Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om införandet av en solskensprincip vid all ny lagstiftning.
Inget beslut är så bra att det håller för evigt. Understundom upptäcker vi att lagstiftning blivit föråldrad och borde omprövas. Då är det ibland mycket svårt att finna tid, möjligheter och resurser att utföra det arbetet. Som exempel kan nämnas att det i det närmaste råder politisk enighet sedan Göteborgshändelserna om att språkbruket i straffbestämmelserna om upplopp och våldsamt upplopp kan anses ålderdomliga, men justitieministern har aviserat att det nu inte finns tid att utreda eventuella ändringar. Monarkens tvång att avlägga en viss trosförklaring är en annan lagstiftning som de flesta nog anser vara ur tiden. Ändå står den kvar då viktigare lagarbeten pågår. Lagen mot politisk uniform som enligt vissa bedömare borde förbjuda såväl ungdomsförbunds populära T-shirtar som slipsnålar med stiliserade ”m” är en tredje lagstiftning värd att nämnas i sammanhanget. Ingen har egentligen någon översyn över alla delar av den svenska lagstiftningen som är i behov av reformering, och många till synes märkliga lagparagrafer blir vi nog inte varse förrän de möjligen kommer i bruk och någon individ därför kan komma i kläm, som skedde efter Göteborg 2001.
Den lärdom vi kan dra av detta är att vi borde inse att varje lagstiftning som görs bör bli föremål för omprövning inom en viss tid. Därför borde en solskensprincip införas för all ny lagstiftning. Varje gång riksdagen stiftar en lag bör vi också bestämma när lagen ska upphöra att gälla ifall riksdagen inte fattat ett nytt beslut. Det ger regering och riksdag incitament att vid bestämda tidpunkter ompröva, förnya eller förkasta gammal lagstiftning. När man beslutar att solen ska gå upp, lagen ska gälla, bör man också besluta när den ska gå ner, lagen sluta att gälla.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |