiktiga investeringar. Men för att detta ska ske måste således mycket i beslutsprocessen delvis göras om. Alltfler krav ställs på att EU i framtiden skall kunna besluta om sina ”egna medel” t.ex. genom skatteintäkter. Kristdemokraterna motsätter sig all form av beskattningsrätt på EU-nivå och vi kommer i Sveriges riksdag liksom i Europaparlamentet att motverka att budgetramarna expanderar.
Långt mer måste göras inom EU för att minska fattigdomen i världen och att bidra till rättvisa globala spelregler som ger alla möjlighet till en hållbar utveckling. Då krävs att internationella regelverk sätts upp och att EU utvecklar en mer sammanhållen politik inom de utvecklings-, bistånds-, handels- och utrikespolitiska områdena. EU har här ett mycket stort ansvar i arbetet för att skapa moderna institutioner och regelverk på internationell nivå. Att unionen snart kommer att ha 25 medlemsländer gör ansvaret än större. Under senare år har det riktats kritik mot Europeiska kommissionens sätt att handha bistånds- och katastrofanslagen. Kritiken handlar bl.a. om brist på måluppfyllelse, insyn, effektivitet och redovisning. Att effektivisera det europeiska biståndet har länge varit en av våra prioriteringar och kommer fortsättningsvis att så vara. Det är en förutsättning för att skapa förtroende såväl hos medborgarna i medlemsstaterna som hos samarbetsländerna.
Vi vill verka för att utveckla den viktiga normativa dialog som EU har med utvecklingsländerna avseende främjande av fred, demokrati, mänskliga rättigheter och gott ledarskap .
Miljösamarbetet över nationsgränserna är en av EU:s viktigaste uppgifter. Som en av världens rikaste regioner har Europa ett globalt ansvar för en hållbar utveckling, och vi vill att Europa intar ledarrollen i kampen mot bl.a. växthuseffekten. EU har undertecknat Kyotoprotokollet och därmed åtagit sig att reducera sina utsläpp. Flera olika instrument bör användas för att uppnå målen. EU-direktiv om minimiskatter på koldioxid och andra växthusgaser är ett instrument. Kristdemokraterna verkar för detta på två fronter. Dels direkt och dels för att majoritetsbeslut skall införas som beslutsmodell för minimiavgifter på växthusgaser. Att införa ett gemensamt system för handel med utsläppsrätter för koldioxid är ett annat. Ökade satsningar på forskning om alternativa energiformer krävs inom EU för att påskynda omställningen till förnyelsebara energikällor. Att kärnkraften kommer fortsätta utgöra en viktig beståndsdel för EU:s energiförsörjning är klart, men för att eliminera risken för olyckor krävs en EU-standard för verkens säkerhet. Stöd för ökad teknik- och rutinsäkerhet behövs inte minst för de nya medlemsländerna för att minimera riskerna där. EU har vidare en viktig uppgift i att se till att omsätta internationella miljökonventioner i handling i sin dialog med u-länderna.
Den europeiska jordbrukspolitiken har mycket negativa konsekvenser för fattiga jordbrukare i u-världen. Följderna av de omfattande subventionerna inom unionen leder till dumpning av produktion på u-landsmarknader vilken i sin tur slår ut inhemsk produktion och förhindrar export till EU. Ett exempel på nu gällande protektionism som bör avvecklas gäller restriktioner för införsel av ekologisk jordbruksproduktion från u-länder till EU. Det är en produktion som är alltmer efterfrågad och som betingar ett avsevärt mervärde. Kristdemokraterna vill avveckla exportsubventionerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Målsättningen för oss är en minskad överskottsproduktion och en jordbrukspolitik som tar ett globalt ansvar.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Alf Svensson (kd) |
|
|
Stefan Attefall (kd) |
Maria Larsson (kd) |
|
Inger Davidson (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Helena Höij (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |