Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att könsidentitet skall omfattas av 1 kap. regeringsformen om statsskickets grunder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föra in sexuell läggning i 2 kap. 15 § regeringsformen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att transpersoner skall omfattas av tryckfrihetsförordningens bestämmelse 7 kap. 4 § 11 om hets mot folkgrupp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra en översyn av förekomsten av återstående diskriminering i lagstiftningen mot homosexuella, bisexuella och transpersoner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de som verkar vid myndigheter skall ha kompetens i HBT-frågor.
Med begreppet HBT avser vi homosexuella, bisexuella och transpersoner. Det är en grupp som vi finner i alla samhällsklasser, på alla nivåer i samhället och i hela landet.
Transpersoner är individer som av omgivningen uppfattas ha eller ge uttryck för en avvikande könsidentitet, till exempel genom att deras könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Det är bland annat transsexuella, transvestiter, intersexuella och dragkings/queens.
Transpersonsbegreppet som politisk term förutsätter inte att individen själv identifierar sig som transperson.
Utgångspunkten för vårt politiska ställningstagande i frågor rörande HBT är alla människors lika värde, att vi inte kan värdera människor utifrån den sexuella eller könsidentitet. Vi menar att den här synen inte skall stanna vid enbart tanken på allas lika värde. Synsättet att vi alla har samma värde måste också speglas i den lagstiftning samhället är byggt på. Enligt vår mening är kärlek och sexualitet, trygghet och gemenskap inte en grund för att man skall ha en lagstiftning som negativt särbehandlar homosexuella, bisexuella och transpersoner. Istället anser vi att man aktivt måste ta ställning och verka för att alla skall ha samma behandling i lagen.
I vårt samhälle finns ett förtryck av homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket bland annat tar sig uttryck i form av trakasserier, våld och diskriminering. 1973 uttalade riksdagen att ”en samlevnad mellan två personer av samma kön är en från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform” (LU 1973:20). Av regeringens proposition 1986/87:124 framgår att ”den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. I homosexuellas och heterosexuellas förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek osv.”
Dessa ställningstaganden till trots existerar det fortfarande idag en diskriminerande lagstiftning som på ett tydligt sätt placerar in homosexuella, bisexuella och transpersoner i en underklass. Vår vision är ett samhälle där vi alla, oavsett vilka vi är, har lika värde. Det ska vara ett samhälle fritt från diskriminering, våld och fördomar på grund av någons sexuella läggning eller könstillhörighet. Denna motion är ett led i vår strävan att nå den här visionen. I den här motionen har vi valt att ta upp frågor som behandlas i konstitutionsutskottet.
En grundläggande mänsklig rättighet är att inte utsättas för diskriminerande lagstiftning på grund av sin sexuella läggning eller könstillhörighet. De facto finns det många exempel på diskriminerande lagstiftning (se SOU 1999:104). Därför vill vi att regeringsformens portalparagraf bör ange vilka grunder för diskriminering eller särbehandling i samhället som är otillåtna. Vi anser således att riksdagen skall fullfölja den påbörjade förändringen av skrivningarna om diskriminering i regeringsformens 1 kap. 2 § men att denna utvidgas till att också nämna diskriminering på grund av könsidentitet. Vidare är det angeläget att införa ett skydd mot att riksdagen kan anta lagar som diskriminerar HBT-personer. Idag finns inte det skyddet i grundlagen.
I 7 kap. 4 § 11 tryckfrihetsförordningen konstateras att hets mot folkgrupp i tryckt skrift är straffbart. Vi hälsar med tillfredsställelse att riksdagen har utvidgat denna bestämmelse så att hets på grund av sexuell läggning inkluderas. Reformen bör dock också kompletteras med ett motsvarande förbud mot hets mot grupp med anspelning på könsidentitet.
Sammanfattningsvis anser vi att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag som innebär en ändring av 1 kap. 2 § regeringsformen, 2 kap. 15 § regeringsformen och 7 kap. 4 § 11 tryckfrihetsförordningen. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Någon samlad genomgång av homosexuellas situation inom olika lagstiftningsområden har inte gjorts sedan 1984. Bisexuellas och transpersoners rättsliga situation har aldrig varit föremål för någon samlad genomgång. Det är enligt vår mening dags att göra en samlad översyn av förekomsten av återstående diskriminering i lagstiftningen mot homosexuella, bisexuella och transpersoner för att få fram förslag på lagreformer som kan eliminera all återstående juridisk diskriminering. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Det finns allvarliga kunskapsbrister inom exempelvis hälso- och sjukvården, utbildningsväsendet, rättsväsendet och poliskåren samt socialtjänsten om homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation. Därför finns det mycket att göra för att de som har viktiga funktioner i samhället och som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med HBT-personer har kompetens i HBT-frågor.
Exempelvis socialtjänsten bygger idag på en heterosexuell norm. Därför bör det ställas högre krav på vilken kunskap som socialtjänsten bygger sin verksamhet och fattar sina beslut. Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att utreda på vilket sätt homosexuella bemöts av socialtjänsten. Det är något som vi ser som positivt. Men en utredning i sig kommer inte att leda till de förändringar som är nödvändiga. Med de lagändringar som riksdagen har beslutat om ökar behovet av HBT-kompetens inom socialtjänsten i samband med bedömningar av adoptionsärenden rörande samkönade par.
Resonemanget utvecklas i HBT-gruppens motion på socialutskottets område. Men HBT-kunskaperna är bristfälliga på flera olika områden inom förvaltningen. Regeringen bör därför verka för att personal vid myndigheter får bättre kunskaper i HBT-frågor. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Hillevi Larsson (s) |
Börje Vestlund (s) |