Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen lägger fram förslag om att de s.k. special- och partssammansatta domstolarna skall upphöra och deras mål och ärenden införlivas i det allmänna domstolsväsendet.
De allmänna domstolarnas uppgifter borde renodlas mot en mer strikt rättskipning och mindre av förvaltningsuppgifter, för vilka det finns förvaltningsdomstolar.
Tyngdpunkten i rättskipningen bör ligga i första instans, medan överprövning snarare än omprövning bör känneteckna andra instansens uppgift. Att leda rättsutvecklingen, verka prejudicerande och rättsskapande samt att främja en enhetlig rättstillämpning är uppgifter som bör åvila de högsta domstolsorganen.
Genom Sveriges medlemskap i EU och inkorporeringen av Europakonventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i vår rättsordning har en ny rättslig miljö uppstått av vilken domstolarna blivit direkt berörda.
Justitieutskottet har tidigare uttalat sig för att specialdomstolar bör undvikas och deras olika uppgifter inordnas i det allmänna domstolssystemet. Utskottet har också uttalat att bedömningen av specialdomstolarnas existens bör göras mera utifrån deras egna meriter snarare än från principiella utgångspunkter. En sann rättsstat bygger mera på genuina principer än undantag. Meriterna i detta sammanhang pekar mot långa handläggningstider, relativt få ärenden och höga ”styckekostnader”.
Systemet med så kallade partssammansatta domstolar är mindre förenligt med en ordning av strikt rättstillämpning. Vid en överföring av specialdomstolarnas uppgifter till det allmänna domstolssystemet är det givetvis av vikt att man så långt möjligt tillvaratar den grad av specialistkompetens som kommit att utvecklas vid specialdomstolarna.
Behovet av att förstärka de allmänna domstolarna är omvittnat. Att inlemma kvarvarande special- och partssammansatta domstolar skulle rimma väl med denna process.
Marknadsdomstolen är exempel på en partssammansatt domstol som skulle kunna upphöra utan att rättssäkerheten för den skull behöver äventyras. Den inrättades i början av 1970-talet och avgör i huvudsak mål enligt konkurrenslagen, marknadsföringslagen, avtalsvillkorslagarna, produktsäkerhetslagen, prisinformationslagen, konsumentkreditlagen och konsumentförsäkringslagen. Marknadsdomstolen är första instans i mål enligt dessa lagar. I mål enligt konkurrenslagen och – numera även – marknadsföringslagen är Stockholms tingsrätt första instans med möjlighet till fullföljdstalan hos Marknadsdomstolen som sista instans, såvitt avser mål enligt marknadsföringslagen. Skadeståndsmål enligt konkurrenslagen överklagas dock enligt den vanliga instansordningen i de allmänna domstolarna.
I de flesta av marknadsdomstolens mål innebär rättegångsförfarandet inte sällan också en omfattande skriftväxling mellan parterna till domstolen. Handläggningstiderna varierar med typ av mål, mellan fyra och tio månader, med ett genomsnitt av sju månader. Marknadsdomstolen har under den senaste tioårsperioden avkunnat domar eller meddelat slutliga beslut i ett trettiotal mål årligen till en genomsnittligt ganska hög kostnad. Domstolen bedömer att frånvaron av lämpliga mätmetoder till rimliga resursinsatser medför att verksamhetens kvalitet och effektivitet inte kan utvärderas i mera preciserade termer.
Rättegångsprocessen i de allmänna domstolarna medger för övrigt möjligheten att anlita olika experter och sakkunniga, att höra parts- och sakföreträdare. Dessa deltar dock inte i målens avgöranden som fallet är vid de så kallade partssammansatta domstolarna.
Regeringen bör ges i uppdrag att lämna förslag om hur special- och partssammansatta domstolar kan avvecklas samt deras mål och ärenden överföras till det allmänna domstolsväsendet.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Henrik S Järrel (m) |