Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om lämplig lagstiftning för att säkerställa att total öppenhet alltid råder i en folkomröstning rörande finansieringen av olika kampanjorganisationer.
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om lämplig lagstiftning för att reglera folkomröstningsinstitutet på ett sådant sätt att inte en kampanjande sida kan diktera folkomröstningsfrågan, datum för omröstningen eller omständigheterna för dess genomförande.
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om lämplig lagstiftning för att ge möjlighet till beslutande folkomröstningar på andra datum än vid ordinarie valdag.
Demokratin består inte bara av rätten att rösta. För att folkviljan verkligen ska komma till uttryck behövs ett ramverk av demokratiska spelregler som garanterar att rösträtten inte förfuskas, missbrukas eller manipuleras. Det är av detta skäl som vi exempelvis har valhemligheten, pressfriheten, yttrandefriheten och partistödet.
Det finns en bred enighet bland de demokratiska partierna om att demokratin inte får bli en tom formalitet. Vi ser alla med stor skepsis på system där debatt ersätts med propaganda eller där särintressen kan köpa sig en större del av debatten eller till och med göra politiker ekonomiskt beroende av sina bidrag.
I de senaste två folkomröstningarna, om EU-medlemskapet 1994 och om EMU-medlemskapet nu i år, har de båda sidor som varit stödda av etablissemanget (vilket i båda fallen varit ja-sidan) haft minst tio gånger så stora ekonomiska resurser som nej-sidan. Detta har gett dem ett betydande övertag på hela informationsområdet. Det gäller antalet valaffischer, annonser, egenproducerade rapporter, uppringda väljare och broschyrer. Det gäller också antalet anställda för mediekontakter, avlönade valstugearbetare, talskrivare och annan kringpersonal.
I EMU-omröstningen misslyckades ja-sidan totalt med att skapa klarhet kring hur och med vilka belopp de egna kampanjerna finansieras aktualiserar frågan om lagstiftad öppenhet i denna fråga. Det är inte rimligt att det i ett demokratiskt system, som bygger på öppenhet och fri tillgång till information, är möjligt att hemlighålla storleken av särintressens massiva försök att propagandavägen påverka valresultatet.
Det behövs också en reform av formerna kring besluten om folkomröstningar. I EMU-folkomröstningen var ordet ”EMU” censurerat från valsedlarna eftersom ja-sidan ensidigt hade beslutat att det inte skulle få finnas där. Av samma skäl fanns det heller ingen information på valsedlarna om följderna av ett ja-beslut i form av maktöverflyttning till ECB och konsekvenserna för formerna för penningpolitiken.
Även tidpunkten för folkomröstningen beslutades av ja-sidan.
Detta förfarande är inte demokratiskt acceptabelt. Formerna för en folkomröstning måste beslutas i bred enighet och med detta menas inte bred enighet inom det ena lägret utan bred enighet över den eller de åsiktsmässiga skiljelinjer som folkomröstningen behandlar.
Slutligen är det även dags att se över folkomröstningars beslutsmakt. En folkomröstning innebär att de valda politikerna vänder sig till väljarna för att få ett beslut fattat i en viktig fråga. Då är det också rimligt att en folkomröstning så ofta som möjligt är beslutande så att resultatet inte kan undergrävas i den efterföljande parlamentariska behandlingen på så sätt som skett med den kärnkraftsavveckling som efter 23 år ännu inte är mer än knappt och försiktigt påbörjad. Det måste med andra ord bli möjligt att hålla beslutande folkomröstningar vid andra tillfällen än på ordinarie valdag. Möjligheten att göra så blir givetvis större i en situation då folkomröstningsinstitutet är så reglerat att det i varje läge råder enighet om frågeställningen mellan de sidor som möts i omröstningen.
|
Stockholm den 16 september 2003 |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |