Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förlängning av regionförsöket i Skåne.
Regionförsöket i Skånes vara eller icke vara är en mycket viktig fråga för skåningarna. I regionfrågan finns många dimensioner. En är om företrädarskapet ska skötas av skåningar eller av staten utsedda landshövdingar som inte behöver ha en naturlig koppling till vårt landskap. Vidare handlar det om huruvida skåningarna själva skall bestämma om vilka kultursatsningar som skall främjas eller kunna påverka utformningen av den regionala infrastrukturen eller om staten ska ta besluten. När vi går till val, vart fjärde år, har den enskilde makt att påverka sina regionala beslutsfattare direkt. Om frågorna flyttas tillbaka till staten och länsstyrelsen tappar medborgarna denna möjlighet till regionalt inflytande.
En annan viktig dimension är den europeiska. I dag kan det vara lika självklart för Skåne att vända sig till Bryssel som till Stockholm och många ser Köpenhamn som sin ”huvudstad”. Sedan muren föll har Skåne blivit porten mot Europa i stället för en återvändsgränd för svenskarna. Våra närmaste grannar är Danmark, Tyskland och Polen. Med dessa har kontakterna och samarbetet ökat betydligt de sista åren, tack vare regionförsöket. Detta är bra för ungdomars möjligheter till studieutbyte och för näringslivets kontakter och därmed för tillväxten i Skåne. Runt om i Europa kan vi se att regionerna är av stor vikt. ”Regionernas Europa” är ett begrepp som blir allt vanligare, kulturellt, ekonomiskt och politiskt. Den ökande rörligheten och globaliseringen, gränshandel och utbyte mellan länder bidrar också till att regionerna får en allt större betydelse.
Det är av yttersta vikt att regionförsöket i Skåne får fortsätta eller permanentas. Ansvarsutredningen planeras bli klar 2006, samma år som vårt regionförsök avslutas. Vi vill därför föreslå att regionförsöket förlängs med ytterligare fyra år, till 2010 års utgång. Detta så att Ansvarsutredningens resultat hinner behandlas och genomföras utan att de strukturer som så framgångsrikt byggts upp under försöksperioden förstörs.
|
Stockholm den 4 oktober 2003 |
|
|
Lars Lindblad (m) |
|
|
Tobias Billström (m) |
Peter Danielsson (m) |
|
Cristina Husmark Pehrsson (m) |
Carl-Axel Johansson (m) |
|
Anne-Marie Pålsson (m) |
Margareta Pålsson (m) |
|
Carl-Axel Roslund (m) |