Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regeringens uppfyllande av riksdagens mål.
I skrivelsen redogör regeringen för de beslut som regeringen fattat med anledning av de riksdagsbeslut som meddelats i riksdagens skrivelser till regeringen. Av skrivelsen framgår att regeringen under den senaste mandatperioden underlåtit att efterkomma riksdagens beslut i ett stort antal ärenden.
Några exempel på detta är:
Avskaffande av reklamskatten (bet. 2001/02:SkU20). Riksdagen har uppmanat regeringen att inkomma med förslag på avveckling. I de senaste budgetpropositionerna har regeringen hänvisat till att detta skall göras när ekonomin så tillåter. Detta har enligt regeringen ännu inte varit fallet, trots att det funnits utrymme för att genomföra en rad andra åtgärder.
System för individuell kompetensutveckling (bet. 2001/02:AU10). Frågan har utretts sedan 1999. Trots att särskilda medel, sex miljarder kronor, har avsatts för detta ändamål har regeringen i skrivelsen aviserat att den inte heller under denna mandatperiod avser att använda de avsatta medlen för att införa ett system med individuella kompetenskonton.
Ny instans- och processordning i utlänningsärenden (bet. 2001/02:SfU2). Riksdagen beslutade att regeringen snarast skulle återkomma med ett förslag till en ny instans- och processordning. Redan innan detta beslut fattats hade riksdagen emellertid i samband med behandling av regeringens skrivelse 2000/01:4 Migration och asylpolitik (bet. 2000/01:SfU9) uttalat det beklagliga i att reformförslagen dragit ut på tiden. Trots kraftfulla påtryckningar från samtliga riksdagspartier har regeringen fortfarande inte presenterat ett hållbart förslag.
Rikets indelning i kommuner (bet. 2003/04:KU3). Trots upprepade krav från riksdagen har regeringen underlåtit att presentera ett förslag i enlighet med riksdagens beslut. Efter det att riksdagen har fattat beslut om att regeringen skall inkomma med nytt förslag senast den 1 september 2004 har regeringen alltför sent tillsatt en utredare med uppgift att först den 16 december 2004 lämna förslag till ny lagstiftning.
Utvärdering av fastighetsmäklarlagen (bet. 1997/98:LU15). Lagutskottet uttalade att förutsättningarna vid en företagsöverlåtelse som inkluderar en fastighet i så många hänseenden avviker från en ren fastighetsöverlåtelse att det saknas skäl att upprätthålla gällande lagregel på detta område. Detta gav riksdagen regeringen till känna redan 1998. I ett frågesvar den 29 november 2000 informerade justitieministern om att frågan skulle tas upp, antingen inom ramen för den utvärdering av fastighetsmäklarlagen som planerades, eller i något annat lämpligt sammanhang och att arbetet beräknades sätta i gång under hösten 2001. Regeringen har dock fortfarande inte presenterat något lagförslag.
Utredning om införandet av en generell, teknikoberoende integritetslagstiftning (bet. 2001/02:KU22). Frågan har diskuterats under ett antal år. Konstitutionsutskottet konstaterade 2002 att regeringen aviserat att den inom kort skulle tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att kartlägga, analysera och utvärdera lagstiftning som berör den enskildes integritet. Någon utredning har fortfarande inte tillsatts.
Att regeringen tar viss tid på sig att efterkomma riksdagens mål i tekniskt komplicerade ärenden är möjligen förståeligt, men att inte bereda lagstiftning som är relativt lätt att genomföra eller att inte tillsätta en utredning är oacceptabelt. Det är viktigt att regeringen uppfyller de mål riksdagen sätter upp och som det finns en politisk majoritet för så att inte allmänhetens tilltro till det politiska systemet urholkas.
När regeringen inte efterkommer riksdagens mål leder det till att riksdagen tvingas agera på egen hand genom t.ex. utskottsinitiativ. Det är olyckligt ur beredningssynpunkt eftersom utskottskanslierna inte är dimensionerade för att förbereda lagstiftning, vilket i längden kan leda till sämre kvalitet på lagstiftningen.
Riksdagen skall heller inte ständigt behöva påpeka regeringens dröjsmål i olika ärenden. Sammantaget riskerar regeringens agerande leda till att allmänhetens förtroende för de politiska institutionerna minskar. Mot bakgrund av vad som anförts bör riksdagen ge regeringen tillkänna sina synpunkter vad gäller regeringens uppfyllande av riksdagens tillkännagivanden och beslut.
|
Stockholm den 29 mars 2004 |
|
|
Gunnar Hökmark (m) |
|
|
Henrik S Järrel (m) |
Nils Fredrik Aurelius (m) |
|
Hillevi Engström (m) |
Cecilia Magnusson (m) |
|
Bertil Kjellberg (m) |
Göran Lennmarker (m) |