Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med syfte att kartlägga statliga bolags pengar till politiska kampanjer.
EMU-omröstningen aktualiserade frågan om näringslivets intresseorganisations politiska kampanjande. Ett okänt antal kronor, medieuppgifter uppgav allt mellan 300 miljoner till en miljard, användes av Svenskt Näringsliv för att försöka köpa sig ett ”ja”. Även om man inte lyckades med den ansatsen, betyder inte det att man har rätt att försöka. I en motion kräver jag total öppenhet i fråga om finansieringen av politiska kampanjer. Den här motionen berör en delvis annan fråga.
Under EMU-kampanjen dristade näringsminister Leif Pagrotsky sig till att kritisera slutenheten kring näringslivets bidrag till ja-sidan. Han gjorde det med den auktoritet det medför att även flertalet statliga bolag är medlemmar i Svenskt Näringsliv. Uttalandet möttes av hård kritik från Svenskt Näringsliv, och några näringslivsföreträdare talade om näringsministerns avgång. De flesta andra menade nog att Pagrotskys önskan om vetskap om den statliga finansieringen av en politisk kampanj inte var helt obefogad.
Svenskt Näringsliv bedriver många andra politiska kampanjer. Man är medfinansiär till flera böcker, seminarier och tankesmedjor. Man använder sina ekonomiska resurser till att försöka genomföra vissa politiska mål – varav flera står i direkt motsats till den politik som regeringen bedriver. Därför vore det intressant att inte bara veta hur mycket av statliga bolags pengar som användes till EMU-kampanjen, utan hur mycket av de statliga bolagens ekonomiska resurser via Svenskt Näringsliv går till politiska kampanjer. Riksdagen borde hos regeringen begära en utredning om detta.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |
Ulf Holm (mp) |