Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av reglerna för fördelning av utjämningsmandaten inom partier.
Utjämningsmandaten i valet till riksdagen var en del av författningskompromissen från 1967. De har av och till diskuterats i den allmänna debatten. Vad som inte blivit föremål för någon djupare diskussion är fördelningen av utjämningsmandaten inom partierna.
Den jämkade uddatalsmetoden används ju i fördelning av mandat mellan partierna. Inom partierna används normalt den s k heltalsmetoden eller d’Hondts metod vid fördelning av mandat. Fördelningen av de utjämningsmandat som tillfallit ett parti i ett riksdagsval fördelades ursprungligen efter den jämkade uddatalsmetoden, dvs. även om partiet i en valkrets inte erhållit mandat delades röstetalet med 1,4 för att få fram ett jämförelsetal. Sedermera (från 1988 års val) ändrades detta system så att den jämkade uddatalsmetoden är huvudregel, men om partiet i en valkrets inte erhållit något mandat skall divisorn för jämförelsetalet vara ett, dvs. röstetalet. Motiveringen var att det skulle underlätta den regionala spridningen av mandat.
Frågan är dock om effekterna av detta system är ordentligt analyserade. Proposition 1987/88:22 ger inte antydan om att olika alternativa fall har belysts. Nedan återges ett intressant utfall.
Vid 2002 års riksdagsval erhöll Kristdemokraterna 4 utjämningsmandat. De gick i fallande turordning till Västernorrlands län med röstetalet 11.450, till Blekinge län med röstetalet 8.319, till Norrbottens län med röstetalet 8.239 samt till Jönköpings län med jämförelsetalet 8.063,2. I Jönköpings län utgjorde detta det tredje mandatet med röstetalet 40.316.
Det intressanta är att Kristdemokraterna i Stockholms län erhöll 54.872 röster men för dessa röster erhöll distriktet endast tre mandat. Genomsnittligt antal röster per erhållet mandat var i Jönköpings län 13.439. Om Kristdemokraterna i Stockholms län erhållit fyra mandat skulle antalet röster per mandat varit 13.718, men man erhöll alltså endast tre mandat, vilket motsvarar 18.291 röster per mandat (avrundat). Dessa proportioner säger en del om systemets brister. Som jämförelse kan nämnas att Folkpartiet i Göteborgs kommun erhöll fyra mandat på 49.187 röster. Jämförelsen med Norrbottens och Blekinge län ger också relief till problematiken.
Det är självfallet ett gott syfte – som proposition 1987/88:22 anger – att tillförsäkra en god regional spridning av riksdagsmandaten. Därmed är inte sagt att ett system nödvändigtvis måste medföra så stora proportionalitetsskillnader som i det ovan anförda exemplet.
I en kommande analys av valsystemet bör också regeringen uppmärksamma fördelningsmetodiken av utjämningsmandaten inom partierna. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Ingvar Svensson (kd) |
Inger Davidson (kd) |