Satsningar på rättsväsendet

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Stärk rättsväsendet 2

4 Polisorganisationen 3

4.1 Fler poliser 3

4.2 Säkerhetspolisen 3

5 Åklagarorganisationen 4

6 Domstolsväsendet 4

7 Kriminalvården 5

8 Rättshjälpskostnader 5

2 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen anvisar till utgiftsområde 4 Rättsväsendet, med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag:

Anslag (tusental kr)	Regeringens förslag	Anslagsförändringar
4:1 Polisorganisationen	14 665 113	+ 510 000
4:2 Säkerhetspolisen	576 010	+ 50 000
4:3 Åklagarorganisationen	819 874	+ 50 000
4:5 Domstolsväsendet m.m.	3 881 567	+ 104 000
4:6 Kriminalvården	4 761 044	+ 250 000
4:12 Rättshjälpskostnader. m.m.	989 868	+ 40 000

3 Stärk rättsväsendet

Svenskt rättsväsende är under stark press. Samtliga rättsvårdande myndigheter uppvisar allvarliga brister i måluppfyllelsen. Effekterna för medborgarna är tydliga, dvs. ökat grövre våld, låg uppklaringsprocent av brott, ökad narkotikaanvändning och en ineffektiv kriminalvård. Detta skapar ökad otrygghet i samhället som på flera sätt utmanar tilltron till demokratins förmåga att skapa grundläggande rättstrygghet.

Folkpartiet liberalerna vill se en förändrad attityd till rättsväsendet. Utan att överge krav på effektiv användning av skattemedel måste det långsiktigt till mer resurser. Rättsväsendet förtjänar bättre arbetsvillkor än idag. Det behövs förändringar när det gäller politiskt ledarskap, organisation och långsiktiga ekonomiska förutsättningar.

Talande för regeringens budgetproposition är att det saknas en övergripande strategi för rättsväsendets utveckling i dess centrala delar. På några få områden är man dock väldigt detaljerad. Det saknas helt politiska riktlinjer för utvecklingen av konceptet En nationell polis, men man fastslår ”att minst 10 miljoner kronor årligen skall användas för att bekämpa människohandel under åren 2004–2006” (Utgiftsområde 4 s. 91), vilket i sig är ett utmärkt förslag. Frågan om de strukturella problem inom polisorganisationen som togs upp av Göteborgskommittén berörs inte alls. När det gäller kriminalvården har man inte mycket att säga om att narkotikamissbruket breder ut sig eller att den outnyttjade tiden i anstalt ökar på bekostnad av arbete, utbildning och behandling. Däremot har regeringen ”i ett särskilt uppdrag lagt fast de riktlinjer som skall gälla vid platsutbyggnad” (Utgiftsområde 4 s. 83). Det är lätt att få bilden att regeringen inte vill regera annat än i detaljer. Regerandet verkar man vilja överlåta till myndigheterna med sina skrala budgetanslag.

I denna motion redovisar vi våra ekonomiska prioriteringar för rättsväsendet kommande år. Vi är dock även på detta utgiftsområde fångade av den ekonomiska verklighet som drivits fram av årtionden av socialdemokratiska missgrepp i tillväxtpolitiken. På längre sikt måste således de ekonomiska anslagen ytterligare öka för att öka rättstryggheten och stärka rättssäkerheten. Kampen mot brottsligheten för ökad rättstrygghet måste föras över ett brett fält. Förstärkta förebyggande insatser måste ges utrymme bredvid tydligare och kraftfullare åtgärder mot det som faktiskt begår brott. I våra motioner för de rättsvårdande myndigheterna utvecklar vi ytterligare våra synpunkter på förändringar för rättsväsendet.

4 Polisorganisationen

Folkpartiet liberalerna vill att polisens anslag för 2004 skall öka med 735 miljoner kronor jämfört med de beslutade anslagen för 2003. Det innebär att vi anslår 510 miljoner kronor utöver det regeringen föreslår i den nu aktuella budgetpropositionen.

4.1 Fler poliser

Det är bra att fler poliser utbildas. Det bidrar till en nödvändig föryngring i poliskåren och förbättrar arbetssituationen på de platser nettotillskottet sker. Dessvärre räcker regeringens politik inte till. År 2002 tillkom det totalt 29 nya poliser om man räknar bort de som av olika skäl slutade. Detta räcker inte för de mål som satts upp om antalet poliser i Sverige. Utbildningstakten måste därför öka, en ny polisutbildning planeras och fler civilanställda anställas. Vidare måste andra icke-polisiära arbetsuppgifter rensas bort. Det kan gälla tillstånd, transporter, passhantering eller hittegods. Det behövs fler poliser som utför renodlade polisiära arbetsuppgifter. I det polisiära arbetet är det viktigt att fokus sätts på nolltolerans mot s k mängdbrottslighet. Kampen mot den organiserade brottsligheten måste skärpas, och för detta krävs bl.a. utvidgade processuella tvångsmedel.

Den av Folkpartiet liberalerna anvisade förstärkningen av polisens budget skall i första hand användas till att utbilda fler poliser, anställa fler civilanställda, förbättra ledarskapsutbildningen samt centralt förbättra de speciella enheter inom polisen som arbetar mot hatbrott, våld mot kvinnor och barn, narkotikabrott och andra grova brott.

4.2 Säkerhetspolisen

Folkpartiet liberalerna anslår 50 miljoner kronor mer till Säkerhetspolisen för år 2004 jämfört med regeringen.

Den svenska Säkerhetspolisen är en hårt prövad organisation. Att regeringen nu förslår betydande ekonomiska besparingar är förvånande. Vi föreslår att resursförstärkningen inriktas på förbättrade hotbildsanalyser samt ett utökat livvaktsskydd. Vidare menar vi att regeringen snarast måste tillsätta befattningen som chef för Säkerhetspolisen samt lägga fram förslag om dess organisatoriska framtid. I den senare delen ser vi stora fördelar med en organisatorisk sammansmältning av Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen.

5 Åklagarorganisationen

Folkpartiet liberalerna anslår 50 miljoner kronor mer till Åklagarorganisationen för år 2004 jämfört med regeringen.

Åklagarna har en avgörande betydelse i kampen mot den organiserade och gränsöverskridande brottsligheten – något som blir en allt större uppgift för rättsväsendet. Utvecklingen ställer höga krav på förändring av regelverk, organisation, arbetsmetoder och internationellt rättsligt och polisiärt samarbete. Åklagarväsendet har under senare år arbetat med uppgiften att anpassa och utveckla verksamheten. För att komma till rätta med den betydande bristen på åklagare samt för att öka möjligheterna till utbildning och specialisering, ökar vi vårt anslag jämfört med regeringen.

Ekobrottsmyndigheten bör avvecklas som en egen myndighet och inlemmas i den ordinarie åklagarverksamheten i samband med den omorganisation som har föreslagits av Riksåklagaren. Ett antal utredningar har pekat på interna problem att få en fungerande verksamhet och tillräckligt effektiv styrning. Vidare talar det för sig att den överbyggda organisationen orsakar onödiga administrationskostnader. Duktiga åklagare, poliser och annan personal inom Ekobrottsmyndigheten kan utföra sina verksamheter än mer effektivt inom en sammantagen ram för åklagarorganisationen.

6 Domstolsväsendet

Folkpartiet liberalerna anslår 104 miljoner kronor mer till Domstolsväsendet för år 2004 jämfört med regeringen.

Domstolsväsendet står inför stora utmaningar. Av de effektivitetsmål som regeringen satt upp för domstolarna är det knappt några som uppnås. De svenska domstolscheferna har offentligt kritiserat arbetsbelastningen i våra domstolar. De påstådda satsningarna av regeringen på poliser och åklagare blir meningslösa om inte resurser samtidigt avsätts för att de färdigutredda brotten skall kunna avgöras i en domstol. Underfinansieringen av den dömande makten i Sverige har pågått under lång tid. Regeringen förutsätter samtidigt ”att lämpliga åtgärder vidtas inom ramen för befintliga medel”. Fantasin sätter inga gränser för vad man måste vidta för åtgärder. Tänka fortare? Hoppa över domskälen? Strunta i att kalla vittnen? Flytta domstolssalarna in i husvagnar?

Domstolsväsendet måste fortsätta att moderniseras. Rekryteringsbasen måste breddas för domare. Fokuseringen och renodlingen av domaruppgifter ska fortsätta. Den yttre organisationen måste ges en genomtänkt vision. Regeringens nuvarande lätt sporadiska nedläggningar av tingsrätter saknar en genomtänkt plan. Det senare är något som Riksrevisionsverket nyligen i en granskning har kritiserat. Här har Domstolsverket inte mycket annat att göra än att ta fram s k framtidsdokument med egna visioner om halverat antal domstolar samt omfattande inskränkningar i möjligheterna att få ett mål prövat i högre instans.

7 Kriminalvården

Folkpartiet liberalerna anslår 250 miljoner kronor mer till Kriminalvården för år 2004 jämfört med regeringen.

Den svenska kriminalvården brottas med betydande problem. Dubbelbeläggningen tilltar. Platsbristen vid såväl häkten som anstalter är tilltagande. Grova brottslingar tvingas flytta till mindre säkra anstalter. Möjligheter till arbete, utbildning eller behandling fortsätter att minska för de intagna då den outnyttjade tiden fortsätter att öka. Narkotikan flödar i praktiken fritt. Organisationen bär en kostsam överadministration. Utvecklingen mot ökad självförvaltning är dock positiv och bör påskyndas.

Statskontoret har i rapporten Effektivitetsgranskning av kriminalvården (2003:20) redovisat omfattande problembilder samt ett betydande behov av reformering av den svenska kriminalvården.

Det ökade anslag som Folkpartiet liberalerna anvisar skall framför allt inriktas på en ökad utbyggnad av platser på häkten och anstalter, en förbättrad behandlingsverksamhet för att fler skall kunna leva i en framtid utan brott samt bekämpande av narkotikan på anstalterna.

8 Rättshjälpskostnader

Folkpartiet liberalerna anslår 40 miljoner kronor mer till rättshjälpen för år 2004 jämfört med regeringen.

Tillträde till rättvisa är en viktig del av en rättsstat. Medborgare måste känna att det finns en verklig möjlighet att få sin sak prövad i domstol vid en tvist. Den svenska rättshjälpslagstiftningen innebär sedan slutet av1990-talet i korthet att den som har en rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella angelägenheten inte ska få rättshjälp. Inte heller den, som med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt, sina ekonomiska eller personliga förhållanden borde haft en rättsskyddsförsäkring, ska kunna få rättshjälp. Detta kan stå i strid med den europeiska konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, eftersom det där slås fast att staten ska ha det finansiella ansvaret för medborgarnas rättshjälp. Inskränkningen av rättshjälpen drabbar framför allt lågavlönade kvinnor.

Det får aldrig vara en ekonomisk fråga om man ska ha möjlighet att hävda sin rätt i domstol. Särskilt i de s.k. familjemålen har effekterna av den försämrade eller uteblivna rättshjälpen påverkat utvecklingen negativt. Föräldrar kan i dag inte få rättshjälp utan att föra en tvist till domstol. Härigenom uppmuntras parter att driva vårdnadsprocesser i domstol i stället för att hitta samförståndslösningar. Vidare är det ett praktiskt betydande problem att rättsskyddet i våra vanligaste hem- och bilförsäkringar har sådana begränsningar att det är svårt att vid en tvist om t ex en trafikskada kunna driva målet ända till en eventuell hovrättsförhandling. Rättshjälpens anslagsram måste därför till en början förstärkas med de av oss nu anvisade medlen.

Stockholm den 7 oktober 2003
Johan Pehrson (fp)
Torkild Strandberg (fp)	Karin Granbom (fp)
Helena Bargholtz (fp)	Sverker Thorén (fp)
Cecilia Wigström (fp)