Motion till riksdagen
2003/04:Ju477
av Johan Pehrson m.fl. (fp)

Domstolsväsendet


Sammanfattning

Folkpartiet liberalerna ser med oro på de omorganisationer av domstolsväsendet som har genomförts de senaste åren samt de förslag till omfattande förändringar i tingsrättsorganisationen och hela det framtida domstolsväsendet som nyligen har föreslagits. Vi anser att ett stopp av sammanläggningarna av tingsrätterna måste ske och att hela den framtida domstolsorganisationen måste ses över genom en parlamentarisk utredning. Vi kräver också att domstolarnas ställning stärks genom ett tydligare grundlagsskydd. Det kan inte accepteras att domstolarnas möjligheter att fullgöra sina viktiga arbetsuppgifter blir beroende av den statsfinansiella utvecklingen. En grundläggande princip i ett demokratiskt rättssamhälle är domstolarnas oberoende ställning. Den nuvarande konstruktionen med dagens domstolsverk underställt regeringen ger den senare ett alltför starkt grepp. Vi menar att ett bättre system vore att inrätta en domstolsstyrelse som är underställd riksdagen.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Innehållsförteckning 2

Förslag till riksdagsbeslut 3

Motivering 4

Ny parlamentarisk domstolsutredning 5

Avvakta med vidare förändringar i tingsrättsorganisationen 5

Grundlagsskydd för den dömande makten 6

Domstolsstyrelse under riksdagen 6

Rätt till prövning i två instanser 6

Offentlighet vid domstol 7

Ungdoms- och jourdomstolar 7

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en parlamentarisk utredning om hela den framtida domstolsorganisationen.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avvakta med vidare förändringar i tingsrättsorganisationen.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa ett förstärkt skydd i grundlagen för den dömande makten.1

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ersätta Domstolsverket med en riksdagen underställd domstolsstyrelse.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten till prövning i två instanser.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utredning av utnyttjandet av stängda dörrar, yppandeförbud och säkerhetskontroll.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättande av speciella ungdoms- och jourdomstolar.

1Yrkande 3 hänvisat till KU.

Motivering

Efter det att arbetet i 1995 års domstolskommitté om förslag till en ny organisation för domstolsväsendet havererat 1998, påbörjade regeringen en successiv reformering av den yttre tingsrättsorganisationen. Ett led i denna reform var att genom sammanläggningar av tingsrätter skapa större domstolar. Ett annat led var att samlokalisera tingsrätter med länsrätter och att även göra dessa till en enda administrativ enhet, bl.a. genom att ha samma chef.

Under 1999–2001 genomfördes sammanläggningar runtom i Sverige på så vis att 30 tingsrätter kom att bli 12. Under 2002 berördes ytterligare 9 tingsrätter, som sammanlades till 3. I regeringens skrivelse 2002/03:126, Fortsatt reformering av tingsrättsorganisationen, redovisade regeringen ytterligare sammanläggningar av 8 befintliga domstolar till 4 samt vissa förändringar (minskningar) beträffande Stockholms tingsrätt. I budgetpropositionen 2003 finns förslag som berör 11 tingsrätter, som skall sammanläggas till 4.

Det kan alltså konstateras att under några år har det av 58 tingsrätter blivit eller är på väg att bliva 23 tingsrätter. Med andra ord har 35 tingsrätter försvunnit eller kommer att försvinna. Till detta kommer att inskrivningsverksamheten koncentrerats till 7 tingsrätter samt att bouppteckningsverksamheten överförts till skatteförvaltningen.

I betänkande SOU 2003:5, Förändringar i tingsrättsorganisationen – en utvärdering av sammanläggningar av tingsrätter 1999–2001, har utredaren sammanfattat sina synpunkter med att uttala att arbetet med att öka storleken på tingsrätterna och därmed skapa mindre sårbara tingsrätter bör fortsätta även om de mål som regeringen har satt upp endast delvis har uppfyllts. En närmare granskning av vad utredningen utvisar ger vid handen att utredarens sammanfattning vilar på en bräcklig grund och har få konkreta bevis.

Nyligen har Domstolsverket presenterat en skiss över ett reformerat domstolsväsende som skulle leda till en domstolsorganisation med 40 underrätter, 5 överrätter och 1 högsta domstol. Förutom de massiva sammanslagningarna av tingsrätter innehåller skissen en sammanslagning av de allmänna domstolarna med förvaltningsdomstolarna, integrering av hyres- och arrendenämnderna, ett mindre antal överrätter och förslag om hur prövningarna i andra instans ytterligare skall begränsas. Denna skiss från Domstolsverket synes helt motiverad av ekonomiska skäl och antaganden om att rättsväsendet inte kommer att tillföras mera resurser. Det är också att notera att Domstolsverket är väl medvetet om att några samlade överväganden av reformarbetet inte har gjorts, beroende på att detta – som Domstolsverket uttrycker sig – tett sig meningslöst med hänsyn till det hårdnackade motstånd till reformer som finns i den politiska världen. Ändå kommer Domstolsverket till slutsatsen att en fast plan för den fortsatta organisatoriska reformeringen av domstolsväsendet bör läggas fast.

Ny parlamentarisk domstolsutredning

Folkpartiet liberalerna kan inte acceptera att ett så här väsentligt och ingripande reformarbete, som i högsta grad berör varje medborgare och hela samhället, fortgår utan politisk insyn och debatt, i synnerhet när man från regeringens och Domstolsverkets sida är väl medveten om att det hos många politiker i alla partier finns inte bara stor tveksamhet utan även ett direkt motstånd till i vart fall vissa av de föreslagna förändringarna. För demokratins skull måste frågan bli föremål för sedvanlig utredning och behandling i riksdagen.

Folkpartiet liberalerna konstaterar också att de av regeringen uppställda målen med bibehållen tillgänglighet och utrymme för en beredningsorganisation, specialisering, rekrytering och kompetensutveckling samt samordning med rättsväsendets övriga myndigheter hittills inte uppnåtts och därför inte kan utgöra tillräckliga skäl för fortsatta reformer.

Ekonomiska motiv i form av besparingar får inte – som i Domstolsverkets skiss över ett reformerat domstolsväsende – utgöra huvudskäl för förändringar.

Det främsta målet för en reformering av domstolsorganisationen måste vara att inte bara bibehålla utan öka rättssäkerheten och effektiviteten i den dömande verksamheten. Detta uppnås bäst genom att bibehålla en lokal förankring och satsa tillgängliga resurser på att effektivisera det inre arbetet i domstolarna. Det går att skapa flexibla lösningar när det gäller domarkarriären, som för övrigt är föremål för en egen utredning, och att kompetensutveckla såväl domare som annan personal utan att skapa stora ohanterliga enheter.

Det är uppenbart att varken regeringen eller Domstolsverket har förståelse för vilket oerhört symbolvärde för hela rättsväsendet och rättssamhället som de lokalt verksamma domstolarna har.

Folkpartiet liberalerna anser att det behövs en helhetssyn på hela domstolsorganisationen och en långsiktighet i planering av förändringar. Detta kan bäst åstadkommas genom en parlamentarisk utredning av hela den framtida domstolsorganisationen.

Avvakta med vidare förändringar i tingsrättsorganisationen

Folkpartiet liberalerna accepterar inte att regeringen fortsätter med sammanläggningar av tingsrätter på det godtyckliga sätt som hittills skett och som det nu föreligger ytterligare förslag om. Domstolsverkets planer om sammanslagningar av de allmänna domstolarna med förvaltningsdomstolarna kräver noggranna överväganden liksom frågorna kring överrätternas framtida organisation. Det är – som Domstolsverket anger – hög tid att skapa en helhetssyn på hela den framtida domstolsorganisationen. Detta får dock inte ske på tjänstemannanivå utan skall ske på högsta politiska nivå. Folkpartiet liberalerna kräver därför en ny parlamentariskt sammansatt utredning som bör omfatta hela domstolsväsendet.

I avvaktan på arbetet i den utredning som Folkpartiet liberalerna vill ha till stånd måste de nu framtagna förslagen om ytterligare sammanläggningar skjutas på framtiden. Om en sammanslagning av de allmänna domstolarna skall göras med förvaltningsdomstolarna måste detta självfallet beaktas vid beslut om framtida lokaliseringar. Det kan inte vara en absolut förutsättning att detta skulle medföra en domstol i varje län utan den situationen kan mycket väl tänkas att en länsrätts nuvarande verksamhet delas upp och att det på så vis blir fördelaktigt med flera domstolar i varje län. Med andra ord kan nu nedläggningshotade tingsrätter bli tillräckligt stora om de tillförs delar av länsrätternas nuvarande verksamhet. Även en integrering av hyres- och arrendenämnderna kan ge denna effekt.

Grundlagsskydd för den dömande makten

Folkpartiet liberalerna kräver att domstolarnas ställning stärks. Det kan inte accepteras att domstolarnas möjligheter att fullgöra sina viktiga arbetsuppgifter blir beroende av den statsfinansiella utvecklingen. I Europakonventionen finns krav på att domstolarna i medlemsstaterna skall avgöra målen inom skälig tid. Brist på resurser, som leder till stora balanser av oavgjorda mål, blir ett brott mot Europakonventionen och kan därmed leda till att staten blir skadeståndsskyldig mot enskilda personer.

Det finns anledning att ifrågasätta varför domstolarna i Sverige inte erhållit det förstärkta grundlagsskydd som tredje statsmakt som gäller bl.a. i Norge, Danmark och Finland och som ursprungligen bygger på Montesquieus lära om maktfördelning mellan de lagstiftande, verkställande och dömande organen.

Domstolsstyrelse under riksdagen

En grundläggande princip i ett demokratiskt rättssamhälle är domstolarnas oberoende ställning. Den nuvarande konstruktionen med dagens domstolsverk underställt regeringen ger den senare ett alltför starkt grepp. Ett bättre system vore att följa den danska modellen med en domstolsstyrelse som är underställd riksdagen.

Rätt till prövning i två instanser

Rätten till prövning i två instanser måste värnas. Under en följd av år har denna rätt successivt kommit att inskränkas. Detta har skett dels genom att alltfler avgöranden inte kan överklagas, dels genom att prövningstillstånd för prövning i andra instans har införts i alltfler situationer. Samtidigt med denna utveckling har förenklingar i underrättsförfarandet införts. Möjligheterna att avgöra mål med ensamdomare eller utan huvudförhandling har ökat. De vidtagna åtgärderna har inte främjat rättssäkerheten.

Offentlighet vid domstol

Det förefaller som om domstolarna i allt större utsträckning håller förhandling inom stängda dörrar och att antalet förundersökningar där misstänkta och deras ombud beläggs med yppandeförbud ökat. Också tillämpningen av bestämmelserna om säkerhetskontroll kan ifrågasättas. Utvecklingen riskerar att urholka förtroendet för domstolarna genom att möjligheterna till insyn minskar. Givetvis finns det ibland anledning att besluta om sådana åtgärder. För att bevara denna möjlighet får det inte finnas misstanke om att sådana beslut fattas slentrianmässigt – huvudregeln måste vara offentlighet. Beslut om stängda dörrar, om yppandeförbud och om säkerhetskontroll bör även fortsättningsvis föregås av noggrann prövning.

Folkpartiet liberalerna anser att frågan om huruvida antalet förhandlingar inom stängda dörrar ökat och vad det i så fall beror på måste utredas. Detsamma gäller för beslut om yppandeförbud och säkerhetskontroll.

Ungdoms- och jourdomstolar

Det är viktigt med snabba reaktioner på ungdomars brottslighet. För att förbättra förutsättningarna för en skyndsam handläggning av ungdomsmål, utan att för den skull ge avkall på rättssäkerheten, bör särskilda ungdomsrotlar inrättas inom åklagarväsendet liksom speciella ungdoms- och jourdomstolar. Särskilda kompetenskrav bör ställas på dem som arbetar vid dessa rotlar.

Folkpartiet liberalerna välkomnar de förslag till försöksverksamhet som förs fram i betänkandet om ett snabbförfarande för brottmål som ett steg i rätt riktning. Denna åtgärd är dock inte tillräcklig. Åtgärderna bör således vara mer långtgående och ta sikte på handläggningen av ungdomsmål. Regeringen bör i den fortsatta beredningen av betänkandet Ett snabbförfarande för brottmål beakta detta och återkomma till riksdagen med ett lagförslag i linje med vad som nu anförts.

Stockholm den 7 oktober 2003

Johan Pehrson (fp)

Jan Ertsborn (fp)

Torkild Strandberg (fp)

Karin Granbom (fp)

Sverker Thorén (fp)

Cecilia Wigström (fp)