Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den 11 september bör utses till en dag för demokrati och mot våld.
Genom ett ödets nyck eller tillfälligheternas spel har datumet den 11 september för alltid etsat sig in i många människors medvetande. En rad tragiska händelser av helt skilda slag har inträffat just detta datum.
Den 11 september 1973 störtades den demokratiskt valda socialistiska regeringen i Chile genom en blodig militärkupp under ledning av diktatorn Pinochet. Chiles folkvalda president Allende dödades, den kände sångaren Victor Jara torterades och mördades och ett okänt antal människor rönte samma öde när bl.a. fotbollsstadion i Santiago förvandlades till ett skrämmande och blodigt koncentrationsläger. Än i dag lever denna tragedi och dess följder i mängder av familjer som miste sina kära, den tragedi som också ledde till att tiotusentals chilenare tvingades i landsflykt bl.a. till vårt land. Än i dag görs försök att ställa de ansvariga inför rätta.
För egen del nåddes jag av beskedet om denna blodiga militärkupp under min gymnasietid i Karlstad. Jag minns fortfarande den förfäran som rådde när vi diskuterade händelsen på en morgonsamling i gymnasiets aula.
Den 11 september 2001 attackerades och raserades tvillingtornen vid World Trade Center i New York City. Terrorister använde kapade passagerarflygplan som projektiler mot dessa mål, ett tredje plan rammade Pentagon och ett fjärde störtade efter att ha misslyckats med att nå fram till Vita huset. Tusentals människor dog när de två skyskraporna rasade samman liksom de människor som fanns i de attackerande passagerarflygplanen. Till detta kommer alla svårt skadade och alla de som miste anhöriga, vänner och arbetskamrater. Konsekvenserna av dessa attacker blev omdiskuterade krigshandlingar som vi fortfarande inte vet slutresultatet av och som fortfarande debatteras.
För egen del befann jag mig på en utskottsresa med kulturutskottet i
Australien när detta inträffade. Jag hade just somnat på mitt hotellrum i
Sydney när jag fick beskedet om attacken genom ett telefonsamtal hemifrån. Sedan följde en vaknatt av fasa när TV‑bilderna gång på gång spelade upp hur flygplanen rände rakt in i World Trade Center och hur dessa till slut rasade ihop, med bilder av damm, springande människor osv.
Tidigt på morgonen den 11 september 2003 dog Sveriges utrikesminister Anna Lindh efter ett brutalt knivöverfall på varuhuset NK i Stockholm dagen innan. Trots alla läkarinsatser med operationer hela natten gick Anna Lindhs liv inte att rädda. I skrivande stund har en person gripits, häktats och blivit frisläppt och en ny man gripits och häktats. Fortfarande vet vi alltså inte vilka motiven var till det brutala överfallet. I vilket fall som helst har mordet satt hela landet i chock när ytterligare en respekterad svensk politiker och minister i likhet med tidigare statsminister Olof Palme utsätts för dödligt våld. Denna attack är, liksom mordet på Olof Palme 1986, ett angrepp på vårt öppna demokratiska samhället och riskerar skapa en rädsla med krav på åtgärder som riskerar att skärma av de politiska beslutsfattarna från folket.
För egen del fick jag liksom befolkningen i landet i övrigt den skrämmande informationen om den dödliga attacken via TV.
Samma dag blir en liten femårig flicka, Sabina, knivhuggen till döds på sitt dagis i Arvika. Denna fruktansvärda tragedi hamnade lite i skuggan av mordet på Anna Lindh. En liten människa med hela livet framför sig mördas brutalt av en person med psykiska problem. Vid sådana tillfällen är det lätt att falla in i hat och hämndbegär. Det är förståeligt och djupt mänskligt. Men även i de svåraste stunder måste vi stå upp för alla människors lika värde. Psykiskt sjuka människor måste få stöd för att kunna må bra och fungera bättre, ansvariga myndigheter måste bli bättre på att bedöma vilket stöd psykiskt sjuka personer behöver för att kunna fungera ute i samhällslivet. Vi måste ge bättre förutsättningar för barn, men även ungdomar, vuxna och äldre, att känna trygghet i hemmet, på arbetet, ute på stan och i övrigt.
Den 11 september är alltså ett förskräckligt tragiskt datum, som riskerar skapa många trauman i framtiden för många människor utöver dem som direkt berördes av någon av de nämnda tragedierna. Ett sätt att möta detta är att göra den 11 september till en dag för demokrati och antivåld. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Demokrati är och måste innebära folkstyre, upprätthållande och försvar av de demokratiska fri- och rättigheterna för alla människor oavsett var de bor och verkar. Vi måste stå upp för alla människors lika värde och göra något åt alla orättvisor som motsäger detta. Alla demokratiska politiker bör tydligt stå för att vi har olika visioner om hur samhället skall se ut och fungera, men att vi alla respekterar och står upp för demokratin och försvarar andras åsikts- och yttrandefrihet även om vi inte delar deras uppfattning. Demokratisk samhällsförändring kan enbart ske om den vilar på folkets majoritet och om våldet utesluts som politisk metod. Om politiska beslutsfattare kan leva upp till allt detta, medverkar vi som förebilder till att lösa konflikter och motsättningar på ett fredligt sätt, där våld utesluts.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Peter Pedersen (v) |