Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att lagstiftningen ses över med sikte på att erbjuda tryggare förhållanden under rättsprocessen för den som hotas eller drabbas av våldsbrott.
En partivän blev i valrörelsen förra året hotad till livet. ”Gärningsmannen” greps och ett förhör genomfördes varefter han släpptes. Några dagar senare fick den hotade, som alltså polisanmält brottet, en bekräftelse på polisanmälan där anmälarens – d v s den hotades – namn, födelsenummer med flera uppgifter fanns klart och tydligt angivna, medan namnet på förövaren – den som hotat – var överstruket.
Polisen hänvisade på förfrågan till lagstadgad sekretess, som alltså skyddar gärningsmannen men lämnar ut fullständiga uppgifter om den som drabbats. Polisen fick inte heller till den som utsatts för brottet lämna ut förövarens adress eller telefon. Däremot fanns den hotades personuppgifter på den kopia av anmälan som tillställts förövaren, som alltså visste var den hotade fanns i det fall han hade för avsikt att verkligen sätta sitt hot i verket.
Exemplet visar på en absurd situation där anonymiteten för den som begår ett brott skyddas medan uppgifter om den som drabbats lämnas ut till potentiella våldsverkare. Till saken hör att polisen, som i det nämnda exemplet, saknar tillräckliga resurser för att erbjuda skydd åt dem som på detta sätt hotas.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Bo Bernhardsson (s) |
Marie Granlund (s) |