Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en vitbok för att systematiskt arbeta med reformer för att stärka individens egenmakt och frihet.
I regeringens finansplan i budgetpropositionen för 2003/04 står följande:
Över en miljon människor är beroende av sociala ersättningar för sin försörjning. De kan inte påverka sin inkomst och levnadsstandard.
Dessa två meningar fångar tillståndet i landet. För få arbetar. För många känner sig maktlösa.
En miljon människor av Sveriges nio miljoner sitter fast i beroende och saknar möjlighet att själva förbättra sin livssituation. Förutom det personliga lidande och den oro detta skapar innebär det också att svensk ekonomi förlorar i växtkraft.
Man ser inte den fulla vidden av läget i Sverige om man stannar vid det statistiska perspektivet. Man måste också se att denna miljon människor består av enskilda individer, en efter en, med sina problem, möjligheter och livsdrömmar.
Att se var och en för den hon är, det är också förutsättningen för att finna lösningar. I riksdagen tar vi inte ställning till enskilda människoöden, men det kan finnas anledning att genom en fiktiv berättelse se hur livet kan te sig för en av dessa som enligt regeringen inte kan påverka sin inkomst och levnadsstandard. En av den miljon människor som inte har makt att forma sin vardag och framtid.
Eva vaknade tidigt den dagen. Det var ännu för tidigt att väcka barnen. För sent att somna om. Det var tyst. Väckarklockan tickade. Mot fönstret trippade regndroppar. I övrigt tyst. Som i graven? Som universum? Som vanligt!
Ensam med sina tankar låg hon där. Ingen morgontidning att läsa. Det hade hon inte haft på flera månader. Det var länge sedan det senaste gratiserbjudandet tog slut. Ingen bok att läsa. Det var länge sedan hon läste en bok. Det fanns ju ända aldrig någon tid till det. Utom just nu. Istället låg hon där. Ensam med sina tankar.
– Kanske skulle jag ta mig ledig idag. Sjukskriva mig. Nej, det kan jag inte göra. På jobbet skulle de få ringa in någon annan eller klara sig utan ersättare. Det gör de säkert, men det blir lite jobbigare förstås. Trist att de klarar sig utan mig. Men jag klarar inte en karensdag denna månad. För många räkningar. Kanske kunde Flisan vara sjuk? Visst hade hon hostat lite när jag hämtade henne på dagis i går? Hörde de andra det?
– Igår. Det var ingen höjdardag. Jag skäller för mycket. Varför blir jag så lätt arg? Jag måste komma på ett bättre sätt att förklara för Tommy varför han inte kan få den där jackan. Visst behöver han en ny vinterjacka. Men, vi måste hitta en annan, lite billigare. Mycket billigare, förresten. Hur kan någon normal förälder ha råd att köpa en sån där onormalt dyr jacka. Visst, han överdriver säkert. ”Alla andra” har säkert inte, men varför ska alltid han tillhöra dem som inte har?
– Jag får nog gå till jobbet i alla fall. Flisan har utedag idag. Den vill hon säkert vara med på. Och hur ska det gå för Sture om inte jag kommer? Han fyller år idag. Nittio. Och jag har ju lovat att fixa det lite festligt. Hoppas verkligen de små kommer. Berit lovade att barnbarnsbarnen skulle komma. Jag tror inte Sture minns det, men ett släktfoto hade verkligen gjort sig bra på sängbordet. De där gamla blommorna måste jag förresten slänga innan det kommer någon. Det skall vara fint idag. Och Sture skall få bada. Det gillar han.
– Flisan får vara frisk idag. Hon gillar ju dagis. Om inte den där, vad heter han nu, strunt samma. Det var ett tag sedan de bråkade nu. Hoppas att det hjälpte att jag sa till på skarpen. Tänkt om fröknarna blev sura. Tänk om Flisan …
– Jo, jag måste till jobbet idag. Jag måste för Stures skull! Kanske ska jag prata med Agneta om den där utbildningen. Det är faktiskt min tur nu. Min tur att gå vidare. Undrar om vi klarar det förresten. Ett halvår med studier. Betalar man böckerna själv? Men klarar vi det får jag lite högre lön nästa år. Om ett halvår. Det skulle va härligt. Det kan jag säga till Tommy. Om mamma bara får plugga ett tag så får jag nytt jobb och tjänar lite mer. Bra va?
– Men det är klart. Pengarna försvinner väl någon annanstans. Bostadsbidraget. Vad händer med det om jag får några hundra mer i lön? Och skatten? Det kanske inte blir så mycket över. Är det lönt att plugga och svälta ett halvår om det ändå inte gör att Tommy kan få det som ”alla andra” får? Om inte ...
– Det blir nog jättetufft att plugga. Och Agneta, vad skall hon säga. Tänk om hon säger nej. Det är nog bäst att vänta med att fråga. Mia är ju jätteduktig och snäll. Det är nog hennes tur, förresten.
– Ska inte klockan ringa snart? Kanske skulle jag gå in till Flisan. Hon behöver en kram. Jag också. I morgon ska vi hitta på något. Då kommer barnbidraget. Kanske kunde vi spela minigolf. Det gillar ungarna. Fast det får bli på kvällen. Efter jobbet. Hinner Tommy med läxan då? Måste tjata på honom i kväll. Men inte nu. Inte på morgonen. Idag skall vi ha en härlig morgon. Med hallonsylt på gröten. Ska inte klockan ringa? Jag går in till Flisan. Måste stryka hennes blus. Den vita, med volanger. Den gillar hon. Synd med hålet i ärmhålan, men det syns inte om man inte tittar noga. Och Flisan gillar den.
– Ska ringa till mamma i kväll. Hon kanske kan hjälpa till så att jag kan plugga. Kanske ska prata med Agneta i morgon. Idag hinner jag ju ändå inte. I morgon. Kanske.
Denna fiktiva Eva är en av många människor i Sverige som har liten möjlighet att påverka sin vardag. Om var och en av dessa kortfattat skulle beskriva sin livssituation fick vi en bok på en miljon sidor. Denna berättelse om dagens Sverige skulle säga så mycket mer än statistik i regeringens finansplan.
Att inte kunna påverka sin vardag. Att sitta fast i en ekonomisk fälla. Så ser vardagen ut för många människor i dagens Sverige. Var fjärde hushåll som består av ensamstående mamma med barn hade under 2002 socialbidrag.
När lågavlönade vill förändra sin situation upptäcker de många gånger att de har fastnat i en fälla, skapad av de olika systemen som sägs forma välfärden: skattesystem, barnomsorgssystem, bidragssystem. Det skapar vanmakt för den enskilde och hennes familj. Det försämrar Sveriges möjligheter att växa ekonomiskt och stärka det gemensamma välståndet.
Men systemen kan förändras, så att de stärker, inte låser in, enskilda människor. Att bryta vanmakten är den enskilt viktigaste frågan för Sverige de kommande åren. Det behövs en ny politik för ökad egenmakt. Ett Sverige med större social och ekonomisk dynamik. Det behövs en politik som ger människor större möjligheter att forma sin vardag och förverkliga sina drömmar. En sådan politik är bra för enskilda människor och därför bra för svensk ekonomi och Sveriges välstånd.
Samtidigt innebär en politik för egenmakt att politikens och systemets makt undergrävs. Där ligger också motkrafterna. Men systemet måste vara till för människan och inte människan för systemen!
Om regeringen med sin formulering i budgetpropositionen menar att det är ett stort problem i dagens Sverige att mer än var tionde människa sitter fast i en fattigdomsfälla med mycket små möjligheter att förändra sin livssituation, då borde det också vara dags för konkret handling. Regeringens politik har hittills handlat alldeles för mycket om att sätta upp mål och alldeles lite för att skapa verktyg att nå målen.
Sverige behöver ett reformpaket för att öka den enskildes makt över sin egen vardag. Sverige behöver frihetsreformer.
Jag anser att ett sådan reformpaket måste ta stora grepp och bland annat innehålla reformer
som tar bort marginaleffekter i skattesystemet och ger mer pengar i plånboken,
av skolan som ger varje elev möjlighet att lära efter egen förmåga,
som ökar valfriheten i välfärden,
som ger anställda mer makt över arbetstiden,
som ger den enskilde mer makt över socialförsäkringarna,
som ger äldre och handikappade tydliga rättigheter och
som gör det enklare att starta och driva företag.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med konkreta reformförslag för att stärka människors egenmakt. Ett sådant arbete måste ske systematiskt och med tydliga tidsplaner och mätbara delmål.
För att få systematik i detta arbete bör därför en vitbok tas fram med konkreta åtgärder som skall genomföras för att öka den enskildes makt över sitt eget liv.
Ett sätt att få inspiration i detta arbete kan vara att bjuda in enskilda människor att berätta om sin livssituation och berätta om vilka hinder vardagen ställer upp för deras frihet att forma livet. De berättelser som regeringen på det sättet får skulle tjäna som en god idébank för ett ambitiös reformpaket för att öka friheten och egenmakten i Sverige.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Christer Nylander (fp) |