Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till konkret strategi rörande hur kvaliteten i det svenska utredningsväsendet kan stärkas och hur kravet på god parlamentarisk och medborgerlig förankring kan säkras.
I en nyligen publicerad rapport (RIR 2004:2) levererar Riksrevisionen skarp kritik mot tillståndet i det svenska utredningsväsendet.
Resonemangen och slutsatserna är inte tillräckligt väl underbyggda i form av data, analys och dokumentation. Kontakterna med forskningen är bristfällig. Det finns omfattande brister i analyser och redovisning av kostnader och finansiering av olika utredningsförslag.
Flera av de uppgifter som Riksrevisionen redovisar är frapperande. I en utvärdering 1998 genomfördes två av varandra oberoende granskningar av ett urval av 20 betänkanden. Många av granskarna var forskare. Granskningens resultat var att mindre än hälften av de betänkanden som ingick i urvalet bedömdes hålla tillräckligt hög kvalitet. I en rapport, genomförd inom Regeringskansliet, 2003 uttrycktes en oro över utredningarnas bristande kontakt med forskningen. Kontakter med forskningen förekom i hög grad endast i 15 procent av fallen, i 65 procent av fallen förekom kontakt i någorlunda utsträckning och i 20 procent av fallen förekom inga forskarkontakter alls.
Hög kvalitet i de statliga utredningarna är en förutsättning för att regering och riksdag ska kunna fatta väl övervägda och genomtänkta beslut. Om det brister i beslutsunderlaget får det obönhörligen negativa konsekvenser också för lagstiftningen. Det kan exempelvis leda till att lagstiftningen inte får de effekter som beslutsfattarna har avsett. Ytterst kan det drabba den enskilde medborgaren hårt.
Riksrevisionens kritik måste därför tas på största allvar. Det är också viktigt att poängtera att det inte är första gången som kvaliteten i de statliga utredningarna kritiseras. Redan 1997 pekade Riksdagens revisorer på en rad av de brister som nu också Riksrevisionen uppmärksammar. Trots att det har gått mer än sex år kvarstår flera av bristerna.
Vid sidan av kvalitetsaspekter på det svenska utredningsväsendet diskuterar Riksrevisionens rapport också frågor som rör kommittéernas parlamentariska, och ytterst medborgerliga, förankring. En trend som har varit tydlig under en rad år är att andelen utredningar som leds av särskilda utredare, enmansutredningar, ökar medan antalet parlamentariskt sammansatta kommittéer minskar. Den bilden bekräftas i Riksrevisionens senaste rapport. Under perioden 1981–2002 har andelen kommittéer ledda av särskilda utredare ökat från 40 till 62 procent; under samma period minskade andelen parlamentariska kommittéer från cirka en tredjedel till en tiondel.
Det är utan tvivel så att det är väsentligt, från demokratisynpunkt, att folkvalda politiker får komma in i beslutsprocessen på ett tidigt stadium. I annat fall riskerar den politiska dagordningen att sättas av tjänstemän och experter och leda till att, i ett senare skede, de beslutsfattande förtroendevaldas handlingsutrymme begränsas. I det perspektivet inger det oro att allt färre utredningar är parlamentariskt sammansatta. Men innan säkra slutsatser kan dras måste naturligtvis analysen ytterligare kvalificeras.
Det svenska utredningsväsendet är unikt – på gott och på ont. Det utreds mycket i vårt land; Sverige är förmodligen ett av världens mest utredningsivriga länder. Inte sällan går det till överdrift; att tillsätta en utredning blir en undanflykt för den som inte vågar ta ställning i en känslig politisk fråga. Men det finns åtskilliga frågor som behöver analyseras på djupet. Och utredningar av hög kvalitet har länge betraktats som en svensk paradgren.
Mot bakgrund bland annat av Riksrevisionens rapport bör, enligt Folkpartiets mening, regeringen återkomma till riksdagen med förslag till konkret strategi rörande hur kvaliteten i det svenska utredningsväsendet kan stärkas och hur kravet på god parlamentarisk och medborgerlig förankring kan säkras.
|
Stockholm den 16 mars 2004 |
|
|
Tobias Krantz (fp) |
|
|
Helena Bargholtz (fp) |
Liselott Hagberg (fp) |
|
Martin Andreasson (fp) |
Tina Acketoft (fp) |
|
Mauricio Rojas (fp) |
Karin Granbom (fp) |
|
Johan Pehrson (fp) |