Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyddet för våldsutsatta och hotade kvinnor måste stärkas.
Antalet anmälda och registrerade fall av kvinnomisshandel ligger på en konstant oroväckande hög nivå i vårt land. Ändå finns det skäl att tro att denna oacceptabelt höga nivå döljer ett ännu större mörkertal av icke anmälda och därför ej registrerade våldsbrott. Tiotusentals kvinnor utsätts varje år för våld av män i deras anhörigkrets och får leva under ständigt hot från den misshandlande mannen.
Samhället måste vidta alla tänkbara åtgärder för att beivra denna skrämmande utveckling. En sådan åtgärd är att i ökad utsträckning skilja brottslingen från brottsplatsen, d v s med tvång skilja mannen från det hem där brottet oftast begåtts. Idag är det tyvärr oftast den skadade kvinnan som tvingas fly hals över huvud, kanske med sina barn som följe, medan mannen tillåts bo kvar. Detta är orimligt och en slags omvänd strafftillämpning.
Huvudregeln tycks alltså i praktiken vara att tillfälligt skilja kvinnan från mannen och deras gemensamma bostad medan det borde vara tvärtom, nämligen att skilja mannen från kvinnan och deras gemensamma bostad.
Likväl är lagen om besöksförbud som instiftades 1988 och reviderades i år alltför hänsynstagande till mannen och dennes behov. Det är kvinnan som skall ha ett resolut och varaktigt skydd för den våldsbenägne mannen! Detta innebär att lagstiftningen måste skärpas väsentligt för att ge önskad effekt.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Kenth Högström (s) |
Birgitta Ahlqvist (s) |