1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Moderata samlingspartiets budgetförslag för rättsväsendet 3
3.1 Budgetförslag 3
3.2 Polisorganisationen 3
3.3 Säkerhetspolisen 4
3.4 Åklagarväsendet 4
3.5 Ekobrottsmyndigheten 5
3.6 Domstolsväsendet 6
3.7 Kriminalvården 6
3.8 Brottsförebyggande rådet 7
Riksdagen anslår 15 365 113 000 kr till anslag 4:1 Polisorganisationen för budgetåret 2004.
Riksdagen anslår 596 010 000 kr till anslag 4:2 Säkerhetspolisen för budgetåret 2004.
Riksdagen anslår 849 874 000 kr till anslag 4:3 Åklagarorganisationen för budgetåret 2004.
Riksdagen anslår 3 981 567 000 kr till anslag 4:5 Domstolsväsendet för budgetåret 2004.
Riksdagen anslår 4 911 044 000 kr till anslag 4:6 Kriminalvården för budgetåret 2004.
Riksdagen anslår 41 951 000 kr till anslag 4:7 Brottsförebyggande rådet för budgetåret 2004.
|
2004 |
förändring |
|||
|
UO4 |
26 432 092 |
983 000 |
||
|
4:1 |
Polisorganisationen |
14 665 113 |
700 000 |
|
|
4:2 |
Säkerhetspolisen |
576 010 |
20 000 |
|
|
4:3 |
Åklagarorganisationen |
819 874 |
30 000 |
|
|
4:4 |
Ekobrottsmyndigheten |
333 622 |
0 |
|
|
4:5 |
Domstolsväsendet |
3 881 567 |
100 000 |
|
|
4:6 |
Kriminalvården |
4 761 044 |
150 000 |
|
|
4:7 |
BRÅ |
58 951 |
-17 000 |
De flesta partier framhåller numera behovet av fler poliser. Hur stora resurser som anslås varierar dock. Ansvaret för dagens polisbrist och behovet av förbättringar åvilar dock ytterst regeringen. Socialdemokraternas beslut att under fem terminer lägga polisutbildningen på is ger fortfarande efterverkningar i polisväsendet i form av en ålderstigen kår och höga sjuktal. Bristen på resurser i förhållande till angivna uppgifter och mål gör sig påmind genom överutnyttjade anslagskrediter och underskott som år efter år skjuts på framtiden. Enskilda myndigheter tvingas till stora nedskärningar. Den dåliga ekonomin gör sig påmind i snart sagt varje polisdistrikt, men slår hårdast på landsbygden där bristerna är som störst.
De resurser som anslås till polisorganisationen är inte tillräckliga. Det är dessutom anmärkningsvärt att regeringen redan öronmärkt en stor del av resurstillskotten i budgetpropositionen. Polisen, såsom självständig myndighet, borde tillåtas att själv avgöra hur resurserna skall användas. Vad gäller ersättning till Polismyndigheten i Västra Götaland för insatserna under toppmötet sommaren 2001 har vi redan tidigare påpekat att det är nödvändigt. Den bör dock inte ligga i för det allmänna anslaget till polisen, utan tillföras såsom extra medel. Vi anser att regeringen fortsättningsvis bör inrätta ett separat anslag, där resurser anslås för att kunna täcka extraordinära insatser av den typ toppmöten innebär.
Polisväsendet behöver en konsekvent, stabil resursökning över tid, vilket bland annat bör leda till att polisens anslagskredit inte behöver tas i anspråk. Det är inte rimligt att regeringen driver väsentliga samhällsfunktioner genom att låna av framtida anslag. Denna invändning gäller samtliga anslagsområden inom utgiftsområdet där anslagskrediten måste utnyttjas för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett godtagbart sätt. Regeringen borde satsa på substantiella resursökningar, samt ett målmedvetet arbete för att effektivisera och renodla de rättsvårdande myndigheternas verksamhet.
Regeringen har i årets budgetproposition tilldelat polisen ytterligare 225 miljoner kronor för 2004. Vi förordar större satsningar på polisen bland annat för att ge ekonomiska förutsättningar att inleda en snabb rekrytering av civil personal. Det möjliggör också att fler poliser kan utbildas och anställas.
För att möta kraven på en effektiv brottsbekämpning och brottsförebyggande arbete behövs en utökad och reformerad polisutbildning. Det behövs också ett bättre rustat polisväsende med bred kompetens, samt uppdaterad metodutveckling och teknik. Nya personalgrupper skall rekryteras för att frigöra uniformerad personal till yttre tjänst bland allmänheten. Därför föreslår vi, utöver regeringens förslag, att polisväsendets ekonomiska ram höjs med 700 miljoner kronor år 2004, med 715 miljoner kronor år 2005 och med 715 miljoner kronor år 2006.
Säkerhetspolisens organisation och ansvarsfördelningen inom den centrala polisen är under översyn. Detta, tillsammans med den internationella utvecklingen och aktiviteter hos flera extrema grupperingar, gör det olämpligt att spara på Säkerhetspolisen. Det finns en rad utmaningar som måste bemötas, däribland inte minst behovet av att förstärka säkerhetsskyddet.
Vi förslår att anslaget tillförs 20 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit för vart och ett av åren under den kommande budgetperioden.
En satsning på rättsväsendet kan inte inskränkas till en satsning på enbart ett led i rättskedjan eftersom länkarna är avhängiga varandra. Den ena myndighetens arbete ligger till grund för och kompletterar den andras. Särskilt tydligt är detta avseende sambandet mellan polis och åklagare. Åklagarna och polisen har den gemensamma uppgiften att svara för samhällets brottsbekämpning. Genom deras arbete grundläggs förverkligandet av den kriminalpolitiska satsningen. Polisen bedriver den utredande och klargörande delen av förundersökningen, som genom åklagarens försorg i förlängningen skall leda till en lagföring.
Det är förvånande att regeringen inte heller i årets budget visar någon större förståelse för åklagarnas resursbehov. Åklagarna arbetar redan i dag under extremt hög arbetsbelastning, vilket leder till höga sjuktal och svårigheter med att hinna med arbetsbördan. Regeringen har genom förslag i proposition 2001/02:147 också överfört vissa administrativa göromål från domstolarna till åklagarna, vilket ytterligare ökat deras arbetsbörda. Så kallade mängdbrott skrivs ofta av för att minska balanserna, vilket i förlängningen drabbar det enskilda brottsoffret och sänder signalen att brott lönar sig. Risken att antalet ouppklarade ärenden kommer att växa om inte ytterligare resurser tillförs kvarstår.
Förutom behov av personalförstärkningar har åklagarna även behov av kontinuerlig kompetensutveckling samt utbildning i och användande av moderna tekniska hjälpmedel. Detta kräver resurser och tid. För att åklagarna skall kunna fullgöra sina uppgifter och på ett rättssäkert sätt bidra till att antalet uppklarade brott ökar måste åklagarorganisationen tillföras mer resurser. Vi föreslår därför att anslaget höjs med 30 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren under den kommande perioden.
Den ekonomiska brottsligheten blir alltmer kvalificerad och ingår inte sällan som ett led i annan brottslighet. Det ställer höga krav på den organisation som skall utreda och bekämpa brottsligheten.
Ekobrottsmyndighetens (EBM) organisation har stora brister, vilket har påtalats av såväl Riksdagens revisorer som av myndighetens egna utredare. Myndighetskonstruktionen har skapat en rad problem för verksamheten, vilket framförts av utredaren Bill Fransson i rapporten Översyn av Ekobrottsmyndighetens organisation.
Vi stödde inte inrättandet av EBM år 1998. Vi anser fortfarande att det hade varit mer naturligt att utveckla samverkan mellan befintliga myndigheter med ansvar för ekonomisk brottslighet än att skapa en helt ny myndighet. EBM är dock i dag ett faktum, varför organisationen bör göras så effektiv som möjligt. Antingen måste myndigheten fås att fungera på det sätt den var avsedd eller så krävs det en mer ingripande omorganisation.
För att säkerställa hög kvalitet i utredningsarbetet och öka förutsättningarna för framgång i domstol behövs det bland annat fler ekobrottsutredare och mer specialistkompetens, i synnerhet inom IT-frågor. Det bör finnas en speciell ekobrottsutbildning inom Polishögskolan, och ekobrottslighet bör ges större utrymme inom den ordinarie juristutbildningen. Vidare måste det finnas möjligheter att hyra in särskild spetskompetens som myndigheten kan behöva vid särskilt kvalificerad brottslighet.
Vi förutsätter att de rapporter som på senare tid påtalat bristerna inom EBM nu leder till en uppstramning av verksamheten. Mot bakgrund av detta ställer vi oss bakom de av regeringen föreslagna anslagen till EBM.
Domstolarnas verksamhet är lagreglerad, vilket innebär att domstolarna själva inte har möjlighet att styra över vare sig måltilldelning eller arbetsformer. Det innebär att domarna måste förses med de resurser som krävs för att upprätthålla reglerna samt samhällets krav på deras verksamhet.
Domstolarna är en förlängning av rättsväsendet såtillvida att deras måltillströmning påverkas av satsningar på polis- och åklagarväsende. Därför bör en satsning på rättsväsendet för att få effekter också inkludera en satsning på domstolsväsendet.
Domstolsverket (DV) har varnat för att domstolarnas budget inte kommer att räcka under de närmaste åren. En orsak till detta är finansieringen av pensionsreformen. DV anger att man behöver 125 miljoner kronor extra under tre år. Detta motsvarar de sparkrav som DV har ålagt domstolarna. Många av domstolarna kommer på grund av budgetsituationen att tvingas till orealistiska sparkrav. Ett exempel är Svea hovrätt som måste dra ned på verksamheten med 15 procent. Resultatet kommer att bli ytterligare belastning på de anställda och en minskad produktionsvolym. Personalens situation är redan ansträngd på grund av det långsamma tempot och därmed osäkerheten i reformarbetet, och rättssäkerhetskraven blir allt svårare att upprätthålla då sparkraven ökar samtidigt som måltillströmningen.
Den pågående reformeringen av domstolsväsendet får inte göras till ett kostnadsbesparingsprojekt utan bör baseras på en långsiktig vision av ett rättssäkert och tillgängligt domstolsväsende. Stor hänsyn bör tas till medborgarnas närhet till rättsväsendet.
Vi föreslår att domstolsväsendet, utöver regeringens resursökning, förstärkts med ytterligare 100 miljoner kronor per år för varje år under den kommande budgetperioden. En del av medlen är en följd av att vi vill överföra Arbetsdomstolens verksamhet till det allmänna domstolsväsendet. Det motsvarar 23.940.000 kronor år 2004, 24.513.000 kronor år 2005 samt 24.935. 000 kronor år 2006.
En stram kriminalpolitik som inriktas på att motverka brott och ge brottsoffren upprättelse står inte i motsats till att låta en fängelsevistelse användas för att rehabilitera eller behandla missbrukande intagna eller intagna med en speciell problematik. Tvärtom innebär en effektiv kriminalpolitik också en human kriminalvård – det vill säga en kriminalvård med ett tydligt och fungerande innehåll.
Kriminalvården konfronteras med en rad problem. Det råder överbeläggning på anstalterna, vilket ger eko i hela systemet, ända ned till häktesnivå. Platsbristen på fängelserna är mycket allvarlig. Anhållna och häktade får inte plats därför att frihetsberövade som inte kunnat påbörja sin verkställighetstid sitter fast i ett överbelastat system. På många anstalter ligger beläggningen på över 100 procent. För att systemet skall fungera bör beläggningen inte överstiga 90 procent. De intagnas vård blir eftersatt och deras rättigheter och behov kan inte tillgodoses. Justitieombudsmannen har aviserat att man nu kommer att granska trängseln på fängelserna.
Många intagna saknar individuella behandlingsplaner. Mer än hälften av de intagna klassas som narkotikamissbrukare, vilket förhindrar effektiv rehabilitering. Problemen leder till att säkerheten för såväl de intagna som för personalen äventyras och att kriminalvårdens möjligheter att hjälpa de dömda till ett ändrat liv drastiskt minskar.
Kriminalvårdens budgetunderlag för år 2004 konstaterar att prognosen om ett anslagsunderskott på drygt en miljard kronor vid utgången av år 2005 kvarstår. Underskottet kommer med nuvarande anslagstilldelning att uppgå till 1,9 miljarder kronor vid utgången av år 2006. Problemen för kriminalvården kommer att kvarstå under obestämd tid och med detta kvarstår också svårigheten för statsmakterna att bedriva en effektiv, brottsförebyggande kriminalpolitik.
Antalet platser på häkten och anstalter måste öka. Det är en grundläggande förutsättning för att kriminalvården skall ha en chans att förbättras och utvecklas från ren förvaring till effektiv vård. En utvecklad programverksamhet för de intagna och kraven på en bättre farlighetsbedömning kräver omfattande utbildningsinsatser för kriminalvårdens personal. Vi anser att man i högre utsträckning bör öppna för fler utomstående utförare. Genom att handla upp extern kompetens bör det vara möjligt för kriminalvården att förbättra och utveckla verksamheten samtidigt som kostnaderna pressas. Huvudmannen för viss verksamhet bör vara av underordnad betydelse. Tvärtom skall innehåll, resultat och kostnadseffektvitet styra kriminalvårdens verksamhet.
Regeringen har ändrat uppfattning och delvis tillmötesgått de krav vi länge framfört om mer resurser till kriminalvården. På sikt kommer ytterligare tillskott att krävas. Dessutom saknas en långsiktig strategi för hur kriminalvården skall fungera i framtiden.
Vi tillför kriminalvården, utöver vad regeringen anslår, 52 miljoner kronor för år 2004, 190 miljoner kronor för år 2005 samt 470 miljoner kronor för år 2006. Inom ramen för vår övriga kriminalpolitik föreslår vi en ny frihetsberövande ungdomspåföljd för 15–17-åringar. Vi vill att påföljden skall avtjänas på speciellt inrättade kriminalvårdshem, i stället för att Statens institutionsstyrelse (SiS) skall hantera detta. I konsekvens med detta tillför vi kriminalvården ytterligare 115 miljoner kronor år 2004, 118 miljoner kronor år 2005 och 141 miljoner kronor år 2006. Detta inkluderas i vår totala satsning på kriminalvården.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) skall fungera som kunskapscentrum i kampen mot brottsligheten. BRÅ:s viktigaste uppgifter har sedan starten varit att kartlägga orsakerna till brottsutvecklingen och bidra med kunskaper om verkningsfulla åtgärder mot brott. Åsikterna på detta område är många, och forskningen spretar märkbart både vad avser metod och resultat.
Genom regleringsbrev ger regeringen direktiv för verksamhetsinriktningen, och utifrån detta initierar BRÅ sina projekt. BRÅ är ett stabsorgan till regeringen, och det är därmed naturligt att myndighetens verksamhet är starkt styrd av regeringen.
BRÅ:s integritet och oberoende har blivit kraftigt ifrågasatt, både såvitt avser interna processer som forskningens kvalitet. Med tanke på BRÅ:s ställning som expertorgan under regeringen och utförare av lejonparten av den kriminalpolitiska forskningen i Sverige är anklagelserna utomordentligt oroande.
Med tanke på vikten av en objektiv, kvalitetssäkrad och gedigen forskning inom det kriminalpolitiska området förordar vi en tydligare akademisk frihet och ett bredare perspektiv. Vi vill, utöver de i dag uppställda målen för BRÅ,
främja ett tvärvetenskapligt angreppssätt,
mobilisera fler akademiska discipliner inom brottsforskningen,
separera den opinionsbildande verksamheten från den forskande och utvärderande samt
skapa bättre förutsättningar till kritisk granskning av vilka effekter fattade beslut har fått på brottsutvecklingen.
Vi kan till följd av ovanstående inte stödja regeringens satsning på BRÅ. Vi föreslår att anslaget till BRÅ minskas med sammanlagt 17 miljoner kronor för varje år under den kommande budgetperioden.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Beatrice Ask (m) |
|
|
Jeppe Johnsson (m) |
Cecilia Magnusson (m) |
|
Hillevi Engström (m) |
Bengt-Anders Johansson (m) |
|
Anita Sidén (m) |