Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnohandel.
Kvinnohandel som syftar till sexuellt utnyttjande är ett slag av internationell organiserad brottslighet som tilltar i Europa men även i Sverige. Verksamheten ger stora vinster och innebär idag relativt små risker för dem som ägnar sig åt den. Kvinnohandeln tycks främst bedrivas i nätverk och det finns en stark koppling till annan brottslighet t.ex. narkotikahandel.
Kvinnor främst från Central- och Östeuropa köps upp av män via Internet och fraktas med tåg, buss eller bil till köparen. Kvinnorna är vanligtvis mycket unga och välutbildade. Flera män kan gå ihop och köpa en och samma kvinna som de sedan utnyttjar turvis under en helg eller vecka, en typ av modernt slaveri. Antalet offer fortsätter att stiga och antalet inblandade minderåriga ökar. Prostitutionen är inte ett livsval utan ett fenomen nära förbundet med kvinnors ekonomiska, sociala, politiska och kulturella situation.
Mycket har gjorts både från den svenska regeringens sida och EU men det räcker tyvärr inte. Problemet måste ges högre prioritet än det har idag för att visa alla inblandade hur gällande rättsliga bestämmelser ska tillämpas på korrekt sätt.
Flera länder har särskilda polisstyrkor med uppgift att bekämpa dessa brott. Det är de personer som varit i direktkontakt med offer som har expertkunskapen. Specialiserade enheter inom rättsväsendet t.ex. med deltagare från olika verksamhetsområden (polis- och rättsväsendet, socialtjänst, myndigheter med ansvar för invandrarfrågor) skulle behövas för att stoppa verksamheten. Det finns naturligtvis en rad olika sätt att bygga upp strukturer för att bekämpa kvinnohandel, och det är viktigt att många sätt prövas så att denna grymma brottslighet upphör.
Polisen har på vissa håll i Sverige prioriterat insatser mot kvinnohandel. Idag finns t.ex. Rikspolisen i Norrbotten, och regeringen har dessutom satsat informationsresurser till Murmanskområdet vilket är mycket bra. Det är kvinnojouren i Luleå som leder ett informationsprojekt i nordvästra Ryssland. Utöver detta krävs också utbildningsinsatser och folkbildning även i vårt land.
Det är också viktigt att handel med kvinnor för sexuella ändamål täcks in i lagstiftningen på ett konkret och omfattande sätt. För att åstadkomma en heltäckande lagstiftning bör också straffbestämmelsen omfatta handel med kvinnor, oavsett hur medvetna kvinnorna varit om vilka förhållanden de ska komma att arbeta under. Och det bör dessutom tydligt uttryckas att när det är fråga om människohandel för sexuella ändamål, rör det sig övervägande delen om handel med kvinnor, tjejer och barn.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Birgitta Ahlqvist (s) |
Carina Hägg (s) |