Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en folkomröstning om regeringskonferensens slutliga förslag till EU-konstitution skall hållas.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införandet av medborgarförslag till fullmäktige och nämnder i samtliga kommuner och landstingskommuner i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett förslag om förbättrade möjligheter för förtroendevalda att behålla förtroendeuppdrag vid avflyttning i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett förslag om sänkt rösträttsålder och förändrade rösträtts- och valbarhetskriterier i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en ny genomgång av förslagen i departementspromemoria 1998:35 i syfte att genomföra däri framförda förslag.
Miljöpartiet de grönas demokratiska grunduppfattning är att makten skall decentraliseras. Beslut skall fattas av dem som berörs av beslutet. För att uppnå vår demokratiska vision har vi genom åren lagt fram en rad förslag – endast ett fåtal förslag behandlas i denna motion. Den som är intresserad av att läsa om vår politik för ökad delaktighet och maktdecentralisering hänvisas med fördel till vårt partiprogram eller följdmotionen (2001/02:K66) med anledning av propositionen Demokrati för det nya seklet (prop. 2001/02:80). Flera av de krav som Miljöpartiet ställt är för närvarande under beredning. Tryck- och yttrandefrihetsberedningen bereder frågor om att utvidga tryck- och yttrandefriheten till så kallade nya medier. Justitiedepartementet bereder frågan om folkinitiativ till folkomröstning. Vallagskommittén bereder frågor om ändringar i vallagen för att stärka funktionshindrades möjligheter att delta på lika villkor i allmänna val. En översyn kring finansiering av partier och politiska kampanjer har precis överlämnats till regeringen. En särskild författningspolitisk utredning, som bland annat kommer att titta på frågan om skilda valdagar, är under beredande. I möjligaste mån avstår vi från att i detta läge upprepa krav som ligger för beredning. Ett antal förslag på förstärkningar av demokratin i Sverige har vi dock sett oss föranledda att föra fram med anledning av regeringens skrivelse om demokratipolitiken.
Med anledning av propositionen Demokrati för det nya seklet antog riksdagen fyra mål för ökat och mer jämlikt deltagande i de demokratiska processerna. Valdeltagandet skall öka väsentligt i nationella och kommunala val samt i valet till Europaparlamentet. En ökad andel av medborgarna skall inneha, eller någon gång i livet innehaft, någon form av politiskt förtroendeuppdrag. Medborgarna skall ha bättre möjligheter att delta i och påverka politiska processer. Andelen medborgare som deltar skall också öka. Medborgarnas möjligheter att påverka politiska processer skall bli mer jämlika. Andelen ungdomar, arbetslösa och personer med utländsk bakgrund som deltar i politiska processer skall öka.
Regeringen skriver inledningsvis i förevarande skrivelse att politiken (demokratipolitiken) har tre utgångspunkter – att stärka förutsättningarna, att undanröja hindren och att skapa möjligheter för ett ökat och mer jämlikt deltagande.
Miljöpartiet kan bara konstatera att målen och utgångspunkterna är förenliga med Miljöpartiets politik samt att vår ideologi och våra konkreta förslag leder till att målen uppnås. Det demokratiska engagemanget kommer aldrig att öka ifall inte medborgarna känner att de ges ett faktiskt reellt inflytande, såsom väljare, aktiva aktörer på olika vis eller såsom förtroendevalda. (Givetvis skiftar graden av inflytande beroende på vilken roll och vilken aktivitetsnivå den enskilde själv väljer.) Fiktiva demokratifrämjande åtgärder kan rent utav vara kontraproduktiva.
Regeringen lyfter i sin skrivelse på flera sätt fram vikten av att göra medborgarna delaktiga i EU-processen. Redovisningen av vad som har gjorts, och om vad som görs inför EU-parlamentsvalet i år, ger dock för handen att någon avgörande skillnad för att få medborgarna insatta i unionens göranden och låtanden inte är att vänta. Vill vi att medborgarna skall engagera sig måste de ges en faktisk delaktighet. Med delaktighet följer intresse, engagemang och en vilja att erhålla kunskap. Av denna anledning vill vi aktualisera vårt krav på att den väntade EU-konstitutionen underställs en folkomröstning också i Sverige.
Ett av huvudsyftena med att utarbeta ett nytt EU-fördrag, EU-konstitutionen och valet att låta ett konvent ta fram ett första konstitutionsförslag var att göra unionen till en ”medborgarnas union”. Med anledning därav brister det i logiken att förvägra folket att rösta om regeringskonferensens slutliga konstitutions/fördragstext. Syftet med förevarande skrivelse är att främja demokratisk delaktighet. Vad kan vara mer demokratiskt och bättre främja den demokratiska delaktigheten och det demokratiska engagemanget än en folkomröstning om EU:s framtid. Regeringens ovilja gentemot folkomröstningar generellt och denna specifikt är måhända ett uttryck för regeringens egentliga syn på demokratisk delaktighet. Gärna ett högt valdeltagande vid ordinarie val. Medborgarna bör dock inte engagera sig därutöver, i vart fall inte om de skulle hysa andra åsikter än de som väger tyngst i Rosenbad. Vilka signaler sänder detta till de medborgare som vi genom olika former av stimulerande åtgärder söker aktivera?
Betänkas bör att inte ens riksdagens delaktighet i EU:s beslutsprocesser är tillfredsställande. Ifall det brister även vad gäller de folkvaldas delaktighet är det föga förvånande att gemene man känner ointresse för beslutsprocesser som äger rum någon annanstans ovanför huvudet på folket och de folkvalda.
Med anledning av demokratipropositionen (prop. 2001/02:80) gav riksdagen regeringen tillkänna att kommunal folkomröstning skall hållas om 10 % av de röstberättigade begär det (s.k. folkinitiativ). Enär frågor om kommunala samråd etc. var under beredning uttalade riksdagen att den fortsatta beredningen av frågan om kommunala folkomröstningar bör syfta till att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag i enlighet med riksdagens tillkännagivande.
Frågan om folkinitiativ är alltjämt under beredning i Regeringskansliet. Justitiedepartementet har utarbetat departementspromemorian Samråd efter folkinitiativ (Ds 2004:4), i vilken det föreslås att kommuner och landsting skall vara skyldiga att anordna samråd om minst 10 % av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna begär det och förslaget biträds av minst en tredjedel i fullmäktige. Med samråd avses t.ex. folkomröstning, hearing eller andra former av offentliga möten och möjligheter att lämna synpunkter. Promemorian är föremål för remissbehandling. Promemorians förslag skiljer sig ifrån riksdagens tillkännagivande vad gäller kravet att initiativet skall stödjas av minst en tredjedel i fullmäktige. Riksdagen tillkännagav att en folkomröstning skulle hållas om 10 % av de röstberättigade så krävde. Riksdagen uppställde inga krav på stöd i fullmäktige.
Miljöpartiet önskade förvisso gå längre och införa ett krav på genomförande av folkomröstning om 5 % av de röstberättigade står bakom initiativet. Frågan är hur riksdagsmajoriteten hade ställt sig till procentkravet ifall den haft att utgå ifrån ett förslag av innebörden att folkomröstningars genomförande villkoras av visst stöd i fullmäktige. Vi anser även att folkomröstningsresultatet skall vara bindande för fullmäktige. Glädjande nog tycks flertalet kommuner som genomfört folkomröstningar ha insett att omröstningen ter sig fiktiv för kommuninnevånarna ifall fullmäktige inte innan förbinder sig att respektera resultatet.
Såsom frågan har hanterats hittills är vi rädda för att regeringen inte avser att efterkomma riksdagens krav på att folkinitiativ skall kunna tvinga fram folkomröstningar. Vi väljer i detta skede att inte själva föra fram ett tillkännagivande till kammaren, utan hoppas att förutsättningarna finns för att regeringen skall ändra de förslag som förts fram om allmänna samråd på kommunal nivå, till förmån för ett förslag i enlighet med riksdagens tidigare tillkännagivande.
Av demokratiskrivelsen följer att den genomförda möjligheten att till fullmäktige lämna medborgarförslag har utfallit mycket positivt. 125 kommuner har infört möjligheten eller beslutat att införa möjligheten. Under perioden 1 juli 2002 till 31 december 2003 uppgick antalet medborgarförslag som inkommit till de kommuner och landsting som infört möjligheten till 981 stycken.
Det finns få indikationer på att möjligheten att lämna förslag har medfört problem i relation till den representativa demokratin. Tvärtom synes möjligheten ha vitaliserat fullmäktiges arbete. Regeringen konstaterar att demokratireformen mottagits positivt, men att en analys av dess effekter kan göras först efter det att en längre tid gått.
Miljöpartiet anser, såsom tidigare anförts i andra sammanhang, att medborgarförslagsrätten uttryckligen bör vara en lagstadgad rätt enligt kommunallagen. Det bör inte vara upp till fullmäktige att besluta om införandet av densamma. Vidare bör denna förslagsrätt även innefatta direktförslag till nämnder (såsom beslutats i vissa kommuner, nämndförslag har i dessa kommuner inte medfört något nämnvärt merarbete). I den utvärdering som skett av medborgarförslagsrätten inför regeringens demokratiskrivelse anför utredaren att förslagen ofta är vardagsnära och konkreta till sin natur, en konkretitionsgrad som måhända är för hög för fullmäktige. Kommunallagens intention är att fullmäktige bör behandla övergripande och principiella frågor. Dessa farhågor kan lätt undanröjas i det enskilda fallet genom att ett mycket konkret och vardagsnära förslag ställs direkt till berörd nämnd. Viss försiktighet är dock påkallat, även konkreta förslag kan innehålla principiella och övergripande frågor.
Regeringen lyfter i skrivelsen fram möjligheterna att få fler förtroendevalda. Det är väsentligt att på alla sätt öka intresset för politiskt engagemang och politiska förtroendeuppdrag hos samtliga grupper och aktörer i samhället. Det är även väsentligt att söka stödja och hjälpa dem som har ett förtroendeuppdrag. Tyvärr framgår av regeringens skrivelse att antalet förtroendevalda fortsätter att minska samt att en rad grupper och ålderskategorier alltjämt är underrepresenterade.
Vi måste lyckas åstadkomma en ökning av antalet förtroendevalda, motverka uppdragskoncentration samt tillse att våra valda representanter är representativa. Såsom sagts inledningsvis kan den som är intresserad av Miljöpartiets olika förslag och åtgärder för att öka antalet förtroendevalda och främja jämlikhet och representativitet ta del av tidigare Miljöpartimotioner om demokrati samt partiprogrammet. Vi anser att dessa frågor, likt så många andra frågor, måste ses i ett större sammanhang. Den demokratiska ideologi vi står för och de förslag vi lägger här samt de vi lagt tidigare bidrar alla på sitt sätt till att målsättningen om fler förtroendevalda kan uppnås. Decentralisering och aktivt demokratiskt deltagande leder till ett intresse för politik och en insikt om det möjliga i att påverka samt ökade kunskaper om demokratiska processer.
Miljöpartiet har tidigare påpekat att folkbokföringens betydelse för möjligheten att behålla ett förtroendeuppdrag under pågående mandatperiod kan föranleda problem för vissa grupper, särskilt unga, studenter och resurssvaga grupper. Detta är grupper som generellt är underrepresenterade. Bostadssituationen i våra storstadsregioner är sådan att återkommande geografiska förflyttningar över kommungränser för vissa är ett nödvändigt ont på grund av tillfälliga boendelösningar. För att inte tala om de hemlösa.
Det är av godo att fullmäktige enligt kommunallagen kan besluta att en förtroendevald som valts av fullmäktige får ha kvar sitt förtroendeuppdrag under återstoden av mandatperioden, trots att uppdraget egentligen skall upphöra på grund av att valbarhetskriterierna inte längre är uppfyllda. Vi anser dock att detta vid avflyttning bör vara ett beslut den enskilde ledamoten själv skall få fatta, om inte särskilda skäl talar däremot.
Regeringen pekar i skrivelsen på insatser för att öka delaktigheten bland unga människor. Riksdagens majoritet har tidigare inte velat klargöra att den kommande författningsutredningen också skall titta på ett av de viktigaste förslagen för att åstadkomma detta, nämligen sänkt rösträttsålder.
Demokratiskrivelsen innehåller fakta och åtgärdsförslag vad gäller barn och ungdomar över respektive under 18 år. En oroande tendens är att de unga röstberättigade (förstagångsväljarna) synes rösta i aningens mindre utsträckning än tidigare. Intressant är att unga kvinnor (röstberättigade eller ej) synes vara mer politiskt aktiva än unga män vad gäller demonstrationsdeltagande och artikel- och insändarförfattande. Vi önskar att fler unga skall känna sig delaktiga, de facto vara delaktiga och delta aktivt. Vi ser det dock inte som ett problem i sig att unga kvinnor visar aningens högre grad av aktivitet än jämnåriga unga män. Positivt är att unga generellt säger sig vara intresserade av att delta i, och påverka, samhällsutvecklingen. De tycks dock något skeptiska till gängse former för deltagande, och möjligheten att delta, i den gängse politiska debatten och dess forum. Miljöpartiet är övertygat om att unga människor har viljan och förmågan att delta i demokratiska processer. Ånyo måste dock detta deltagande vara reellt för att kännas verkligt och meningsfullt. Regeringens åtgärder har måhända sin grund i en god vilja, men skolval och ungdomsråd är inte tillfyllest. Politiskt medvetna sexton- och sjuttonåringar vill inte ”leka politik”. De vill tas på allvar såsom fullvärdiga aktörer i demokratiska processer.
En sänkning av rösträttsåldern skulle ge både fler engagerade ungdomar och en politik som mer bryr sig om ungdomars problem. I de tyska kommuner som i senaste valet införde rösträtt vid sexton år har sexton- och sjuttonåringar röstat i högre grad än de äldre medborgarna. Unga valde att fundera över samhället, ta ställning och göra sin röst hörd, politiker tvingades möta unga människor och diskutera deras problem och frågeställningar. När man sänkte rösträttsåldern ökade valdeltagandet. Vi politiker må vara hur bekymrade som helst över det låga valdeltagandet, utan drastiska reformer kommer det inte att stå sig, och kanske också fortsätta att sjunka.
Erfarenheterna från de tyska delstaterna visar att ingen av de farhågor man hade slog in när man sänkte rösträttsåldern. Inga undersökningar har kunnat visa att de unga röstade precis som sina föräldrar eller för den delen precis tvärtemot sina föräldrar. Valdeltagandet ökade istället för att minska och inget tydde på att de yngsta var mer påverkbara för grupptryck än någon annan samhällsgrupp. Det som däremot hände var att ungas frågor kom på dagordningen. Sverige har en åldrande befolkning. Det vore naivt att tro att det inte skulle ge resultat i den förda politiken. Under de senaste decennierna har många av oss politiker struntat i ungdomars åsikter och nedprioriterat viktiga frågor som ungdomsarbetslöshet, ungdomsbrottslighet och elevinflytande. Mot denna bakgrund är det inte underligt att ungdomar i hög grad valt att vända partipolitiken ryggen. Men det gör det icke desto mindre till ett demokratiskt problem. En bra demokrati måste bygga både på erfarenhet och på nytänkande, både på äldre och på ungdomar, annars slutar samhället att utvecklas. När vi ser hur ungdomsproblemen negligeras av partipolitiken så krävs det en motkraft, en motkraft som bara kan komma om vi sänker rösträttsåldern till sexton år. En sänkt rösträttsålder stärker demokratin och tar tillvara ungas engagemang och intressen.
Rösträtten bör vidare vara årsbaserad istället för att såsom idag utgå ifrån födelsedatum. Det senare är trubbigt och framstår med rätta som inkonsekvent för den som drabbas. Det föreligger knappast någon skillnad vad gäller mognadsgrad mellan den som fyller år dagen före ett val och den som har oturen att fylla år dagen efter.
Slutligen är det ett viktigt demokratiskt krav att den som har rätt att rösta också har rätt att väljas. Det vore inkonsekvent och högst otillfredsställande att begränsa den demokratiska delaktigheten till att omfatta endast rösträtten. Valbarheten bör utgå ifrån samma kriterier som ovan förslagna kriterier vad gäller sänkt rösträttsålder och årskullsgräns. Samhället kan inte säga till unga människor att de är mogna för att rösta, men inte mogna nog för att anförtros ett politiskt förtroendeuppdrag. Antingen bedömer man sextonåringar som mogna demokratiska aktörer, som vi gör, eller så dömer man ut dem.
Regeringen nämner handlingsplanen mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering i avsnittet om allmänna åtgärder för att värna och fördjupa det demokratiska samhället. Dessa frågor är av största betydelse. Olika former av antidemokratiska krafter eller andra grupperingar som verkar emot allas lika värde och allas mänskliga rättigheter (såsom rätten att inte bli diskriminerad och förföljd t.ex. på grund av sexuell läggning) utgör ett hot mot ett fritt samhälle. En levande demokrati förutsätter att människor vågar nyttja sina demokratiska rättigheter utan att vara rädda för repressalier från antidemokratiska krafter och kriminella grupperingar på grund av sina åsikter, sin tro och/eller ideologi, sin etniska bakgrund eller sin sexuella läggning m.m. Ett öppet demokratiskt samhället är vidare en garant för att dessa krafters grogrund skall minimeras. Vi instämmer i regeringens konstaterande att demokrati förutsätter förverkligandet av de mänskliga rättigheterna. Förverkligandet av de mänskliga rättigheterna förutsätter ett demokratiskt styrelseskick och stärks av ett brett medborgerligt deltagande i demokratiska processer. Vi vill ta tillfället i akt att påpeka att alla former av hot om våld eller faktiskt våld föranlett av rasism, främlingsfientlighet eller homofobi m.m. måste tas på allvar och verkningsfulla åtgärder för att förhindra dessa fenomen vidtas. Ingen person skall utsättas för kränkningar, hot eller våld med anledning av åsikter, etnisk bakgrund, sexuell läggning m.m. och det är synnerligen allvarligt ifall detta drabbar förtroendevalda (medborgarnas representanter) som i sin gärning söker verka för olika utsatta gruppers rättigheter och som aktivt vågar ta ställning mot rasism, främlingsfientlighet och homofobi eller som själva tillhör en utsatt och diskriminerad grupp. Vi vill även påpeka att vi ser en oroande tendens vad gäller vissa grupperingars inställning till funktionshindrade.
I en departementspromemoria från 1998 (Ds 1998:35) redovisades en rapport från ”Arbetsgruppen med uppgift att motverka och förebygga rasistiskt och annat etniskt relaterat våld”. Miljöpartiet har ett flertal förslag som inte tas upp i promemorian. Vi vill dock framhålla att arbetsgruppen gjort ett gediget arbete och att flera förslag som framfördes av arbetsgruppen skulle kunna få önskad effekt. Regeringen tycks dock inte ha fullföljt flera av de förslag som arbetsgruppen förde fram, och demokratiskrivelsen ger inte intrycket av att regeringen avser att agera inom den närmsta tiden. Vi vill därför att riksdagen ger regeringen tillkänna behovet av en ny genomgång av förslagen i departementspromemorian 1998:35 med syfte att genomföra de däri framställda förslagen.
|
Stockholm den 1 april 2004 |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |
|
|
Leif Björnlod (mp) |
Ulf Holm (mp) |