Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att av domstol materiellt prövat och utdömt skadestånd ej skall kunna bli föremål för jämkning vid utbetalning av brottsskadeersättning.
I 9 § första stycket brottsskadelagen anges att i fråga om jämkning av brottsskadeersättning på grund av medverkan genom vållande på den skadelidandes sida tillämpas 6 kap. 1 § skadeståndslagen.
I 9 § andra stycket ges Brottsoffermyndigheten ytterligare en möjlighet att jämka brottsskadeersättningen om det är skäligt med hänsyn till att den skadelidande genom sitt uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet har ökat skaderisken.
I brottmål utdöms vanligen skadestånd i samband med att brottmålet avgöres, vilket ju regelmässigt är i samband med huvudförhandlingen där parter och vittnen höres muntligen. Domstolen har då som regel att pröva frågor om medvållande, nödvärn m.m. och även frågan om jämkning av skadestånd. Den prövningen sker med tillämpning av skadeståndslagen.
Den ytterligare möjlighet till jämkning som sedermera kan ske av Brottsoffermyndigheten med stöd av 9 § andra stycket brottsskadelagen sker skriftligen på grundval av befintlig dokumentation och således utan den direkta bild av vad som utspelats som visas vid en huvudförhandling.
Det har förekommit att domstol utdömt skadestånd till en skadelidande, där Brottsoffermyndigheten sedermera jämkat av domstolen utdömt skadestånd mycket kraftigt. I ett känt fall har en hovrätt efter materiell prövning utdömt skadestånd med 35 000 kr, varav 5 000 kr för sveda och värk och 30 000 kr för kränkning, medan Brottsoffermyndigheten endast accepterat hälften av ersättningen för sveda och värk, dvs 2 500 kr.
Det kan inte vara rimligt att en person, som av domstol erhåller ett visst skadestånd, sedan skall få detta omprövat och nedsatt av en administrativ myndighet. Förfarandet med att en administrativ myndighet på detta sätt ”överprövar” en domstols dom inger allvarliga principiella betänkligheter. Lagstiftningen i den här delen bör snarast bli föremål för översyn och ändring.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Jan Ertsborn (fp) |