Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillämpning av modern tryckteknik för distribution av valsedlar till landets alla poströstningsställen och vallokaler.
Vid 2002 års val poströstade cirka 1 600 000 väljare, vilket är en tredjedel av alla väljare. Också i EU-valet 2004 var antalet poströstande mycket stort; för dagen föreligger inte den exakta poströstningsandelen. Huvuddelen av de röstande 2002, cirka 73 procent, ansåg att det är lätt att poströsta, enligt en undersökning som Posten AB gjort. Det finns skäl att förmoda att andelen röster icke avgivna i vallokal på valdagen kan komma att öka.
Från Valmyndigheten erhåller varje väljare information – röstkort – om var, när, hur och i vilka val vederbörande kan rösta. Vid 2003 års folkomröstning om euro gällde det även de rådgivande folkomröstningar som förekom den 14 september i ett antal kommuner om andra frågor.
Valdeltagandet var dock mycket olika visade det sig mellan folkomröstningen om euron och de lokala frågorna. Det är uppenbart att frånvaron av valsedlar vid förhandsröstningen gjorde att valdeltagandet i de lokala folkomröstningarna inte blev så stort som önskvärt är vid varje valtillfälle. Varken Valmyndigheten eller Posten AB tillhandahåller under normala betingelser namnvalsedlar. Det ankommer på partierna att se till att valsedlar finns tillgängliga på alla postkontor, så även i/utanför de 6 266 vallokaler som var öppna på valdagen 2002.
Följden blir att partierna försöker tillhandahålla namnvalsedlar för den aktuella riksdags-, landstings- (region-) och kommunvalkretsen men inte förmår ställa till de poströstandes förfogande valsedlar med förtryckta kandidater från andra delar av landet. Detta förhållande påverkar med stor sannolikhet det låga – och sjunkande – antalet personvalda kandidater.
När så mycket som ungefär var tredje röst avgivits i förtid hos i huvudsak Posten AB, är det få väljare som gör sig besväret att söka rätt kandidatlista utan de nöjer sig med den partivalsedel som finns tillgänglig. Detta är till men för personvalsmöjligheterna, en rent teknisk begränsning som påverkar 8- och 5-procentsspärrarna.
När en mycket stor andel av valsedlarna endera bara är partimärkta eller inte alls kryssade blir det ogörligt för många kandidater att nå spärrgränserna. Det finns emellertid enligt min mening en teknisk möjlighet att lätt distribuera relevanta valsedlar för registrerade partier till alla röstande. Det kan ske genom att det i varje vallokal, och tidigare kan apparaterna finnas hos poströstningsmottagningarna, finns en vanlig valsedelsmaskin som levererar de korrekta valsedlarna i samma ögonblick som den röstberättigade beslutar sig för att rösta.
Genom att på röstkortet från Valmyndigheten anbringa en streckkod för väljaren, som identifierar valdistriktet, skulle en enkel skrivare, kopplad till Valmyndigheten, kunna leverera valsedlarna för de aktuella valen, i korrekta färger, för samtliga registrerade partier och med partiernas kandidater.
Valsedelsmaskinen är inget annat än en datorstyrd skrivare försedd med gula, blåa och vita valsedlar i skrivarfacken. Den skulle på någon sekund leverera samtliga relevanta valsedlar, för registrerade partier, för rätt valkrets och val samt med registrerade kandidater. Själva röstavlämnandet och röstmottagningen skulle inte påverkas.
En marginell fördel skulle dessutom kunna vara att en kandidat som avlidit från det att nuvarande tryckta valsedlar levereras 1–2 månader i förväg, direkt skulle kunna avföras. I Sundsvall inträffade exempelvis den tråkigheten att ett partis kommunala toppnamn vid 2002 års kommunalval avled dagen före valdagen, vilket kom till allmän kännedom via dagstidningarna och åtminstone mentalt påverkade möjligheterna för det aktuella partiet.
En valsedelsmaskin enligt ovanstående skulle med fördel kunna användas redan vid 2004 års Europaparlamentsval den 13 juni – och borde kunna utvecklas att bli en svensk exportvara i god demokrati.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Gunnar Andrén (fp) |