Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att former för samråd och inflytande i frågor som rör de nationella minoriteterna i kommuner och landsting ges en fastare och tydligare struktur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översyn av medel för de fem nationella minoriteterna för dialog och samråd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett permanent organ för ett samlat samråd inrättas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka tillgängligheten genom översättning till svenska av Europarådets rapporter och de svenska synpunkterna om hur Sverige uppfyller undertecknade minoritetskonventioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det föreslagna permanenta samrådsorganet också skall ha till uppgift att kontinuerligt följa upp hur minoritetsskyddet i Sverige infrias utifrån minoritetskonventionerna och riksdagsbeslut.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hur utbildningen i minoritetsspråken och andra ämnen på minoritetsspråk kan säkerställa minoriteters språkliga och kulturella identitet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att modersmålsundervisningen utanför de beslutade förvaltningsområdena utreds med syfte att utbildning i och på finska, romani chib och jiddisch skall överensstämma med förpliktelserna i undertecknade minoritetskonventioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn som utmynnar i att sydsamiska får ett eget förvaltningsområde.
Sverige ratificerade Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (ramkonventionen) och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (språkstadgan) den 9 februari 2000. Konventionerna trädde i kraft för Sveriges del den 1 juni 2000. Det innebär att Sverige har rättsligt och bindande åtagit sig att respektera förpliktelserna i dessa två folkrättsliga avtal.
Ramkonventionens syfte är att tillförsäkra ett effektivt skydd för nationella minoriteter och de rättigheter och friheter som tillkommer personer som tillhör dessa minoriteter. I samband med ratificeringen erkände Sverige fem nationella minoriteter; samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar.
Språkstadgans syfte är att genom värnandet om historiskaspråk och landsdelsspråk bidra till att upprätthålla och utveckla Europas kulturella rikedom och traditioner. Stadgan skyddar på olika nivåer två typer av språk; landsdels- och minoritetsspråk samt territoriellt obundna språk. I samband med ratificeringen erkände Sverige samiska, finska och meänkieli (tornedalsfinska) som sina landsdels- och minoritetsspråk. Romani chib och jiddisch erkändes som territoriellt obundna språk.
I propositionen 1989/99:143 ”Nationella minoriteter i Sverige” föreslogs åtgärder som behövdes för att Sverige skulle kunna ratificera ramkonventionen och språkstadgan.
Lagförslag lades fram som ger enskilda rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar och förvaltningsmyndigheter med verksamhet i de geografiska områden där språken använts av hävd och fortfarande används. Förslagen innebär också rätt att i dessa områden få förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på dessa språk. För samiska gäller detta Arjeplog, Gällivare, Jokkmokk och Kiruna kommuner. För finska och meänkieli gäller detta Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner.
Dessa kommuner har valts inte enbart därför att där finns en betydande samisk, sverigefinsk eller tornedalsk befolkning, utan också därför att dessa kommuner var positiva till förslaget och att de ansåg att det var möjligt att genomföra de föreslagna åtgärderna.
Dessutom fanns det också rikstäckande åtgärder för att stödja de nationella minoriteternas språk. Det gäller utbildningsfrågor, kulturverksamhet, massmedier, arkivfrågor, äldreomsorg, översättning av vissa författningar, inflytande och samarbete över nationsgränserna.
”Advisory Committee on the Framework Convention för the Protection of National Minorities: Opinion on Sweden” antogs av den rådgivande kommittén den 20 februari 2003. Rapporten är på engelska. Samma sak gäller de svenska kommentarerna den fjärde juli 2003 till Europarådets rapport som redovisas i ”Comments from Sweden on the report of the Committee on the Framework Convention for the Protection of National Minorities”.
I kommitténs rapport framkommer att det finns behov av att utöka lagstiftningens räckvidd. Dessutom måste principerna i ramkonventionen genomföras mer konsekvent i praktiken. Bristerna är särskilt tydliga när det gäller stöd till de nationella minoriteternas språk på utbildningsområdet, men också på andra områden, inklusive medier, där stödet till initiativ från personer som tillhör de nationella minoriteterna behöver utvecklas ytterligare.
Vidare skriver kommittén om behovet av en balanserad lösning och att förbättra den rättsliga säkerheten i fråga om markrättigheterna i områden som traditionellt bebos av samerna – i syfte att säkra harmoni mellan de etniska grupperna i regionen och skydda urbefolkningens kultur och identitet.
Kommittén poängterar vikten av att Sverige ska fortsätta med en mer vittomfattande lagstiftning när det gäller etnisk diskriminering som minoriteter drabbas av, särskilt romerna, på bostads- och arbetsmarknaderna. Dessutom anser man att de svenska myndigheterna behöver ytterligare utveckla sina konsultationsstrukturer i syfte att öka deltagandet av personer från de nationella minoriteterna i beslutsfattande som angår dem.
I Sveriges synpunkter lämnas förtydliganden som handlar om följande:
En ny lag som bl.a. förbjuder etnisk diskriminering inom en rad samhällsområden, inklusive varor/service och bostäder, trädde i kraft den 1 juli 2003.
Förordningen om att stödberättigad publikation huvudsakligen ska vara på svenska.
Det pågår ett arbete med att ortnamn på kartor och skyltar även ska vara på meänkieli förutom på svenska och på finska.
Förbättrade utbildningsförhållandena i segregerade områden (gäller barn till invandrade).
Informationsinsatser om modersmålsundervisning.
Pilotprojekt med tvåspråkig undervisning för årskurserna 7 – 9 (gäller barn till invandrade).
Textböcker där det är de s k huvudlärarna som har ansvaret för att det finns tillgång till läromedel med god kvalitet.
En rapport antogs av expertkommittén den 6 december 2002 angående Sveriges tillämpning av den europeiska stadgan om regionala språk och minoritetsspråk. Den svenska regeringen har inkommit med synpunkter. Vid sitt 844:e möte den 19 juni 2003 antog Europarådets ministerkommitté sin rekommendation till Sverige.
Ministerkommittén rekommenderade de svenska myndigheterna att beakta samtliga observationer som expertkommittén gjort, samt prioriterar följande:
Vidta omedelbara åtgärder för att förstärka tillgängligheten till utbildning i regionala språk och minoritetsspråk, att utveckla undervisningsmaterial och förbättra lärarutbildningen på alla utbildningsnivåer.
Ordna gynnsamma förutsättningar för att främja användningen av samiska, finska och meänkieli inför rättsliga och administrativa myndigheter i de definierade områdena i Norrbottens län.
Uppmuntra och/eller befordra skapandet av och/eller bevarandet av minst en tidning på samiska och meänkieli.
Förbättra situationen för det finska språket i det offentliga livet utanför det finska administrativa området – särskilt på utbildningsområdet.
Ratificeringen av Europarådets konventioner tillsammans med de åtgärder som regering och riksdag föreslagit respektive beslutat om har inneburit historiskt viktiga steg i att få en samlad minoritetspolitik. Denna motion kommer särskilt att beröra former för samråd och inflytande, utbildning i och på minoritetsspråk samt sydsamiskans status.
När det gäller konkreta förslag som berör samråd och inflytande har vi tagit intryck av artikeln ” Minoritetsspråkens ställning i Sverige” som Leena Huss och Sia Spiliopoulou Åkermark skrivit i konferensvolymen ”Mänskliga Rättigheter – aktuella forskningsfrågor”.
Europarådets rådgivande kommitté framhåller vikten av att skapa strukturer som innebär att de nationella minoriteternas delaktighet ökar vid beslut som berör dem.
I propositionen 1998/99:43 sägs att ”de nationella minoriteterna bör ges möjlighet till inflytande och samråd i frågor som berör dem. Formerna för detta bör övervägas.” I skälen till regeringens bedömning hänvisas till Sametinget och till kommittéväsendet samt den romska arbetsgruppen vid Kulturdepartementet. Regeringen avser också att inrätta en regional arbetsgrupp inom Länsstyrelsen i Norrbottens län för att följa upp de regionala insatserna. Vidare poängteras vikten av att det förs en dialog mellan myndigheter på olika nivåer och de nationella minoriteterna då beslut fattas som berör dem. För detta ändamål har två miljoner kronor avsatts till formerna för detta samråd.
Regeringen anser att Sverige med dessa åtgärder uppfyller ramkonventionens bestämmelser inom detta område. Skrivningarna i Europarådets kommittérapport tyder på att de vidtagna åtgärderna inte är tillräckliga.
Många frågor som berör t ex kultur, utbildning, förskola, vård och äldrefrågor handhas av kommuner och landsting. Former för samråd och inflytande lokalt och regionalt i frågor som rör de nationella minoriteterna bör därför ges en fastare och tydligare struktur. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Från de nationella minoriteternas sida har det framkommit att de två miljonerna som är avsedda till dialog är otillräckliga. Medlen är för begränsade för att samtliga fem nationella minoriteter ska kunna bedriva en meningsfull dialog och ett reellt samråd. En översyn av dessa medel bör göras för att förbättra och öka dialogen och samrådet mellan regering och de fem nationella minoriteterna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I motion 2002/03:K419 föreslog Siv Holma och Elina Linna att regeringen skulle utse en minister med ansvar för den samlade minoritetspolitiken. Motivet till förslaget är att regeringen har en alltför splittrad organisation för att kunna föra en kraftfull och samlad minoritetspolitik. Riksdagen avslog motionen med motiveringen att det står utanför riksdagens kompetens att besluta om hur regeringen organiserar sitt arbete.
Emellertid finns det behov av att förbättra det nationella samrådet och inflytandet för de nationella minoriteterna. Under årens lopp har minoritetsfrågorna varit placerade på olika departement. Det är nu hög tid att få en kontinuerligt samråd och inflytande till stånd för de nationella minoriteterna. Ett sätt att åtgärda de rådande bristerna är att inrätta ett permanent organ för ett samlat samråd med alla de erkända minoriteterna. Detta ska ske för att skapa kontinuitet i samrådet och inflytandet. Förslagsvis skulle detta organ kunna ligga under Kulturdepartementet.
En viktig inflytande- och samrådsfråga som också den rådgivande kommittén berör är markrättigheterna i områden som traditionellt bebos av samer. Markrättigheterna har främst diskuterats i samband med Sveriges undertecknande av konventionen om skyddande av urbefolkningar, ILO 169. Vi delar den rådgivande kommitténs synpunkt om behovet av en balanserad lösning där både samerna som urbefolkning säkerställs sina rättigheter och att man samtidigt säkrar harmonin mellan de etniska grupperna som finns i regionen. Vi är medvetna om komplexiteten i markrättighetsfrågorna men hyser förhoppning om att det föreslagna permanenta samrådsorganet skulle kunna bidra på ett positivt sätt för att nå en balanserad lösning på dessa frågor. Detta skulle tillsammans med andra åtgärder kunna underlätta för Sverige att skriva under ILO 169. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Samråds- och inflytandefrågorna hör ihop med uppföljning av de föreslagna åtgärderna.
En central del i uppföljningen är att öka tillgängligheten av de rapporter som Europarådets rådgivande kommitté gjort över hur Sverige uppfyller de ratificerade konventionerna. Samma tillgänglighet bör finnas på Sveriges synpunkter på rapporterna. Tillgängligheten försvåras av att både rapporter och Sveriges svar är på engelska. Ett minimum borde vara att dessa dokument är översatta till svenska. Dessutom bör det vara enklare att få tag på nämnda dokument, exempelvis på en hemsida knutet till det departement som har ansvaret för den samlade minoritetspolitiken. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Minoritetspolitiken berör hela landet. Det är otillräckligt med att enbart inrätta en arbetsgrupp inom Länsstyrelsen i Norrbottens län för att följa upp de regionala insatserna. I detta sammanhang skulle det tidigare nämnda permanenta organet för ett samlat samråd även kunna ha uppgiften att kontinuerligt följa upp hur minoritetsskyddet i Sverige infrias utifrån konventioner och riksdagsbeslut. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Europarådets rådgivande kommitté skriver om de tydliga bristerna i utbildningen av språken för minoriteterna. Utbildning i minoritetsspråken som ämne och undervisning av andra ämnen på minoritetsspråket är väsentligt för att bevara minoriteters språkliga och kulturella identitet.
Regeringen anser att Sverige uppfyller merparten av konventionernas krav i fråga om utbildning. Nuvarande regler ger goda möjligheter till sådan undervisning. Samtidigt har Skolverket visat att reglerna inte alltid följs på ett tillfredsställande sätt. Ur folkrättsligt perspektiv kan inte regeringen hänvisa till kommunerna om inte utbildningen uppfylls på ett tillfredsställande sätt utifrån de förpliktelser som Sverige skrivit under i konventionerna. Här uppstår t ex svårigheter att definiera finskans ställning utanför de nordliga kommunerna. Det finns också uppenbara definitionsproblem för hur romani chib och jiddisch ska få stöd som är förenligt med konventionerna.
Ett klarläggande behövs av hur utbildning i minoritetsspråk och andra ämnen på minoritetsspråk kan säkerställa minoriteters språkliga och kulturella identitet. Särskilt bör modersmålsundervisningen utanför de beslutade förvaltningsområdena utredas för hur utbildning i finska, romani chib och jiddisch ska på ett bättre sätt överensstämma med förpliktelserna i undertecknade minoritetskonventioner. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
När riksdagen beslutade om propositionen 1998/99:143 ”Nationella minoriteter i Sverige” fick inte sydsamiska den uppmärksamhet som det förtjänar. Regeringen bör göra en översyn som utmynnar i att förstärka sydsamiskans ställning genom att ge det ett eget förvaltningsområde. Förvaltningsområdet ska vara där språket har sin traditionella bas, företrädesvis i Jämtland.
Europarådets expertkommitté för språkstadgan skriver i en särskild slutsats:
Kommittén har också noterat att sydsamiskan har sin traditionella bas utanför området som åtnjuter Del III-skydd. Sydsamiskan är i en mycket utsatt situation och enligt kommitténs mening finns behov för särskilda åtgärder för att skydda och befrämja detta språk.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Siv Holma (v) |
|
|
Elina Linna (v) |
Camilla Sköld Jansson (v) |
|
Karin Thorborg (v) |
Sermin Özürküt (v) |